Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför sig i piauoarrangemang och ej
mindre att erhålla vår klassiske vis-
sångares duetter för violin och piano.
Boken af Hanslick, hvars skrifter hår
äro föga kända, föregås af ett förord
med en biografisk presentation af Fr.
Cronhamn. Boken innehåller uppsat-
ser och kritiker (från 1885—91), hvilka
senare vi ej ha utrymme att påpeka.
Första afdelningens uppsatser handla
om Jenny Lind(Biografianmälan), Czerny
och Meyerbeer (jubileumsskrifter), Mu-
siken i Amerika och Ett bref från
Oberammergau.
––—
Från scenen och konsertsalen.
Kgl. operan. Nov. 18,21 Gounod: Faust
(Margareta: frök. Petrini, som gäst; Siebel:
frök. Hallgren, tleb.; Faust: hr Ödmann). —
17 David: Lalla Rookh, ballett: Vah a( C.
M. Weber. — 20 Thomas: Mignon. — 23
Délibes: Lakmé. — 25, 28 Gounod: Ro-
meo och Julia (Julia: frök. Petrini; Stefano:
frök. Hallgren, deb.; Romeo: hr Ödmann).
29/ii 150:de gång. — 26, 27, 30 Hallström,
Ivar: Granadas dotter, romantisk opera i 3
akter af Henr. Christiernsson, dansen af Si
gurd Lund, nya dekorationer af Christian
Jansson (Filip, konung af Spanien: hr Seller-
gren, infantinnan Eleonora, hans dotter: frök.
Almati; Jacinta: fru Sterky, som gäst; San
chica, Fredegonda: frök. Pettersson, fru Strand-
berg; Isabella, Dolores, Inez, hofdamer: frökn-
Wolter, Woll, Karlsohn; Ruyz de Alarcon,
ung adelsman: hr Lemon; Mateo: hr Lund.
qvist; Pedrillo Pedruga, anförare för kungens
musikanter: hr Brag; Alonzo, Miguel, Jo-é,
hofmän: hrr Johanson, Rundberg, Lundmark;
en mulåsnedrifvare: hr Strandberg; en gosse
och en flicka: fruar Heintz och Linné. —
Händelsen tilldrager sig på 15:hundratalet.)
Ilasateatern. Nov. 15—20 Offenbach:
Den sköna Helena. (Helena: fru Pettersson-
Norrie, gäst; Orestes, Leona, Parthocnis, Bac-
chis: frökn. Ekström, Ohlsson, Hamberg, fru
Rönnblad; Agamemnon, Menelaus, Achilles,
Calchas, Paris: hrr Rönnblad, Strömberg,
Salmson, Hagman, Ander; Ajaxarne: hrr
Lundahl, Ornberg) — 21—28 Offenbach:
Fariserlif (Gabrielle: fru Pettersson-N.; baro-
nessan, fru de Verdure, Metella, Pauline: fruar
Lindström, Rönnblad, frökn Ekström, Ham-
berg; baron Sparavinsky, Frick Prosper, Raoul,
Bobinet, Gontran, en brasilianare: hrr Hag-
man, Warberg, Rönnblad, Ander, Salmson,
Lundin). — 29, 30 Hervé: Lilla Helgonet
(Denise: fru Pettersson-N ; Priorinnan, Corinne:
fru Rönnblad, frök. Ohlsson; Célestin, Majoren,
de Champlatreux, Loriot: hrr Warberg, Hag-
man, Rönnblad, Strömberg).
Musikal, akademien. Nov. 18! konsert af
frök. Tora Hvass; bitr. frökn. S. Ek, Ellen
Dorph, hr Neruda. — 21 l:a Kammarmusik-
soarén af hr. Fr. Neruda; bitr. hr Aulin,
fru Ellen Strandberg-Poignant, frök Hvass.
1, Berwald: Pianotrio, Ess dur; 2, Saint-Saens:
Romanza, Rubinstein: Allegretto, för violon-
cell med piano; 3, Sehubert: Pianotrio, op.
99 B:dur. — 29 Filharmoniska sällskapets
l:a abonnementskonsert. 1, Dvorak: *Spök-
brudem, ballad af K. J. Erben, för soli (fru
Edling, hrr Ödmann, C. A. Söderman) och
bland, kör med orkester; 2, Wagner: Final
ur l a akten af »Parsifal», flerstämmiga kö-
rer med orkester.
Fröken Petrini liar under sitt fort-
satta gästspel utfört Margareta och
Julia i Gounods operor och dervid vun-
nit rikt bifall. Detta synes välförtjent
i betraktande af den vokala framställ-
ningen med hennes ungdomligt klara
röst och ovanliga tonhöjd samt utbil-
dade sångkonst, hvilken, särskildt att
nämna juvelarian i » Faust» och vals-
arian i »Romeo och Julia», bestod prof-
vet på ett lysande sätt; men i dra
matiskt hänseende tillfredsställer oss
ej utförandet, minst Julias parti, som
dertill sjöngs på franska. Framställ-
ningen är nog väl utarbetad, men dessa
roler fordra mera okonstlad naturlighet
för att få en riktigt poetisk färg.
Operasäsongens stora nyhet, redan
förberedd i det gamla operahuset, Ivar
Hallströms »Granadas dotter» har nu
ändtligen gått öfver scenen. Premie-
ren egde rum, såsom man kunde vänta,
inför fullsatt salong och i närvaro af
konungen, kronprinsen samt prinsarne
Carl och Eugéne med uppvaktningar.
