Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖLJETONG.
Faganinis lifdroska».
Pagauini befaun sig en afton på
en af gatorna i Wien då åskan
började mullra och regnet straxt derefter
piskade på rutorna. Utan särskildt
mål hade han leinnat sitt logis och
ströfvade omkring i Wien, då ovädret
hastigt öfverraskade honom. För att
komina tillbaka till sin bostad måste
han åtminstone tillryggalägga en half
timmes väg; han hade derför ingen
annan råd än att skaffa sig ett åkdon.
Paganini ropade an den ena fiakern
efter den andra, men kuskarne
för-stodo ej det italienska språket utan
foro vidare och ville ej öppna vagnen.
En fjerde fiaker passerade; regnet föll
i strömmar, det var ett förfärligt väder.
Denna gång gjorde han sig förstådd
hos kusken; denne var italienare; en
liflig son af Italia la bella. Då
Paganini steg in i vagnen ville han först
komma öfver ens med kusken om priset
och stälde derför till honom den frågan:
»Hvad vill ni ha för att skjutsa
mig till mitt hotell?»
»Fem gulden», svarade han, så
mycket som en biljett till en konsert
af Pagauini kostar.»
»Hur kan du våga att begära fem
gulden för en så kort tur? Paganini
spelar på en sträng; kan du berömma
dig af att låta din vagn gå på ett
hjul?»
»Ack, min herre, det är alls inte
så svårt som man tror att spela på
en sträng; jag är också spelman och
har i dag fördubblat priset på
åkningen för att få höra den herrn, som
man kallar Paganini.»
Nu prutade Paganini ej vidare.
Kusken förde honom frisk och
välbehållen hem till hans bostad. Han
tog upp fem gulden ur sin börs och
dessutom en biljett ur sin plånbok.
»Här», sade han till kusken, »här
är den summa du begärt och dertill
en biljett, så att du kan få höra herr
Paganini på en konsert som han ger
i morgon i filharmoniska salen.» —
Följande dagen vid åttatiden på
aftonen trängdes en stor mängd folk
vid ingången till salen, der den
berömde violinmästaren skulle låta höra
sig. Han var sjelf i begrepp att gå in
då en vaktmästare anropade honom,
sägande: »Der borta vid dörren står en
karl i tröja och mindre snyggt klädd,
och han vill med våld tränga sig in!»
Paganini följde vaktmästaren och fick
snart syn på kusken från gårdagen,
som pockande på sin rätt ville träda
in med sin biljett. Han skrek och
försäkrade, att han fått biljetten till
skänks och att ingen kunde hindra
honom att åhöra konserten. Paganini
befalde vaktmästaren att gifva efter
och låta mannen trots sin tröja och
sina klumpiga, oborstade skor komma
in i salen, der han nog snart skulle
förlora sig i hopen utan att bemärkas.
Men då konstnären trädde fram emot
orkestern fick han till sin stora
förvåning se helt nära midt för sig
droskkusken, hvilken genom sin klädsel och
hela figur väckte stort uppseeude, der
han satt på första bänken midt ibland
sköna och eleganta damer. Hvarje
musiknummer applåderades med
hänförelse ; Paganini upplefde en af sina
största triumfer, men maunen i tröjan
firade nästan en lika stor triumf. Han
började ofta att klappa med sina
väldiga händer midt i ett stycke under
det alla andra suto tysta. Hans
uppförande, hans applåderande ej mindre
än hans mycket märkvärdiga kostym
gjorde honom i hög grad bemärkt.
Konserten var slut och Paganini
tackade himlen att den aflupit utan
ledsamheter. Då han steg upp följande
morgon anmäldes det att en karl ville
tala vid honom, men han ville ej säga
sitt namn. Han trädde in.
»Diavolo! hvad vill ni?»
»Excellenza», svarade han, »jag vill
be er om en tjenst, en stor tjenst.
Jag är fader till fyra barn, jag är
fattig, jag är er landsman; ni är rik,
ni eger ett rykte utan like; om ni vill
så kan ni göra mig lycklig och rik.»
»Hur skall jag förstå det?»
»Tillåt mig att med stora bokstäfver
måla bakpå min droska Paganinis
lifdroska ».
»Gå för tusan och skrif på din vagn
hvad du vill!»
Mannen var ej något dumhufvud.
Om ett par månader var han i Wien
lika bekant som sjelfve Paganini.
Genom denna skylt förvärfvade han sig
en vacker förmögenhet. Då
violinvirtuosen ett par år senare kom till
Wien hade kusken redan fortjent så
mycket, att han kunde berömma sig
vara egare af ett hotell. På dessa år
hade han förvärfvat sig en
förmögenhet och dessutom sålt sin droska för
50,000 gulden till en rik engelsk lord,
som svärmade för Paganini.
–-#––-
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgt. Operan. Mars 17, 21. Bizet:
Djami-leh, Donizett i: Regementets dotter. — 18.
