Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trollflöjten» ur WielancU
»Dschinni-stan», ehuru det icke begagnades så :
som det der förefanDS. Denna
berättelse synes den tiden ha vunnit
uppmärksamhet hos åtskilliga textdiktare
och komponister, ty i mars samma år
»Trollflöjten» kom till veriden gafs på
Leopoldstadt-teatern i Wien en efter
Lulusagan bearbetad fars »Kaspar
fo-gelkrämarn» af Hensler och i juni
samma år »ett maskin sångspel i tre
akter»: Kaspar fagottisten eller
troll-cittran» af Perinet, båda med musik
af Wenzel Muller. Dessa åt den
simplaste smak skattande verk slogo
mycket an på Wienerpubliken, och
Schi-kaneder måste akta sig för att bringa
samma ämne upp på scenen i en opera.
Med raskt beslut förändrade lian
karaktären på hufvudpersonerna. Af den
elake trollkarlen Dilsenghuin, som med
tillbjelp af den otrogna tjenarinnan
Bar-sine beröfvat den goda »strålande» feen
Perifirime en dyrbar talisman, ett alla
elementers andar beherskande forgyldt
eldstål, gjorde han den ädle och vise
presten i Isistemplet: Sarastro; af prins
Lulu, som af den strålande feen var
utkorad att återvinna talismanen och
som derför skulle få till lön den sköna
Sidi, dotter af feen och konungen i
Kaschmir, skapade han prins Tamino,
som genom en dygd ig vandel samt vis
och allvarlig lefnad eröfrade Pamina,
den af Sarastro beskyddade dottern till
den stjerntindrande nattens drottning,
i hvilken den goda feen Perifirime fått
hålla till godo med att förvandla sig.
Utan tvifvel hade Schikaneder att
börja med ingalunda någon tanke på
att hopsmälta sagan med frimureriets
hemligheter; han blef först tvungen
dertill genom framgången af de förut
nämnda dramatiseringarna och fann sig
föranlåten att ställa fabeln i sin text
på en djupare grund. Om han dervid
påverkades af andra kan ej bestämmas;
ej en gång den bekante
Mozartsbiogra-fen Otto Jahn har i detta hänseende
kommit längre än till en förmodan.
Osannolikt är det emellertid icke, att
den under den milde och upplyste Josef
II tolererade och gynnade orden,
under Leopold II:s ogunst och
antilibe-rala herravälde flydde upp på scenen
för att härifrån göra allmänheten
bekant med högheten och renheten af
dess väsen och syfte.
Det är bekant att sjelfve Göthe fann
»Trollflöjtens» text auslåeude trots alla
»osannolikheter och tokerier, som ej
en hvar förstår att reda ut och
uppskatta», och att han på allvar yttrat
sin afsigt att dikta en fortsättning af
Trollflöjten; samt att redan Herder
såsom grundidén i Trollflöjten
betecknade striden mellan ljus och mörker
och i denna idé fann förnämsta
grunden till operans stora framgång.
Att Mozart sjelf ingalunda ville ha
»Trollflöjten» uppfattad såsom ett
meningslöst, farsartadt stycke framgår
tydligt icke blott af de ofvan anförda
brefställena utan förnämligast af den
djupa känsla, hvarur musiken
framsprungit i alla de ställen som leda
sinnet ut öfver detta jordiska till »det
högsta ljusets» rymder. Otto Jahn
framhåller, då han talar om
»Trollflöj-tén», hur djupt Mozart i sitt inre
varit uppfyld af frimurarordens läror,
och hur särskildt bönen till Isis och
Osiris med dess »allvarliga, samt
religiösa anda» visar »i hvilken mening
Mozart inlägger en högre betydelse i
denna ordens symboler och
framställningar, då han tackar Gud för den
lyckan att genom frimureriet ha Järt
känDa döden såsom nyckeln till den
sanna lycksaligheten».
Mozarts musik till »Trollflöjter» hör
fortfarande till den tyska tonkonstens
heligaste skatter. Och ej blott för
den tyska texten kan denna opera
betecknas som äkta tysk. Får man tro
Seyfried och Schindler, så har
Beetho-ven förklarat »Trollflöjten» för Mozarts
största verk, emedan denne i denna
opera först uppenbarade sig såsom en
tysk mästare. Äfven Otto Jahn
tvekar ej att för det äkta tyska draget
tilldela »Trollflöjten» priset framför
Mozarts andra operor. Han säger:
»Att »Trollflöjten» till hela sin
musikaliska konception är äkta tysk, att den
tyska operan här allra först bringar
alla den utbildade konstens medel med
frihet och mästerskap till användning
på sitt eget begränsade område; det
gifver den sin egentliga betydelse och
ställning äfven bland Mozarts operor.
