Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 SVENSK MUSIKTIDNING.
der gamla tiljorna skulle uppspira rika
lagrar äfven för henne sjelf.
Det var 18S7 i September (19—25)
som Sigrid Arnoldsou senast
konser-terade här, under Mauritz Strakosch’s
direktion och med biträde af den
utmärkte sångaren Padilla, violinisten
Marsick och pianisten Arditi samt hr
Hjalmar Meissner som ackompagnatör.
Med anledning af detta besök hade vi
i n:o lo af Sv. Musiktidning intagit
sångerskans porträtt i bröstbild såsom
Adalgisa i »Norma».
Fotografioriginalet till detta var dock mindre lyckadt.
Vi begagna derför tillfället, då nu ett
bättre porträtt står oss till buds, att
illustrera dagens nummer dermed och
låta det åtföljas af några korta
biogra-liska notiser, till en del förut
meddelade men för fullständighetens skull
här å nyo upptagna.
Sigrid Arnoldson delar ej med de
andra »svenska näktergalarna» lotten
att hennes talang mycket tidigt blifvit
bemärkt och allmännare bekant. Först
vid aderton års ålder uppträdde hon
inför allmänheten å en af henne
gif-ven konsert på Dalarö d. 12 aug. 1882,
året efter hennes faders sorgliga
från-fälle. Man var då mycket nyfiken att
få höra om dottern ärft hans talang,
och debutanten gjorde på ett lysande
sätt heder åt namnet. Hennes klara,
friska stämma, den ungdomliga elden,
säkerheten i föredraget, allt bidrog till
den stora framgång hon då vann.
Samma år i november lät hon höra sig å
en konsert i Musikal, akademien,
biträdd af sin faders gamla vänner och
scenkamrater, och vann mycket bifall.
Sin första sångundervisning åtnjöt hon
af fadern och utbildades sedan af Fritz
Arlberg. 1883 finna vi henne
konser-terande i Vaxholm och med sin lärare
företagande en konserttur till
vestku-sten och i Norge ; Redan då eröfrade
hon publiken genom sin intagande röst,
sin goda sångmetod och sitt
sympatiska utseende, Genom understöd af en
mäcenat, som sjelf varit lyrisk artist
och hyser varmt intresse för
tonkonsten, Isidor Dannström, blef den unga
sångerskan i tillfälle att studera i
utlandet och vände sig då till den
utmärkta sångerskan, fru Desirée Artöt i
Berlin, af hvilken hon i ett par år
åtnjöt undervisning. Småningom gjorde
hon sig der bekant, med bifall
uppträdande å konserter, äfven vid
kejserliga hofvet, och synnerligast genom
sitt biträde vid fru Artöts 25
års-ju-bileum 1885.
Efter halfannat års sångstudier
företog hon med den berömde sångaren
Padilla, fru Artöts man, en
konsertresa i Österrike. Då Padilla sedan lät
engagera sig vid sommarteatern i Prag,
rekommenderade han Sigrid Arnoldson
till denna, der hon ock fick engagement.
Diroktören blef emellertid helt
förskräckt, när han fick höra, att hon
aldrig förr nppträdt på scenen. »Det
gör ingenting», förklarade Padilla, »låt
henne försöka; hon kommer att lyckas!»
Spådomen slog in. Hon debuterade
som Rosi a i »Barberaren», Padilla
sjöng Figaro och framgången var
fullständig. Härefter bjöds henne enga
gement såväl i Prag, som från
Buda-Pest och Berlin, men hon antog intet
utan återvände till hemlandet. Under
hennes vistelse här i Stockholm
inträffade Kristina Nilssons sista besök.
Hennes impresarie Mauritz Strakosch
fick då tillfälle att höra den unga
sångerskan och fann genast, med sin vana
blick, att här var en skatt att taga
vara på. Han erbjöd henne ett
förmånligt engagement för fi år och att \
bekosta hennes vidare utbildning i
Paris. Dit kom hon dock ej utan
återvände till Berlin att vidare studera för \
fru Artöt och lät der höra sig offentligt
188(i på en Filharmoniska sällskapets
konsert. Samma år på hösten gjorde (
hon sitt inträde på italienska operan
i Moskva, och dermed börjas hennes
storhetstid och ryktbarhet som lyrisk
artist. Med lysande framgång
uppträdde hon här som Rosina; hvarje ny
rol blef för henne en ny triumf, och
detta oaktadt hon ej gjort några
egentliga sceniska studier; men den
liflig-het, det behag och den grace, som den
täcka sångerskan utvecklade i sina
ro-ler, voro en naturens gåfva, som
ersatte konststudiet. I Moskva sjöng
hon vidare Zerlina i »Don Juan» och
»Fia Diavolo», Dinorah och Lakmé, i
liviiken senare hon täflade med sjelfva
van Zandt, som kreerade rolen i
Paris; ytterligare Adalgisa i »Norma», samt
uppträdde i »Traviata» och »Ballo di
Maschera». Under vistelsen i Ryssland
biträdde hon vid en »patriotisk konsert»
i Petersburg och vann här nya lagrar.
