Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höga tankar om stället och skulle
förklarat, att, han köpt det endast för dess
i mängd växande skogssmultron och
liljekonvaljer, beklagande dock, att de
senare måste för de kalla vårarnes
skull plockas med vantar.
Ett decennium eller mer efter vårt
här njutna angenäma sommarnöje gjorde
vi åter ett besök i orten, men då hade
den lyriska stämningen der förstummats.
Otto Lindblad hade blifvit nedlagd på
den sjukbädd, från hvilken han aldrig
mer skulle uppstå.
Hans fantasi var liflig nu som förr,
men dess värre lät ilen sig ej längre
tygla, utan yrade. Poesiens fé syntes
dock äfven under detta sorgliga skede
troget stå vid hans sida, ty i stället
för de mörka bilder, som yrande
patienter annars vanligen anfäktas af, lät
hon tonskaldens öga skåda idel ljusa.
Så syntes honom hvitklädda småflickor
och bevingade änglar om hvarandra
under natten leka kring hans sjukläger,
medan de om dagen på de sköna
bok-löfven, som sträckte sina silkesfransar
intill hans fönster, hoppade och
dansade i luftiga kretsar, till dess de
slutligen förde hans ande med sig
— — — — »till högre zoner
Från en jord så mörk och trång.»
––©––
Adelina Pattis teater å
Craig-y-nos.
Le Figaro har dess engelske korre- |
spondent T. J ohnson lemnat en
skildring af den teater som Adelina Patti,
enligt hvad vi förut omtalat, inrättat i
å sitt i Wales belägna slott Craig-y-nos.
1 detta praktfullt inredda slott brukar
divan slå sig till ro några månader
hvarje år för att hvila ut från sina
långa resor i gamla och nya verldens
Ursprungligen var stället endast ett
enkelt jagtslott, men det har nu
förvandlats till ett furstligt palats, hvars
värdfolk utöfvar gästfrihet i den mest
storslagna stil. Johnsons skildring
lyder:
På Craig-y-nos är det i dagarne fullt
upp med gäster, ty en inbjudning dit
är mycket eftertraktad. Bland andra
som för närvarande befinna sig där äro
spanske ambassadören markis de Casa
Iglesia, baron och baronessan Reuter,
grefve Fontana de Lisle, Levy Lawson,
egare af Daily Telegraph, m. fl. och
man ditväntar fursten af Battenberg.
Ett 70-tal gäster bor för närvarande
å slottet, och för föreställningen den 8
aug. medförde ett extratåg från Swan- j
sea ett par hundra åskådare, hvilka vid
midnatt lemnade slottet likaledes med j
extratåg och på herr och fru
Nicoli-nis bekostnad. Bland andra inbjudna
gäster var den bekanta sånglärarinnan
fru Marchesi i Paris, som dock var
hindrad att komma.
Det synes som om ingenting vore
för dyrt för Craig-y-nos’ egare då det
gäller att göra vistelsen der angenäm
för gästerna, hvilkas alla önskningar
man söker gissa.
Teaterföreställningarna voro två. Den
första egde rum redan onsdagen den 4
aug., då första akten ur »Traviata» gafs,
med fru Patti som Violetta, samt
träd-gårdsscenen ur »Faust», med Patti som
Margareta, hr Nicolini som Faust och
hr Novara som Mefistofeles.
Den andra föreställningen var en
matiné, som egde rum lördagen den 8
aug., med andra akten ur »Martha» och
balkongscenen ur »Romeo och Julia»
till program. Julia var fru Patti och
Romeo hennes man, hr Nicolini.
Teatern i Craig-y-nos är inrättad
fullkomligt som en stor teater.
Salongen rymmer 250 åskådare, och genom
en sinnrik mekanism kan dess golf
höjas i samma nivå som scenen,
hvari-genom, då man så önskar, en
utomordentligt präktig balsal erhålles. På
slaget kl. 8 gick sainmetsförhänget åt
sidorna, visande en fonddekoration
föreställande fru Patti, körande musikens
triumfvagn, medan hr William Terris,
en af Englands främsta skådespelare,
framsade en prolog.
Det torde vara öfverflödigt att nämna
att hr Terris mottogs med starkt
bifall när han erinrade om alla de
väl-gerningar som den goda fén bevisat
landet, huru hon lindrat dess lidanden
och kommit nöden att bli något okändt
i Swanseas dal. När fru Patti själf
med hr Lely som en duktig motspelare
utförde den bekanta första akten ur
»Traviata» och jemte sin man tolkade
andra akten af Gounods mästerverk
kände entusiasmen inga gränser.
