Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liknande en bildstod i sin långa hvita
klädning; hon återger den stackars
Elsas försvar gent emot den förrädiske
Telraniunds orättvisa anklagelser enkelt
och poetiskt samt med ett rörande
behag, som griper åhörarne.
Svanriddarens entré helsas med
entusiasm. Hr Van Dyck, hvars röst,
aldrig klingat fulltonigare, applåderas
efter hvarje fras. Envigsscenen och
den stora finalen återgifvas af solister
och kör med en glöd, som elektriserar
publiken. Två inropningar af
samtliga de uppträdande följa efter ridåns
fall för första akten.
Andra aktens nattliga duett mellan
Telramund-Renaud och Ortrud-Friérens
förefaller väl lång oaktadt den samma
af artisterna återgafs så dramatiskt
fulländadt som möjligt. Den derpå
följande stora duetten mellan Elsa och
Ortrud var egnad att framhålla fru
Frierens mäktiga stämma och fru
Ca-rons uttrycksfulla deklamation. Denna
akts mycket upprörda senare del gjorde
ett vida lifligare intryck än de första
scenerna, hvilkas dramatiska och
musikaliska intresse är mindre kraftigt än
operans öfriga delar.
Hela tredje akten är sj-perb.
Förspelet med marschen och den derpå
följande brölloppskören äro må hända
de mest populära momenten i hela
operan. Den beundransvärda
kärleksscenen mellan Lohengrin och Elsa
utfördes af hr Van Dyck och fru Caron
med en sådan innerlighet och värme,
att de hänförde publiken.
Sluttablån var briljant satt i scen,
och Lohengrins gripande afskedsscen
beredde hr Van Dyck en ytterligare
sista ovation, och samtliga de
uppträdande inropades vid operans slut två
gånger.
–-^––-
Från scenen och konsertsalen.
Kyl. Operan. Okt. 1, 3, 8, 15.
Elfjnng-frun. — 2, G. Itossini: Barberarcn i
Sevilla (Figaro: hr (1’Andrade; Itosina: fru
Edling). — 4. Mozart: Don Juan, (I)on
Juan: lir d’Andrade; donna Anna: frk.
No-nek). — 6. Donizetti: Leonora, (Leonora:
frk. Almati). — 7, 12, Verdi: Rigolet-
to, (Rigoletto: hr d’Andrade; Gilda,
Mnd-dalena, Giovanna, Grefvin. Ceprano: frkn.
Moritz, Wolf, fru Lindström, frk. Pettersson;
hertigen, Sparnfucile, grefven af Monterone,
Marullo, Borsa, grefve Ceprano: hrr Odmann,
Brag, Landquist, Malmsjö, Rundberg, Nygren. |
— 12. (Rigoletto: hr Vinceuzo Pasqualis, j
l:a upptr.; Sparnfucile: hr Sellergrenj.— 11,
14. B o i t o: Mefistofeles.
Kasa-Tealern. Okt. 1 — 9. Adam och
Eva. — 10—16. Offenbach: Den skona
Helena, (Helena, Orestes, Lcona, Parthoenis,
Bacchis: frkn. Grönberg, Sundqvist, Ohlsson,
Johnsson, Nilsson; Agamemnon, Menelaus,
Achilles, Ajax I, Ajax II, Paris, Calchas:
hrr Rönnblad, Strömberg, Salmson, Lundahl,
Örnberg, Ander, Hagmannj.
Djurgårds-Teatern. Okt. 1—11. Eru
Fe-MltS. (11 Okt. 47:de o. sista ggn.)
Det lifliga bifall, som skänkts h
d’Andrade af fullsatt salong hvarje
qväll han uppträdde å operan, visade
tydligt att han efter sitt första
uppträdande eröfrat äfven vår operapublik
och höll sig uppe i dess gunst. Hvad
som i första jummet fängslade hos hr
d’Andrade var den eminenta
dramatiska förmågan i förening med den för
scenen så passande figuren och
apparitionen. livad sjelfva rösten
beträffar är det synnerligast i höjden, som
denna visar sig af mera ovanlig
beskaffenhet, åt djupet är den mera svag
och skulle i mellanläget stundom kunna
framträda mera behärskad.
Emellertid veta vi att sångarens grundsats
är att låta sången vara en
musikalisk-deklamatorisk omklädnad af texten,
eller med andra ord att den dramatiska
situationen skall gifva färg åt det
vokala partiet, och den eld och verve
hvarmed hr d’Andrade löser uppgiften
af en konstnärlig scenisk framställning
kommer honom ibland att låta denna
för mycket dominera på sångens
bekostnad. Deraf den forcering af
rösten som förmärktes i lifligare scener
och som mest gjorde sig bemärkt i den
uppsluppna framställningen af Figaro;
deremot kunde man i sångarens både
röst och röstbehandling finna välljud
och konstnärlig talang vid andra
tillfällen såsom t. ex. i »Rigoletto». För
vår del sätta vi hans Rigoletto främst
af de roler han här gaf, hur ypperlig
än hans Don Juan på det hela var
och hur skrattretande buffaraessig
Figaro framträdde i hans person.
