Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komponerande och utbildande af en
och annan begåfvad sångelev, bland
hvilka Arvid Ödmann och nn senast
Olof Lemou gjort sig mest kända. Hall-
ström blef äfven 1881 instruktör för
sångscenen vid Kgl. teatern och har
såsom sådan forberedt mången debut
derstädes.
Såsom tonsättare har Ivar Hallström
utvecklat en särdeles rik verksamhet,
som ännu fortgår. Om han såsom
sådan än icke eger den originela ge-
nialitet som t. ex. Söderman, så ut-
märker sig dock hans musik genom en
varm känsla och melodiskt behag, ädelt
innehåll och elegant form, hvarför han
också gjort sig mycket känd och om-
tyckt som sångkomponist i första rum-
met. Hallström har också i ett annat
afseende, på elt större fält, inlagt stor
förtjenst. Han är nämligen, såsom hans
biograf i Nordisk Familjebok påpekar,
den förste som med någon sanning
kan sägas hafva skapat en svensk na-
tionalopera. Första steget på den vä-
gen tog han med sitt 1857 å Kgl.
Operan uppförda sceniska verk »Her-
tig Magnus och sjöjungfrun» och full-
följde denna rigtning i »Den berg-
tagna», hans populäraste och mest
gifna opera, först uppförd 1874, och
vidare i »Vikingarne», uppförd 1877.
Till dessa tre operor likasom till lians
operett »Den förtrollade katten» —
uppförd 1869 å Kgl. Operan, der
nästan alla hans dramatiska verk gått
öfver scenen — har Frans Hedberg
författat texten. Efter sistnämnda verk
följde operetterna »Mjölnarvargen» 1S71
och samma år balletten »En dröm»,
denna liksom balletterna »Ett äfventyr
i Scottland» (1875) och »Melusina»
(1882) komponerade i förening med
hofkapellmästar C. Nordquist. En an-
nan operett af honom > Silfverringen»
uppfördes ä Kgl. Operan 1880. Ar
1885 i februari framförde Hallström
på scenen sin stora opera »Neaga»
med text af »Carmen Sylva», den snill-
rika drottningen af Rumänien, hos hvil-
ken Ivar Hallström är mycket väl an-
skrifven och vid hvars hof han under
sina utrikes resor uppehållit sig som
en gerna sedd gäst. Denna operas
något dystra färg gjorde densamma
mindre anslående och hindrade dess
framgång; en bearbetning af densamma
och ett förnyadt uppförande omtalades
för ett par år sedan, men detta har
ej egt rum. En annan opera af Hall-
ström, äfven färdig sedan ett par år
tillbaka, »Jaguarita», hvari hjeltinnan
är indianska, har ej kommit till upp-
förande, såsom vi hört emedan upp-
sättningen skulle falla sig något dyr.
Musik ur densamma har emellertid
kommit ut.
Ett år efter »Neaga» framträdde på
nya teatern operetten »Aristoteles»,
med text af . . Aréne och Alph. Dau-
det, en liten fin pjes med särdeles lyc-
kad musik af Hallström, och redan
följande året 1887 den 29 december
gjorde »Per Svinaherde», Christierns-
sons och Hallströms sagospel, en lyc-
kad debut på Stora teatern. Denna
pjes fick fira sitt silfverbröllop med
scenen i juni året derpå, hvilket äfven
vederfors »Vikingarne» vid reprisen
1882 med br Labatt som Rolf. Till
Fr. Hedbergs skådespel »Stolts Eli-
sif» m. fl. pjeser har Hallström äfven
komponerat musik. Hans senaste opera |
»Granadas dotter» hör till händelserna
för dagen.
Hallström har äfven skrifvit flere
kantater, af hvilka den äldsta och mest
kända är den vackra idyllen »Blom-
mornas undran», prisbelönt af Musika-
liska konstföreningen 1860. Texten
till denna likasom en annan hans kan-
tat »Herr Hjalmar och skön Ingrid»,
är af Oscar Fredrik (vår nuvarande
konung). Andra sådana sångverk af
honom för kör och soli äro »Das Son-
nenkind» (ord af Carmen Sylva), ut
förd 1884 å en Musikföreningens kon-
sert, och »Upsala minne». De sånger
han skrifvit för en röst med piano
äro talrika och ha utkommit dels i
samlingar, dels enskildt. Af de förra
må nämnas: »Drei ernsto Lieder»
(1877), »Minnen från Italien» (1878),
»Sinaia-Album» (1881), »Fem norske
visor», »Fyra sånger af Topelius»,
»Nya Sånger», »Sex sånger» o. s. v.
