Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lopskupletter: »Hur skall jag väl prak-
ten kunna måla»; i fjerde scenen, der
hertigen är ensam, har denne en aria
»Hon mig älskar»; i femte scenen
sjunger Maria en romans »Nej aldrig
— och jag det borde finna», hvarpå
följer en trio mellan henne Colette och
hertigen; scenen slutar med skrifvar-
kören : »Ett bläckhorn» etc. (från ga-
tan). I åttonde scenen sjunger Clement
kupletter: »Att med en fåfäng ära skryta
glömde jag kärleks ljufva famn»; elfte
scenen består af finalen mellan Clement
(»Nej håll! om det gäller att bli hängd»)
Maria, kungen, Colette och hertigen,
hvarpå operan slutar med hofmännens
kör: »Glädje och lust».
––-£>■©.–
Några ord med anledning af
Rektor Palmgrens föreläsning
om »sång och sångundervis-
ning i fosterländsk anda .
Låtom oss borttaga och hemförlofva
körerna i våra kyrkor, på det försam-
lingens sång mäktig som fordom åter
må ljuda! Må orkesterns toner tystna,
på det folket ej må lyssna till, utan
sjelfständigt uppstämma folksången! När
orkestern tystnat måste operan, med
sin oftast utländska musik, följa i dess
spår.
Må våra sångsällskap upplösas, der
man idkar fterstämmig sång, för ut-
förandet af större musikaliska verk,
också merendels härledande sig från
utlandet, såsom t. ex. oratorier af
Häudel, Mendelssohn, m. fl.
Tag äfven bort medlen för sam-
färdsel, d. v. s. ångbåtar och jernvä-
gar, på det storstadslifvets brådskande
oro ej må störa allmogen i våra mest
aflägsna bygder! — När detta skett,
skall helt säkert folkvisan åter i ens-
ligt majestät ljuda från berg och dal.
Tag äfven bort nutidens massmords-
redskap, den s. k. krigsmaterielen, på
det våra »morske män» sjungande må
tåga mot sina fiender och med »mod
i barm och kraft i arm under barda-
larm» tillkämpa sig segern. Med andra
ord, vänd tidens ström tillbaka till våra
»fornstora dar, då äradt vårt namn
flög öfver jorden»! Må vi göra oss
döfva och blinda för tidens kraf —-
då först kunna de önskningar (delvis
i det nu sagda refererade) som Ilektor
Palmgren under sin föreläsning ut-
tryckte, realiseras.
Hafva vi likväl rätt och makt att
vända tidens strömV Ar det icke sna-
rare vår pligt att söka utforska och
tillfredsställa tidens berättigade kraf å
såväl det musikaliska som andra om-
råden? Vi tro det och hafva under
den följd af år vi sysselsatt oss med
sångundervisning i skolor i vår ringa
mån sökt att närma oss fyllandet af
de kraf nutiden kan hafva rätt att
ställa på de ur skolans högsta klass
utträdande eleverna, vanligen omkring
17—18 år gamla.
För det första ha vi då funnit att
åldern för inträdessökande i Musik-
konservatoriet just är omkring 1(5—18
år, och derför har vår sträfvan utgått
på att möjliggöra ett framgångsrikt
prof derstädes, uteslutande fotadt på
i skolan inhemtad sångkunskap. Vårt
bemödande härvidlag har ej heller va-
rit fruktlöst.
För det andra är det både lärorikt
och roligt för den musikaliska eleven
att efter skolans slut kunna inträda i
något af de här befintliga sångsällska-
pen och deltaga i deras öfningar, hvil-
ket äfven utan fara för öfveransträngniug
kan ske, när de erforderliga kunska-
perna icke saknas.
För det tredje kunna äfven de kraf
hemmen ega rätt att ställa på skol-
sången tillfredsställas, om rösterna be-
varas, samt utvecklas så att de, ett
ämne till glädje, kunna länge bibehål-
las — äfvenså att ett förråd af sånger
inöfvas, som eleven efter utträdet ur
skolan eger förmåga att sjelfständigt
öka.
