Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kgl. operan 1891—92.
finder det förflutna spelåret hafva
" gifvits sammanlagdt 229 föreställ-
ningar. Repertoaren har omfattat 31
lyriska och 10 dramatiska stycken.
Nyheterna för säsongen hafva utgjorts
af: operan »Gioconda» och »Skrifvar-
kungen» (La Basoche), efterspelet
»Sånggudinnornas afsked», »Jeppe på
berget», »Sven Orädd» och »Flickan
från Arles». Utom dessa tre sistnämda
stycken gåfvos af Kgl. operans drama-
tiska afdelning Heibergs »Elfjungfrnn»,
Göthes »Egmont», Ibsens »Härmännen
på Helgoland» samt Josephsons »Marsk
Stigs döttrar», hvilka samtliga pjeser
voro nyinstuderade.
För 200:e gången å den svenska
operascenen uppfördes »Regementets
dotter», för 175:e »Mignon», för 150:e
»Konung för en dag», för 125:e
»Martha», för 100:e »Aida» och »En
midsommarnattsdröm», för 75:e »Leo-
nora» samt för 25:e gången »På Sici-
lien», baletten »Undina» samt »Här-
männen på Helgoland». Högsta an-
talet föreställningar under spelåret har
uppnåtts af »På Sicilien».
Följande gäster hafva uppträdt å
Kgl. operan under innevarande säsong:
grefvinnan Mathilda Taube, f. Grabow
(Ingeborg i »Den bergtagna»), fru
Charlotte Strandberg (fru Ranghild i
»Den bergtagna»), fru Sigrid Arnold-
son-Fischhof (Mignon, Violetta i »Tra-
viata», Rosina i »Barberaren», Lakmé),
fröken Gina Oselio (Leonora, Carmen,
Margareta och Helena i »Mefistofeles»,
Desdemona i »Otello», Margareta i
»Faust»), m:me Beatrice Véhon-Hal-
vorsen (Mignon, Violetta i »Traviata»,
Margareta i »Faust»), fröken Ek (Aida
och Philine i »Miguon»), fru Sterky
(Adéle i »Den svarta domiuon»), frök-
narna Lindegren (Mignon och Micaéla
i »Carmen») och Noack (Donna Anna
i »Don Juan» och Philine i »Mignon»),
fru Hwasser-Engelbrecht och fröken
Mejlander (Hjördis i »Härmännen på
Helgoland»), hrr Francesco d’Audrade
(»Don Juan», Figaro i »Barberaren»
och Rigoletto), Vincenzo de Pasqualis
(Rigoletto och Carl V i »Ernani»),
Danckwardt (Faust och Rhadamés i
»Aida»), Bratbost (Don José i »Car-
men»), Lomberg (Mefistofeles i Boitos
opera och Jago i »Otello»), Uggla
(Valentin i »Faust») samt Dahlgren
(Per i »Vermländingarne»). Som ka-
pellmästare hafva tillfälligtvis biträdt
hofkapellmästaren J. Dente och hr A.
Hallén. Det Coquelinska sällskapet
har gifvit sju föreställningar å Kgl.
operan. Fyra recettföreställningar hafva
gifvits till förmån för Kgl. teatrarnes
pensionsinrättning (»Jeppe på berget»
och »I Firenze») Kgl. hofkapellets pen-
sionskassa (»Skrifvarkungen»), fru Dina
Edling (»Carmen») samt f. d. Mindre
teaterns pensionsfond (Mignon») samt
dessutom till förmån för Kgl. hof-
kapellets pensionskassa en symfoni-
konsert.
Den 30 november gafs sista före-
ställningen i det gamla operahuset,
hvarvid programmet upptog följande
nummer: 1) »Sista qvällen i gamla
operahuset», prolog af C. R. Nyblom;
2) första, andra, tredje och fjerde ak-
terna af Hallströms opera »Den berg-
tagna», samt 3) tillfällighetsstycket
»Sånggudinnornas afsked», efterspel af
Frans Hedberg. Operaföreställningarna
upphörde nu för någon tid i följd af
operans förflyttning till dess nuvarande
lokal. Under tiden gaf hofkapellet dels
en Mozart-konsert, dels en konsert med
biträde af pianisten fru Martha Rem-
mert och hr C. F. Lundqvist, dels en
populär matiné. Annandag jul vidtogo
föreställningarna i Kgl. operans nuva-
rande lokal, som dessförinnan undergått
en behöflig omdaning. På middagen
uppfördes enligt gammal tradition Dahl-
gren-Randels »Vermländingarne»; på
aftonen nämda dag uppfördes »Wil-
helm Tell». I öfrigt hafva å Kgl.
operan gifvits 4 symfonikonserter samt
konserter af fru Wilma Neruda-Nor-
man-Hallé samt fru Menter och hr
Sapellnikoff.
—^–––-
Från scenen och konsertsalen.
Kgl. operan. Oktober 1, 6, 9. Weber:
Oberon, (Itezia: fru Östberg; Fatima, Puck:
frkn Wolf, Karlsohn; Huon, Si-bcrasmin, Obe-
ron, Aboulifar, Sadaek: hrr Ödmann, Johan-
son, Strandberg, Henrikson, Grafström.) — 2,
4 Mozart: Figaros bröllop. — 3 Gounod:
Romeo och Julia (Julia, Stefano: fru Brag,
frk Wolf; Romeo: hr Ödmann; Mercutio: hr
Alarik Uggla, debut.) — 7 Gounod: Faust
(Faust, Mefistofeles: hrr Ödmann, Sellergren).
