- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 11 (1891) /
131

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verflyttas till Svenska teatern liksom
k. Operans elektriska maskiner.

De elektriska båglamporna å de
nuvarande operaraderna bli de samma i
den provisoriska teaterns salong.
Takbelysningen blir äfven elektrisk.
Der-emot bibekålles den kring Svenska
teaterns Sonnenbienner löpande krans af
lågor för att vidmakthålla ventilationen,
då ingen luftflägt finn-s i salongen.

Stockholm kommer sålunda, efter
hvad man ser, att ett par veckor i
december bli utan opera, hvilket väl icke
händt på mången god dag.
Operaverksamheten kommer det oaktadt icke
att nedläggas, ty Operan måste värna
om sin starkt hotade ekonomi. Hvart
operaverksamheten under tiden
kommer att förläggas är icke be3tämdt.

Sedan operan väl hunnit in i sin
tillfälliga bostad, drar det väl om en
eller annan månad innan alla dess
fasta och lösa effekter hunnit
undanskaffas ur operahuset. Så snart detta skett,
ulbjudes byggnaden på auktion, och
rifning af den gamla teatern
verkställes omedelbart derefter. Alla i
operahuset befintliga hyresläg enkäter —så
ledes äfven operakällaren, operakaféet
| och »Andalusiskan» — äro uppsagda,
men de få disponeras så länge
möjligt är.

Arbetena å det nya operapalatset
be-gyntes redan för ett par månader
sedan medels grundgräfning å den plats
nedanför Lagerlunden, der den nya
operaterrassen kominer att blifva. Man
har nu börjat med undergrund.

*



Då vårt gamla operahus snart hör
till »det Stockholm som gått»,
kommer säkert många af dem, som der
längre eller kortare tid njutit af kon
stens ädlaste frukter äfvensom andra
I som ännu ej sett det vördnadsvärda
| konsttemplet, att under närmaste tiden
vallfärda dit och taga farväl af den
välkända eller i alla händelser
intressanta lokalen. Särskildt tänka vi då
på foyererna med deras porträttsamling,
som äro väl värda att tagas i betraktande.
Äfven den kungliga foyern borde kunna
få upplåtas till beseende. Af de 3
rum som utgöra densamma är
synnerligen det yttre med sin bibehållna
antika stil sevärdt. Det skulle säkert
icke vara ur vägen om, efter operans
stängning, allmänheten mot någon ringa
afgift —- helst för välgörande
ändamål — finge taga det gamla
operahusets lokaler i skärskådande under
lämplig vägledning. Några dagar borde
också tillträdet härför vara fritt.

Om operapersonalens verksamhet
efter den gamla operans stängning och
till den nya lokalens öppnande, torde
ännu intet vara definitivt beslutet. Ett
ifrågasatt besök i Köpenhamn kan med
en hel operatrupp naturligtvis ej utan
abonnement eller fullt betryggadt
ekonomiskt resultat vara tänkbart. För
artisterna återstå alltid konserterande

i landsorten och orkestern kan verka
| med konserter här. Värre är det för
den stora kör- och balettstaten; och
någon annan teaterlokal för opera har
man väl svårt att fiuna här. Ett sätt
kunde vara att för ett par aftnar i
veckan inflytta på Dramatiska teatern
der man förr gifvit operetter och
ba-| letter. Rätt intressant skulle det vara,
om på detta sätt några af de gamla
värdefulla operetterna, eller rättare
små komiska operorna — att ej
för-vexla med offenbachs-operetten — åter
kunde komma till heders.

–-©––

Mascagnis nya opera

> Kamico Fritz. >

jffifen nya operan är lyckligt
fulläu-ffv dad. Man känner hvilka
svårigheter första operan »Cavalleria
rusti-cana» hade att utstå beträffande
texten och anspråken hos författaren till
den novell, ur hvilken den var tagen.
Skriftställaren Giovanni Bergaj ingick
slutligen på en lämplig förlikning och
gjorde rätt deri, ty en process hade
kunnat räcka i flera år. Hvad nu
angår operan »Lamico Fritz», så kunde
rättsinnehafvarne af författarefirman
Erckmann-Chatrian, af hvilka en
del-egare me 1 döden afgått, i första
ögonblicket ej komma öfverens om hvilken
summa man skulle begära för
medgif-vandet att nyttja ämnet till »L’amico
Fritz». Slutligen blefvo de lärde ense
deruti, att man skulle begära 60,000
frcs, säger: sextiotusen francs och 5
procents tantieme för hvarje afton. Att
ingen kunde gå in på så öfverdrifna
anspråk är naturligt. En
öfverenskom-melse ingicks emellertid, och Nicolo
Daspuro, en elegant neapolitansk
journalist och en af det unga Italiens
di-stinguerade poeter, lemnade i början
af detta år till Pietro Mascagni sin
operatext, hvilken i det stora hela
följer troget komedien med samma namn.

