Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________
violin eller Höjt, och för idkare af
flöjt-spelet äro säkerligen de båda häftena
af Marschalbmn välkomna, såsom
innehållande åtskilliga favoritmarscher.
––#––
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgl. Operan. Dee. 1, 5, 7, 9. Boito:
Mefistofeles (Mefistofeles: hr Bottero,
Margareta—Helena: fru Östberg; Faust, Wagner:
hrr ödtnunn, Malmsjö; Pantnlis: frk. Wolf,
11is frk. Alma Hult, (l:a debut). — 3.
Gou-nod: Ftust, (Mefistofeles: hr Bottero; Marga
reta: frk. Petrini, sista uppträdande). — 6.
Tredje symfonikonserten. 1. Saint Saiins:
Symfoni n:r 2. (a moll) op. öö; Söderman:
»Qvarnruinen> (hr Landquist); Wagner: »Der
Ritt der Walkiiren»; Haydn: Symfoni, D dur.
— 8. Thomas: Mignon, (Lothario: hr
Bottero, Wilh. Meister: hr Lundmark). — 11 —
15. Maseagni, Pietro: Pä Sicilien
(Caval-leria rusticana) opera i 1 akt af G. Targioni
Tozetti och G. Menasci, öfvers. af Helmer
Key, (Santuzza, Lncia, Lola: frkn. Moritz,
Wolf, fruar Edling, Heintz; Toriddo, Alfio:
hrr Ödmann, Landquist); Undilia ballett af
Sigurd Lund, musik af Rich. Henneberg;
Adam: Niirnbergerdoekan (Bertha: frk.
Parsberg, 2:a debut; Cornelius, Donathan, Miller:
hrr Strömberg, Strandberg, Johansson).
Srenska teatern. Dee. 14, kl. 1,30: (J
u-dieturnén) La Roussotte (Rödlufvan) kom.
veaudeville i 3 akt. musik af Hervé och
Boul-lard (Anne-Marie: fru Judic); Kl. 7,30
Xi-niche, (grefvinnan Corniska: fru Judic). —
15. La corde sensible (Den| svaga sidan) kom.
veaudev. 1 akt, Les charbonniers
(Kolhnnd-larne) musik af Costé, (Thérése: fru Judic).
Vasa-teatern. Dee. 1—15. Strauss J.:
Läderlappen.
Berns’ Salong. Dec. 7. D:r Osvaldo
Botteros afskedsmatiné.
I sin landsman Boitos bekanta opera
tog Osvaldo Bottero afsked af oss d.
9:e d:s. Hans Mefistdeles i denna var
icke mindre lyckad än den i » Faust»
och operan utfördes i sin helhet af goda
krafter. Fru Östberg hade här en ny
uppgift att lösa i Margareta-Helenas
dubbel parti, och hennes återgifvande
af fängelsescenen var ett
musikaliskt-dramatiskt mästerstycke, hvars alla fina
detaljer det skulle vara ett nöje att
framhålla, om utrymme dertill stode
oss till buds. Vid operans sista
representationer sjöngs Pantalis’ lilla se
kunderande parti af en ung fröken
Hult, elev at Siegfried Saloman, och
gjorde ett fördelaktigt intryck ; hon tör
snart komma att låta höra sig i en
större rol. Signor Bottero var vid
af-skegstagaudet föremål för entusiastiska
ovationer, som tngo form af
lagerkransar i mängd och ändlösa applåder,
in-ropningar och näsdukshviftningar,
vit-nande om den stora gunst, hvari den
framstående konstnären stod hos vår
publik. Omedelbart efter hans sista
uppträdande hade direktionen färdigt
det nya programmet med den nyfiket
motsedda italienska operan, den nya
balletten och reprisen af
»Niiruberger-dockan». Mascaguis opera, som väckt
så mycken uppmärksamhet inom
mu-sikverlden mottogs äfven här vid sin
uppsättniagen med våra förnämsta
operakrafter mycket bidrog. Detta
förstlingsverk vittnar om en ovanlig
tonsättar-talang och eminent förmåga att behaadla
orkestern. Man har kallat komponisten
»en ny Verdi», och bland Italiens nu
varande operakomponister intager han
ovilkorligen en hög rang, men vid
jämförelsen med Verdi står han
närmare »Otellos» skapare än
»Trubadurens», ty hans styrka ligger mindre i
den melodiska inspirationen än i den
musikaliska deklamationen och förmå- j
gan att åstadkomma en imponerande
massverkan och en glänsande
instrumentation. Också syntes körerna och
det vackra intermezzot göra största
intrycket. Det tragiska ämnet gifver
för öfrigt icke anledning till olika
musikaliska skiftningar. Framhållas bör
äfven bland operans skönheter
Torid-dos parti och duetterna mellan honom
och Santuzza. Vi anföra här nedan
innehållet af operans handling.
Teatern föreställer en öppen by plats på ’
Sicilien. Till venster i fonden en allé, som j
leder till kyrkan; till höger en liten väg utåt ,
landsbygden. 1 förgrunden till höger Lucias
osteria med sin skylt af viulöf. Osterian
bildar vinkel med en trång gata, i hvars andra |
hörn ligger karabinernas kasern med italienska
vapnet ötver porten Längre bort åt fonden
Alfios stall. Till venster i förgrunden en te- 1
rass med pergolato. — Det är påskdagen.
Under förspelet före ridåns uppgång
höt-man Toriddo (hr ödmann) i en romans be- \
sjunga sin kärlek till Lola; slutorden äro: |
»Om jag dör för dig och kommer till
paradiset, vill jag ej gå in om jag ej ser ditt sköna
anlete der.»
