Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre musikälskande dam, grefvinnau
Fanny von GascLin der gjorde besök.
Denna fattade så stort intresse för
hans spel, att hon inbjöd honom till
sitt gods i Oberschlesien, der han
vistades en tid och fick åtnjuta
pianolektioner af sin värdinna, som var
skicklig pianist och elev af Liszt. Efter
återkomsten till Berlin gjorde
Henneberg framgångsrika konsertturer i
provinserna Posen och Schlesien samt
deltog vid fransk-tyska krigets utbrott
såsom ackompagnatör i en längre
konsertresa tillsammans med
operasångerskan Mallinger, Sophie Menter och
violoncellisten Jules de Swert. I Berlin
anlitades han mycket af operaartisterua
vid instuderandet af deras roler, och
denna omständighet gaf anledning till
att han kom att vända sig till norden.
Det hände sig nemligen att då Oscar
Arnoldson och Conrad Behrens 1X71
besökte Berlin för att börja sitt gästspel,
Henneberg blef dem rekommenderad
så-ackompagnatör. Bekantskapen ledde
dertill att sommaren 1872 Behrens och
Henneberg gjorde en konserttur i
Norge och utmed svenska vestkusten.
Efter återkomsten till Berlin fortsattes
studierna der, och af en tillfällighet
kom Henneberg i hast att debutera
som operadirigent, för att ersätta en
afgången sådan vid en mindre teater
i Berlin. Debuten tyckades förträffligt
och föranledde hans engagement vid
teatern. Ar 1873 finna vi honom åter
i norden tillsammans med Behrens,
hvilken engagerat ett tyskt
operasällskap och med detta samt Arnoldson
som gäst uppträdde i Malmö, Göteborg,
Bergen och Christiansand. På hösten
samma år antog han den lediga
dirigentplats hos Musikföreningen i Bergen,
der han stannade i två år och der han
gjorde sig känd som tonsättare bl. a.
genom sin pianoqiuntett och för
musikföreningen skrifna kantat (solo, kör i
och orkester). Från Norge begaf han
sig till London, der han återfann sin
vän Conrad Behrens, då anstäld vid
italienska operan derstädes. Under vi.
stelsen i London, hvilken räckte till
1875, gjorde han sig ganska bemärkt
som pianist och deltog om hösten
sistnämnda år i den första svenska
Tre-belli-tournéen jemte Behrens och
harpisten Cheshire. Denna konsertresa
fortsattes, som bekant, i landsorten och
i Finland. Derefter återfinna vi
Henneberg i Berlin, egnande sig åt
ytterligare musikstudier och planerande för
en operatourné i Sverige, hvilken han
sjelf skulle leda. Han engagerade
su-jetter, tillhörande dels Berlin-operan
dels andra tyska operascener, och
började tournén i Norge, hvarefter
operasällskapet besökte Stockholm och här
uppträdde å Hammer’ska Mindre tea- I
tern med en repertoar, som upptog
»Trubaduren», »Judinnan», »Czar och
timmerman» samt »Tannhäuser»,
hvil-ken opera då för första gången gafs
ä svensk scen fastän på ett mycket j
anspråkslöst sätt hvad utrustningen
beträffar. Sångkrafterna voro
emellertid ganska respektabla och bland dem
utmärkte sig synnerligen tenoren
Fe-renezy. Ar 1877 konserterade
Henneberg ånyo i Stockholm jemte Henri
Wieniawski och Behrens och begaf sig
sedan till London, hvarpå han åter
deltog i en nordisk Trebelli-tourné och
dervid anförde orkestern. I den
engelska hufvudstaden hade Henneberg
fäst sig vid en ung flicka af svensk
härkomst, med hvilken han snart
förenade sina öden; hon var dotter till
Conrad Behrens, som likväl för deras
förening fordrade att den unge
musikern skaffade sig en fast anställning.
En sådan erbjöds också 1878, då han
blef kapellmästare vid Mindre teatern
härstädes. Året derpå öfvergick
Henneberg till Nya teatern, som då
öfver-tagits af Josephson och Holmquist,
och der under hans ledning flera
musikverk af värde utfördes såsom
Gui-rauds »Piccolino», Webers »Abu
Has-san», Mozarts »Teaterdirektören»,
Massenets »Don Cesar de Bazano»,
Au-drans »Rosenkind», Aubers »Första
lyckodagen-, »Hoffmanns äfventyr» m.
