Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kontrapunktiska slingorna kunna
värja sig från det intrycket, att man
här har att göra med ett för violinen
egentligen främmande element.
Ett fulländadt föredrag af dessa so-
losonater hör till vår nuvarande tek-
niks högsta uppgifter i afseende på
dubbelgrepp-spelet. Men denna del af
violspelets teknik måtte på Bachs tid
ha funnits i knappt, ringare grad än
nu, alldenstund man ej kan antaga,
att sonaterna skulle ha kommit till, om
nödiga krafter saknats för deras utfö-
rande. Ja, den tanken att Bach skrif-
vit dem för eget bruk ligger nära, då
hvarken fursten eller någon af de få
violinisterna i det lilla Cöthen-kapellet
lära ha öfverträffat vår mästare i ;
konstfärdighet på violinen. Men der-
med hade man den bästa måttstocken
för Bachs förmåga som violinspelare.
Hur dermed än må vara, så mycket
är säkert, att endast den kunde upp-
finna verk, sådana som de ofvau nämn-
da, hvilken vet noga besked om de 1
yttersta gränserna för sitt instruments :
uttrycksförmåga. »Men ett sådant be-
sked» — såsom Ph. Spitta, den mest
framstående Bachkännaren, säger —
»skaffar sig ingen genom blott teore-
tisk spekulation utan endast genom
praktiskt proberande».
Efter anställningen i Cöthen har
Bach ej beklädt någon offentlig plats
som violinist; denna sida af hans verk-
samhet trädde sedan i bakgrunden.
Derför har han dock ej alldeles upp-
hört att spela stråkinstrument; äfven
under senare åren öfvergaf han det
icke, men vid flerstämmiga instrumen-
talkompositioner valde han alten i stäl-
let för violinen, för att likasom hålla
sig midt inne i harmonien.
Med slutet af Cöthenperioden slutar
också mästarens skapande verksamhet
för instrumentalmusiken i inskränktare
mening. Ett nytt skede af hans lif
och verksamhet begynner med öfverta-
gandet af Thomaskantoratet i Leipzig,
denna tid för det högsta och mognaste,
på kyrkomusikens område oupphunna
konstnärskap, genom hvars frukter
namnet Johan Sebastian Bach skall
genom alla tider göra sig kändt.
____/Rj._
Edvard Hanslick på besök
hos Jenny Lind.
élj? den nyligen utkomna boken »Aus
sf-5 dem Tagebuche eines Musikers»,
kritiker och skildringar af Edvard
Hanslick, har denne egnat första ar-
tikeln åt Jenny Lind, hvars nyligen
utkomna biografi gifvit honom anled-
ning att (1891) skrifva en uppsats om
den verldsberömda sångerskan. I denna
förekommer ock en berättelse om ett
den vidtbekante kritikerns besök hos
Jenny Lind-Goldschmidt och hennes
man i London, hvilket icke är utan
intresse och derför meddelas här. Be-
rättelsen inledes med en liten karak-
teristik öfver sångerskan, och vi lemna
nu ordet åt herr Hanslick.
»Jenny Lind var en ren och öppen
karaktär. Den som närmare var be
kant med henne, kände sig djupt, och
varaktigt intagen af hennes väsen ; den
hon en gång skänkt sitt förtroende, sin
vänskap, kunde sedan fast förlita sig
på henne. Någonting sträft och slutet
herskade emellertid i hennes sätt att
vara, och hon gjorde sig ej möda att
fördölja det. Kärleksfull emot alla,
som stodo henne nära, var hon dock
ingalunda »älskvärd» i vanlig mening.
Hennes biografer förtiga oj »att hen-
nes sedliga höghet gaf henne i um-
gänge med främlingar och med sådana,
som icke närmare kände henne, en
anstrykning af högmod. En afvisande
blick, en tillbakadragenhet eller skarp
mönstring af den nykomne beredde
ofta under senare åren vid presenta-
tionen för henne några kvalfulla ögon-
blick åt dem, som kanske förut tim-
mar och dagar igenom drömt sig denna
lycka». I denna punkt har jag sjelf
gjort någon erfarenhet och kan väl
här berätta den lilla historien. — Då
jag med min vän C. F. Pohl (den
nu aflidne arkivarien för Gesellschaft
der Musikfreunde) år 1802 reste till
verldsutställningen i London, hade vi
fått ett gemensamt rekommendations-
bref till fru Jenny Lind-Goldschmidt
från en af hennes intimaste väninnor.