Hvad beträffar sättet att gå tillväga
för att ernå mi omtalade resultat, så
synes oss det följande lämpligt: I sko-
lans lägsta klasser användes uteslutande
enstämmiga sånger; folkvisor af både
in- och utländskt ursprung, jemte an-
dra sånger, som till omfång och inne-
håll lämpa sig för barnen. Sångerna
dock alltid föregångna af öfningar i
tonträffning, skalor (äfven en skalöfning
för hvarje barn särskildt), notsång
från bladet, koralsång, samt några
muntliga upplysningar i afseende å
musikens första grunder. Om de barn
som totalt sakna både röst och öra ef-
ter 2 års bevistande af sånglektionerna
och under hvarje vecka företagen pröf-
ning ändå befinnas lika oförmögna att
åstadkomma några toner, så må de
befrias från att förspilla en för andra
ämnen välbehöflig tid.
Att låta det långt öfvervägande an-
talet barn, som ega röst och öra, till
sitt skönhetssinne störas och förvillas
genom missljudet från det lilla fåtal
barn som sakna både röst och öra, sy-
nes oss orätt, derför må de under sån-
gen vara tysta, men deltaga i uppläs-
ning af psalmer etc. etc. Något för-
kastande af de små rösterna har ej
under den tid vi meddelat undervisning
förekommit; deremot tillvaratagas de
obetydligaste röstmedel, om också ge-
höret är ofullständigt.
I mellanklasserna, då vanligen bar-
nen nalkas målbrottet, öfvas två,-
sällan trestämmig sång, emedan en un-
derstämmas ringa omfång tillåter bar-
net att utan fara deltaga i sångöfnin-
garna, då deremot den enstämmiga sån-
gens större omfång skulle göra delta-
gandet för rösten farligt. Förmågan
att hålla en understämma kommer bra
till pass, då man efter skolans slut
vill deltaga i kör- eller ensemblesång.
I skolans öfre klasser, der målbrottet
mera allmänt inträder, medgifver ele-
vernas fåtal införandet af solosång,
hvilken ensamt sätter läraren i stånd
att noga öfvervaka eleven och före-
komma röstförstöring genom att i tid
ålägga densamma tjrstnad. Det fåtal
barn, som föga eller intet beröras af
målbrottet, kunna under sin solosångs-
tid, om de för öfrigt äro friska och
af annat skolarbete ej hindras att del-
taga i sången, vinna kompentens för
inträde i Musikkonservatoriet etc. etc.
På det röstförstöring under hela
skoltiden må förebyggas, öfvervakas
noga att ingen med heshet behäftad
deltager i sången, äfvenså att ett upp-
drifvande af bröstregistret ej får ega
rum.
Det nu sagda gäller flickskolan, med
hvars förhållanden vi äro hemmastadda
och angående hvilka vi således hafva
att yttra oss. Hvad emellertid goss-
och folkskolan beträffar så kunna ju
delvis samma regler gälla.
I afseende å sånger, lämpliga för
skolan, torde ej många folkvisor åter-
stå, till omfång och innehåll dugliga,
som icke redan under många år hafva
användts. Det synes oss derför på
sin plats, att vi med tacksamhet böra
mottaga de goda musikaliska alster,
som på detta liksom öfriga musikom-
råden bjudas oss af utlandet, och ej
i inbilsk fåfänga förhäfva oss öfver
andra nationer och förkasta deras mu-
sik.
Tidsandan synes i detta som andra
afseenden betona det internationella.
Genom internationella föreningar ensamt
kan ett mera rättrådigt och rättvist
förhållande komma till stånd nationerna
emellan, samt ett rikare utbyte af tan-
kar och idéer. Endast på detta sätt
skola massmord och landrof under form
af krig kunna undvikas, samt en gång
»frid på jorden och menniskorna en
god vilja» komma att herska. Genom
mellanfolkliga intressen synes oss att
en tidsenlig entusiasm hos folken kan
väckas. Dermed skall också väckelse
gifvas åt dem som hafva fantasi och
kompositionsförmåga att åstadkomma
tidsenliga sånger, hvilka en- eller fler-
stämmigt skola af folken sjungas mod
oförderfvade och, som äfven är att ön-
ska, väl utbildade röster.
April—92.
Ellen Bergman.
–-®––
Musikpressen.
På Abrah. Lundquists förlag har ny-
ligen utkommit:
För piano 2 händ.:
Wilm, Nicolai von: Gedenkblätter,
4 charakteristische Clavierstiicke, op.
54 (n:o 1. Mit einem Eichenblatte,
n:o 2. Mit einem Myrthenzweige, n:o
3. Mit einer Ritterspornbluthe, n:o 4.
Mit einem Vergissmeinnichtstrausse).
Pris 1 kr. 50 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
