- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 9 (1889) /
126

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(•frige medverkande i operetten lirr.
Griinder, Kloed och Cleinentson rönte
äfven lifligt ocli viil fortjent bifall, hr
Grunder dessutom för sin lyckade
deklamation af en saga om Smetlat af
Vessel. Herr Sjögrens andel i aftonens
prestationer om ock endast som
ackom-pagnatör förtjenar ett särskildt
erkännande för den utsökta smak och den
finess med hvilken han fullgjorde sitt
uppdrag. Ett särskildt uttryck för
publikens belåtenhet erhöll fröken P. i
en stor och vacker bukett.

Under sommaren har härstädes äfven
konserterat det Modellska kapellet,
livars dirigent hr Jlfargadaut som
violinist förtjenar omnämnande.

––––––-

Från Scenen och Konsertsalen.

Kgl. Operan. Okt. 1, 6 Weber: Obero».
— fl Thomas: Mignon. — 4 Bizet:
Carmen (friik. Sigrid Wolfs 1 :a upptr. såsom
engagerad —; José: hr Odinnnn) — 8, 1:1
Ver-di: Ernani — S.Gounod: Romeo och Julia,
100:de gången. 11 — Verdi: Aida (Aida,
Aiu-neris: fru Östberg, trk. Jnngstedt; Rudninés,
konungen: hrr Sellman, Sellergren). — 12, l:a
Symfonikottser/en. 1 Chcrubini: ouvert. till
Medea; 2 Aulin: konsertstycke fur violin och
orkester (l:a gångon); 3. Weber: aria ur
»Euryauthe (hr bomberg); 4 Hallen: En
sommarsaga, symfonisk dikt; 5 Beethoven:
A-dursymfoni, n:o 7. — 14 Donizetti-
Leonora, (Leonora, Inez: frkn Jnngstedt,
Holtn-strand; Fernando, Alfonzo XI, Don Gaspar,
Balthazar: hrr Ödmauii, Johansson, Nygren,
Rundberg.)

Vasnteatern. Okt. 1—14 Dclli nger:
Kapten Fracassa. (7 io mäster Oberto hr Emil
Karlsson, l a debut).

Vetenskaps-Akademien. Okt. 6. Musiksoaré
af fröken Sigrid Brander och hr Otto
Edberg, med bitr. nl frök. E. Lindström, hrr
Ang. Ekeugren, Ragnar Dahl, Eerd. Bcngzon
m. 11.

Berns Salong. Okt. 11. Dir. Aug.
Meiss-ners beiicfieekonsert med bitr. af hr
Fahl-ström.

Den hundrade föreställningen af en
opera på så kort tid som tjugu är är
hos oss icke så vanligt att bevittna.
Detta inträffade likväl med Gounods
»Romeo och Julia» d. 9 oktober och
har sin förklaringsgrund såväl i sjelfva
operans fängslande och skiftande
melo-dik och romantiska libretto samt
om-vexlande sceneri som ock i
framställningen af hufvudrolerna genom
konstnärer som väcka publikens stora
intresse. Operan gafs första gången 27
april 18ö7 å Tbéåtre lyrique i Paris;
musiken hade Gounod tillegnat kon.
Carl XV. Följande år gick hon öfver
vår operascen d. 11 juni, således
alldeles i slutet af spelåret. Romeo och
Julia spelades då af hr Arnoldson och
fru Jeanette Jacobson, som då första
gången uppträdde på scenen,
rolbesätt-ningen var för öfrigt: Capulet hr
Handström, Lorenzo hr Behreus, Tybalt hr
Torslow, Paris hr Håkansson, Mercutio
hr Arlberg, Beuevolio hr Ohlsson,
hertigen af Verona hr Lundberg,
Gregorius hr Weiss, Stefauo fru Charlotte

Strandberg, Gertrud fröken Agnes
Jacobsson. Operan gafs sedan hvarje
speltermiu med undantag af åren 1871,
74—7(> och 78 och nedlades vid hr
Arnoldsons död 1881. Den 19 nov.
1884 upptogs operan åter med hr
Öd-manu som Romeo, fröken Ek som Julia
och hr Forsten i Mercutios parti.
Operan blef nu en afgjord favoritopera,
hvilket bekräftades under förra
säsongen då hr Max Strandberg med
mycket bifall gaf Romeo, och Julia i
fröken Klemming egde en så fängslande
framställurinua. Denna rol har för
öfrigt gifvits af fru Stenhammar, fröknar
Grabow och Riego, Capulet af hrr.
Håkansson, Lundqnist och Lundvik,
Mercutio af lirr. Janzon, Hallengren,
Ohlsson, Sevön och Linden, Stefanos af frk.
Karlssohn, Pater Lorenzo af hrr.
Ström-berg och Sellergren. Det är naturligt
att operans jubileum bevistades af
fullsatt saloug och likaledes att
hufvud-rolernas innehafvare fingo mottaga en
rik hyllning.

