Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lichners stycke äro af det enkla po-
pulära slaget. Detta är äfven fallet
med Adams’ sång. Jacobssons »Bac-
chisk tröst» (ur op. l(i) är skrifven
till ord af Stagnelius, hvilka fått en i
moll och dur skiftande tondrägt af godt
slag och med det vårdade ackompan-
jemang, som brukar tillhöra komponi-
stens tonsättningar. Denna är en grund-
lig omarbetning af en äldre sång ur
en samling bassånger med ofvannämda
opustal.
Sångerna på bröderna Hals förlag
äro af välkända komponister. Ellings
sång »Jeg vill ud» är blifveu en favo-
rit bos oss sedan Salomon Smith bör-
jade låta höra densamma. De ofvan-
nämda sångerna af samma tonsättare
röja ej samma friska anda som »Jeg
vil ud» men dock syskontycke dermed,
särdeles den sista i samlingen. Af
Sindings sånger till ord af Krag äro
de två första hållna i dennes kända
kraftigt deklamatoriska stil och med
den honom utmärkande djerfva och pi-
kanta harmoniseringen. De öfriga sån-
gerna i häftet anslå mera en nordisk
folkviston. Alla äro intressanta, hvil-
ket och kan sägas om den till Lies
poetiska dikt (införd på ett annat ställe
i detta nummer) skrifna musiken. Den
genomkomponerade texten har af ton-
sättaren erhållit en mystiskt-poetisk
omsättning i toner, särdeles väl slu-
tande sig till dikten, hvarigenom det
hela blifvit en särdeles vacker och
värdig hyllning åt den genialiske silf-
verbrudgummen och hans konstnärliga
brud.
De tyska förlagsartiklarna äro några
enkla melodiska bitar i populär stil.
»Wiegenlied» är, som man ser, an-
vändbar både som sång och iustru-
mentalduett. Efterföljansvärdt är att,
såsom på titelbladet till sångerna skett,
omfånget af dem är utsatt.
Af de Gebrmanska förlagerna är
Nocturen af pianovirtuosen Brassin ett
melodiskt brillant stycke med dubbel-
toniga sextoler i ackompagnemanget
vid början af stycket och sedan sex-
tollöpningar i diskanten till den i ba-
sen öfverflyttade melodien; tonarten
är gess-dur och fiss-moll. Paderew-
ski och Stojowski synas höra till den
nyryska skolan, den förre som är mest
bekant, både såsom utmärkt pianovir-
tuos och intressant komponist, närmar
sig dock de nyare franska pianokom-
ponisterna. Deras här utgifna stycken
förtjena uppmärksammas af rutinerade
pianospelare. Czibulkas »Rendezvous»
är ett ganska nätt stycke, som står
på gränsen till dansmusiken, hvilken i
de ofvannämnda musikalierna af det
slaget representeras af kända namn,
såsom äfven opustalen antyder. »Kat-
zenpolkan» har en ganska komisk vig-
nett med en kattriddare som på taket
i månskenet spelar upp till dans för
en liten kisse-miss. Samlingarne af
svenska folkvisor innehålla 33 sådane
de vackraste och mest bekanta; samma
visor i sång- och pianohäftet. Beträf-
fande harmoniseringen synes den oss
här och der något sökt, hvilket allra
minst lämpar sig till den enkla folk-
visan. Bengzons romans är i denne
tonsättares kända sångbara stil, mer
romantisk i musik än i ord, och med
det smakfulla ackompanjemang som hr
B. vanligen underlägger sina sånger.
Från scenen och konsertsalen.
Kgl. operan. Okt. 16, 22 Messager:
Skrifvarkungen (Koland: hrr Sellergren, Ny-
gren). — 17, 23 Verdi: Aida. — 18, 21,
30 Boieldieu: Hvita frun på slottet Avenel
(Anna, Margareta, Jenny: fruar Sterky, Strand-
berg, frök. Karlsohn; Georg Brown, Gaveston,
Dickson, Mae Irton: hrr Lundmark, Ström-
berg och Sellergren, Rundberg, Grafström).
— l!t David: Lnlla Rookh; ballett: Vals
af Weber (»Aufforder. zum Tanz»), — 25
1’onchielli: Gioconda (fru Östberg, sista
upptr.). — 27 Gounod: Romeo och Julia
(Stefano: frök. Sigrid Hallgren, l:a debut här).
— 29, 31 Bizet: Carmen (Carmen: fru
Jungstedt Linden, som gäst; don José: hrr
Odmann och Strandberg; Micaela: fru Ileintz).
Vasateatern. Okt. 31. 1 Festuvertyr; 2 Pro-
log af S. K.; 3 Sullivan: Mikadon (Mika-
don, Naukipuh, Koko, Pub Bali, Pish Tush:
hrr Warberg, Ander, Strömberg, Lundahl,
Lundin; Yum Yum, Titti Sing, Pip Buh,
Katisha: frökn. Ekström, Hamberg, fruar Rönn-
blad, Lindström).
