Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som »Skrifvarkungens» och musiken
är talangfullt skrifven med en hel del
vackra melodier, intressant harmonise-
ring och ett fint orkesterarbete. Om
ock af blandad äldre och nyare stil,
än påminnande om en Delibes nyfranska
manér, än om den äldre stilen från
tiden för operans handling, än om Wag-
ners» Mästersångarne», än om den fran-
ska operetten, hör man den med nöje
från början till slnt. En frisk ande
strömmar redan i introduktionen emot
oss och fortsättes i iuledningskören af
skrifvarne. Bland första aktens num-
mer utmärker sig i synnerhet Clements
villanell, den vackra fruntimmerskören
och Colettes monolog efter denna, Le-
veillés kupletter »I Paris mitt barn»
och hertigens dito samt finalen. Andra
akten, som lemnar den bästa musika-
liska behållningen, börjar med en liflig
dryckeskör af skrifvarne och blandad
kör. Mycket bra är vidare duetten
mellan Clement och Oolette samt trion
mellan dem och Maria. Hertigens kup-
letter: »Kom det ej ur er mund?»
ha uteslutits. Finalen i denna akt med
skrifvarnes kör: »Ett bläckhorn, svär-
det, och en penna» innehåller god mu-
sik. Ett af operans glansnummer är
den Passepied i gammal stil, som ut-
gör introduktion till 3:dje akten, hvil-
ken börjar med en kör af hoftnännen,
hvilken för tankarna tillbaka på mä-
ster Auber. I denna akt kan vidare
påpekas Colettes vackra sång »Hur skall
jag väl prakten kunna måla», hertigens
roliga, någotoperettartadevalsaria: »Hon
mig älskar», Marias iomans och trion
mellan henne, Colette och hertigen samt
finalen.
Bland de utförande framstå synner-
ligast fröken Holmstrand, Clements
hustru, som för hans skull måste för-
tiga deras förbindelse, men som i stäl-
let får uppträda som drottning, och
herr Johansson, den verkliga drottnin-
gens kavaljer och quasi-gemål, hvilken
såsom sådan har åtskilliga vedervär-
digheter att utstå. Fröken Holmstrand
utvecklar i såväl sång som spel en
talang, som väckt både förvåning och
beundran. I ett komiskt parti af denna
art har hon nämligen ej haft tillfälle
att förut visa sin förmåga, och denna
visar sig här vara särdeles framstående.
Sången är alltigenom välljudande och
sympatisk med förträffligt uttryck för
de särskilda stämuiugarna. I sin en-
tré-aria: »En fjäril—han, Clement!»
ej mindre än i den sorgsna, nöd-
tvungua bekännelsen »Nej, jag är onka»
inlägger hon ett sant uttryck och be-
hag, som verkar högst anslående. Med
hela sitt spel, äfven det stumma, är hon
för öfrigt fullt inne i rolen. De större
sångnumren, den vackra pastourellen i
2:dra och kupletterna i 3:dje akten ut-
föras af henne ej mindre förtjenstfullt
och lemna bevis på hur väl skolad
fröken HoLmstrands röst är. Herr
Johanssons hertig är mycket rolig, och
den goda rösten låter hans sångnummer
göra sig fördelaktigt gällande, skada
b’ott att stämman ej är tillräckligt sko-
lad ; den skiftar nu omotiveradt mel-
lan mörker och ljus, och bäst den är
framme med en riktigt musikalisk de-
klamation sjunker den ned i halsen.
Hos herr Lundmark, innehafvaren af
titelrolen, har rösten der sitt ordinarie
tillhåll, hvarjemte sättet att sjunga med
sluten mun omöjliggör all öppen och
vacker vokalbildniug. Herr Lundmark
har ingen oäfven röst, endast deu
kunde bäras fram af öppen och vacker
deklamation; den dramatiska framställ-
ningen har ock på senare tider, ehuru
större scenvana förvärfvats, blifvit mera
flegmatisk än under första tiden af
hans anställning vid operan. Som den
unga på äfventyr utkomna drottning
Maria har fröken Moritz ej ett af sina
bästa partier, och sångrolen erbjuder
ej mycket af intresse. Hennes aria i
första akten och bordscenen i den an-
dra lemnar henne dock tillfälle att visa
hvad en röst, som i sig sjelf ej glänser
med någon sympatisk färg, kan vinna
genom goda studier. De öfriga rolerna
i pjesen uppbäras alla förtjenstfullt,
och herr Hallén, som med denna opera
debuterat såsom operadirigent, leder
densamma med mycken påpasslighet
och smak. Särskildt beröm förtjenar
den moderation af styrkan i orkestern,
som han iakttager, och hvilken är enda
vilkoret för en vacker vokal framställ-
ning på scenen och rösternas beva-
rande.