Från Moskva begaf hon sig till
Paris, der hon jemte sin syster var
utsatt för stor fara under besökande af
Opéra comique vid den hemska
eldsvåda, som lade denna teater i aska d.
25 maj 1887. I början af juni sjöng
hon i Paris på en mottagning hos rnr.
de Blowitz, Times pariserkorrespondent,
inför en utvald konstälskande société,
då hon ackompagnerades af den
berömde komponisten Massenet och väckte
allmän förtjusning. Kosan styrdes
härifrån till London, der hon d. 20 juni
debuterade å Drury Lane-teatern som
Rosina och sedan äfven sjöng Zerlina
i »Don Juan». Hon åtnjöt äfven äran
att sjunga på en af drottning
Victorias galakonserter i
Buckinghampa-latset samt inför prinsen och
prinsessan af Wales på en soaré hos lady
Randolf Churchill. Från England vände
hon sig mot norden och företog den
konserttur vi förut omtalat.
Efter denna begaf hon sig till Paris,
Strax efter hennes ditkomst afled
plötsligen Mauritz Strakosch d. 10 okt.,
hvarigenom en engelsk konsertresa blef
instäld. Från Paris gjorde hon då i
nov. en utflykt till Holland och firade
som Rosina triumfer i Amsterdam och
Haag. Engagerad i Paris vid Opéra
comique gjorde hon der sin debut d.
14 dec. som Mignon, hänförande
publiken. Op. comique var då inrymd i
den gamla Théåtre lyrique, der
Kristina Nilsson först debuterade. Sedan
hon uppträdt de bestämda (10)
gångerna i »Mignon», begaf hon sig d.
17 jan. till Triest och firade der
liksom sedan i Monte Carlo och Nizza
stora triumfer. På Argentina-teatern
i Rom uppträdde hon derefter som
Rosina vid det galaspektakel som der gafs
för Oscar II under hans sydeuropeiska
resa. Återkommen till Paris d. 7 maj
hedrades hon med inbjudning till en
stor fest hos baron Rothschild. Hon
var derefter engagerad vid
Coventgar-den i London, i stället för Adelina
Patti, som, enligt en tysk biografi,
skulle ha lemnat London helt plötsligt
vid Sigrid Arnoldsons förra
uppträdande der, af harm öfver att denna
lockat mera folk till Drury Lane än
hon sjelf. På Coventgarden sjöng
hon nu Rosina, Dinorah, Somnambnla,
Chernbino, Zerlina och Traviata med
sällsynt framgång.
Med impresarien Alfred Fischhof
af-slöt hon nu kontrakt om ett gästspel
i Wien, Berlin, Petersburg, Madrid
etc. Senare på året se vi henne
uppträda i Baden-Baden, Hamburg,
Neuf-chätel etc. och vid årets slut är hon
engagerad i Petersburg, der hon gjorde
o-erhörd lycka som Rosina och
jemför-des med Adelina Patti. Vid ett nytt
gästspel i Moskva under början af 1889
väckte hon större entusiasm än
någonsin förut. Det var då hon vid
sin benefice, öfverhöljd af blommor,
kastade in några sådana bland
publiken, hvilken kom i full fejd för att
j tillkämpa sig dem; då hon äfven erhöll
en med 500 namn undertecknad
tacksamhetsadress och vid afresan
medförde en hel kupé af blombuketter.
På sommaren samma år ingick Sigrid
Arnoldson äktenskap med sin
impresarie, herr Fischhof, gästade sedan vid
tyska teatern i Prag; och i slutet af
året finna vi henne i Ziirich, der hon
väckte sådan förtjusning, att
studenterna spände hästarne från hennes vagn
och drog henne i triumf till hennes
bostad. 1890 finna vi henne i Haag,
Amsterdam, Wiesbaden, Florens,
rivi-éran etc. Från Monte Carlo skri fver
då en korrespondent till N. D. A : »En
bland säsongens förnämsta nyheter har
varit Sigrid Arnoldsons uppträdande
här i »Mignon» och »Barberaren».
Jag bohöfver väl ej säga, att hon hade
en lysande framgång, väl fortjent både
med hänsyn till den vackra rösten,
det utmärkta sångsättet, det fina
dramatiska spelet och — den förtjusande
apparitionen ... ’La helle suedoise’
gör nu ett formligt triumftåg kring
hela verlden och bidrager i sin mån
att göra fosterlandet kändt och äradt.»
I början af detta år skördade
sångerskan stor framgång såsom Dinorah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
