Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppeldas af konst-närsglöd, undgår ej
publiken att elektriseras och äfven i
komma i exstas, om äfven han,
likasom Pachmann, méd det originela i
föredraget hos publiken framkallar
ett och annat leende.
Musikföreningens stora Paulus konsert
var mycket talrikt besökt, såväl sjelfva
konserten som generalrepetitionen till
densamma, och det intressanta verket 1
med sin melodiskt sköna och i vissa
delar karakteristiskt kraftiga musik
utfördes under kapellm. Dentes ledning
med biträde af hofkapellet och goda
solister på ett mycket tillfredsställande
sätt. I Paulus’ parti och basstämman
kunde någon bättre i epresenterat än
herr Salom. Smith ej gerna ha
presterats. Sopranstämman med de många
recitativen sjöngs innerligt och
smakfullt af fröken Sidner och äfven herr
Lemons klara och starka röst tog sig
väl ut i tenorpartiet, ehuru den
sentimentala anstrykningen i det stundom
äfven något för mycket öppna före
draget äfven här förmärktes. En god
altstämma uppenbarade fröken Olsen i
sitt parti. Konserten, för hvars
utförande i detalj vi ej af bristande
utrymme kunna redogöra, åhördes från
orgelläktaren af konungen.
Filharmon. Sällskapets sista konsert
gafs för nära fullt hus och skulle 1
äfven ha hedrats med konungens
närvaro, om ej ett tillfälligt illamående
derifrån hindrat honom. Konserten
inleddes med ett större körverk af
den som sång- och pianokomponist väl
bekante tyske komponisten Ad. Jensen
(f 1S79), kalladt »Jephta och hans
dotter». Detta verk, hållet i något
dyster stämning efter den bibliska
berättelsen, företer visserligen ej större
originalitet, men innehåller flere vackra
melodiska delar och orkesterpartier.
Särskildt må nämnas det vackra, af
fröken Piehl utförda altsolot »O fader
jag vördar ditt bud», fruntimmerskören
»O blomma, bruten i din vår» samt
den ståtliga slutkören. Saint Satins
orkesterpjes »Phaéton», bygd på den
allbekanta sagan, är en lika snillrik
som effektfull tonmålning af den be
römde franske originelle komponisten.
Stegringen här i den målade solfärden,
till dess den oförvägne körsvennen
drabbas af Jupiters blixt, och det
lugna slutet med det förtonande
motivet äro ma- terverk af uppfinning och
instrumentation. Stycket väckte också
så intensivt bifall att det blef bisseradt,
då detsamma älven kom till ännu
bättre utförande, särdeles i den svåra
violinsatsen. Till sist gafs Griegs
»Olav Tryggvason» med den
storslagna, något utdragna tolkningen af en
nordisk offerfest; tonsättningen var
utförd af sällkapet, ehuru nu med egen
väl inöfvad orkester. I utförandet af
det förnämsta solopartiet framstod Völ
vens representant, fröken Piehl, genom
sin präktiga stämma samt det
karakteristiska föredraget på ett utmärkt
sätt. De andra solopartierna gåfvos
af fröken Gerda Pettersson, en
musik-älskarinna och herr Söderman. Efter
konsertens slut hedrades sällskapets
nitiske och skicklige dirigent med en
lagerkrans och upprepade mropningar
samt applåder.
Vid sista kammarmusiksoarén fick
man höra Fr. Berwalds genialiska,
ehuru något fantastiska stråkkvartett
i Ess dur, en intresant konsert för 2
violiner, särdeles väl föredragen af
hrr Aulin och Sjöborg,
ackompagne-rade af fru Aqvist, samt till sist
Beet-hovens Ciss-moll-qvartett, som utgjorde
denna kammarmusiksäsongs A och O,
såsom både börjande och afslntande
densamma. Qvartetten hör till de
omtvistade sista och är den som sist
utkom af trycket (1827), innan de
post-huma N:r 15 och lfi blefvo kända,
Konsertgifvarne rönte denna afton
mycket erkännande, och det varma bifallet
tolkade synbarligen ett tack för denna
säsong och ett »au revoir» till den
nästa.
Att Sällskapet O. D:s konsert å
Musikal, akademien gafs för fullt hus
behöfver knappast nämnas; också var
programmet särdeles intressant.