Wagner; Lohengrin (Kisa: frk. Ek; Ortrud:
frk. Wellander, som gäst.) — 20, 24, 27.
Thomas: Mignon (Fredrik: Frk.
Jting-stedt, debut.) — 22. Weber: Oberon. —
25, 29. Auber: Den stumma. — 28.
Vcnn-ländingarne. — 30. öde Symfonikonserten.
1. Mendelssohn: ouvert. till »Hebridema», 2.
Beethoven: G-durs-konscrt (hr Franz Rummel,
första upptr.), 3. Wagner: Förspel till
»Tristan och Isolde», 4. Liszt: Fantasi öfver
ungerska folkmelodier för piano och orkester
(lir Rummel), 5. Massenet: Suite for orkester
(Pastorale och fuga. Variationer. Noetumo.
Marsch och Stretto.) — 31. Adam: konung
för en dag (Nemea: frk. Klemming; Zelida:
frk. Holmstrand, fortf. deb.)
Srenska teatern. Mars 4—23, 25, 27.
Flicko)~nas gossar, fältmanöverfars med sång
i 7 tablåer af Charles Kjerulf och Peter
Nan-sen, musiken af Jens Kok (Charles Kjerulf.)
Södra teatern. Mars 26—31. Berens,
Herm. jun.: I ungdomens var, operett i
1 akt, fritt efter en fransk komedi af K.
Wall-mark. Grefvinnan, kammarjungfrun Zuzettc,
tiadgårdsfiickan Fanchon, kastel lanen Bertrand,
hans systerson Lucien: frk. Ekström, fru
Jensen, frk. Sundqvist; hr Frank, frk. Johnsson.)
Vasa-teatern. Mars 16, 19—25.
Offeu-bach: Itiddar Bläskägg.— 17. Offenbach:
Den sköm Helena. 26—30. Jägarbruden,
lustspel med sång i 4 akter, bearb. af Leon
Treptows »Jager-Liebehen», musik af Atskill.
komponister.
Berns’ salong. Mars 25. Vokalkonsert af
operasångaren hr Emil Linden (bitr.: fru
Dagmar Kterky, frkn. Wolf, Jungstedt, hrr.
Lund-mark, Hagman, Dahlgren, Bæekstrom, ackomp.:
frk. Sidner, hr Lindholm.)
Adolf Fredriks kyrka. Mars 17. Konsert
(or viilgör. ändamål (bitr.: frkn. Riego,
Wellander, Juel; dir. Hcintzc, hr Schutzer,
amatörer.)
Jakobs kyrka. Mars 24. Vokal- och
orgelkonsert af dir. Heiutze (bitr.
Cecilia-fÖr-eningens kör under dir. Hallens anförande,
frk. Wellander, hr Aulin.)
Kgl. operan har under senaste
veckorna ej haft något nytt att bjuda
mer än fröken Jungstedts debut
såsom Fredrik i »Mignon», förut alltid
utförd af Robert Ohlsson. Partiet, som
utomlands stundom uppburits af
qvin-liga artister, t. ex. af m:me Trebelli,
lämpar sig emellertid bättre för en
maskulin förmåga, och om än frk.
Jungstedt i vokalt hänseende löste
uppgiften godt, så blef dock det
dramatiska utförandet naturligt nog, af
öfver-drift i den komiska framställningen.
En annan mindre betydande debut är
fröken Holmstrands såsom Anna i
»Vermländiugarne». Kgl. operans mest
anmärkningsvärda föreställning på
senaste tiden har varit syrafonikonserten
förra lördagen, då en af vår tids
förnämsta pianister, Franz Rummel från
Berlin, debuterade för vår publik med
sjelfskrifven framgång. Det väl valda
och omvexlande programmet hade väl
ock sin del uti att konserten gafs för
fullt hus. Den inleddes med
Mendels-sohns välkända och vackra ouverture
till »Hebriderna», som efterföljdes af
Beethovens G-dur-konsert, med hvilken
herr Rummel presenterade sig för oss,
och han är sannerligen en intressant
bekantskap. De nummer hvari herr
R. lät höra sig, voro också egnade att
ställa hans konstnärlighet i sin rätta
dager. Att teknikens mästerskap
ligger till grund för densamma är
sjelf-klart, och detta är nu ett sine qua non
för vår tids pianister. Denna så att
säga yttre fulländning hos herr
Rummels spel öfverglänstes emellertid af
noblessen i detsamma. Sällan får man
höra en så perlande klar och skönt
klangfull ton, som den herr Rummel
framkallade ur sin Steinway-flygel, och
äfven i fortissimoanslaget röjdes deu
nobla smak, som vet att lägga band
på styrkan. Herr Rummel är bekant
som god Beethovenspelare och jäfvade
ej detta rykte i G-dur konserten; fick
man i denna lära känna den gedigna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
