Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__
På C. A. V. Lundholms förlag:
Heintze, Willi.: Koralbok för kyr-
kan, skolan och hemmet, med Svenska
Messan jeinte ett urval af rytmiska
melodier, arrangerad för sång, orgel,
orgelharmonium eller piano. Pr. 2,50
å o kr.
Ole Olsens »Sérénad» röjer med en
viss nationalfärg sitt norska ursprung,
är enkel och rätt originel.
Komponisten är föga känd hos oss men räknas
till Norges förnämsta komponister för
närvarande (född 1850). Ellenbergs
»Idyll» hör till den mera populära
sa-longsgenreu men är mindre trivial än
sina likar och är äfven användbar
så-I som elevstycke. Dansmusiken,
företrädesvis den svenska, är af lifvande,
dansant natur; namnen Kuhlau och
Kjellander äro bekanta genom
kompositioner af mera framstående art än
den här i fråga varande,
»Gigerl»-musiken (»Sprätt-marschen» — med
en lustig vignett) är en äkta
»Wiener-weisen» med lustiga ord i trion.
Samlingen »Eterneller» synes i värde
motsvara sina föregångare; det lätta
arrangementet är en fördel vid
utförandet. — »Sjernblomman» är en enkel,
anspråkslös sång till en dikt af
Edvard Bäckström, komponerad af den
för ett år sedan aflidna tonsättarinnan.
Melodien sluter sig ledigt och
uttrycksfullt till de vackra orden.
Wilh. Heintzes Koralbok
rekommenderar sig genom utgifvarens blotta
namn. Koralernas sättning är genom
lagom tonhöjd praktisk och
harmoniseringen förträfflig, hvarvid rytmisk
om-vexling äfven tagits i betraktande.
Urvalet af rytmiska koralmelodier
upptager ej mindre än 43 sådaue, och en
god ledning för val af koraler till
psalmerna erbjuder registret i slutet af
boken öfver »Likhetskoraler och
psalmer», hvarvid mycket välbetänkt
koralens karakter af dur eller moll
särskildt genom d. och ra. blifvit
utmärkt. (Forts.)
Från Scenen och Konsertsalen ■.
Kgl Operan. 1889, Dec. 16, 19 Donizetti:
Leonora (Leonora: frk. Oselio; Inez: frk.
Holmstrnnd; Fcmatido, Alfons XI, Don
Gaspar, Balthusar: hrr Ödmann, Johanson,
Rund-berg, Strömberg och Nygren) — 18 Au ber:
Den stumma från Portiei (Masaniello: hr
Hagman, som gi^t; Elvira, Fenella: fru
Östberg, frk. Lindonau; Alfonso, Pietro, Lorenzo,
Borella, Silva: hrr Strandberg, Nygren,
Linden, Grafström, Malmsjö) — 21, 29, Bizet:
Carmen (Carmen: frk. Oselio och frn Edling;
Michaela, Mercedes, Frasquita: frk. Karlsohn,
frn Lindström, frk. Sjöblom; Don José,
Esca-millo, Znniga, smngglarhöfdingen: ln-r Ödmann, *)
*) Dä en fortsatt redogörelse för de
förnämsta lnifvudstadsteatrarnas musikrepertoar och
hufvudpersonerna i pjeserna bör ega intresse
såsom bidrag till vår svenska konsthistoria,
inrymmes en sådan äfven i denna årgång.
Endast vid första uppförandet af en pjes
upptages lmf\udpersonalen i sin helhet; annars
blott undrad rollbesättning.
Johanson, Grafström, Kundberg) — 22, 26
Adam: Konung för en (lag (Nemea, Zelida:
frk. Ek, Holmstrand; Zephoris, Pifear, kungen,
Zizel, prins Kadoor: hrr Ödmann, Nilsson,
Lundqvist, Grafström, Strömberg och
Seller-gren) 125:te ggu. —- 26, 27, 29, 30 1
erm-ländingarne, musik arr. af A. Randel (Anna,
Erik, Löpar-Nisse: frk. Holmstrand, hrr
Lundmark, Olsson). — 28 Verdi: Aida Amneris:
frk. E. Nordgren, som gäst; Aida, Radames,
Amonasro, Rumphis, konungen: frk. Ek, hrr
Sellman, Lundqvist, Nygren, Sellergrcu).
Vasa-Teatern. Dcc. 16—22, 26—30 Le-
cocq: Lille Hertigen Hertig de Parthenay:
frk. Anna Pettersson). -— 25 Offcnbaeh:
Vackra teätterskan Helle Lurcttc: frk. Anna
Pettersson).
Svenska Teatern. Pec. 17—20, 22, 26, 27,
29, 30 Kjerulf, Ch.: Kejsarens nya kläder
prinsessan Greta, Sven: fru Moe, Cederborg;
Kasper: frk. Lundvall; prins Per, kqjsar Mans,
Tripp, Trupp, Truls: hrr Kloed, Borgström,
Sandgren, Svedberg, Gardt .
Jakobs kyrka. I)ce. 27 Wilh. Heintzes
afskedskonsert (bitr. hr Woltmann, frk. E.
Widgren).
Östermalms kyrka. Dee. 30 Julkonsert till
förmån f. Sotiahemmet) m. bitr. af frk. Oselio,
Filharm. sällskapet m. 11.