Särskilda drag i hr d’Andrades
framställning af de olika roler han här
uppburit skulle kunna framhållas som
bevis på hans öfverallt erkända
framstående förmåga som lyrisk konstnär,
men skulle för oss leda till större
vidlyftighet än vår resumé tillåter. Den
stora framgång hr d’Andrade här vann
låter lätt förklara sig af det helgjutna
mästerskapet i hans sceniska
prestationer, en öfverlägsenhet som måste
erkännas och senteras af vår publik.
En annan operanyhet, efter hr
d’Ändrades gästspel, är Vincenzo Pasqualis’
uppträdande och vidtagande der denne
slutade. Verdis »Rigoletto», som i
följd af lir d’Andrades afresa blott en
gång kunde gifvas med honom i
titel-rolen kunde sålunda fortfarande gifvas
med hr Pasqualis i densamma. Herr
P. är sedan gammalt bekant här från
sitt uppträdande i Berns’ salong 1887
och 1889, då han väckte så ovanligt
bifall mod sin präktiga bariton och sitt
konstnärliga sångsäft. Hr Pasqualis,
som med mycken framgång uppträdt
på flere operascener, har förut i Moskva
alternerat med hr d’Andrade i
Rigo-lettos parti, efter hvad vi hört
uppgif-vas, och gjorde äfven här ganska stor
lycka i detsamma så väl genom sin
jemna och starka samt omfångsrika
röst, som äfven genom rolens
dramatiska utförande. Vi hoppas få tillfälle
att återhöra herr Pasqualis och helst
i ett annat parti, då Verdis »Rigoletto»
hör till de operor som hvarken till
libretto eller musik kunna hålla
intresset uppe. Operan har ej heller
sedan första uppträdandet för 30 år
sedan ännu uppnått sin tjugonde
repre-( sentation.
De öfriga i operan uppträdande
fyllde sina platser tillfredsställande, för
Gildas parti ligger dock ej fröken
Moritz’ stämma rätt väl och hade behöft
framträda mer i operans
hufvudnum-mer, den bekanta qvartetten i sista ak
ten, bättre gjorde den sig gällande i
duetterna med Rigoletto och hertigen.
Banditen Sparafucile, som först hade
en något väl tam representant i hr
Brag, återgafs sedan fördelaktigare af
hr Sellergren, herr Lundquists
präktiga röst gaf ett lika vackert som
kraftigt uttryck åt grefve Monterones lilla
men vigtiga parti. En allmän
an-I märkning vilja vi göra, föranledd af
denna opera: om en text är fadd och
föga lämplig för sin musik, tillkommer
det den sjungande att öfverskyla detta
så mycket som möjligt med vacker
| deklamation. Sålunda bör man ej
förlänga vokaler och förtunna
konsonantljud, så att det t. ex. sjunges »quina»
och »fina» med i utdraget i stället för
»quinna» och »finna». Vi anse det
till och med rätt att efter språkets
natur förändra notvalören i fall det så
| fordras för uttryckets skönhet.
––––––
Från in- och utlandet.
Kgl. operan. Utom »Flickan från
i Aries» repeteras här för närvarande
Nicolais »Muntra fruarna», hvari hr
Brag kommer att utföra Falstaffs parti.
Francesco d’Andrade reste d. 8:de
okt. dagen efter sitt sista uppträdande
här öfver Malmö till Prag, der han
kommer att sjunga i »Don Juan»,
»Barberaren» och »Wilhelm Tell».
Derifrån reser han till Leipzig för att
uppträda vid Gewaudhauskonserterna
och till Berlin, der han skall biträda
vid några af Filharmoniska sällskapets
j konserter. Hr d’Andrade torde komma
I att ytterligare låta höra sig här vid
slutet af innevarande operasäsong.
Sigrid Arnoldson har med vanlig
succés efter sejouren här sjungit i
Kristiania och i Göteborg och har i
da-garne gifvit konsert i Borås.
Wilhelmina Neruda-Hallé, som nu
återkommit från sin turné i Australien,
biträder d. 2-1 d:s vid Filharmoniska
sällskapets i Köpenhamn första konsert
denna säsong och lär sedan vara att
hitvänta i början af november, då den
utmärkta konstnärinnan kommer att
’ gifva två konserter härstädes. Sista
, gången vi hade nöjet att höra henne
här var i slutet af april 188G å tre
konserter i Musikaliska akademien.
Siegfried Saloman, den högt aktade
i musikern och operakomponisten, ingick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