Bland desse sånger hafva särskildt
gjort sig omtyckta: »Sångarens hem»,
»Sensitiva», »Om kvällen», »KuugErik
och liten Karin», »Svarta svanor»,
»Der Sänger» (af förf. Carmen Sylva
och tonsättaren tillegnad Arvid Öd-
mann) m. fl. Af hans sångqvartetter
för mansröster »Dryckesvisa», »Drapa»,
»Hymn till Fosterlandet» är den först
nämnda väl bekant såsom en af de
yppersta sånger i den stilen, som fin-
nas; äfven sångduetter oth andra fler-
stämmiga sångkompositioner eger man
at tonsättaren.
I utlandet har Ivar Hallström mest
gjort sig bekant genom »Den Berg-
tagna» (»Der Bergkönig»), som med
framgång uppförts i Köpenhamn, Miin-
chen, Hamburg och Stuttgart, i först
nämnda städer redan 1876; äfven
kantaten »Blommornas undran» harmed
bifall mottagits i Kristiania, Leipzig
och Frankfurt.
Vid verldsexpositionen i Paris 1878
var Ivar Hullst rön) kommissarie för
den svensk-norska musikafdelningen och
skötte denna befattning med mycken
skicklighet och kraft. Som minne deraf
bär han franska hederslegionen och
är för öfrigt, i fråga om utmärkelser,
riddare af Nordstjerneorden, f. d. kan-
slist vid Kgl. M:jts orden, officer af
Rumäniens Stjernorden, riddare af Wal-
decks törtjenstordens 2:dra klass. För
ett par år sedan erhöll Ivar Hallström
professorsvärdighet och är sedan 1881
ledamot af Göteborgs Vetenskaps- och
Vitterhets-samhälle.
Med den sinnets liflighet och den
stora arbetskraft, professor Hallström
ännu besitter, har man allt skäl att
vänta ytterligare många alster af hans
förtjenstfulla verksamhet i den svenska
tonkonstens tjenst.
––––
J^rcnumerafionsanmälai].
Svensk Musiktidning fortsattes näst-
kommande år med sin 13:de årgång —
ett tal, som vi hoppas ej måtte vara
olycksbringande i så fall, att vi under
kommande året förlora någon af våra
nuvarande prenumeranter, till hvilka vi
uttala vår tacksamhet för deras gyn-
nande af musiktidningen detta år, lika-
som vi äfven äro tacksamma för de
gynsamma omdömen om densamma, som
från pressen och andra håll kommit den
till del. Vi hysa deremot fortfarande
den förhoppning, att en välbehöfig ökad
prenumeration skall minska de upp-
offringar utgifvaren fått vidkännas för
vidmakthållande hos oss af ett musik-
literärt fackorgan, hvars upphörande af
brist på uppmuntran vore ett fattig-
domsbevis för vårt land i fråga om det
intresse, man i detsamma hyser för läs-
ning i nmsikaliska ämnen och kännedom
om musikverldens tilldragelser här och
i andra länder. Vi skola allt jemt söka
att göra tidningen underhållande för den
musikaliska allmänheten genom omvex-
lande innehåll af instruktiva, bildande
och läsvärda artiklar och särskildt fästa
oss vid att genom redogörelse för de
nordiska ländernas musiklif äfven gifva
tidningen karaktär af ett nordiskt mu-
sikblad.
Vi ställa då en vördsam uppmaning
till musikens idkare och vänner att ge-
nom prenumeration och rekommenderande
af tidningen skänka henne den uppmun-
tran, som är enda vilkoret för hennes
framgång.
Svensk Musiktidning kommer nästa år
att ufgifvas efter hufrudsakligen samma
plan som förut, innehållande populär
läsning i musikaliska ämnen, porträtter
ocli biografier öfver in- och utländska
tonkonstnärer, redogörelser för musik-
pressen, följetonger, samlade notiser
om hvad som tilldrager sig i musik-
verlden och dem en sådan facktidning
längre bevarar, än de dagliga tidnin-
garna med deras efemeriska natur kunna
göra. Särskildt skola under rubriken
/ utlandet rekommenderade musikverk
påpekas tonsättningar, som kunna vara
af intresse att lära känna för våra
musikidkare.
Tidningen åtföljes äfven, som förut,
of Musikbilaga, ett Musikalbum med
piano- och sångstycken, innehållande god
och lätt utförbar musik, och af samma
stora oktavformat, som senaste årens
(omkring 14 sidor), och kommer bilagan
alt ökas i förhållande till ökad prenu-
meration. För musikbilagan ha utlof-
vafs goda bidrag.
Svensk Musiktidning utgifves 1893,
såsom förut, 2 ggr i månaden (utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
