Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musiklitteratur.
På Carl Warmuths förlag
Christiania har utkommit:
Mindeblad over Joh. D. Berens.
Denna minnesteckning öfver den
nyligen aflidne i sitt hemland mycket
uppburne sånganföraren, innehåller utom
en varmt skrifven biografi af J. B.
Halvorsen, förteckning öfver af Behrens
utgifna afhandlingar och musikalier samt
åtskilliga dikter till hans ära från olika
tillfällen. Boken prydes med porträtt
och vy öfver hans arbetsrum.
På samma förlag har utkommit:
Sorgemarsch för piano till minne af
J. D. Behrens af Otto Winter-Hjelm.
–-^––
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgl. Operan.* Mars 1, 9 Adam: Konung
för en dag (Nemea, Zelida: fik. Ek, fru
Strandberg.) — 2. Konsert; Berlioz: Laust. —3.
Bizet: Carmen. — 5. Delibes: Lakmé. —
7. Meyerbeer: Robert af Normandie. —
8. Wermländingarne. — 11. Donizetti:
Leonora (frk. Oselio som gast). — 12, 14.
Rossini: Barberaren i Sevilla (Rosina: frk.
Petrini, debut; Mareellina: fru Strandberg:
grefve Almaviva, Bartholo, Figaro, Bazil,
Fio-rillo: hrr Strandberg. Strömberg, Linden,
Johansson, Grafström).
Vasa-Teatern. Mars 1—13, 15. Sullivan:
Mikadon **/» (50:de gången).
Östermalms kyrka. Mars 4, G.
Filharmoniska sällskapets 2:a abonem.-konsert: Bach, J.
S.: Mattcuspassionen (om de medverkande
se föreg. nummer).
Berns’ salong Mars 2. Matiné af Balduin
Dahls orkester med bitr. af
Stockholms-mu-sici (messing). — 7. Monsterkonsert af B.
Dahls och Ang. Meissners förenade orkestrar
(55 man).
Vetenskaps-akademien. Soaré af dir. Hugo
Lindqvist (biträdande: se föreg. n:r.)
Kgl. operans repertoar under sista
veckorna har, som man ser, icke lidit
brist på omvexling. En nyhet som
framträdt är på sätt och vis, Rossinis
»Barberaren», som ej gifvits här på
sex år och nu gafs med så godt som
ny rolbesättning. Om första
representationen företedde mindre precision och
jemnhet i utförandet, torde detta fel
vid följande framställningar kunna
af-Ljelpas; särskildt skulle modererande
af orkesterns styrka vid flere tillfällen
verka fördelaktigt. De spelande skötte
på det hela ganska väl sina partier
och publiken visade sig mycket
till-fredsstäld och road af den
genomkomiska operan, Fröken Petrini var en
ganska täck Rosina, som visserligen
kunde ha varit mera spansk, men
säkert sätter mera lif i spelet, då hon
kommer sig mera in i rolen, helst som
hennes stumma spel vittnade om
dramatisk förmåga. Hennes sång utmärkte
sig för samma välljud och klarhet,
hvarmed Lakmé fängslade oss, och
särskildt i lektionsscenen var hennes
utförande af den aria ur »Linda de Cha-
mounix», som hon valt, af briljant
verkan. Hr Strandberg är visserligen
ingen Almaviva-figur men lyckades
förträffligt med sin svåra koloratur och
inlade rätt mycket lif i sitt spel under
förklädningscenerna. Hr Linden visade
sig till sin fördel som Figaro; litet
mera ledighet och säkerhet i
sångpartiets utförande vinnes väl vid förnyadt
återgifvande af rolen. Sedan Uddman
| och Pelle Janzon förlorades för vår
operascen, ha vi ej haft någon verklig
buffo för Bartholo; hr Strömberg gjorde
emellertid sitt bästa om än med mindre
saftig och liflig komik, än som kräfves
för den misstänksamme och argsinte
gnidaren Bartholo. Hr Johansson var
ganska tillfredsställande som Bazil. De
båda komiska betjenterna voro
uteslut-[ na, men såsom bifigurer i buffan passa
j de dock ganska bra i stycke med
hus-| bonden girigbuken.
