Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler för honom att utföra, så att
aktionen ända in uti det stumma spelet
af miner och åtbörder träffar det rätta
och idealiserar framställningen, så kan
man lätt förklara hr d’Ändrades makt
att oemotståndligt fängsla sin publik.
Intressant nog är att jemföra honom
såsom scenisk konstnär med den
konst-närinna, som han här efterträdde i
publikens gunst. De leinna oss, dessa båda,
ett dubbelt vittnesbörd om att den
lyriska konstnärens bästa egenskaper
icke äro att finna i storartade
sångresurser, utan i den behagliga,
helgjutna, sanna och intelligenta
framställningen i första rummet. Vi afstå
här ifrån att följa herr d’Andrades Don
Juan i den skiftesrika och märkliga
framställning af den mönsterbild haD
skapat af denna rol. Våra l sare ha
också redan hunnit både sjelfva
bevittna och höra vittnesbörd derom från
alla håll i dagspressen. Vi torde också
längre fram, då vi få tillfälle att
ytterligare göra bekantskap med herr
d’Andrades talang, komma att fästa
uppmärksamheten vid hans första
sceniska framställning här. Hvad vi tycka
oss finna är emellertid, att en grund
för denne konstnärs nobla och
intelligenta konstnärlighet kan sökas så långt
tillbaka, att denna kan sägas medfödd
och uppvuxen med honom, att han re
dan i sin samhällsställning haft en
häfstång till hans upplyftande på
konstens höjder.
Francesco d’Andrade är född i
Lissabon, son af en framstående jurist
och f. d. guvernör i en portugisisk
provins. Af fadern var han också be
stämd för den juridiska banan och hade
redan efter afslutade universitetsstudier
börjat praktisera å densamma, då han
bestämde sig för att blifva sångare ex
professo. Hur han kommit att fatta
en sådan kärlek till konsten och tea
tern förklarar han sjelf. Hans far var
delegare i en teateraffär, hvilken
slutligen öfvertogs af denne ensam. Den
unge d’Andrade kunde ej slita sig från
teatern utan tillbragte vanligen sina
q väl lar der med det resultat, att han
snart kunde utantill hvarenda pjes som
gafs der, så till text som musik. På
sällskapsspektaklen fick han sedan
pröf-va sin framställningsförmåga och
beslöt, efter den framgång han skördade
som amatör, att på allvar egna sig åt
den sceniska konsten, hvartill han
också råddes af flere fackmän. I april
1881 lemnade han så hemlandet och
styrde kosan till Italien för idkande
af sångstudier. Han tog här
undervisning först af den förr berömde
te-uorsångaren Hiraglia, Sedan af den
utmärkte barj’ton isten och sångläraren
Ilonconi samt debuterade d. 23 dec.
1882 i San Remo som Amonasro i
Verdis »Aida». Studierna fortsattes
vidare med mycken ifver, och redan
året derpå begaf sig sångaren ut på
konstresor med en större italiensk
ope-ratrnpp och vann mycket bifall livar
han uppträdde, såväl i Italien som i
Spanien och Portugal, dit turnéen
utsträcktes. Hr d’Andrade uppträdde
sedan i Ryssland och för första
gången i London sommaren 1885 på
Co-vent-Garden-teatern, der han sedan
hvarje år varit engagerad vid
italienska operan. På Kroll-teatern i Berlin
sjöng d’Andrade första gången i april
1S89 som medlem af den ypperliga
italienska trupp, hvilken under ledning
af sgr. Arditi då började gästa der.
