Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolan i, och sålunda försåg dem med
svensk text. I denna form blef
omsider första och bästa satsen under
namn af »Guds hus» tryckt i andra
häftet af Hedenblads Köralbum;
dubbelkören är förvandlad till enkel och
slutet omarbetadt, i öfrigt
öfverenstäm-mer den tryckta kören mera med den
allra första skissen än med den för
Richter afsedda renskriften. De båda
öfriga satserna kunna ej i värde
jämföras med den första; dock utskrefs
äfven den andra med Runebergs ord
under titeln »Guds ord», hvaremot till
den tredje, betitlad »Sommaren»,
endast början af svenska texten tinnes
antydd. Som arbete betraktadt, vitnar
det hela om mycken flit.
36. Gott sei dank in aller welt,
motett för chor, tydlig handstil,
Leipzig 15 no v. 1856. — Utom
detta partitur, utskrifvet liksom det
förra med sopran-, alt-, tenor- och
bas-klav och fullt af Richters rättelser,
finnes äfven en första skiss, som
nästan oförändrad lades till grund för en
senare, påbörjad renskrift under titel
»Pingstpsalm» och tillämnad med
Runebergs ord: »Vi lofva dig, du Helge
And». Det är skada att denna
renskrift, sannolikt samtidig med förut
nämda Runebergs psalmer, icke blef
utförd, ty sången är både vacker och
originel, ehuru man ej kau undra på,
att Richter. å den »stränga satsens»
vägnar måste finna t. ex. följande
inpass hårresande:
37. Marsk Stigs döttrar,
cla-vérpartitur. Sthlm 1866. — 77.
Marsk Stigs döttrar i skiss. —
Skisser finnas till: inledningen; en
effektfull ballad för unisonkör med två
harpor »Och ungersven han sadlar sin
gångare grå;» en äfvenledes
verkningsfull melodram med harpor »En riddare
hög uti grönskande skog» jämte kör
bakom scenen »Voe tibi maledicto;»
den förut bland Södermans
kontrapunktiska studier omtalade »Osanna», som
föreligger i flere bearbetningar och
slutligen hamnade bland »Andliga sånger»
utgifna hos Lundqvist; samt de båda
ypperliga entreakterna, den ena
huf-vudsakligen en lialling med soloviolin
stämd i a-e-a-ciss, den andra en
springdans sedermera inlagd i »Vid
riksgrän-sen.» Inledningen är nyss utkommen
hos Elkan & Schildkneckt i fyrhändigt
arrangement af Erik Åkerberg. Utom
dessa nummer innehålla de i Operans
bibliotek förvarade partituren: ett
»Ky-rie», sedermera intaget bland »Andliga
sånger;» ett »Agnus Dei» af
soloqvartett jämte »Miserere» af kör, svagt
nummer; några mindre vallåtar och
soli af Holger och Astrild; balladen
om Marsk Stigs döttrar, melodram med
harpor; samt två körer a cappella,
»Jungfrun gick åt lunden den sköna»,
»Och blomstren de dofta», båda tryckta
bland »Sex visor i folkton» (Elkan &
Schildknecht). Första akten är dag
tecknad 17 jan. 1866, sista akten 2
mars. Stycket gafs 19 mars. Texten
är af L. Josephson. (Forts.)
–-#––-
Beethovens och Schuberts
sista grafläggning. (Slut.)
Öfverflyttningen af Frans Schuberts
lik egde rum den 22 september. På
Währingerkyrkogården hade en mindre
skara af konstnärer och konstvänner
samlats för att närvara vid
uppgräf-ningen af Frans Schuberts jordiska
leinningar i och för deras öfverföraude
till den stora nya centralkyrkogården.
Vid den anspråkslösa graf, hvari man
nedsänkt Schuberts stoft efter den
nämnda uppgräfningen deraf 1863 den
2o:e oktober, hade församlat sig jemte
den döde mästarens bröder, Andr. och
P. Herm. Schubert v, den bekante
Schu-bertsamlaren Nikol. Dumba, hrr
Krem-sor, Hoffmanu, Bruckner m. fl.
tonkonstnärer och äfven en vetenskaplig
deputation bestående af prof Toldt, d:r
Weissbach och prof. Langl hade
infunnit sig för att med ministerns
till-låtelse göra matningar på Schuberts
hufvudskål och taga fotografiska
afbil-der deraf. Omkr. kl. 4 e. m.