fl. För denna scen komponerade han
sin komiska opera »Drottningens
vallfart», som vann ganska mycket bifall
och ställer hans kompositionstalang i
en fördelaktig dager. Han
komponerade derjemte musik till flere större
dramatiska verk såsom Ibsens »Brand»,
Shakespeare-stycken och »Lyckopers
resa», »Erik XIV» af Börjeson m. m,
Såsom tonsättare har Henneberg
ådagalagt grundliga kunskaper och
uppfinningsförmåga. Utom de redan
nämnda större kompositionerna af honom har
han såsom operasällskapet W 6:s
musikanförare för detta skrifvit en större
kantat, hvarjemte flera intagande och
omtyckta sånger och pianostycken gjort
honom känd som komponist. I
början af år 1885 hade han tillfälle att
dokumentera sig såsom sådan på den
matiné han gaf i Berns’ salong, och
å hvilken endast hans egna
tonsättningar utfördes, bland hvilka tre
Bell-mansmelodier behandlade för
stråkorkester väckte välförtjent bifall. Denna
konsert, som äfven upptog delar af
pianoquintetten och den präktiga arian
ur »Drottningens vallfart», sjungen af
fru Östberg, afslutades med romans och
kör ur »Som ni behagar» med
orke-sterackompagnement.
Såsom hofkapellmästare har Richard I
Henneberg visat sig lika duglig, som
han på denna plats gjort sig omtyckt, |
och samma år han tillträdde densam- |
ma blef han vald till medlem af
Musikaliska akademien.
Verkliga musikvänner äro endast de,
hvilka höra med hela själen och kunna
förena den sinliga med den andliga
njutningen. Demokritos.
A xi xxx ä 1 a xx.
Svensk Musiktidning anmäles härmed
till fortsättning under nästa år, hennes
10:de årgång. Ett tioårsjubileum har
ännu ingen svensk musiktidning kunnat
fira; ej heller hade det nu kunnat ske
med mindre utgifvaren af intresse för
att en musiktidning äfven i vårt land
skall upprätthållas uppoffrat sig för
saken och i det längsta trott att
allmänhetens intresse skulle i tillräcklig grad
understödja hans eget. Detta har hittills
långt ifrån varit fallet, men under detta
tidningens jubileumsår vågar dock
utgij-varen hysa den, kanske något
sangvini-ska, förhoppningen, att de musikaliska
hemmen i vårt land skola mera än förr
uppmärksamma och gynna Svensk
Musiktidning, som just ställer sig till deras
tjenst genom ett populärt och omvexlande
innehåll. Visserligen tillfredställer hon
kanske ej en högvis akademisk fordran på
vetenskapligt innehåll, behandlande
hård-smält, för den stora allmänheten mindre
niutbar musikteori, men det finns äfven
en vetenskap, som heter musikhistoria,
och för denna vetenskapsgren har Sv.
Musiktidning ej varit främmande, såsom
synes af hennes talrika, af porträtter
åtföljda biografier m. m., att icke tala
om ämnen rörande det praktiska
musik-idkandet och musikvetandet i allmänhet.
Såväl enskildt som offentligt, och detta
ganska allmänt genom landets
tidningspress, har ock tidningen vunnit ett
hedrande erkännande. Ju större förmåga,
ju större framgång, torde ’kunna tänkas.
Men då icke en gång namnen Norman
och Itubenson kunnat betrygga en svensk
musiktidnings framgång, så är ej heller
den satsen axiomatisk. Framgången
beror på att allmänheten gynnar en för
densamma beräknad tidning.
Då Svensk Musiktidning nu börjar
ett nytt decennium med sin tionde årgång,
hoppas Utgifvaren att först och främst
få behålla de prenumeranter, som hittills
gynnat henne, och att dessa skola skänka
tidningen ett välbehöfiigt understöd genom
att rekommendera densamma åt andra
musikvänner. Till våra prenumeranter
\ uttala vi emellertid vårt tack för detta
år. Under det nästa, då vi ha att på- \
räkna goda förmågor till medhjelpare,
kommer tidningen att utgifvas efter
huf-vudsakligen samma plan som förut,
innehållande populär läsning i musikaliska
ämnen, porträtter och biografier öfver
in- och utländska tonkonstnärer,
redogörelser för musikpressen, följetonger,
samlade notiser ont hvad som tilldrager sig
i musikverlden och dem en sådan
facktidning längre bevarar, än de dagliga
tidningarne med deras efemeriska natur
kunna göra.
Tidningen åtföljes äfven, som förut,
I nf Musikbilaga, ett Musikalbum med
piano- och sångstycken, innehållande god
och lätt uttörbar musik, och af samma
stora oktavformat, som senaste årens
| (omkr. 14 sidor), och kommer bilagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
