- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 10 (1890) /
147

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med sång och hurrarop. Och den 22 i
oktober uppvaktades konungen med sång
af hela studentkåren, för hvilken
uppmärksamhet han tackade i ett
varm-hjertadt anförande. Aret derpå besökte
öfverståthållaren frih. Sprengtporten,
Upsala. Sångarne helsade bonom på
torget och följde honom under
afsjun-gandet af flera marscher till hans
bostad.

Den inre utbildningen af
studentsången fortgick under denna tid lugnt
och säkert. Offentligt läto sångarne ej
höra sig annat än vid de stora
minnesfesterna eller då någon celeber främling
besökte universitetsstaden. Men dessa
tillfällen blefvo för allmänheten så
mycket kärkomnare och högtidligare.

Denna tid var ryktbar för sina goda
tenorer, bland dem Daniel Hvasser,
sedermera vice bibliotekarien vid uni
versitetsbiblioteket A. Lagerberg m. fl.
Bland bassångarne märktes Gunnar
Wennerberg, Otto Beronms, Hjalmar
Abelin m. fl.

* *

*



Ar 1842 är på visst sätt
epokgörande i studentsångens annaler. Då
ordnades den allmänna sången och
uppsattes ännu gällande stadgar för
Allmänna sångföreningen i Upsala, som
på detta sätt blef en verklig förening
och icke endast ett aggregat af
nationernas sångföreningar. Laurin var då
sånganförare och sökte allt hvad han
förmådde ingjuta lif i den nya
föreningen.

Efter Laurin blef sedermera lektorn
vid Upsala läroverk, d:r C. J. Björck
uuder året 1843—44 ledare af
studentsången. Under följande läseår beklädde
Christoffer Anjou denna post. På
hösten 1845 gafs den första
studentkonserten i Upsala under anförande af O.
Meijerberg. Det var den 25 november.
Denna konsert hölls i Carolinasalen
till förmån för de nödlidande i Upland
och bevistades af konungen och
drottningen. Då utfördes för första gången
Antigonekörerna.

Följande vårtermin öfvertogs
anföra-reskapet af Gunnar Wennerberg. Han
har genom sina äkta nordiska, djupt
gripande såuger och marscher i hög
grad bidragit till att höja studentsången
och gifva den en rent nationell pregel.
Efter honom kommo J. L. Engström
och sedermera läroverksadjunkten A.
M. Myrberg såsom sånganförare.

Våren 1851- blef professor J. A.
Josephson ledare af studentsången och
qvarstod såsom sådan till slutet af
vårterminen 1852. Under hans anförande
höllos tvenne stora konserter, den ena
till förmån för de nödlidande i
Verm-land den andra för den forne
sånganföraren Laurin. Dessutom biträdde
sångföreningen vid en af professor
Josephsons konserter.

Under denna period fans en mängd
goda sångare: Oscar Arpi, Ivar
Hallström, sedermera öfverhofpredikanten

E. Morén, Oscar Arnoldsson,
hofpredi-kanten J. Widén, Karl Walberg m.
fl. (tenorer); sedermera medicinalrådet
Hallin, Axel Adlercreutz, Oscar
Meijerberg, Curry Treffenberg, Fr. Muntzing,
Fritz Arlberg m. fl.

Från höstterminen 1852 —
vårterminen 1871 anfördes allmänna sången
af d:r Oscar Arpi. Under denne
nitiske och skicklige anförare firade stu
dentsången sina största triumfer och
nådde en högre utveckling än någonsin
förut.

Prof. Josephson väckte hösten 1852
förslag om att anskaffa medel till en
föreningsbyggnad. På grund häraf
beslöts att genom årliga konserter samla
medel till byggnadsfonden. Trenne
sådana gåfvos redan påföljande år, en
i Upsala och två i Stockholm. Under
d:r Arpis anförande gåfvos för detta
ändamål ej mindre än 24 konserter.

För att samla medel till
byggnadsfonden gaf under sommaren 1857 en
qvartett från Upsala konserter i
landsorten. Denna qvartett bestod af
sånganföraren d:r Arpi, Widén, Nyblom,
E. G. Schram, G. Wibelius, J. V.
Björnström och Fr. Björnström och
Fr. Björnsträm. De besökte flera
städer i södra och mellersta Sverige och
vunno stora triumfer.

I början af november 1861 besökte
konung Carl XV Upsala för första
gången, sedan han blifvit konung.
Konungen mottogs med sång, och på
aftonen den 5 november var ett
fackeltåg anordnadt till konungens ära.
Studentkåren samlades på Vedtorget och
tågade uppför Drottninggatan till
Odins-lund, till platsen utanför
erkebiskops-huset, der den musikälskande konun
gen uppvaktades med de mest omtyckta
sångerna.