Om fru Patti är intet att säga;
hennes talang är oföränderlig. Men
rörande hr Nicolini frågar man sig med
allmän och berättigad förvåning
hvar-för han, under en tid som lider
särskild brist på framstående tenorer,
öf-vergifvit ett fält hvarpå han ännu skulle
kunna vara den främste. Men jagten
och fisket ha uteslutande tagit den
lysande konstnärens tid och intressen i
anspråk, och rampskenet har fått vika
för solen.
Kl. Vall slutade föreställningarna,
hvarefter i slottets vinterträdgård en
splendid supé serverades för samtliga
inbjudna, som sedan i ett dussin
om-nibusar fördes till jern vägsstationen.
Londontidningarna hade till premieren
skickat en riktig här af reporters till
Craig-y-nos, ty denna föreställning
betraktades med rätta som ett verkligt
événement.
Dylika fester kunna endast
suveräner eller konstnärer af sådan rang som
egarne till Craig-y-nos anordna. Men
olyckligtvis äro sådana konstnärer
mycket sällsynta, och ännu mera sällsynt
är det att de äro benägna att uppoffra
så ofantliga summor för att roa sina
vänner. (D. N.)
Ett par ”divor” i förra seklet.
jfy|n af förra århundradets största,
V bi men också mest demoniska
sångerskor var Francesca Cuzzoni. Hon
var född omkring år 1700 i Parma
och blef hastigt berömd. Hon egde
en ljus, mycket välljudande och
sällsamt böjlig röst, en äkta sopran, som
rörde sig från ettstrukna till trestrukna
C. Liksom vi hafva Patti och
Sem-brich, så hade man pä den tiden
Cuzzoni.
Men lika skön som hennes röst var,
lika demonisk var hennes själ och lika
ful hennes kropp. Vissa rniudre vackra
egenskaper utmärkte henne äfven,
såsom girighet, afundsjuka och
osedlighet. Motsatsen mellan henne såsom
menuiska och konstnär förblef städse
en olöst gåta.
Heidegger, direktör vid den af
Hän-del ledda operan i London, afslöt ett
engagement med denna dam och
betalade henne 4,500 kr. — en på den
tiden betydlig summa — i förskott.
Hon skulle kreera titelrollen i Händeis
nya opera »Otto», men man väntade
förgäfves på henne. Den sjelfrådiga
primadonnan blef helt trankilt borta
och gaf icke det minsta lifstecken ifrån
sig. För att emellertid fånga den
sällsamma fogeln skaffade man sig ett
lockbete i en ung, vacker man vid
namn Saudoni, bekant som klaver- och
orgelspelare, och listeu lyckades. Hon
intogs af en häftig passion för denne,
och innan hon hunnit till London, var
hon redan gift med Sandoni, som
uppenbarligen tagit henne för
penningar-nes skull. Men denna fördel skulle
bli honom ganska dyrköpt. Hans
demoniska hustru hade inom kort till
den grad gjort sig till herre öfver sin
mans vilja och tankar, att han var
hennes undergifue slaf.
Då Cuzzoni kom till London, hade
hennes rykte som Italiens största
sångerska gått före henne. Händel kände
henne ej personligen, men deras be
kantskap skulle stiftas på ett ganska
tragikomiskt sätt. I Händeis opera j
»Otto» skulle hon spela Theophone, en
grekisk prinsessa, som drager från
Kou-stantinopel till Rom för att hålla
bröllop med den tyske kejsaren Otto,
hvilken hon endast kände genom ett
porträtt. På vägen uppsnappas hon
emellertid af Ottos fiende, prins Adalbert
af Lombardiet, hvilken med maktspråk
vill göra henne till sin gemål. Hon
ryser för den henne motbjudande och
främmande mannen, som ej alls liknar
det porträtt hon sett af sin brudgum,
och hon ger sin förtviflan luft i den
berömda arian: »Falska bild, som mig
bedrog!» Denna aria är full af
uttryck och skönhet och den lämpar sig
synnerligen för en stor sångerska. Men
när Händel korn till Cuzzoni med a
rian, så ville hon ej sjunga den. Den
aria, med hvilken hon skulle
presentera sig för publiken, skulle vara af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
