Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ström). — 5. Do ni ze tti: Leonora. 9,
12. Salomon: Diamantkorset (Zephyrine:
fru Wendela Sörenscn, som gäst; Théröse:
frkn Karlsohn; Kurakoff, Wilhelm Staufl,
Gijjoti: hrr Seilereien, Lundmark, Brag;
Baduto: hr Valleniua). — 10. Hallström:
Qranadas dotter. — 10. Konsert. 1)
Bach-Abert: Preludium och fuga med koral; 2)
Wennerberg: Stabat mater (solister: fruarne
Brag, Jungstedt-Linden, frkn. Hallgren, Frödin,
hrr Salom. Smith och en musikälskare).
Vasa-teatern. Mars 1 — 5. Offenbach:
En soaré i Kåkbrinkcn; Dockfccn. — 6—
11, 13—15. Suppe: Den sköna Galathea
(Galathea: fru Anna Pettersson Norrie, som
gäst; Ganymedes: frk. Ekström; Pygmalion,
Mydas: hrr Rönnblad, Örnberg). —• 12.
lljervé: Lilla Helgonet (fru Anna
Pettersson).
Musikal, akademien. Mars 7.
Musikföreningens 33:e konsert m. bitr. af hofkapellet ; 1)
Hartmann, J. P. E.: Uvertyrtill»HakonJarl»;2)
Rubinstein, Ant.: Babels torn, andelig opera i en
akt af Jul. Rodenberg (öfversatt af Fr. Arlberg);
personerna: Nimrod (hr Smith), Abram (hr
Ödmann), uppsyningsmannen (hr Lundqvist);
Nimrods följe, Folket, Englaskaran,
Afgrunds-andar. Dirigent: hr Franz Neruda.
Vetenskapsakademien. Mars 1. -i e
kammarmusiksoarén, af Aulinska qvartetten.
1) Brahms: Stråksextett op. IS no 1, B-dur,
2) Schumann: Pianoqvartett op. 47, Ess-dur;
3) Schubert, Fr.: Stråkqvintett, op. 103, C-dur.
Biträdande: hrr Fr. Neruda, E. Sundqvist,
frök. Tora Hwass. — 3. Konsert af fröku.
Fanny och Frida Oisen, bitr.: frkn. Hwass,
Gerta Samuel, hr Fr. Neruda. — 15.
Konsert af hr Joh. Elmblad: bitr.: fru Sterky,
frök. El. Dorph (ackomp.), hr Em. Sjögren
(aekomp.)
Johannis kyrka. Mars 13. Konsert för
välgör. änd , medverkande fru 1). Edling, hrr
S. Smith, Lemon, Sjögren, Stålhammar.
Berns salong. Mars 0. Bcnefice-konsert för
dir. Aug. Meissner.
Någon egentlig nyhet har Kgl.
Operan under denna månad ej haft att
bjuda på, men såsom sådan kan i viss
mån betraktas Salomans opera
»Diamantkorsets, som ej gifvits på flera
år och som nu kunnat upptagas med
anledning af fru Sörensens gästspel,
hvilken i den kvinliga hufvudrolen eger
ett af sina mest utmärkta partier. Vi
ha på ett annat ställe i dagens
nummer omnämt hennes förträffliga
utförande af Zephyrines rol i denna opera
äfvensom dennas förtjenster och kunna
nu endast i korthet nämna, att
åter-gifvandet af de öfriga rolerna och
operan i sin helhet varit rätt lyckadt.
Gigotis vigtiga rol uppbars mycket
tillfredsställande af herr Brag, som
såväl åt de komiska som de mera
känsliga partierna gaf en ypperlig tolkning.
Herr Valleuius gaf visserligen ej
Ba-dutos rol med nog dramatisk kraft,
men hans vackia röst gjorde sig väl
gällande, om också den vokala
framställningen var något för vek.
Rol-besättningeu för öfrigt var densamma
som förut. Genom fru Sterkys
återkomst har »Granadas dotter» ånyo
kunnat upptagas på repertoaren. Reprisen
af »Lohengrin» har skett under samma
förhållande, som vid operans
återgif-vande i slutet af förra vårterminen
med samma personal som då. Ett par
välgörenhets föreställningar till förmåu
för de nödlidande i Norrland ha gifvits
å Kgl. Operan, hvarvid sång utförts
af fru Sterky och den unga framstående
sångerskan Ebeth Brink, elev af fru
Wendela Sörensen samt M:me Desirée
Artöt, och det roliga sångspelet »Nya
garnison» uppförts med herrar Lemon,
Gründer, Strömberg och Norrby i
huf-vudrolerna. Musiken till denna pjes
är, som bekant, af dess öfversättare
B. v. Beskow vald bland kända
melodier och arrangerad af J. F. Berwald.
Ett förnyadt utförande af Wennerbergs
Stabat mater genom Filharmoniska
sällskapet egde rum vid en konsert å Kgl.