öppnades grafven, hvari på ungefär 8 fots
djup den förrostade metallkistan
påträffades, å hvars lock man fann en
sönderfallen lagerkrans med gulnade
blad ibland jord och dy. Låset och
förseglingen på den med namnet »Frans
Schubert» betecknade kistan voro
oskadade. I kyrkogårdens grafkapell
öppnades kistan, och öfver den dödes
tillstånd samt mätningarna hafva
meddelanden gjorts af Neue Frie Presse.
Schuberts hufvudskål befans till färgen
mörkgul liksom de andra
benlemniu-game och hvilade med kraniets bas
på underkäken, å båda sidor i kistan
lågo för öfrigt ben af de öfre och
nedre extremiteterna, bäckenet var
sönderfallet och vid foten af kistan lågo
knotor af hand och fot. Ryggkotor
och refben saknades alldeles. Schuberts
hufvudskål var bättre bibehållen än
Beethovens; den öfre delen och högra
sidan visade ännu rätt fast struktur.
Käkarne hade alla tänderna i behåll
utom sista öfra framtanden på högra
sidan. Hufvudskålen var fullständigt
normalt bygd och kännare af
Scliubert-porträtter igenfinna lätt hufvudformen
och några drag af den döde mästaren.
De ofvannämnde representanterna för
antropologiska sällskapet togo ej mindre
än 50 mätningar af hufvudskålen.
Prof. Langl vid högre realskolan i
Leopoldstadt, som mycket sysselsatt
* Enl. en annan uppgift icke en broder
utan en svärson till And. Schubert.
sig med anatomisk fotografering, tog
fyra bilder af hufvudet: en face, profil
(högra sidan) bakhufvudet och hjessan
ofvanifrån, den hufvudet livarje gång
närslutna och medfotograferade
centimeter-måttstocken tillät noggranna
mätningar af bilden. Resultatet af
mät-ningarne är lmfvudsakligen följande:
Schuberts hufvud är litet, ansigtet i
förhållande till hjernskålen starkt
ut-veckladt, med hänseende till käkens
ställning ortogonalt — en s. k.
ruud-skalle *.
Klockan var minst half 6 då
hufvudet åter nedlades i kistan. Under
högtidlig tystnad stodo de närvarande
kring kistan och det uppväckte rörelse
hos alla då prof. Bruckner bad om
tillåtelse att vidröra mästarens hufvud
och derefter djupt rörd lade sin hand
på den dödes panna. Han var den
siste som rörde vid Schuberts stoft.
Kistan tillslöts och nedsattes : den
nya sarkofagen, som utförd i ciseleradt,
stilfullt metallarbete vid fotändan visar
initialerna F. S. En plåt visar ett
kors under hvilket följande inskrift
är anbragt: Frans Schubert, född 31
januari 1797, död den 19 november
1828. På söndagsmorgonen vid half
9-tiden öfverfördes kistan till
centralkyrkogården. En mängd af vackra
kransar, palmqvistar och bandprydda
blombuketter smyckade kistan. TågPt,
rörde sig genom Währinger-hufvudgatan
till Votivkyrkan, der samtliga
sångföreningar i Wien och dess omgifningar
uppstält sig. På Schillersplatsen sjöngo
dessa Schuberts kör »Die Nacht»;
Schuberts födelsehus, Nussdorferstrasse
54 och Schubert-Minnesvården i Wiens
stadspark hade af stadens
manssång-förening rikt smyckats med blommor
och lager. På kyrkogården, der det
praktfulla tåget med sina 150 vagnar
inträffade omkr. kl. 11, mottogo
lydbiskop Angerer, flere andra andlige,
professorerna vid konservatoriet, hofrådet
von Weilen, Nikolaus Dumba, d:r Frankl
kistan på den med åtta hästar
förspända likvagnen, hvarefter den
kyrkliga jordfästningsakten utfördes. Derpå
sjöng Wiens manssångföreniug Herbecks
»Libera», och under det medlemmar
af hofkapellet blåste Schuberts sång
»Der Tod und das Mädchen» begaf
sig tåget till grafven, hvars plats
bredvid Beethovens vi förut omnämnt.
Hofskådespelaren Gabillon framsade en
hyllningsdikt af Frankl och d:r v.
Oschbauer, manssångföreningens
ordförande öfverlemnade i ett högstämdt
tal minnesvården i staden Wiens
beskydd, och vice borgmästaren Prix
öfvertog densamma i stadens namn.
Sedan biskop Angerer uttalat
välsignelsen nedsänktes kistan i grafven
under tonerna af Schuberts »Zum Feste
* Hufvudskålens horisontala omfång var
527 millimeter; största längd (framtill) 183,
största bredd 148, hufvudskålshöjd 139,
an-sigtshöjd 118, öfre ansigtsbredden 108, undre
ansigtsbredden 113; allt millimeter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
