Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traude genom en och annan pikant
förhållning. De klinga så modernt,
att de väl ej kunna vara mycket äldre
än 1699, åtminstone ej äldre än
1660-talet, eftersom der finnes menuetter,
hvilken dans ej anses hafva kommit
riktigt i svang förr än Lully
komponerade sin första menuett (denna finnes
intagen i uppsatsen »Menuettens
öfver-gång till scherzo» i Sv. Musikt. 1887
n:r 5). Möjligen är monsieur Mouton
en afkomling af den berömde
motett-kompositören Jean Mouton, f 1522
såsom chanoine i St. Quentin.
Vi redogjorde i våra uppsatser 18S2
för lutans betydelse och historia samt
den tyska lutskriften. Den franska är
helt annorlunda och något mera
rationel. Visserligen är äfven den endast
tecken för greppen, icke för tonerna,
men halftonstegen betecknas åtminstone
i alfabetisk ordning, börjande med a
för djupaste tonen på hvarje af de sex
melodisträngarne, hvilka åskådliggöras
genom linier. Moutons lutebok går ej
att dechiffrera enligt Wasielewskis
schema, utan betingar en annan stämning,
som äfven hänvisar på slutet af
1600-talet och antydes genom en figur i
företalet, hvilken bestämmer att tecknet
a för högsta strängen motsvaras af d
på den andra, a på denna af f på
den tredje o. s. v. — efter hvilken
antydning det är lätt att uppskrifva
de sex raderna öfver hvaraudra — se
föreg. sida — jämte uttyduingen inunder.
Denna uttydning förutsätter, att
djupaste melodisträngen är stämd i A,
hvilket väl ej är fullt säkert, men dock
sannolikt: jfr hvad i Groves
musiklexikon, art. »Lute», kallas »an eleven
conrse lute». Strängarne (eller rättare
strängkörerna, ty Here strängar voro
oftast stämda på samma ton) voro
nämligen i det hela 11 till antalet, således
utom de sex melodiförande fem
djupare, i diatonisk följd nedåt, hvilka
sväfvade fritt i luften på sidan om
gripbrädet och endast användes som
bassträDgar, utan applikatur; dessa
tecknades alla med a, med ett eller
flera streck öfver, och skrefvos under
liniesystemet, samt voro hos Mouton
instämda för A dur hvadan hela lutan
fick följande stämning:
Bourdonsträngar: Melodisträngar.
Cis D E Fis Gis A d f a d1 f
Vi meddela i bilagan några stycken
af Mouton och hafva vid arrangeringen
för piano icke åtgjort någonting
väsentligt, undantagandes det nödiga
fixerandet af de ackompagnerande stämmornas
notvalörer, hvilket lutskriften lemnar
oafgjordt.
A. L.
—––––
En Vespergudstjenst.
^j§||åsom vi i vårt förra nummer
om-nämde, kommer en vespergudstjenst
— den första i sitt slag här i hufvud-
staden — att ega rum i Maria kyrka
lördagen d. 6 december kl. 6 e. m.
Det alldeles särskilda intresse som
knyter sig vid denna
liturgisk-musika-liska gudstjenst ger oss en osökt
anledning att för våra läsare framställa
en närmare redogörelse för densamma.
Den liturgi som för aftonen kommer
att följas är redan tryckt (meningen
är att utdela densamma bland de
närvarande, så att alla kunna följa med
och således få ett helt intryck af den
ovanliga gudstjensten) och vi taga oss
friheten att följande den tryckta texten
och benäget lemnade upplysningar göra
en kortfattad redogörelse för
densamma.
Det lilla häftets första sida innehål
ler en »erinran», i hvilken man bl. a.
får veta att denna liturgi är uppgjord
på grundvalen af den gammallutherska
vesperordningen i dess mera utvecklade
form under 16:de och början af 17:de
århuudradet. De rikligen förekommande
gregorianska vexelsåugerna förskrifva
sig dels från äldsta kristna kyrkan,
dels från medeltiden och
reformationstiden, dels äfven från nutiden, ehuru
hållna i samma stil. H vad
församlings-sångerna (»psalmerna») beträffar så
förskrifva sig deras melodier från
refor-mationstidehvarfvet och komma de att
utföras i den gammal rytmiska form som
de ursprungligen egt. Erinran slutar
med en vänlig uppmaning till
allmänheten att som inga svårigheter derför
erbjuda sig »endrägtigt och kraftigt
sjunga med vid församlingssångerna».
