Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joseph Martin Kraus.
Ett 100 årsminne.
’jksMen 15 sistlidne december hade
jemt 100 år föiflutit, sedan Kgl.
Operans andra kapellmästare i
ordningen, Joseph Martin Kraus, afled i vår
hufvudstad. I likhet med sin
företrädare, vår operas allra förste
kapellmästare, Uttini, och efterträdaren, abbé
Yogier, var Kraus ej infödd svensk, men
hans namn är dock så införlifvadt med
den musikaliska konsten hos oss, att
han väl är fortjent att på hundrade
årsdagen af sin död något
ihågkom-mas.
Han föddes 20 juni 1756 i
Miltenberg, en stad vid Mainzfloden. Hans
far var
öfveramtsasses-sor, och föräldrarna hade
icke mindre än 18 barn.
Gossens snille gjorde sig
tidigt gällande, och hans
lärare, professor Klein,
förklarade honom för
»den studerande
ungdomens prydnad, med
lynnet af en engel», som
snart hjelpte sin lärare
att utbreda smaken för
sitt fäderneslands
lite-ratur, under det han
sjelf skref vackra
latinska versar. Han utgaf
vid 17 års ålder 15
idyller, tryckta i Mainz 1773.
Musik fick han lära af
abbé Vogler och Bach
samt började öfva sig i
att komponera
kyrkomusik. Till de tvenne
oratorierna »Jesu födelse»
och »Jesu död» hade
han sjelf skrifvit orden.
I februari 1776 utgaf
Kraus sorgspelet
»To-lon* i tre akter. Som
juris stud. vid
Göttingens universitet, blef han
nära bekant med grefve
Fr. Leopold Slollberg och
svensken Carl Stridsberg
samt utgaf »Etwas von und über
Musik für Jahr 1777*, Frankfurt a. Main
1778.
Den 3 juni 1778 ankom Kraus jemte
sin vän Stridsberg till Stockholm,
enligt förslag af en student, informator
hos en grefve Lewenhaupt, för att
söka svenska
hofkapellmästarebefattnin-gen. Ingen syntes emellertid här rätt
fatta, hvilken betydande musiker Kraus
i 8jelfva verket var, men slutligen
lyckades han vinna den lärde, vittre
och musikaliske presidenten A. G.
Lei-jonhufvuds bekantskap och bevågenhet,
hvarjemte han samtidigt
uppmärksammades af B. Zibeth. Nu komponerade
Kraus en opera, »Proserpina», med text
af Kellgren. Den kom ej till
uppförande å teatern, men gafs å
Ulriksdal inför Gustaf III och hofvet. Efter
tre års väntan fick nu ändtligen Kraus
den 29 juni 1781 fullmakt såsom
andre kunglig kapellmästare. Enligt det
härvid upprättade kontraktet, skulle
han åtnjuta i årlig lön 500 rdr.
specie och vid hvarje af honom
komponerad ny opera erhålla inkomsten af
den tredje representationen; fick löfte
att följande året företaga en resa till
utlandet »för att än vidare fullkomna
sin smak och sina insigter»; förband
sig att efter återkomsten förblifva i
K. M:ts tjenst åtminstone 10 år, under
hvilken tid han skulle inrätta och i
bästa ordning sätta undervisningsverket
vid k. musikaliska akademien eller
operan, dertill föreslå skickliga och
dugliga läromästare, utsöka sådana ämnen
som egde naturlig böjelse och skicklig-
het, samt vara ansvarig, att goda
sångare icke fattades till förefallande
roller, hvarjemte han åtog sig att alltid
bilda en elev i musikens teori. Som
man ser, var det ej småsaker, som
fordrades af den tidens
hofkapellmä-stare.
Kraus komponerade en ny opera:
»Æneas i Carthago», äfven kallad »Dido
och Æneas», lyrisk tragedi i 5 akter
med prolog, efter Gustaf Tll:s plan
utarbetad af J. IL Kellgren, musik af
J. M. Kraus och ballett af F. N.
Ter-rade. Den gafs första gången såsom
galaspektakel i anledning af kronprins
Gustafs födelse den 18 november 1799,
och hade den 15 oktober 1801 inalles
upplefvat 7 representationer.
Från oktober 1782 till januari 1787
företog Kraus på konungens bekostnad
en resa i Tyskland, Italien, Frankrike
och England, och skyndade att möta
Gustaf III i Florens. Julen och
nyåret tillbragte Kraus i Rom, hvarefter
han medföljde konungen till Neapel,
men sändes derifrån i förväg till
Paris, hvarest han skulle komponera
in-termederna till Moliéres »Amphitrion».
År 1785 besökte Kraus London och
återkom öfver Paris till Stockholm 1/87.
Den 13 februari året derpå efterträdde
han som kapellmästare den gamle
Ut-tini, som då begärt afsked.
Märkvärdigt nog blef dock under Kraus’
fyraåriga kapellmästartjenst ingen enda ny
opera uppsatt, hvilket väl kunnat
förklaras genom den tidens politiska
oroligheter men snarare tyder på att han
med flit var, trots konungens och
vänners gunst, tillbakasatt.
Det sista Kraus
författade var kantaten till
Gustaf 111:8 begrafniug
till text af Leopold, och
när året förut Mozart,
den 5 december 1791
afled, anmodade Kraus
sin vän Bellman att
skrifva en sång öfver
Mozart, hvilket, som
bekant, skalden efterkom
och hvartill Kraus satte
musik. Han öfverlefde
blott några månader sina
välgörare och afled i
Stockholm den 15
december 1792, således endast
36 år gammal. Efter
egen önskan begrofs han
vid Tivoli i en
romantisk dal nära Brunsviken
på Berghammars egor.
Ett monument af trä
sattes öfver hans graf,
men det vårdades illa,
ty knappast 30 år
derefter kommo skalden
Nicander, novellisten
Mel-lin och en deras vän till
graf vården, som stod i
en kohage och föll
sönder, då någon vidrörde
den samma. Detta blef
1846 ersatt med ett af sandsten,
bärande följande vackra inskrift:
»Hiir det jordiska af Kraus,
Det himmelska lefver i hans toner.»
Men äfven detta minnesmärke
för-tjenar nu en restaurering.
Sex år efter Kraus’ död, eller den
24 maj 1798, firade Musikaliska
akademien å stora riddarhussalen en
minnesfest öfver den aflidne, hvarvid
minnestalet hölls af hans förut nämnde
vän, sedan lektor i Hernösand, Carl
Stridsberg. Vid tillfället satte man
ord till ett af Kraus’ egna
musikstycken.
Förteckningen på Kraus’
kompositioner upptager ej mindre än 77
nummer, bland dem 12 för kyrkan:
oratoriet »Der Tod Jesu*, motetter, arior;
12 för teatern: operorna Azire, Pro-
Joseph Martin Kraus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