Huf-vudnumret, Gernsheims körstycke
»Salamis», är både melodiskt och
effektfullt; såväl detta som Griegs bekanta
»Landkjending», båda med hr
Söderman i solopartierna, återgåfvos med de
hos O. D. vanliga goda rösterna och
en förtäfflig sammansjungning under
direktör Hedenblads ledning. Ej
mindre förträffligt utfördes de andra
körsångerna och under samma direktion
ouvertyren till »Friskytten» och Griegs
aldrig för ofta hörda »Per Gynt-suite»;
hofkapellet utgjorde orkestern. Efter
sista stormande bifallet sjöng sällskapet
till afsked prins Gustafs Vårsång.
Om den nordiska musikfesten hinna
vi blott yttra att den gafs för fullsatt
salong och hade en mera privat prägel.
Den välviliige tillställaren, hr Sv.
Seho-lander, blef för soaréns hufvudnumraer,
de af honom till luta sjungna
Bellmans-sångerna lifligt applåderad.
––#––-
Från in- och utlandet.
Kgl. operan. Utom »Regementets
dotter», som i dagarna gifves med fru
Östberg i titelrolen, står »Lohengrin»
på repertoaren. Ett par debuter af
manliga sångare äro att emotse, den
ena af barytonisten Edvard Arnberg,
den and a af hr Agnar Strandberg.
Den förre, som man fått tillfälle att
höra på flere konserter härstädes har
i ett par år sjungit för hr Ax.
Rundberg, genomgick sedan Musikaliska
akademien, der han sjöng under prof
Giinthers ledning, hvarefter han
studerat sång för hr Fritz Arlberg och senast
för fru Holmboe Scheuström. Hans
första debut lär bli som Rigoletto i
den likuämnda operan. Hr Strandberg
tillhör den gamla välkända
sångarsläg-ten och är son till kanslisekreteraren
P. Strandberg, den oförgätlige
tenorsångaren Olof Strandbergs broder,
sålunda kusin till nuvarande
tenorsångaren vid K. operan Max Strandberg.
Hr Agnar S. frångår traditionen så
till vida att han är bassångare. Den
unge, 21-årige sångaren hade i det
närmaste afslutat sin hofrättsexamen i
Upsala, då hans håg lockade honom in
på konstbanan. Hr Strandberg är elev
af Fritz Arlberg; i hvilken rol han
kommer att debutera är oss ännu ej
bekant.
Hr Richard Anderssons 2:a
musikafton har till följd af mellankomna
hinder måst ytterligare uppskjutas, och
dagen då den samma kommer att ega
rum är ännu icke bestämd.
Fröken Hélene Munkte Ils enaktsopera
i »Firenze» kommer sannolikt att
gif-vas å Opéra Comique i Paris.
Ton-sättarinnan, som en tid vistats i den
franska hufvudstaden, har nemligen på
förord af Godard, hvilken mycket
lof-ordat både musik och text, vändt sig
till direktör Carvalho, och denne lär
icke ha någonting emot att presentera
den begåfvade tonsättarinnas verk för
den franska hufvudstadspubliken. En
af Paris’ största musikförläggare
kommer redan nu att från trycket utgifva
vissa sånger ur operan »I Firenze».
> Lago ■>, den bekanta svenska
ton-sättarinnan, bar fått flera sånger utförda
å konserter i Paris, der hon nu vistas,
sysselsatt med kompositionsstudier för
Charles Widor. Bl. a. har fröken M.
L. Juel sjungit en ballad af Lago i
»La trompette», den mest betydande
musikföreningen i verldastaden, der
hittills endast Grieg af nordiska tonsättare
kommit till gehör. Den fina publiken
applåderade lifligt den svenska sången,
som Lago sjelf ackompagnerade. Flere
förläggare hafva lofvat utgifva arbeten
af Lago; bland dessa är Hamelle.
Fröken Agnes Janson uppträdde
måndagen den 13 dennes för första
gången som »Siebel» i Faust på Opéra
Italien eller Coventgarden med stor
framgång, ehuru det icke lemnades henne
något tillfälle för repetition, skrifves
till Aftonbladet.
August Enna, den unge danske
kompositören, hvars förstlingsopera
»Hex-an» för närvarande inöfvas å k. teatern
i Köpenhamn, bar af tacksamhet för
den synnerliga välvilja han fått röna
af några svenskar, bland dem redaktör
Vult von Steyern och preraieraktöreu
Gustaf Fredrikson, bestämt sig för att
till en följande opera välja svenskt ämne
och svensk text. Underhandlingar
rörande en dylik libretto äro redan
inledda med svensk författare.
Otto Heg ner, den 13-årige pianisten,
hvars tillämnade besök i Stockholm vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