I dag har jag fått nöjet
närvara vid den nya operans
första repetition. Endast få personer
utom komponisten, förläggaren och de
förnämsta rolmnehafvaruc voro tillstä-

des.

Första repetitionen egde rum på
»Teatro Costauzi» midt på dagen utan
gasljus. Kör, orkester, sångare — allt
var koncentreradt i Mascagnis person,
som tagit plats vid den Erard’ska
flygeln. Operan börjar med en hymn
till våren, hvilken liksom Toriddos
serenad i »Cavalleria rusticana» sjunges
bakom scenen vid nedfäld ridå af
kören. Det är ingen kopia af preludiet
till Gounods »Romeo och Julia» utan
en stämningsfull situationsbild, som
försätter åhörarne i den angenämaste
förväntan. Första akten spelar i
förpak-taren Fritz Kobus’ matsal. Om äfven
i den salong, der repetitionen egde rum,
alla dekorationer saknades, som kunde
visa oss detta rum, så som det tager

sig ut på scenen, så hade dock den
fyndige Daspuro ur en på pianot
liggande portfölj framtagit en förträfflig
af konstnärshand i brokiga färger
utförd scenskiss, hvilken sedan gick ur
hand i hand. Hela publiken bestod
af rolienehafvarne: Feuvriet Fernando
de Lucia (Fritz), Emma Calvé (Suzel),
Paul Lherie (Rabbi Sichel), Maestro
Rodolfo Ferrari, som skall dirigera
orkestern, förläggaren Edoardo Sonzogno,
samt två af Teatro Costanzis
styrelseledamöter. De personer, som Mascagni
presenterar i sin nya opera, äro nästan
alldeles desamma som i det liknämnda
teaterstycket: Suzel, Fritz Kobus,
zigenaren Beppo, David Sichel, Hannezö,
Federigo (Fritz’ vän) och hushållerskan
Cateriua. Fritz uppträder i första akten
välmående och bekvämlig såsom rika
landtpatroner i alla herrans länder
bruka vara. Suzel kommer honom till
mötes med en aria i B-dur: »Sonpochi
fior’, che Suzel ti porge, del
pro-fumo gentil» (Här bjuder dig Suzel
några doftande blommor). Ett motiv
utvecklar sig här, ett sådant som
genast, i likhet med dem i »Cavalleria
rusticana», fäster sig i minnet. Fritz
tackar för den åt honom bjudna
buketten, som erinrar honom att det är
hans födelsedag, och vill aflägsna sig.
Då får man höra utifrån den på två
strängar spelade serenaden af Beppo,
zigenaren, hvars lif Fritz har räddat
och som hvarje år på hans födelsedag
öfverraskar honom med sin
melankoliska sång. Så vidt man kan döma af
pianoreproduktionen är detta violiousolo
(viol och orkester) ett af de mest
fängslande numren i operan. Efter
zigenarens nummer, »Mamma
mecon-tava» (Min mor berättade en gång),
hvilket utföres af en mezzosopran,
uppträder rabbi Sichel, som gör visit hos
sin vän Fritz Kobus. Han finner den
frossaren vid bordet och håller för
honom en humoristisk straffpredikan,
begynnande med orden: »Per vo i
ghi-ottoni inuti 1 i» (För er, I lata
läc-kergommar) och slutande med att han
tillropar honom: »Tu sposerai!»

(Du skall gifta dig!) Denna
invokation af rabbi Sichel är ett af de
svåraste numren i operan, ty den fordrar
jemte den dramatiska accenten äfven
detta parlando, denna mezzavoce, hvari
fransmännen äro sådana mästare,
hvar-för ock Constanzi-teaterns direktion
för-skrifvit den bekante konstuären Paul
Lhérie för detta parti. Till rabbi
Si-chels invokation sluter sig ett litet
konststycke i finalen till första akten.
Mascagni har bygt denna på ett
folkmotiv från Elsass. På afstånd hör man
ljudet af eu fanfar, som närmar sig
mer och mer; med klingande spel draga
Fritz’ vänner fram för att på ett
värdigt sätt fira sin gamle
sällskapsbroders födelsedag.

Efter pianot att döma skulle detta
nummer på ett effektfullt sätt sluta
första akten. Derpå följer sedan en i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1891/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free