— 8 Första symfonikonserten. 1 Wagner:
Förspel till oeh Charfreitagszauber ur 3 akt.
»Parsifal»; 2 Beethoven: »Ah, perfido!> kon-
sertaria (frök. Alma Hulting); 3 Tschaikowski:
Andante Cantabile ur D-dur qnart. op. 11, för
orkester; 4 Massenet: Air de balletur »Scenes
pittoresqnes»; 5 Mozart: Ess-dur-symfoni. —
11, 14 Messager: Skrifvarkungen (Maria:
fru Sterky; Colette: frk Holmstrand; Clément
Marot; hr Lemon 2:a debut; Ludvig XI, her-
tigen af Longueville, Roland, Léveillé, kanslern,
värdshusvärden: hrr Brag, Johansson, Nygren,
Strandberg, Grafström, Henriksson), — 13
Verdi: Aida (Aida: fru Östberg; Amneris:
frk Almati; Radames, Amonasro, Kungen,
Ramphis: hrr Ödmann. Lundquist, Strömberg,
Sellergren).
Djurgårdsteatern Okt. 5—9. Millöeker:
Söndagsbarnet (lady Sylvia, Florival: fru Sten-
felt, hr Albert Ranft.)
Fru Östbergs gästspel har fortsatts
i »Oberon» och »Aida», hvari konst-
närinnan, som man vet, innehar ett
par af sina förnämsta roler. Fröken
Wolf innehar nu Fatimas rol i st. f.
fru Edling och sköter detta sångparti
på ett förtjenstfullt sätt. Titelpar-
tiet i »Aida» torde blifva det sista fru
Östberg här kommer att utföra innan
afresan från hufvudstaden. Som Mer-
cutio i »Romeo och Julia» har herr
Alarik Uggla från Finland debuterat,
efter att under föregående spelår ha
| sjungit Valentin i »Faust» och derförut
låtit höra sig på vår opera som Esca-
millo. Herr Uggla eger bra figur för
scenen och rösten är tillräcklig nog,
men genom bristande säkerhet i into-
nationen blef utförandet af partiet med
dess svåra Mabvisa långt ifrån tillfreds-
ställande, och då förnyadt uppträdande
ej egt rum, kan man ej heller veta om
tillfällig indisposition var orsak härtill.
Messagers »Skrifvarkungen» som förra
våren ej kunde gifvas mer än fyra
gånger, har man nu fått nöjet återhöra,
och operan vinner allt mer vid för-
nyadt återhörande. Man kan anmärka,
att för den komiska och stundom till
och med något buffaartade handlingen
orkestern arbetar med för stor apparat,
men det hela är så lifligt, många me-
lodier och ensembler så väl funna och
instrumentationen röjande så mycken
skicklighet och smak, att operan ej
kan undgå att intressera. Särskildt
förspelet till sista akten, den förtjusande
Passepied’en, förtjenar framhållas som
en musikalisk godbit af bästa slag.
Rolbesättningen var nu till en del ny.
Drottning Maria hade en ny represen-
tant i fru Sterky, hvars röst och sång-
sätt lämpade sig väl för detta parti,
som gjorde fördelaktigare intryck än
förut. Denna intelligenta sångerska
med sin väl skolade röst vore helt visst
en ackvisition för vår opera Med ut-
vecklande af mera iiflighet i minspelet
skulle fru Sterky kunna blifva en för-
träfflig Zerlina, Catharina r »Kronjuve-
lerna», Zephyrine i »Diamantkorset»
o. s. v. Herr Lemon visade sig äfven
i Clément Marots rol som en god ly-
risk sångare; med fortsatta studier och
mera scenvana kommer han helt visst
att blifva en välbehöflig förmåga för
operan. Hans vackra tenor och redan
nu lediga och naturliga framställning
i sång som spel ingifver goda förhopp-
ningar härom. Rolands rol var nu
anförtrodd åt herr Nygren, som dock
i allo var sin företiädare, hr Sellergren,
underlägsen.
Symfonikonserten var mycket talrikt
besökt och hade ett väl uppstäldt pro-
gram. Förspelet till »Parsifal», som
inledde konserten är såsom konsertstycke,
lösryckt från operan, något tungt och
enformigt. Mera anslående är »Char-
freitagszauber» ur samma opera genom
mera melodisk rikedom och fängslande
instrumentering. Fröken Alma Hulting
hade tagit sig en stor uppgift med
Beethovens svåra konsertaria men gjor-
de med sin omfångsrika och behagliga
stämma ett ganska godt intryck.
Tschaikowskis vackra andante och
Massenets intagande »air de ballet»
framkallade det lifligaste bifall. Mo-
zarts sköna ess-dur-symfoni, med sin
friska menuett, afslutade konserten,
som under kapellm. Halléns ledning i
sin helhet fick ett förträffligt utförande.
— Djurgårdsteatern afslutade sin fram-
gångsrika sejour med Millöckers »Sön-
dagsbarnet».
— ^–––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