Vid ridåns uppgång är scenen tom, det ]
börjar dagas, man hör utanför vexelsånger af
män och qvinnor, hvilka inträda på scenen
på väg till kyrkan. Sedan så småningom kö- !
ren atlägsnat sig inkommer Santuzza (fröken
Moritz) och går fram mot Lucias (fröken i
Wolff) hus. Lucia kommer ut. och Santuzza
frågar Lucia hvar dennas son Toriddo är; Lu- i
cia svarar sig ej veta det, men blir förvånad
då hon hör att han varit sedd i byn i natt
samt ber Santuzza stiga in till henne. Denna
svarar förtviflad att hou kan det ej; »hon är
förbannad af Gud». Nu inträder formaannen
Alfio (hr Landquist), nyss hemkommen från !
en resa och företrädd af de manliga koristerna, j
hvilka prisa formannens angenäma lif, under
det Altio sjunger oin sin glädje att få åter- j
vända till sin trogna maka Lola samt beder
Lucia om en dryck af det gamla vinet. Den
senare svarar att Toriddo gått för att skaffa j
nytt sådant, hvilket Alfio betviflar då han ti- j
digt på morgonen såg honom i närheten af
sin boning. Lucia, öfverraskad, ämnar göra
honom en fråga, men hindras af Santuzza, som
ber henne tiga
Nu uppstiimmes från kyrkan ett halleluja, I
hvarpå Alfio går ut. Santuzza, ensam me i :
Lncia, berättar nu att innan Torrido blefsol- |
dat hade han svurit Lola evig tro; vid sin |
återkomst hade han återfunnit henne som Al- j
fios maka och hade sökt i en kärleksförbin- j
delse med Santuzza glömma henne. Lola hade
då, utom sig af svartsjuka, röfvat Toriddos
hjerta från Santuzza och hade glömt sina
pligter som maka. Santuzza ville nu ännu en
gång söka att beveka Toriddo, som kränkt
hennes ära Lucia går mot kyrkan.
Nu inträder Toriddo, hvilken bestormas med
böner af Santuzza men förblir obeveklig. De- j
ras samtal afbrytes af Lola (fru Edling). som
hånfult tilltalar Santuzza och efter ett kort ’
utbyte af sarkasmer går in i kyrkan. Då
Santuzza förtviflad vill qvarhålla Toriddo, som
vill följa Lola, kastar han henne till marken
och ilar in i kyrkan.
Förbittrad öfver skymfen yppar Santuzza
för den inträdande Alfio hans hustrus otrohet;
dennes vrede bryter liis och han svär att
hämnas.
Scenen står tom mider det ett intermezzo
spelas af orkestern. Folket kommer nr
kyrkan ; Toriddo sjunger en eldig dryckesvisa och
bjuder folket på vin; härunder inkommer
Alfio. När Toriddo bjuder honom en bägare
svarar han att det vinet skulle i hans strupe
förvandlas till gift. Qvinnorna fly förskräckta,
förande med sig Lola. Alfio siiger sig nu
vänta Toriddo bakom trädgården der de skola
kämpa på lif och död.
Innan Toriddo går ropar han ut sin moder,
säger att vinet är förrädiskt och att han
måste ut och hemta frisk luft. Men innan han
går ber han henne välsigna honom, likasom
den dag då han gick ut som soldat, samt att,
om han ej återvände, bli en moder för
Sau-tuzza, som han lofvat föra till altaret. Lucia,
förvånad, ger honom afskedskyssen, och när
han efter en häftig omfamning störtar bort,
ilar hon förfärad till fonden af teatern, der
hon möter den inträdande Santuzza, som
kastar sig i hennes armar. Man hör ettaflägset
sorl; en ensam qvinnoröst ropar på afstånd:
»Broder Toriddo har blifvit mördad!» Ropet
upprepas af de öfriga qvinnorna som nu fylla
scenen. Santuzza faller medvetslös till jorden;
Lucia svimmar och stödes af qvinnorna Alla
stå slagna af förskräckelse. Två karabinierer
stpringa tvärs öfver scenen. Ridån faller
hastigt.
Om utförandet behöfves ej många
ord, då det var i så goda händer, som
här of van synes. Fröken Moritz,
operans nya acquisition, som nu uppträdde
i sin andra rol, ådagalade äfven i denna
att hon med en för operan lämplig,
stark och väl skolad röst förenar
dramatisk begåfning, som gör henne
användbar i större partier. Den nya
balletten, med dans komponerad af
operans nuvar. balettmästare och musik
af R. Henneberg, slog synbarligen an
på publiken genom vackra
koreografiska anordningar, kostymer och
dans-numiner samt en dertill passande liflig
och brillant musik. Den gamla bekanta
»Nurnbergerdockan» med sin lustiga
libretto, sin qvicka och intagande
musik, redan i ouverturen oemotståndligt
fängslande, förfelade ej att sätta
salongen i glad stämning och gafs äfven
på det hela rätt tillfredsställande.
Fröken Parsberg hade här sin andra och
förnämligaste debut, hvilken kan
betraktas såsom ganska lyckad. Genom
sin vackra röst, särdeles framträdande
i höjden, sin lediga koloratur och sin
personliga liflighet tycktes hon vinna
publikens sympatier i denna
maktpå-liggande rol; man kan dock anmärka
att stämman ännu icke besitter fullt
utvecklad styrka i alla lägen.
Kgl. teaterns sista symfonikonsert
hade till nyhet en symfoni af
Saint-Saens, ett verk som hutvudsakligen
röjde sitt franska ursprung genom
spirituel rytmik och instrumentering. De
båda sista lifliga satserna väckte
största bifallet och de första af dessa,
scherzot, måste bisseras. Symfonien
står emellertid i uppfinningens kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
