Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liiuder Norge, Danmark och Finland.
Hos oss liar ett sådant instrument,
ehuru af äldre konstruktion, en längre
tid varit att se i hrr Palm och
Stad-lings instrumenthandel vid
Malmskil-nadsgatan.
Musikpressen.
På Abrah. Lundquists förlag har
utkommit;
för piano-solo:
Arvid Ödmanns triumfer,
favoritmelodier. 2 kr.
för violin och piano:
Sillén, Josef af: Tre duos, tillegn.
Axel Kempe; H. 1. Andante, allegro,
pris 2 kr. 50 öre; H. 2. Allegro
intermezzo och Andante. Pr. 2 kr.
Samlingen »Ödmanns triumfer» är
försedd med ett fint porträtt af den
populäre konstnären och innehåller
favoritnummer ur operorna »Faust»,
»Konung för en dag», »Rigoletto»,
»Mefi-stofeles», »Aida», »Den vilseförda»,
»Oberon», »Lakmé», »Leonora»,
»Mig-non , »Romeo och Julia», samt sången
»Vackra Giacinta, jag håller vid
trappan» och till slut hans hembygds sång:
»O Wermeland, du sköna, du herrliga
land ».
Af Sillens duetter är första häftet
till innehållet enklare, det andra
bril-lantare och båda förtjena att
uppmärksammas af duettspelare.
––—
En dikt om Janköpianot.
Konstruktören af det förbättrade Jonköpia
not, dr Fr. Boyes, är cn mångsidig man:
ukademielärare, mekaniker och äfven skald.
Ett häfte »Dikter» af honom innehåller
nedanstående humoristiska stycke, som också har
. sin allvarliga mening, hvilket han visar i en
not till ordet »framsteg», deri han tillägger
»på fullt allvar». — Bland annat finna vi i
nämda häfte »Das schwedische Lied vom
König Neck», en rätt poetisk sagodikt, föranledd,
lu-lt visst af den svenska damqvartettens
föredrag af »Neckens polska». Piano-dikten
följer här:
Framtidspianot.
Så månget väldigt underdjur
Syns på pianots tastatur,
Det famnsvidt sträcker ut sig der
Och rigtigt hemskt att skåda är.
Det så ses efter noter härja,
Att fingrar, senor knappt sig berga,
Herr Rubinstein och dito Liszt,
De vilja skötas så förvisst. — —
Mång’ pianist ur lifvet flyr,
Förderfvad rakt af slik tortyr.
* *
*
Då sad’ den gode herr von Janko:
»Det der ett oting är i banko!
Att tygla det — min lilla hand
Omöjligt dermed går i land;
Den saken måste ändras om,
Och derför jag till verlden koin.
Min tanke sträfvar, myran lik,
Och lefver i matematik,
Han grubblar, tänker, spekulerar
Och slutligen han triumferar — —
Jag snart framför mig ser helt tydligt
Ett litet trapphus, nätt och prydligt;
Nu gåtan re’n är praktiskt löst:
Jag spelar rakt mirakulöst,
Jag griper nära, griper vidt
Och rör mig lustigt., lätt och fritt,
I trappan far jag upp och ner
Och glad mot underdjuret ler.
När en nu spelar deruppå
Man tror bestämdt sig höra två,
Och sådan pianist, rätt van,
Han är en verklig qvadruman!
Hvad detta skulle Darwin gladt,
Som sökta »länken» här fått fatt!
Ett framsteg stort dermed är gjordt,
Som i en framtid nog blir spordt,
Och mångeu skall det fägna då
Att kunna Jankos verk förstå.»
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgl. Operan. Sept 16. Verdi: Aida. —
18. Thomas: Mignon. — 19, 24. Rossini:
Wilhelm Tell (Arnold: hrr Ödraann,
Strandberg.) — 21. v. Flotow: Martha. — 22,
25. Mozart: Figaros bröllop, (Grefvinnan,
Susanna, Marcellina: fruar Östberg, Edling,
Strandberg; Chernbin: frk. Jungstedt: grefven,
Figaro, Bartholo, don K:\zil: hrr Johansson,
Edberg, Strömberg, Hundberg.)
Ilasa-teatern. Sept. 16—22. Sullivan:
Mikadon.
Djurgårdsteatern. Sept. 15,16. v. Heland:
Ulla Musköt. — 17. Sullivan:
Gondolie-rrrna 20—25 Dalfolk, folklustspel med sång
af Fr. Hedberg.
