Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedaktör och utgifvare: FRANS J. HUSS.
I Expedition: Olofsgatan ! (Hötorget 6,) I tr. upp öfv. gård.
Stocktiolm Qeu 16 Jaunari 18
Pris: Helt år 5 kr., Lösn:r 25 öre.
Annonspris: 10 öre (15 öre uti.) petitraden.
I_____________ _______________________
genom röst och apparition. Efter
Ber-gadrottningens tragiska parti, som
tillvann henne allmänt erkännande fick
hon en uppgift af helt annan art att
lösa. Vi återfinna henne nu såsom den
narraktige sprätten Fredrik i »Mignon»,
en rol förut ej gifven här af någon
quin-lig artist. Rolen lämpar sig dock efter
vårt förmenande mindre väl för en
sådan. En annan manlig rol, dock af
motsatt natur, erhöll hon i »Josef» af
Méhul, nämligen den unge Benjamins,
och vi minnas särskildt från denna
hur förträffligt den vackra duetten
mellan Benjamin och Jacob utfördes af
henne och hr Lundquist.
Ej långt derefter
uppträder Benjamin —
fröken Jungstedt ville vi
säga — såsom en
munter student i »Hoffmanns
sagor»; och den unge
Niklas, litet rörd af Bacchi
safter i vinkällaren, der
studenterna
sammanträffa med Hoffmann, rör sig
här med en naturtrohet,
som stöter på akademisk
erfarenhet, men utan att
någonsin öfverskrida
måttans gränser. En
likaledes hurtig rol, ehuru
helt liten, är
fatburstär-nans i »Det var en gång»,
der fröken Jungstedt
sjöng sina kupletter på
ett sätt, som väckte
lifligt bifall. Puck i
»Obe-ron» var hennes första
rol under detta spelår.
Hennes Amneris och
Leonora visa att hon äfven
är vuxen allvarliga
uppgifter, och utförandet af
dessa partier,
synnerligen det förstnämnda blef
både i vokalt och
dramatiskt hänsende en
verklig triumf för
konstnä-rinnan. Den sista rol
intonation och god röstbehandling;
anblicken af den högvuxna figuren med
de stora uttrycksfulla ögonen ledde
också en hvar på tanken, att vår
lyriska scen gjort en god acquisition i
denna unga sångerska. Fröken
Jungstedt gjorde sin första debut som
Ber-gadrottningen i Hallströms »Den
berg-tagna», det var såsom vi minnas i
slutet af januari förra året, då operan
upptogs till firande af konungens
00-års-jubileum, men hon hade i
november året förut försökt sig på samma
scen som Pantalis i »Mefistofeles» och
redan då ådragit sig uppmärksamhet
Matilda Jungstedt.
Matilda Jungstedt.
3JVf3amnet Jungstedt har på senare
T&S tider gjort sig dubbelt bemärkt
inom vår konstverld genom ett
syskonpar, som på olika vägar gjort sig
fördelaktigt kända som konstidkare; Axel
Jungstedt har med penseln och
pallet-ten arbetat sig fram till en af våra
mera framstående landskapsmålare och
Matilda Jungstedt, hvars bild vi här
framställa, — ja, hon målar också, i
toner och bilder, såsom allmänheten i
vår operasalong ofta med nöje fått
bevittna.
Efter det Sv.
Musiktidning förut framstält
i bild vår lyriska sceus
primadonnor, ha vi nu
funnit skäl att med dem
förena en konstnärinna,
som visserligen icke så
länge tillhört denna sceu
och fått tillfälle att
försöka sig i särdeles många
uppgifter af större art,
men som vi emellertid
nu kunna räkna till de
bästa krafterna vid kgl.
operan. Ensamt två så
fordrande roler som
Amneris i »Aida» och
titel-rolen i »Leonora», båda
berömligt utförda så i
vokalt som dramatiskt
hänseende, ger henne
ett ganska
framstående rum ibland våra
lyriska artister, och ifrån
första stunden hon
beträdde scenen kan man
säga att hon vunnit
publikens sympatier. Det
var i den rösten, en
kraftig och klar mezzosopran,
en klang som
ovillkorligen ådrog sig
uppmärksamhet och gjorde
ett behagligt intryck,
hvartill kom en utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