Berns’ Salong. Såug-matiné af dir. Ferd.
Bengzon (bitr. frkn. A. Pettersson, S. Brander,
E. Lindström; hrr Kloed, Edberg, Alb.
Lindström m fl.).
Fröken Oselio slutade d. 21 dec.
sitt framgångsrika gästspel på Kgl.
operan såsom Carmen i Bizets
likuämn-da opera, den rol, hvari hon först
beträdde denna scen vid sitt gästspel i
’ november 1888. Hennes framställning
då af den intriganta och lättsinniga
cigarrarbeterskan stötte många för
huf-vudet genom sin ovanliga karaktär,
ehu-ruväl man måste erkänna att teckningen
var, om icke behaglig, så åtminstone
konsekvent och egendomlig.
Karaktären var nu i sina hufvuddrag
bibehållen, fastän något modererad, och
sångpartiet utfördes med vanligt mästerskap.
Dansscenen, spåscenen och slutscenen
röjde i synnerhet den verkliga
konst-närinnan. Såväl vid denna
föreställning som vid hennes uppträdande som
Leonora d. 16 dec., hvilket
betraktades som heunes lOårs-jubileum å vår
operascen (i st. för den 10 dec., då
operan måste inställas) var fröken
Oselio föremål för varm hyllning af den
talrika publiken och hedrades med
åtskilliga lagerkransar, applåder och en
mängd inropningar. Som Toreadoren
fick man för första gången höra herr
Johanson, hvars röst emellertid icke
framträdde med tillräcklig kraft i detta
parti.
Fröken Ellen Nordgren, som länge
konserterat i Norge, har ännu en gång
[ låtit höra sig å vår operascen i det
parti, som hon förut der återgifvit med
så stor bravur, nämligen Amneris i
»Aida». Apparition och den
dramatiska framställningen gjorde nu samma
goda intryck som förut, men rösten
tycktes, måhända på grund af tillfällig
indisposition, mindre frisk och
klangfull vid detta tillfälle. — Den gamla
i julpjesen »Wermländingarne» har ej
heller i år förfelat sin dragningskraft;
den gafs annandag jul för 201:a
gången. Likaså, eller ännu mer lockande,
är favoriten »Konung för en dag», som
redan upplefvat sin 125:te
representation på jämförelsevis kort tid.
Vasateatern har haft god framgång
med »Lille Hertigen», hvari publikens
stora gunstling frök. Anna Petterson
med vanlig uppsluppenhet och god
vokal framställning utfört titelrolen. Frök.
Petterssons gästspel här slutade d. 30
dec. med denna rol. Ofriga
rolinne-hafvare skötte sig ganska väl ehuru
något beskuggade af minnet från
pje-sens uppförande 1881 å Nya teatern
med hrr Arlberg och Holmquist som
Montlandry och Vynaigre. Operetten
gafs i juni samma år å Mindre teatern
med fröken Löfgren i titelrolen.
Konserterna under julen började med
dir. Wilh. Heintzes afskedskonsert i
Jakobs kyrka. Man hade trott att
templet vid detta tillfälle skulle fyllas
af en tacksam publik, som än en gång
längtade att få höra den utmärkte
orgelspelaren, men så blef ej fallet. Med
vanligt mästerskap utförde
konsert-gifvaren sin nyligen i Tyska kyrkan
spelade »Suite» för orgel, jämte herr
Woltmann ett konsertstycke för violin
med orgel af Wilhelmj, vidare för
orgel Præludium och Fuga i D af Bach,
Kantabile för orgel af Widor samt
Fantasi och Fuga för orgel af honom
sjelf, hvarjemte fröken Widgren sjöng
till orgel en aria ur Händeis »Simson»
och en aria ur Kantaten »Fader vår»
af Herm. Berens.
Ett vältaligt farväl gaf oss diriktör
Heintze med sina egna
orgelkompositioner, vittnande lika mycket om
musikalisk lärdom och uppfinningsförmåga,
som om öfverlägsen konst i
behandlingen af det väldiga instrumentet.
Liksom den först gifna vackra »Suiten»
af honom väckte nu äfven Fantasien
med fuga rättmätigt bifall, och en
särskild afskedskelsning af herr Heintze
var det af honom flere gånger spelade
sköna »Kantabilet» af Widor, hans
älsklingskomponist näst fader Bach.
De biträdande utförde sina partier på
ett tillfredsställande sätt.
Julkonserten i Östermalms kyrka var
en nobel musiktillställning och besökt
af en ganska talrik åhörareskara. H
M. Konungen jemte prinsarne Carl och
Eugen samt prins Oskar med gemål
bevistade den under prins Carls
beskydd gifna konserten, som började,
straxt efter konungens ankomst, med
en melodios bröllopsmarsch, spelad af
dir. Alb. Lindström, bekant som
skicklig orgelspelare. Af Filharmoniska
sällskapet, som hade sin plats i koret-,
nära de kungliga, och aufflrdes af sin
dirigent kapellm. Hallén, utfördes de
sedan sällskapets konserter bekanta
sköna julvisorna af Riedel. På
orgelläktaren hade solisterna plats.
Härifrån sjöng fröken Oselio med gripande
skönt föredrag Stradella-arian »Sei miei
SVENSK MUSIKTIDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
