Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkta ackompanjemang och ej sällan
föredragande hans sånger, biträdt å
konserter i hufvudstaden. Genom pro-
fessor Hallströms intima ställning till
kungliga hofvet har också beredts till-
fälle för den unga sångaren att låta
höra sig å vår inusikälskande konungs
hofsoaréer och i hufvudstadens högre
kretsar. Afven kyrkans publik har
före operapubliken fått göra bekant-
skap med lians talang, och vi minnas
särskildt ett tillfälle då i Östermalms
kyrka Olof Lemons klara, vackra
stämma ljöd från orgolläktaren och
väckte en formlig hänförelse, som också
alstrade en allmän nyfikenhet att få
veta namnet på denne okände, säkert
af de fleste aldrig förr hörde sångare.
Det var prins Gustafs sköna koral
; Mina lefnadstimmar stupa», som sjöngs,
och denna fick ett särdeles rörande
uttryck genom herr Lemons känslofulla
sångssätt. Man bar för öfrigt emot.
detta anmärkt en öfvervägande senti-
mentalitet, som dock, att döma af sån-
garens senaste framställning på scenen
tyckes allt mer bortarbetas såsom ma-
ner.
Olof Leraon är född i Stockholm
den 14 oktober 18(5(5, son af gross-
handlaren Adolf Lemon härstädes. Då
meningen var att den unge köpmans-
souen skulle utbildas för handelsyrket,
sändes han 1884 till Tyskland och der-
efter till England i och för språkstu-
dier. Efter hemkomsten på hösten
188(5 företog han sig, då man börjat
fästa uppmärksamhet vid hans ovan-
liga tenorröst, att studera musik, huf-
vudsakligen sång för professor Hall-
ström, som omfattade den lofvande
sångeleven med synnerlig välvilja och
lät honom vara sig följaktig på resor
i utlandet. Sålunda fick han tillfälle
att besöka Italien och Frankrike, och
en resa utsträcktes till Rumänien, Tur-
kiet och Ryssland. I Rumänien gä-
stade de resande en längre tid hos
den vittra och konstälskande drottnin-
gen (Carmen Sylva), hvilken är pro-
fessor Hallström synnerligen bevågen
och har, som bekant, författat texten
till hans opera »Neaga». Under dessa
resor vinnläde sig läraren att låta ele-
ven få höra så mycken och så god
musik som möjligt, hvilket på en konst-
närlig utbildning utöfvar el t stoit in-
flytande. Herr Lemon bar, som vi
nämnt, först gjort sig här bekant som
biträdande sångare å Filharmoniska
sällskapets o. a. konserter utan att
dock utsätta sitt namn på programmet
bland de andra solisternas. Första
gången detta skedde vilja vi minnas
var å Fröken Holmstrands konsert i
Musikaliska akademien i februari för
två år sedan, och dermed syntes herr
Lemon träda ut ur dilettanternas led
och in i konstnärernas. Följande året
medverkade han vid de af grefvinnan
Taube, professor Hallström och herr
Lejdström anordnade sångsoaréerna här-
städes och debuterade samma år, 1891
på hösten å Stora teatern i Göteborg,
som Wilhelm Meister i »Mignon», en
debut, som erkändes vara i alla hän-
seenden lyckad. Vid början af detta
år uppträdde herr Lemon å samma
scen 10 gånger såsom Romeo, och
detta med en framgång, som föranledde
kongl. operadirektören Nordqvist att
resa till Göteborg för att höra den
nye Romeo. Donna resa hade också
till följd att herr Lemon af direktör
Nordqvist engagerades vid Kgl. Ope-
ran för detta spelår, eget nog, efter
livad vi tro, det enda engagement, som
för detsamma uppgjordes, med anled-
ning af den inträffade krisen.
Då vi i vårt sista juninummer om-
nämnde detta engagement, yttrade vi
vår tillfredställelse deröfver, förutseende
att Kgl. Operan i herr Lemon skulle
komma att utom herr Odmann erhålla
ännu en sympatisk tenor, i synnerhet
väl behöll ig för den komiska operan
eller speloperan, då herr Odmann ej
kan räcka till för alla partier och pu-
bliken ju alltid är sä beroende af sina
— ofta nog välgrundade — sympa-
tier och antipatier. Herr Lemon har
också förutsättningar för att lyckas
vinna sympati hos operapubliken. Med
sin klara och ljusa, redan väl utbil-
dade röst af ren nordisk klang och
med ett godt öra för intonationens ren-
het förenar den unge sångaren en figur
och apparition, som äro särdeles lämp-
liga för scenen. Anlagen för den sce-
niska konsten synas också gifna i be-
traktande af det lediga sätt den som
skådespelare ännu föga erfarne konst
nären sköter sina rolers dramatiska
uppgifter. Ett särskildt behag ha vi
funnit hos herr Lemon i en jernn och
god tonbildning ulan hals- och gomljud
eller skriktoner, samt i ett tydligt och
vackert textuttal; det senare en hos
den lyriske sångaren vigtig egenskap,
hvilken beklagligen ofta saknas, syn-
nerligast i taldialogen, såsom man får
erfara.