Musikal, akademien. Okt. 24 Musikför-
eningens ill konsert. Mendelssokn: Elias
(biträd.: fruar Dina Edling, Davida Af/.elius;
hrr Odmann, Sal. Smith, kgl. hofkapellet;
dirigent: hr Fr. Neruda).
Vetenskapsakademien. Okt. 29. T.a Kam-
marmusiksoarén af Aulinska stråkqvartetten.
1 Cherubini: Stråkqvartett N:o 1, Ess dur;
2 Brahms: Pianotrio, C moll, op. 101 (bitr.:
hr Lennart Lundberg); 3 Svendsen: Stråk-
qvintett, O dur, op. 5 (bitr.: hr C. Sandqvist).
Berns’ Salong. Okt. 30. Matiné af herr
C. F. Lundqvist (biträd.: frökn. Holmstrand,
Wolf; hrr Odmann, Sellergren m. tb).
Med Gioconda afslutade fru Östberg
sitt gästspel och tog efter rika hyll-
ningar afsked af publiken, dervid dock
uttalande förhoppningar om hennes
återkomst till vår operascen, der hon
för närvarande ej är lätt att få ersatt.
En annan värderad gäst eger operan
för närvarande i fru Sterky, som i
»Hvita frun» utfört Annas parti på
ett särdeles framgångsrikt sätt både i
fråga om sång och spel. Efter ett par
års frånvaro har fru Jungstedt-Linden
åter låtit höra sig på vår operascen i
xCarmens» titelrol. Sångerskans vackra
röst finna vi oförändrad och hennes
sångkonst har efter studier i Paris
yeterligare utbildats. Tankarne om
hennes framställning af rolen ha dock
varit delade Särskildt i första akten
synes oss hennes Carmen för myckot
kall och hånfull för att kunna tjusa
de henne omsvärmande beundrarne äf-
vensom José; emellertid hade fru Jung-
stedt-Linden äfven i sitt spol flere lyc-
kade pointer, om än hon ej förmådde
ge full klarhet åt denna mångskiftande
personlighet.
Eru Heintz, var en ganska behag-
lig Micaela och sjöng partiet säkert
och med god intonation, framställnin-
gen blef dock något ojemn genom
stundom för stor röstforcering. Herr
Johanson är en ståtlig men något för
tam toreador; röstens brist på egali-
sering ha vi förut anmärkt. I »Romeo
och Julia» har fröken Hallgren, en af
do bästa sångerskorna vid den förut
omtalade profsjungtiingen, försökt sig
som pagen. Rösten är behaglig och
sångsättet ledigt. Rösten tarfvar dock
en jemnare utbildning och större sä-
kerhet åt höjden, hvilken nu ansättes
mindre lugnt. Vi få ytterligare döma
om den unga sångerskan sedan hon
låtit höra sig i dessa dagar som Philiue
i »Mignou».
Vasateatern, som efter en grundlig
omändring under sommaren nu fram-
träder i särdeles elegant skick med
höjd salong, sluttande rad med tvär-
sitser, fördjupad orkester, rymliga korri-
dorer etc., öppnade åter sin säsong d.
13 okt. efter of vanstående program.
Personalen synes vara oförändrad på
mansidan, af damsujetter ha tillkommit
fru Rönnblad f. Hansson och fröken
Hamberg. Utom »Mikadon», som nn
gifves med oförminskad framgång, kom-
mer att under närmaste tiden gifvas
»Läderlappen» och »Miss Helyett».
Längre fram under säsongen skall fru
Anna Pettersson-Norrie som gäst upp-
träda i »Sköna Helena» och »Lilla
helgonet».
Kammarmusiksoaréerna af Aulinska
qvartetten ha tagit sin början för året.
Den första var mindre talrikt besökt
än man kunnat vänta, hvartill möjligen
fru Jungstedt-Lindens första uppträ-
dande som Carmen samma afton var
orsaken. Det vore föga hedrande för
hufvudstadens musikverld, om icke så
ädla musiknöjen som dessa skulle kunna
locka talrik publik till desamma. Med
Cherubinis stråkqvartett n:o 1 i Ess
dur (C. har skrifvet 6 sådana) inleddes
soaréen. De båda första satserna i
i denna intressera visserligen men tända
ej, men detta äi fallet med det genialiska
scherzot och den lifliga finalen. Ut-
förandet var förträffligt, hvilket äfven
kan sägas om de följande numren, den
präktiga, alltigenom fängslande pianc-
trion af Brahms (från 1887), i hvilken hr
Lennart Lundberg med stot talang och
finess, specielt i ensemblen, skötte piano-
stämman. Svendsens qviutett från hans
tidigare komponistperiod bär opustalet
näst efter hans första symfoni och
karakteriseras från början till slut af
ungdomlig friskhet, endast mellansatsen,
tema med variationer, tröttar något ge-
nom sin längd. En nordisk färgnyans
spåras i detta genialiska verk, som med
sin dubbla altviolbesättning stundom
! framträder med orkestral tonfyllighet.
Herr C. Sandqvist skötte andra alt-
violin. Rikt och välförtjent bifall eg-
I nades åt samtliga de medverkande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