Vid denna tid besökte en ryktbar
dubbelqvartétt åtskilliga städer i Sverige,
Norge och Danmark och gaf konserter
för byggnadsfonden. Den bestod af
med. d:r Hjort, lektor P. Odmann,
boktryckaren Z. Hæggstrom, G.
Ullman, adjunkten C. Ling, med. d:r A.
Wallin, lektor A. Ling och L. Lindelius.

I den konsert, som gafs i
expositions-palatset 1866 för Molins fontän, deltog
Upsalakörer. under d:r Arpis anförande
och utförde halfva antalet af sångnumren.
Upsalaköreu räknade 232 sångare.

D:r Arpi anförde äfven den elitkår
af Upsalasångarne, som 1867 drog till
Paris och deltog i sångtäflingen vid
världsexpositionen. Det är för alla
kändt, att våra studenter återvände
som segerherrar; de hade erhållit stora
guldmedaljen och parisarne hade
förtrollats af de nordiska sångernas
egendomliga skönhet.

Ar 1868 den 30 november deltog
studentkören i festen vid aftäckaudet
af Carl XII:s stod. Från norra stationen
hade anordnats ett fackeltåg, som drog
fram genom Drottninggatan till
Kungsträdgården och gjorde briljant effekt,
och vid stoden afsjöngos sedan under

stormande bifall några af de vid detta
tillfälle vanliga sångerna.

Efter en tid af nära tjugu år
nedlade d:r Arpi taktpinnen, som då
öfvertogs af numera kontraktsprosten i Sala,
Aug. Forsanan. Under lians tid infaller
konuugubecöket i Upsala i slutet af
april 1873 och en sångkör på 60 man
gjorde under år 1873 och påföljande
år en rundresa genom Sveriges städer,
der konserter med framgång gåfvos.

Efter Forssman blef Ivar Eggert
Hedenblad 1875 allmänna sångens
ledare, hvilken plats han såsom kändt
ännu bekläder, dermed förenande be
fattningen såsom director musiees vid
universitetet. Hedenblad har med de
krafter, som stått honom till buds —
emellanåt har bristen på friskt
klingande tenorer gjort sig känbart förmärkt
— vidmakthållit Upsalasångens
anseende, om ock mången af den äldre
generationens studentsångare tycker sig
sakna den schwung och det lif, som
fordom utmärkte kören, så har denna
i stället vunnit i mjuk nyansering och
måttfull sammansjungning, något hvari
den under namnet O. D. kända elitkören
särskildt excellerar.

Upsalasångarne hafva ock under
Hedenblads ledning haft tillfälle att hätda
sitt rykte så inom som utom landet;
vi erinra dervidlag om den
framgångsrika färden till Paris och besöket i
Köpenhann vid sista stora utställningen
och musik festen derstädes.

–-^––

Dans och lutspel i forna dagar.

Kör åtta år sedan skref
uuderteck-nad i Svensk Musiktidning och
Monatshefte fur Musikgescbichte
diverse artiklar om och i anledning af
en i k. biblioteket befintlig,
handskrif-ven lutebok från 1500-talet, affattad i
den s. k. »tyska tabulaturen». Någon
tid efteråt erhöll jag från numera
af-lidne landtmäterifiskalen J. G. Klein
till fritt förfogande en del af honom
gjorda dechiffreringar, dels af en i
Utrecht 1601 tryckt lutebok benämd
Florida, dels af ett kuriöst, i Svea
hofrätts arkiv funnet manuskript, som
äfven medföljde sändningen. Hr Klein
skref härom följande:

»Den i manuskript medföljande »Luteboken»
iir funnen i Kongl. Svea Hofrätts arkiv och
till mig öfverlemnad 1874 af vännen Skoglar
Bergström, som doek icke förstod något af
notskriften utan vände sig till mig tor att få
densamma deehiffrerad, hvilket jag gjorde med
de 2:ne första numren, som nu äro bifogade;
men sedan dermed upphörde af brist på tid
och intresse; doek har jag nu senare funnit,
att uti flere af de följande numren finnes
åtskilligt af intresse, såsom några egendomliga
valörbeteckningar och tecken för spelsättet.
Beträffande den andra i mina anteckningar
niimda »Luteboken» eller Florida etc.», så
får jag nämna, att densamma eges af
ryttiuä-staren P. v. Möller, riksdagsman för Hallands
län i l;sta kammaren, som köpt den på
auktionskammaren (1874), men utan att begripa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1890/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free