Och nu till sjelfva liturgien!
Den är indelad i sju afdelningar:
T. Inledning. Efter ett orgelpreludium
sjunger kören en Vespersång med
synnerligen tilltalande text hvarpå följer
ps. 826: 1—2. Härefter kommer
in-ledningsantifoni med »Gloria Patri»,
en vexelsång mellan liturgen (den för
altaret stående presten) och kören.
Texterna till denna och följande
gregorianska vexelsånger äro i allmänhet
hemtade ur Davids psalmer. Första
afd. slutar med ps. 8: 1. II.
Psalmodi.* Efter en kortare antifoni följer
en psalmodi, hvars melodi, ehuru af
urkristlig dato, lär vara af stor skönhet.
Den nyssnämda antifonien återupprepas
hvarpå följer: III. Bibelläsning. Tre
korta läsningar, hvardera på endast
några bibelverser, före- och efterföljas
af församlingssånger. Närmast efter
den tredje läsningen följer en antifoni
med »Gloria Patri», äfven denna af
anmärkningsvärd skönhet. Kommer så
IV. Predikan. Efter ett kort tal från
predikstolen, tillämpande de lästa
bibeltexterna, sjunger församlingen ps.
500: 5. V. Festhymn. Kören sjunger
Davids 24:de psalm med Wennerbergs
ståtliga, välkända musik. VI. Bön och
förbön. Efter ps. 500: 6 följer en
kort antifoni och bön hvarefter kören
* Psalmodi är en särskild t tor matutin- och
vespergudstjensterna utmärkande vexelsång.
sjunger en adventsmotett af Nicolo
Jomelli, en italiensk tonsättare från
1700 talet. Härpå följer ännu en
antifoni med bön om frid och god
styrelse hvarefter Fader vår läses och
kören svarar med doxologien: »Ty
riket är ditt etc.» Församlingen
sjunger härefter sista versen af Luthers
psalm öfver Fader vår. VII.
Afslutning. Aftonbön läses hvarpå såsom vid
slutet af vanlig högmessa följer: Tackom
och lofvom Herran», välsignelsen och
en psalm. Det hela afslutas med ett
orgelpostludium.
Det ser vidlyftigt ut, men det hela
lär dock ej taga längre tid än en och
en half timma. Hela gudstjensten är
konsekvent hållen i adventsstil och bär
således med fullt skäl namnet
advents-resper. Att vid ett tillfälle som detta,
rätt stora fordringar ställas på deu vid
altaret tjenstgörande presten såsom
sångare är helt naturligt. Två liturger
komma också att här tagas i auspråk,
och man har varit mon om att skaffa
det bästa vår hufvudstad har att bjuda
i den vägen. Pastor Schröderheim i
Klara och kominister Carlsson i
Östermalm, båda goda sångare, hafva
benäget åtagit sig det fordrande uppdraget.
Vexelsånger och hymner utföras af
församlingens väl renomerade kyrkokör
under sin dirigent hr Hugo Lindqvist.
Församlingssången kommer att ledas
af en till bortåt 60 flickor bestående
barnkör, orgeln att skötas af vår kände
orgelvirtuos hr Alb. Lindström och
predikan att hållas af kyrkoherden d:r
Sjöstrand. Koret skall reserveras för
särskildt inbjudna, bland hvilka märkas
statsrådet Gunnar Wennerberg och
medlemmar af ecklesiastikverlden,
huf-vudstadens samtliga prester,
församlingens kyrko- och skolråd, rektorerna
vid stadens läroverk, pressens
representanter m. fl. Templet kommer att
stråla i full belysning, hvadan det hela
kommer att få en särdeles festlig
prägel och nog locka mycket folk till det
rymliga templet. Kollekt lär komma
att upptagas till förmån för
kyrkosångens höjande.
Af stort intresse kominer denna
gudstjenst att blifva, och vi äro
öfver-tygade att den kommer att på ett
kraftigt sätt tjena sitt ändamål,
nämligen att blifva ett inlägg i
kvrkosångs-frågan.
––’$><£’–
Musikpressen.
På Abrah. Lundquists förlag har
utkommit:
För piano-solo:
Saint Saens, Cam.: Prelude du
»Déluge», trascr. par auteur. Pr. 1
krona.
Öländer, John: Opera-Album, fa-
voritmelodier ur de mest omtyckta
operor. Pr. 2 kr.; — Min viin och jag,
polka. Pr. 75 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