Det var som Figaro i »Barberaren i
han här gjorde sin debut vid sidan af
den utmärkte tenoren Ravelli såsom
Almaviva och den omtyckta, bekanta
Marie van Zandt i Rosinas parti. Den
kritiska Allgem. Musikzeit. yttrar då
om sångaren: »Ny såsom Figaro var
hr d’Andrade, en bariton med lika så
mycken kraft, fyllighet och välljud i
rösten, som talang i sitt spel. Hans
prestation var alldeles förträfflig och
åhörarne rigtade med rätta all sin
sympati åt denna för operasällskapet
nyvunna kraft». Kommissionsrådet Engel,
Kroll-teaterns ledare, skyndade också
att engagera honom på nytt från 15
aug. till 1(5 sept. Under loppet af 31
dagar sjöng nu herr d’Andrade 17
gånger utan att det inverkade menligt på
hans röst eller framställning. Såsom
ett intyg om konstnärens mångsidighet
kunna vi nämna, att hans repertoar
omfattar operor af så till stilen skilda
komponister som Bellini, Bizet,
Doni-zetti, Gounod, Herold, Massenet,
Me-yerbeer, Mozart, Ponchielli, Rossini,
Verdi och Wagner. Af de tyska
recensenterna erkännes på det amplaste
hans förträffliga uppfattning och utfö
rande af alla sina roler, endast som
»Tell» vinner han ej odelad beundran,
emedan han hos den sc.hweitziske
patrioten mer tecknar revolutionären än
den hederlige landtmannen, som
slutligen af Gesslers tyranni drifves till
hämnden och befrielseverket. Få
sceniska sångare torde med sådan
sam-vetsgrannhet söka att lösa sin uppgift,
som hr d’Andrade. Efter hans egen
uppgift nedlägger han ett mycket
grundligt studium på hela den opera, hvari
lian har att utföra ett nytt parti, så
att när han derefter går att instudera
detta han är fullt förtrogen med alla
roler och situationer i pjesen. Då han
sedan noggrant följer sin grundsats att
låta sången varda en
musikalisk-deklamatorisk omklädnad af texten utan att
uppoffra denna för en sann
deklamation motstridande sångeffekter, så är
det fördelaktiga och stora intrycket af
herr d’Andrades framställning lätt
förklarligt.
Det är oss en stor konstnjutning
att ha fått göra bekantskap med denne
utmärkte artist, och detta, ovanligt för
oss hittills, medan han ännu står på
höjden af sitt konstnärskap och i sin
bästa mannaålder. Vi hoppas att han
skall finna sig så väl uppskattad här,
j att detta hans gästspel, som nu måste
blifva kort, må efterföljas af förnyade
sådana under kommande år.
––––––
Meyerbeer och Scribe.
fflft
\ I /»yerbeer hade just slutat
parti-turet till »Hugenotterna». Han var
emellertid missnöjd med åtskilligt deri
och satt en lång stund stilla och
fundersam med partituret framför sig, i
det han i tankarna genomgick de olika
scenerna och litet emellan bedröfvad
skakade på hufvudet. Han ville icke
för någon del låta arbetet uppföras i
det skick det nu befann sig och
beslöt sig slutligen för att företaga en
grundlig omarbetning. Han stoppade
häftet i fickan och körde till slottet
Mériconrt, der Scribe, som författat
libretton till »Hugenotterna», höll på med
sin roman Maurice.
Scribe mottog sin gäst med en lätt
anstrykning af otålighet. Hau kände
Meyerbeer sedan gammalt och anade
livad som förestod honom.
Meyerbeer gick rakt på saken: »Jag
kommer för att tala med dig om
Hu-geDotterna. Vi blifva tvungna att
företaga en liten ändring. Den här
akten slutar icke med nog effekt. Vi få
lof att afsluta den med en sextett.»
»Omöjligt, i så fall måste jag
omarbeta allt sammans.»
Meyerbeer ryckte på axlarna.
»Det gör mig ondt, Scribe, men det
finnes ingen annan utväg. Jag
måste hafva sextetten. Jag har noga
öf-vervägt saken ; och du skall säkert ge
mig rätt i, att det är bättre att
omarbeta en del, än att hela operan kom •
mer att göra fiasko.»
Scribe omarbetade äfven det
omtalade stället och anbragte sextetten, der
Mej’erbeer önskat.
Ett år gick, och så kom Meyerbeer
åter till Scribe.
»Den der sextetten duger ty värr
icke, jag har läst igenom arbetet flere
gånger och kommit till den
öfverty-gelsen, att en enkel romans skall göra
större effekt. Du måste sätta in en
romans i stället för sextetten.»
Scribe uppfylde efter några
invändningar äfven denna begäran, strök
sextetten och satte in en romans.
Meyerbeer tycktes nu belåten, men
detta varade icke länge. Ett halft år
senare gjorde han åter en vallfärd ut
till slottet Méricourt.
»Blif inte ond, käre Scribe, att jag
ännu en gång besvärar med
detohjelp-liga stället i Hugenotterna. Vi
måste ändra det litet.»
»Men på det här sättet bli vi ju
aldrig färdiga», sade Scribe.
»Den här gången är det bara en
obetydlighet det är frågan om», sade
1 Meyerbeer urskuldande. »Jag hörde
nyligen, då jag var ute och
promenerade en näktergal slå sina drillar.
Plötsligt stämmer en vaktel in, och
| det gaf mig en utmärkt idé till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