Kgl. operans senaste reprisnyhet är
Mozarts odödliga »Figaros bröllop»,
senast gifven här i våras. Operan,
som först gafs här 1821 efter att redan
1786 första gången uppförts i Wien,
gafs nu d. 22 sept. för 246:e gången,
det största antal representationer någon
opera hos oss uppnått. Personalen var
densamma som sist utom att hr Edberg
efterträdt hr Nygren som Figaro,
hvilken rol han nu utförde för första
gången. Hans starka och vackra röst gjorde
sig väl gällande ehuru föredraget på
grund af sångsättet var något ojemnt
likasom spelet, som kunde ha företett
mera lif i mimik och spel, men hr E.
är ännu helt ung på scenen, hvadan
pretentionerna ännu ej få ställas för
höga, på det hela var han rätt
tillfredsställande. Detta kan äfven sägas om
hr Johansson hvad sången beträffar,
ehuru partiet kräfde en djupare röst i
vissa momenter t. ex. i den stora arian,
3:e akten. I spel och sätt att föra sig,
ger hr J. en temligen matt bild af den
svartsjuke och passionerade spanske
grefven. På fruntimmerssidan gåfvos
alla rolerna förträffligt. Fru Östberg
sjunger mästerligt grefvinnans parti.
Vi skulle endast vilja anmärka något
för långsamt tempo i 3:e aktens stora
aria och en mindre stadig om ock ren
ton understundom; fru Edling sjunger
och spelar med lif och lust, som det
höfves i ett komiskt parti som detta,
hvari den behagliga skalkaktigheten af
henne får ett mästerligt uttryck.
Fröken Jungstedt är ock med sin
uppfattning af pagen, såsom en hurtig galaut
och verliebt ungersven, förträfflig i sitt
slag och fängslar med sin vackra röst
i pagens täcka romanser. De öfriga
rolinnehafvarne fylde väl hvar och en
sin plats. — Fröken Jungstedt, som
fortfarande gästat å Kgl. operan, kom
ej, såsom uppgifvits, att hålla den
konsert, som sades vara tillämnad den 21
september.
Djurgårdsteatern synes nu ha
nedlagt Sullivans »Gondoliererna», som på
det hela emellertid gifvits rätt
tillfredsställande. Fru Lundberg och fröken
Grönberg utmärkte sig så i sång som
spel, likaså herr Sellman, och äfven den
andre gondolieren, hr Rönnblad, fylde
rätt väl sin plats, hertigen, hr Hagman,
och hans gemål voro ett par ganska
roande figurer. Körerna läto friska
och gingo bra. Orkestern var deremot
allt för bullersam med sina trummor
och trumpeter, ännu ett bevis på att
i vår tid orkestern, som skall stödja
och uppehålla sången, i stället dränker
den i ett svall af larmande tonvågor.
–-#–– I
Från in- och utlandet,
Kgl. Operan förbereder Gounods»
Faust», i hvilken opera fröken Petrini,
nu återtager sin verksamhet vid
vår operascen. — En ny italiensk
en-aktsopera af en ung tonsättare, Pietro
Mascagni, kommer snart att uppföras å
denna scen tillsammans med
»Niirn-bergerdockan», hvari den danska
sångerskan fröken Parsberg, såsom vi förut
nämnt, kommer att debutera, och en
nj’ ballet af operans n. v. ballettmästare
Sigurd Lund. Den italienska operetten
har på italienska scener vunnit
stormande bifall. Om komponisten berättas
att han är född i Cerignola, en liten
stad i syditalien, der han var
stads-musikdirektör med månatligt underhåll
af fattiga 100 lire. Den unge musikern
var på väg att svälta ihjäl med hustru
och barn, då han förlidet år i
tidnin-garne fick se att hr Sonzogno
förläggare till »Secolo» i Milano utsatt ett
pris af 3,000 lire för den bästa
enakts-opera, hvilken skulle uppföras på Teatro
Costanzi i Rom. Han komponerade nu,
utan piano, ty ett så dyrt instrument
hade han ej råd att besitta, och
kommunen var för snål att hålla honom
dermed. Inom kort tid hade han
fullbordat sin »Cavalleria Rusticana»,
genom hvilken han af kritiken blifvit
stäld vid sidan af sina landsmän,
Bel-lini, Verdi och Rossini. Det är denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1890/0120.html