Har han i sina italienska operor
öfver-tagit traditionen från en lång
utvecklingstid och genom den honom
egendomliga inbildningen i viss mån bragt
den till afslutning, så träder han med
»Trollflöjten» på tröskeln till framtiden
och öppnar den nationela konstens
helgedom för sitt folk. — I huru hög
grad just »Trollflöjten» inverkat på
den tyska musikens fortbildning, det
kan ingen vara blind för, som har ett
öga för konstens utveckling.»
Richard Wagner fattade än djupare
betydelsen af detta verks framträdande.
Med dennes ord, skaparens af den nya
tidens största sceniska verk och en ny
reformerad tonkonst vilja vi sluta
hyllningen åt den »guddomliga
musikan-j ten», hvilken skapat det upphöjda verk,
hvars hundraårsfest nu firats:
En tysk kan ej till fylles värdera
framträdandet af detta verk. Ända
dittills hade den tyska operan så godt
som ej existerat; med detta verk var
lion skapad. Textens diktare, en
spekulerande Wiener-teaterdirektör, afsåg
i ingenting annat än att bringa fram ett
riktigt stort sångspel. Derigenom var
från början den populäraste yttersida
tillförsäkrad verket.; en fantastisk
berättelse låg till grund för underliga
sagolika företeelser och en dugtig komisk
I tillsatts fick tjena till utsmyckning.
Men hvad byggde icke Mozart upp på
j denna underliga, äfventyrliga basis!
Hvilken gudomlig trollkraft utströmmar
ej i detta verk från den mest vanliga
kärlek ända till den mest upphöjda
hymn. Hvilken mångfald, hvilken
mångsidighet! Quintessensen af alla
konstens ädlaste blomster synes här
förenad och försmält i en enda blomma.
Hvilken otvungen och tillika ädel
popularitet i hvarje melodi, från den
enklaste till den väldigaste! — I sanning,
snillet har här tagit ett nästan för stort
| jättesteg, ty i och med att det skapade
j den tyska operan, frambragte det tillika
det mest fulländade mästerstycke, som
omöjligen kunde öfverträffas, ja, hvars
genre ej en gång kunde utbildas och
fortsättas.»
––#––
Mozartsfesten i Salzburg.
JPIfiksom för fyra år sedan, då »Don
Y 5 Juans» hundraårsjubileum firades
i Salzburg, Mozarts födelsestad, med
en på sommaren arrangerad
mönster-föreställning af operan, har denna stad
äfven i år d. 15—17 juli med en
stor tre dagars musikfest högtidlighållit
»Trollflöjtens» hundraårsjubileum och
inträffandet af hundrade årsdagen af
Mozarts dödsdag. Äfven nu hölls
musikfesten här några månader tidigare,
då den eljes, som bekant, rätteligen
skulle ha hållits i oktober och
december. Staden hade gjort icke så ringa
kostnader för denna fest. Rikt
smyckade voro i synnerhet aula academica,
der de båda festkonserterna skulle
utföras, Mozartplatsen för hyllningen med
fackeltåg, Mirabell-trädgården för
illuminationen, Mozarts födelse- och
boningshus äfvensom stadens offentliga
byggnader. Talrikt nog hade
festdel-tagarne från när och fjerran infunnit
sig, till och med fråu andra sidan
oceanen, men det konstnärliga elementet
var bland besökarne ej så starkt
re-presenteradt, som man väntat. Af de
utförande hade likväl i första rummet:
Wien sändt siua bästa
kärntrupper-direktör Jahn i spetsen för filkarmo
nikerna,
Helmesberger-stråkqvartet-ten, fru Annette Essipoff-Lesclietizky,
medlemmarne af hofoperan fru Ella
Brandt-Forster, frök. Anna Hauser, fru
Louise Kalisch, herrar Felix, von
Rei-chenberg, Josef Ritter Scbittenhelm,
Schmidt och kammarsängai en Walter.
Till dessa komino frök. Bianca Bianchi
från Buda-Pest, fru Ende-Andriessen,
fr. Köln, fru Marie Wilt (som då för
tillfället bodde i Salzburg),
hofopera-sångaren Krolop fr. Berlin och
operasångaren Freny fr. Hamburg. Körerna
utgjordes af Mozarteums damkör och
manssångföreningen i Salzburg;
orke-j stern under direktör J. F. Hummels
ledning, kompletterades af
dom-musikföreningen och Mozartenm, det senare
ett musikinstitut i Salzburg, som
gifver offentliga konserter, synnerligast
kyrkokompositioner, och med hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