Den till förmån för fru Edling gifna
representationen af »Carmen» (i st. för
»Figaros bröllop», som genom hr Jo-
hanssons sjukdom ej kunde gifvas) blef
naturligtvis anledning till en storartad
hyllning af denna så högt och rättvist
värderade konstnäriuna, som snart slu-
tar sin långa hedrande konstnärsbana
vid vår K. opera. Fru Edling kom-
mer emellertid att ännu några gånger
uppträda under denna termin och har
förut under senare delen af maj låtit
höra sig i »Nurnbergerdockan» samt
»Mignon», således i ett par af sina
bästa partier. .
Konserternas egentliga tid är förbi.
Den sista större var hr Halléns matiné
i Musikal. Akademien d. 15 maj, hvil-
ken inleddes med den af hofkapellet
under hr Halléns ledning förträffligt
utförda »Tannhäuser»-uvertyren. Kon-
sertens hufvudnummer var matinégif-
varens storslagna tondikt »Sten Sture»
för deklamation (hr Engelbrecht) och
orkester. Slutet af denna komposition
tålde vid att reduceras något, ty detta |
som är väl mycket uttänjdt, undgår ej
att verka tröttande på åhörarne. Med- |
lemmar af filharmon. sällskapet utförde I
vidare af detsamma förr sjungna kör-
saker, herr Aulin spelade med utmärkt
föredrag Wagner-Wilhelmjs Parafras
öfver Walters prissång ur »Mäster-
sångarne» med orkester. Af hofkapel-
lets stråkorkester spelades derjemte
Beethovens härliga Andante ur A-dur-
qvartetten op. IS, Vi ha nu blott att
tillägga till denna kortfattade redogö-
relse, att fröken Sigrid Brander på ett
mycket tillfredsställande sätt utförde
solopartiet i Gades »Agnete och Hav-
fruerne» samt att hr Halléns folkvisor
för capellakör, hvilka afslutade mati-
néen, tillskyndade de utförande och ej
mindre komponisten och dirigeuteu eu
varm hyllning af den ganska talrika
och tacksamma publiken.
Hrr Anderssons och Lejdströms tredje
och sista musikafton gafs inför en tal-
rik och intresserad publik efter ett väl
valdt program, innefattande saker af
endast svenska tonsättare och som i
bästa dager framstälde soarégifvarnes
resp. talanger. Som tonsättare gjorde
sig herr Andersson fördelaktigt bemärkt
med Sju skizzer för piano, (Prelude, å
la hongroise, Romance, Springdans,
Iutermezzo, Elegie och Polska) samt
en sång: »Carl d. V:s sang i Lig-
kisten», till hvilken dikt äfven Gunnar
Wennerberg, som bekant, satt en för-
träfflig musik. Herr Andersson spe-
lade dessutom med hr Stenhammar 3
Klavierstucke (op. 7) för 4 händ. af
L. Norman och några af Emil Sjögrens
intressanta pianostycken ur »Stemnin-
ger» (op. 20) och »Tankar från nu
och fordom». Herr Lej dström sjöng,
utom förutnämnda sång, John Jacob-
sons, Salomon Smith tillegnade, vackra
och stilfulla ballad »Saga på kämpens
hög», några af Södermans äldre sån-
ger: »Folkvisa» och »Lehn deine Wang»,
Normans »Månestrålar», Halléns »I
skogen» och Hallströms »Om qvällen»,
samt till slutnummer Sjögrens liftiga
Dryckesvisa ur »Bachanal» (op. 7).
— Herr Gohdes konsert, likasom herr
Arnbergs under förra hälften af maj,
gafs oss ej tillfälle att bevista.
–-<5––
Från in- och utlandet.
Kgl. Operan. Vid den repris af »Lo-
hengrin», som snart väntas å Kgl.
operan, kommer fröken Moritz att sjunga
Elsas parti.
Arvid Odmann har af chefen för k.
teatern i Köpenhamn, kammarherre
Fallesen, anmodats att medverka vid
galaspektaklerna derstädes med anled-
ning af konungaparets guldbröllopsfest
och att då uppträda i »Romeo och Ju-
lia», »Cavalleria rusticana» samt »Tra-
viata».
Kgl. Musikaliska Akademien firade d.
24 maj sin högtidsdag i akademiens
lokal vid Norra Blasieholmshamnen, |
inför en publik som nästan fylde den |
stora salen. Sedan kronprinsen infun-
nit sig och tagit plats nära musikestra-
den, inledde akademiens præses, justi-
tierådet A. V. Abergsson högtidligheten
med några helsningsord till kronprin-
sen. Derefter uppläste sekreteraren
d:r W. Svedbom årsberättelsen. Enligt
denna hade akademien förlorat tre af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