Operan syntes också att döma af bi-
fallet ha gjort lycka, och inropningarne
efter akterna af de spelande samt ofter
slutet äfven af komponisten, som der-
vid erhöll en varm hyllning, bära
samma vittnesbörd. Om man än emot
texten kan göra samma anmärkningar,
som oftast i vår tid om operatexter,
att handlingen är något löst hopfogad
och här och der genom omotiverade
effekter antyder afsigteu att gå kom-
ponisten tillhanda med scener, som
egna sig väl för hans arbete, så kan
ej nekas att densamma erbjuder rätt
mycken omvexling och effekter i deko-
rationer, ballett m. m. Hallströms mu-
sik, till en del bygd på gamla span-
ska melodier, såsom texten upplyser
om Jacintas första sång, är alltigenom
fin och välljudande i de romantiska
partierna af komponistens kända stil
och i dem bjudande mindre omvexling
! och originalitet än i ensemblen och
de komiska pointerna, som i allmän-
het äro ganska lyckade. Orkestern är
i denna opera af professor Hallström
i behandlad med större talang än i nå-
gon af hans föregående och visar allt
ifrån den i spansk färg hållna uver-
tyren mycken smak i instrumentationen
och förmåga att åstadkomma vackra
klangeffekter utan dynamisk öfverlast-
ning.
Af de särskildt anslående musik-
numren påpeka vi i första akten be-
gynnelsekören med mulåsnedrifvarens
sång, hoffolkets sextett, delar af Mateos
aria och melodram, som dock borde
förkortas men särskildt intressera ge-
nom den fina orkestersatsen, Jacintas
sång och duetten mellan henne och
Ruyz. I andra akten fästa vi oss först
vid den vackra vexelsången, infantin-
nans recitativ och cavatina, den komi-
ska qvartetten och duon mellan oboen
och violoncellen, vidare i andra tablån
Ruyz vackra romans, och den lilla trion
mellan honom, Jacinta och Mateo samt
i aktens sluttablå Pedrugas roliga fest
marsch, Jacintas sång inför konungen
och balettmusiken till stråkdansarne.
Finalen här är stort anlagd med lyckad
instrumentering men är i sin helhet
mindre originel och fängslande. Tredje
aktens balett och kormusik med ban-
dolerons förträffliga kupletter gör en
god verkan, likaså duon mellan in-
fantinnan och Jacinta, en vacker kör
och äfven till en del finalen. Större
dramatisk kraft kunde man ha önskat
på ett och annat ställe i operan, men
i sin helhet kan man räkna detta sce-
niska tonverk af herr Hallström som
hans förnämsta. Baletterna af herr Lund
äro väl arrangerade och effektfulla. Ut-
förandet var på alla händer godt. Fru
Sterky var en högst intagande Jacinta;
herr Lemon utförde Ruyz parti för-
tjenstfullt och applåderades lifligt efter
romansen i andra akten. Fröken Almati
var väl på sin plats som infantinnan
och vid god röst; hennes sång skulle
ha gjort än bättre verkan, om text-
författaren sökt undanröja stötestenarne
för hennes organ. Herrar Brag, Jo-
hansson och fru Strandberg utvecklade
en roande komik i sina roler. Herr
Sellergren var en ståtlig kung och herr
Lundqvist sjöng sitt parti vårdadt och
vackert och kan derjemte berömmas
för sin tittryck sfulla deklamation i melo-
dramen. De> lilla vexelsången återgafs
behagligt af aar Heintz och Linné.
Solisterna i balletten förtjena ett be-
römmande omnämnande. Operan gick,
för att vara premiere, särdeles jemnt
och säkert under hr Halléns anförande.
Vasateaterns representationer med fru
Anna Pettersson-Norrie som gäst hafva
varit talrikt besökta och fortfara ännu.
Af konserter intager Filharmoniska
sällskapets första rummet. Dess program
omfattade blott två nummer, men sådana
af största intresse. Vi kunna här en-
dast i korthet nämna, att Dvoraks genia-
liska sångverk »Spökbruden» här som
allestädes gjorde en gripande verkan
med sina originella uttrycksfulla soli
och körer, sin praktfulla instrumentering.
Likaså gjorde Parsifalfinalens sublima
musik stort intryck. De utförande gingo
väl i hand med sina särdeles i Dvoraks
verk svåra uppgifter, och de framstående
solisterna, fru Edling och hr Ödmann
samt hr Söderman bidrogo ej minst till
«Spökbrudens» anslående verkan. Dir.
Hallén har all heder af det helas in-
öfning och ledning.
Fröken Hvass’ konsert gafs inför en
talrik publik, och konsertgifvarinnan
dokumenterade sig såsom en pianist
med väl utvecklad teknik, god uppfatt-
ning och smakfullt föredrag, synner-
ligast i tonsättningarne af Chopin och
Brahms, samt i slutnumren af Paderew-
ski, Raff, m. fl. Mycket bifall skördade
hon och herr Neruda efter utförandet
af Chopins präktiga Polonaise. Fröken
Ek blef äfven lifligt applåderad för sitt
sångföredrag under aftonen. —På hr Ne-
rudas soaré anslog synnerligast Berwalds
trio och soarégifvarens vackra violon-
cellstycken af Saint Saens och Rubin-
stein m6d pianoackompanjemang.
––^––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