I London fingo vi veta att Lind bodde
flera mil derifrån, i Argyle-Lodges vid
Wimbledon-Commons och uppsköto vecka
efter vecka det något omständliga och
osäkra besöket. Då fick jag en dag
midt i vimlet på Regentstreet sigte på
sångerskans man, hvilken jag kände
till utseendet från bans konserterande
i Wien. »Har jag inte den äran att
tala med herr Otto Goldschmidt?» Han
stirrade på mig en stund och sade
slutligen: »Hur då?» Jag kunde ej
låta bli att skratta högt åt den besyn-
nerliga motfrågan, hvilken han sedan
ursäktade med, att man alltid måste
vara på sin vakt i London, när man
tilltalades på tyska. Några dagar der-
efter erhöllo vi, Pohl och jag, en myc-
ket artig bjudning till herr och fru
Goldschmidt på dejeuner med det till-
lägg, att de, för den sena hemresans
skull, ej vågade bjuda någon på diner.
Vi anlände en solig junimorgon till
den ståtliga, af en trädgård omgifna
villan. Otto Goldschmidt införde oss
i den praktfulla salongen, der vi hel-
sades af fru Jenny med en knapp-
händig nick. Bredvid soffan, der hon
satt, stod en af palmväxter beskuggad
marmorbyst af drottning Victoria, öfver
hennes hufvud hängde i kroppstorlek
en bröstbild af Mendelssohn. Efter en
paus tog Jenny Lind till ordet och
frågade mig torrt: »Har ni ännu fått
höra musik i London?» — »Ja», sva-
rade jag, »jag har haft lyckan att få
höra er i ’Skapelsen’.» En mörk blick
— jag fruktade genast att hon också
skulle utropa »hur då?» — och sedan
de tillrättavisande orden: »Vill ni vara
god och alldeles lemna min person ur
räkningen!» Det sades i en ton och
med en min, så att jag kände en kall
kåre utefter ryggen på mig. Jag ytt-
rade icke ett ord vidare och underhöll
mig vid den långa opulenta dejeunern
uteslutande med herr Goldschmidt, som
jag sedan följde ut i trädgården, der
de båda täcka barnen, Walter och
Jenny, spelade cricket med den ännu
oberömde Arthur Sullivan. Husets
herre bemötte mig särdeles älskvärdt,
ehuru just han i mina kritiker från
år 1854 behandlats af mig på ett
mindre älskvärdt sätt. Hans hustrus
kärfva bemötande mot mig syntes ge-
nera honom en smula, och han mum-
lade några ord till ursäkt derför.
Kanske hade ban gifvit henne en vink
om saken, ty när vi återkommit till
salongen, der fru Jenny konverserade
med Karl Klingemann (diktaren tiil
flera Mendelssohns Lieder) stälde hon
ordet till mig och talade om sångare
och sångerskor. Hennes omdömen voro
tämligen stränga. »De nu varande
sångerskorna», yttrande hon, »bafva
alla vid 3(0 år ej mera kvar någon
röst, de ha studerat för litet och skri-
kit för mycket. Jag sjelf har aldrig
haft mycket röst, men jag har full-
komligt bibehållit den, ja, jag sjunger
med större lätthet nu än förr.» Så-
som stora sångare erkände hon endast
Rubini och Lablache, äfven Fanuy
Persiani kunde hon räkna bland de
främsta; Pasta hade hon aldrig hört.
»Här hemma», sade hon, »sjunger jag
ej en ton, här är jag endast husfru
och arbetar som en häst.»
––––
Kyrkomusikaliska notiser.
Östermalms förening till befrämjande
af kyrkosång hade söndagen den 24
april anordnat ett mosikföredrag i
Östermalms kyrka. Det är den för
vår kyrkosång så varmt ifrande och
kraftigt verkande professor O. Byström,
som är det praktiska förstyret inom
föreningen, och var det äfven han,
som vid detta tillfälle vid orgeln ledde
det hela. Dylika musikföredrag måste
helt naturligt hafva stor nytta med
sig, om de anordnas praktiskt. Hvad
särskilt detta föredrag beträffar, tillåta
vi oss dock några små anmärkningar.
Vi tro att violinsoli, arior ur katolska
messor, ja, till och med sådana ur ora-
torier, ej der hafva sin plats, utan
skulle programmet fyllas af skol-
barnens rytmiska koralsång, fyrstäm-
miga, vid luthersk gudstjenst passande
hymner för blandad kör, exempel på
gammal luthersk kyrkomusik, som det
vid detta tillfälle utförda numret ur
vår gamla svenska messa (sådana
nummer dock hälst utförda af unison
kör), lämpliga kyrkliga orgelsob, samt
j om möjligt muntliga föredrag i kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