Fröken Oselios gästspel började med
hennes här förut gifna Leonora. Om
hennes nästa rol, Valentin i
»Huge-notterna» få vi sedan tillfälle att yttra
oss. — Berlioz’ »Faust» gafs som
vanligt in duppkf på kgl. operan, sista
gången för dennas räkning »med
till-hjelp af Musikföreningen». Hr
Strandbergs indisposition föranledde
emellertid då väsentliga uteslutningar. Ett
evenement inom vår musikverld var
Filharmoniska sälls,tapets utförande af
J Bach’ska Matteuspassionen, som 2
gån-: ger gafs inför en högst intresserad
publik, hvilken båda gångerna fyllde
templet vid Östermalms torg. Utförandet
under dir. Halléns ledning var i allo
berömvärdt, såväl å solisternas, som
körernas och orkestrarnes sida. Fru
Edling, samt hrr Lundqvist och
Strandberg gåfvo genom sina vackra röster
och goda föredrag en värdig tolkning
åt de solistiska hufvudpartierna,
äfven-som hr Holm med siu kraftiga om än
något hårda bas i Pilatus’ och
öfver-steprestens partier gjorde sig väl
gällande. Körernas precision, med deras
särdeles i 2:a afdelningen ofta svåra
ingripande, måste man beundra, liksom
äfven att det hela efter de få
orkesterrepetitioner, som varit möljiga, kunde
få ett så mönstergilt utförande. En
detaljerad redogörelse för de särskilda
musiknumren skulle här upptaga för
mycket utrymme; vi framhålla endast
de herrliga koralerna och öfriga
körerna, såsom det storartade verkets mest
gripande momenter.
Balduin Dahl dokumenterade sig på
sin väl besökta matiné i Berns’ salong
som en dugtig orkesterledare, som med
en nästan lekande taktpinne förmådde
sammanhålla sitt folk och åstadkomma
utmärkt nyansering i spelet. Hans
egen harmonisering af »Sætergjentens
söndag» var oi’iginel och anslående.
Detta nummer äfvensom Bizets täcka
Adagietto måste bisseras.
Dir. Lindqvists soaré d. 8 mars hade
I dragit till Vetenskapsakademiens hörsal
en rätt talrik publik, som med lifligt
! bifall belönade både de väl inöfvade
i körsångerna, utförda af en väl besatt
kör, och soloprestationerna. Bland
solisterna utmärkte sig lir Arnberg,
hvilken var en ny bekantskap, för en
mycket präktig och, hvad man kunde finna,
| väl utbildad röst. Vi kunna endast
| till vår korta redogörelse tillägga, hvad
programmets nyheter beträffar, att frk.
Munktells sång »Mellan haf och
himmel» är ett så till sångstämman som
ackompagnementet intressant stycke
äfvensom att Jadassohns kör var mycket j
anslående. Gounods stämningsfulla
»Vandredi saint» har Nya harmoniska
: sällskapet förut låtit höra här.
Byströms lilla »Barcarole» visar lofvande
anlag hos den nu bortgångne
tonsättaren.
–-—
Från in- och utlandet.
Kgl. Operan. A en af de närmaste
’ symfonikonserterna här kommer att
utföras en af pianisten, kapellmästaren
j Rich. Henneberg nyligen fullbordad
pianokonsert, i tre delar med orkester.
Hedersgåfva. Efter andra
uppförandet af Bachs Matteuspassion samlades
ett stort antal af Filharmoniska
sällskapets ledamöter till en kollation å
hotell Rydberg, då till Sällskapets
dirigent, kapellm. Andr. Hallén såsom
ett minne af det utförda storverket
| öfverlemnades ett större porträtt af
Johann Sebastian Bach med en prydligt
| textad tillegnan från sällskapet.
Sångaren C. A. Söderman, Musikal,
akademiens Jenny Lind-stipendiat,
studerar fortfarande i Paris, der han
nyligen låtit höra sig på en
välgörenhets-konsert och efter en fransk tidnings
utsago »blifvit beundrad för sin stora
och mjuka basbariton.» Herr
Söderman säges snart begifva sig från
Pa-j ris till Italien.
Af Theodor Björksten och hans fru
Hervor Torpadie innehåller ett
praktfullt julnummer af »The american
Mu-sician» (98 sidor stor oktav) ett par
korta biografier och vackra porträtt på
en af de stora porträttplanscher (med
47 ypperliga porträtter af mucisi)
hvil-ka åtfölja det digra med porträtter och
andra afbildningar samt musik
illustrerade häftet. I slutet af den lilla
biografiska uppsatsen heter det om det
svenska sångarparet: »De hafva endast
tre vintrar vistats i det land, der de
valt sitt hem, men deras utmärkta
sång-instruction är allmänt och rättvisligen
erkänd. Deras sångskola, 46 West,
45 Street är en samlingsplats för unga
sångelever från alla delar af Förenta
staterna.»
Theodor Björksten, den bekante
tenorsångaren, bördig från Stockholm gifte
sig 1886 i Paris med den förträffliga
altsångerskan Hervor Torpadie från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