Operan, hvars salong var fullsatt af
en intresserad publik. I hoflogen
märktes konungen, enkehertiginnan af
Dalarne samt prinsarne Carl och Eugen
med talrik uppvaktning. Solopartierna
innehades af samma kvinliga
sångerskor som förut, men i baspartiet hade
herr Salomon Smith efterträdt herr
Brag. Bariton solot »Fac me cruce
custodiri», som förra gången uteslöts,
sjöngs nu af herr Smith, och det i
äldre stil hållna intressanta numret fick
ett förträffligt utförande af herr Smith,
som för öfrigt åt hela baspartiet gaf
bättre färg och kraftigare uttryck än
företrädaren. Solisternas
ensemblenummer gjorde nu också bättre intryck än
förut, och särdeles qvartetterna vunno
dervid ökadt värde.
Vasateatern bar fortfarande med
framgång uppfört den brillanta
pantomimen »Dockféen», (»Die Puppenfee»),
som gjort stor lycka i Tyskland och
hvars musik är rätt melodiös och väl
lämpad till stycket. Fru Anna
Peters-son-Norrie har begynt ett nytt
gästspel å denna scen och i synnerhet som
»Den sköna Galathea» gjort lycka med
sin goda röst och sångkonst.
Musikföreningens konsert hör till
säsongens förnämsta musiknöjen. Med
förstärkt kör, biträdd af Kgl.
hofkapellet och framstående solister samt
under herr Nerudas säkra ledning,
lyckades sällskapet i hög grad intressera
sitt auditorium med utföraude af Ant.
Rubinsteins svåra tonverk »Babels torn»,
som tager i anspråk stora krafter och
mycket arbete. Af Rubinsteins s. k.
andeliga operor är »Der Thurm zu
Babel» den äldsta (1872), derpå följde
»Das veilorne Paradies» (1876), sex år
senare »Sulamith» och förlidet år
af-slutade han den sista, »Moses».
Meningen var att dessa skulle gifvas med
scenisk apparat., men detta torde icke
ha egt rum eller knappast komma att
ske. Detta Rubinsteins stora körverk
är onekligen storslaget och skrifvet
med en talang i fråga om musikaliskt
uttryck och instrumentation, värdig en
sådan mästare, emellertid kan ej nekas
att det hela verkar något långdraget
och rytmiskt enformigt och att
mästerskapet i fakturen öfverväger den
musikaliska inspirationen. Jemte effektfulla
körer finner man dock vackra melodi-
ska saker såsom i Abrams parti, och
en utpreglad originalitet framträder
sär-skildt i semiternas och hamiternas
orientaliskt karakteristiska körer. Nimrods
parti, det förnämsta af solisternas,
utfördes med synnerlig deklamatorisk
kraft af herr Salomon Smith, i
upp-syningsmannens korta parti och Abrams
framträdde herrar Lundqvists och
Od-manns röster med god effekt.
Utförandet var i sin helhet förträffligt och
detta vann också flerfaldigt erkännande
af åhörarne, bland hvilka märktes i
k. logen konungen, hertiginnan samt
prinsarne Carl och Eugen. Konsertou
inleddes af en vacker uvertyr af gamle
Hartmann. Herr Smith sjöng derefter
en aria ur »Elias».
Sist gifna kammarmusiksoaré hade
ett intressant program och gafs inför
större publik än förut. Brahms första
stråksextett, som utgjorde första
numret är en särdeles klar och fängslande
komposition i alla sina afdelningar.
På denna följde Schumanns bekanta
sköna pianoqvartett opus 47, hvari
pianostäraman utfördes af fröken Hwass,
tekniskt säkert men ej med tillräcklig
kraft och färg. Schuberts genialiska
stråkqvintett i C dur utgjorde
slutnumret och gafs med utmärkt ensemble.
I konsertens första och sista nummer
fick man höra herr Nerudas
ypperliga violoncellspel; i sextetten hade
vunnits en god hjelp med herr
Sund-qvists skötande af 2:dra altviolen.
Att vid Johannes Elmblads konsert i
Vetenskapsakademiens hörsal skulle
fyllas med folk, det kunde man förutse
efter det stora bifall han framkallade
med sin utmärkta sång, då han i höstas
konserterade här. Det blef då endast
en konsert, till missräkniug för de
många, som då velat höra honom, men
dessa passade nu på att taga skadan
igen. Herr Elmblad var emellertid
denna gång genom en förkylning
mindre väl disponerad, hvilket i synnerhet
inverkade på höjdtonerna, dock ej i
större grad, än att han med sin
väldiga och väl behandlade stämma och
det uttrycksfulla, dramatiska föredraget
äfven nu vann stor framgång, hvilket
konstaterades af de lifliga
bifallsyttrin-garne efter hvarje sångnummer. Det
rikhaltiga och omvexlande programmet
gaf äfven sångaren tillfälle till de
vex-lande uttryck, hvaraf han är mäktig,
vare sig det gäller den dystra
framställningen af Schuberts
»Doppe’gän-ger-, den känsliga af Schumanns »Röda
Hanna» och Griegs »Das alte Lied»
eller den komiska i Schumanns
»Korten ljuga ej» och den engelska
sjö-mansvisan. Af det intressanta
programmet, som ej i sin helhet här kan
auföras, vilja vi ytterligare påpeka Emil
Sjögrens båda förträffliga sånger
»Slaf-vens dröm», ballad, och
»Contraban-diéren», Brahms »Trohet», Jensens
ballad »Edvard», Schumanns »Ung Folker»
och »Spelmannen» samt Tor Aulins
sång med samma titel som den senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