Då vi ha kunskap om att herr Le-
mon nitiskt arbetar på att fullkomna
sitt konstnärskap, inger oss detta de
bästa förhoppningar om den unga ope-
rasångarens framtid såsom sådan. Af
det bifall han hittills skördat såsom
Noureddin i »Lalla Rookh», — i hvil-
ken rol han den 22 sistlidne septem-
ber först uppträdde på kgl. operasce-
nen — såsom Clément Marot i »Skrif-
varkungen» och senast som Wilhelm
Meister, synes herr Lemons anställ-
ning vid Kgl. Operan vara för den-
samma en vinst, som särdeles i dessa
för densamma kritiska tider är alt
värdera.
––—
Gioachino Rossini.
IV.
SÄ* (Forts, och slut).
SJk denna lefnadsteckning är det huf-
1 vndsakligen tonsättarna och hans
verk, som framhållits i förening med en
kortfattad skildring af hans lefnads-
öden; skulle vi ha färglagt denua med
karakteristiska drag och anekdoter ur
maöstrons långa lefnadssaga, hade vi
väl fått skrifva en hel volym. En
del af dessa är till finnandes i Oettin-
gers på svenska ntgifna »komiska ro-
man», ur hvilken, som sagdt, flera
utdrag förekommit i denna tidning, en
del andra torde vi snart kunna fram-
hålla till en komplettering af denna
biografiska teckning, dermed serverande
— för att tala i mästarens egen stil
— en pikant sås till don något torra
anrättningen af en kortfattad biografisk
och katalogartad skiss, som vi nu gå
att afsluta.
Rovolutionen 1848 dref Rossini från
Bologna till Floreus, och hans vänners
föreställningar bragte det slutligen der-
hän, att han 1852 flyttade tillbaka
till Paris, der han sedan stannade till
sin död. Hans lefnads afton var rik
på ära och utmärkelser af alla slag
Redan långt innan han flyttade öfver
till Paris blef hans marmorbyst upp-
stäld i Stora operans vestibul, och i
hans födelsestad Pesaro blef hans staty
upprest 18(54 samt en medalj präglad
till hans ära.
Rossini var sällan sjuk ; hans kraf-
tiga natur och goda lynne höll honom
länge vid makt. I hans 76:te lefnadsår
började dock helsan svika honom, och
läkarekonsten sökte förgäfves förlänga
hans dagar. Hans läkare, den berömde
dr Nélaton, kejsar Napoleons lifmedi-
kus, opererade honom 1808 och han
sköttes äfven af ett par andra renom-
merede läkare men någon räddning var
ej möjlig. Då han låg på sin döds-
bädd i Passy nära Paris ville prosten
derstädes få tillträde till honom, men
Rossinis hustru vägrade det till en bör-
jan. Presten återkom några dagar se-
nare, när han redan låg i själatåget
och uppehöll sig länge hos honom. Då
denne frågade honom: » Maestro, tror ni
på den katolska religionens sanningar
och på dess läror?» betraktade Rossini
den andlige med en egendomlig blick
och sade med tydlig röst, ironiskt le-
ende: «Den som skrifvit Stabat har
också tro 1 * Härefter erhöll han ab-
solution och samma afton, då man såg
slutet nalkas, sista smörjelsen. Natten
mellan den 13 och 14 november ut-
andades han sin sista suck. Hans hög-
tidliga begrafning försiggick den 21
november; oaktadt det dåliga vädret
var hela Paris i rörelse, och kyrkan
der ceremonien egde rura var fyld af
inbjudna begrafningsgäster. Då den
med kransar och blommor höljda kistan
nedsattes på katafalken spelade orgeln
ett bekant stycke ur »Semiramis».
Derefter utförde stora operans förnäm-
sta krafter: sångerskorna Alboni, Patti,
Nilsson, Bloch, Krauss och Grossi samt
sångarne Tamburini, Faure, Nicolini,
Gardoni, Agnesi, Bonehaire, Caro och
Belone ett »Dies iræ», ett »Liber
scriptnm» och »Pie Jesu», allt till musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