Som Carmen har fröken AVolf
börjat sitt fasta engagement vid
operascenen, efter att nyss i Köpenhamn ha i
denna rol vunnit mycken framgång.
En sådan kunde konstateras ätveu nu
och hennes sång förtjenar allt bifall.

Vi ha förut yttrat oss om hennes
framställning af rolen, hvari nu framsteg
otvifvelaktigt röjas, ehuru ännu i
plastiskt och mimiskt hänseende
anmärkningar kunna göras.

Första abonnemenstspektaklet för
säsongen i måndags utgjordes af
Doni-zettis »Leonora», senast gifven här
vårterminen 1887 med fröken Almati i
titelrolen, herr Forstén såsom kung
Alfonso. Närmaste anledningen till
operans upptagande nu var väl herr
Odmanns lyckade framställning då af
Fernando; operan hade föröfrigt nu
med undantag af honom och herr
Strömberg ny rolbesättning. Herr Odmanns j
framgång var denna gång lika stor som
för några år sedan, men äfven fiöken
Juugstedt i tilelrolen och herr
Johansson såsom konungen erhöllo sin
väl-förtjenta del af bifallet, som lifligt
yttrade sig hela aftonen med applåder, !
inropningar efter hvarje akt och tablå,
lagerkransar åt herr Odmann och en
präktig blomsterbukett åt fröken
Jung-stedt. Herr Odmann har här onekligen
ett glänsande parti, och så som han
sjunger den vackra romansen »Blott i
en dröm», med denna smältande sköna
stämma, mjukhet och känsla i
foredraget, skänker han en konstnjutning af
ädlaste slag, en sådan som han för
öfrigt vid flera tillfällen denna afton
beredde åhörarne, så snart icke det
emfatiska spelet åtföljdes af en
röstforce-ring, som han aldrig behöfde använda
äfven när orkestern stegrar sitt forte
mera än nödigt är och som ej är
förenligt med doss uppgift att
ackompag-nera sången och underlätta men ej
stegra sångarens ansträngning. Man
iakttog moderationens vackra effekt särskildt

vid herr Johanssons sångföredrag, och
fick af detta det intryck att vår opera
i honom eger en mycket värdefull
förmåga, som med ytterligare studier nog
kommer att intaga en framstående plats
som lyrisk artist. Redan nu var hans
framställning mycket god och väckte
stor uppmärksamhet. Fröken Jungstedts
Leonora förtjenar allt erkännande;
rösten är vacker, klar och ren, såsom vi
känna, och hennes spel är alltid väl
genomtänkt, ledigt och "uttrycksfullt,
kanhända här något kallt och
apparitionen något färglös, men Leonora är också
alltigenom en moraliskt osympatisk
figur och ett rof för ständiga qual.
Fröken Jnngstedt gaf dock allt möjligt
intresse åt sin rol och inlade särdeles
i sista akten mycken glöd i sitt spel.
Fröken Holmstrand gat en i allo
behaglig framställning af Leonoras
förtrogna och de öfriga medverkande,
ballettens tre gracer inberäknade, bidrogo
en livar till ett godt intryck af det
hela, som med säker hand leddes af
hofkapellmästaren Henneberg.

Om den första symfonikonserten, som
var rätt märklig, måste vi af bristande
utrymme fatta oss något kort. Att
två nya större inhemska tonverk stodo
på programmet och dertill Beethovens
lifliga Adurs-symfoni med det tjusande
allegrettot »Tonernas vågor» förklarar
lätt att salongen var fullsatt. Herr
Aulius konsertstycke med orkester, den
första nyheten, inbringade den unge
artisten ampelt erkännande. Bygdt på
en s’avisk melodi -— det
komponerades straxt efter hans besök i
Petersburg i höstas — håller det sig allt
igenom melodiskt och svärmiskt samt
utfördes energiskt och känslofullt med
en talang som gjort sig ej ringa
svårigheter att öfvervinua, de der i synnerhet
rätt vidlyftigt hopade sig i kadensen.
Orkesterns behandling, ett fält som
komponisten ännu ej hunnit mycket odla,
visade med undantag af en och annan 1
tyngd och oklarhet både förmåga och
smak. Den andra nyheten var herr
Halléns »Sommarsaga», en större
orke-sterfantasi, en tonmålning som hade
sitt program i följande strofer af Heine
hvilka vi sökt öfversätta:

Frän sagaus rymder vinkar
en andes hvita hand:
dä sjunger det och klingar
ifrån de trolska land.

Och gröna träden sjunga
urgamla melodin
dess ljud på vinden gunga
och fågeln stämmer in.

Och dimmors bilder tränga
sig fram ur jordens grus,
i luftig dans sig svänga
vid trolska körers brus.

Åt diktens mystik gaf tonverket en
trogen bild. En stämning af stillhet
genomgick det hela, som intresserade
genom vackra melodiska motiv och en
färgrik instrumentering i Waguers och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1889/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free