Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des denna opera i Wien under Gounods
egen ledning. »Romeo et Juliette»
öfverflyttades 1888 till Stora operan i
Paris, då Gounod till densamma
komponerade en ny ballett. De operor
som sedan följde: Cinq Mars på Opera
comique 1877 och på Stora operan
Polyeucte (mer liknande ett oratorium)
1878 och Tribut de Zamora 1881 röja
mattad inspiration och ha ej haft någon
nämnvärd framgång. Texten till den
seDare operan handlar om tributen af
hundra jungfrur efter en berättelse om
morernas strider i Spanien. Vid
operans premiere i Paris blef Gounod sjelf
föremål för stor hyllning, men operans
framgång den aftonen tillskrifver
Saint-Saens hufvudsakligen primadonnan
Ga-brielle Krauss. Operan »Polyeucte»,
efter Corneilles tragedi, bildar
öfver-gången till Gounods sista period, som
uteslutande omfattar religiös musik.
Denna opera påminner för öfrigt om den
tid, då Gounod efter fransk-tyska
krigets utbrott var bosatt i London
(1870—75), der han grundade en
kör-förening, med hvilken han gaf stora
konserter och vid verldsatställningen
1871 uppförde sin vackra sorgkantat
Gallia, ur hvilket man har det bekanta
sköna solot »Jerusalem». I London
bodde Gounod hos en skön men
intrigant sångerska mstrs Weldon, i
hvilken han råkade förälska sig, och
öfver-lemnade åt henne partituret till sitt
älsk’ingsverk »Polyeucte», hvars
huf-vudrol hon skulle få kreera i London.
Då Gounod 1875 lemnade den
ränk-fulla damen och återvände till Paris,
behöll hon partituret, så att Gounod
sedan, som det säges, fick ur minnet
och efter spridda anteckuiugar omskrifva
hela operan.
Af andliga kompositioner från
Gounods bästa tid må nämnas det lilla
oratoriet Tobias, koralen Super flumina
Babylonis, Ave verum och kören
Venär ed i Saint. Mycket bekant och
populär är hans Meditation (Ave Maria)
öfver Bachs första preludium i »Das
wohltemperierte Clavier» för sopran
och försedd med ackompanjemang
af orgel, piano och violin. Från
senare tid härstammar tvenne större
andeliga verk: ’The redemption, en trilogi
för soli, kör, orkester och orgel, af
Gounod skrifven för musikfesten i
Birmingham 1883 och der under hans
anförande uppförd den 30 augusti, samt
oratoriet »Mors et vita», 1886, som
tillegnats påfven. Af musik för
teatern har Gounod derjemte skrifvit en
karakteristisk och i antik stil hållen
musik (flere körer) till Ponsards tragedi
Ulysses (strax efter »Sappho»),
mellan-aktsmusik till Legouvés Les deux
reines och Barbiers Jeanne d’Arc. Af
Gounods öfriga kompositioner må
nämnas: messan Antjeli custodes,
Frälsarens sju ord på korset, ett Pater noster,
ett Stabat mater med orkester, De
Pro-fundis 130:de Psalmen, O Salutaris, Te
deum, Jesus vid sjön Tiberias m. fl.
andeliga verk; symfonien La reine des
apötres, Romersk marsch, Marche
june-bre d’une Marionette, A la frontiére
(kantat gifven å Stora operan 1870),
konsertkantaten Ije vin des Gaulois et
la danse de lépée, pianostycken, mindre
vokalverk och en mängd romanser och
sånger, bland hvilka må nämnas
»Priu-temps», »Jesus af Xazaret», »Serenad»
(Berceuse), »Margareta», »Medje», »The
maid of Athens» (Hellas mö) etc.
Tillkomsten af den sistuämda sången
hedrar Gounods hjerta och må här
anföras. Då Byron 1870 kom till Athen
bodde han hos enkan till engelska
konsuln Macri och blef förtrollad af
hennes äldsta dotters skönhet. När
han skulle lemna dem skref han »Maid
of Athens», som i glödande färger
målar skönhetens förtrollning. Då
Gounod fick veta att denna Therese, sedan
mstrs Black, lefde i eu af Londons
förstäder i fattiga omständigheter, skref
han till förmån för henno musik till
Byrons nämda dikt *.
1 en biografi öfver Gounod får man
ej heller förbigå hans literära
verksamhet. Från 1890 eger man en bok
af honom, innehållande i utvidgad form
ett af honom hållet föredrag om
Mozarts »Don Juan», hvars partitur han
genomgår scen från scen, prisande
operans skönheter. För Gounod var
Mozart det största musiksnillet och »Don
Juan» numro ett af all
operakomposition. Vidare har man af honom en
inledning till Berlioz’ »Lettres intimes»
och flere tidningsuppsatser: »om kri-
tiken.» »om dirigerandet» m. m.
i*Gou-nods skrifter», säger Hanslick, »glänsa
af fina anmärkningar oen anderika
infall, men trötta ibland genom
ampli-fikationer. Gounod var en alltigenom
ideal natur, ett äkta varmt
konstnärs-hjerta, afundsfri, rättvis och välvillig.»
En egenskap hos Gounod som står i
samband med hans lyriska anlag och
mästerskap i vokalkomposition är att
han sjelf var en god sångare. Om
denna egenskap har man äfven ett
yttrande af Hanslick, som i början af
maj 1875 fick höra Gounod sjunga för
i sig några nummer ur »Polyeucte».
Han säger härom: »Gounods röst, ehuru
hvarken ung eller stark, hade eu egen
domlig förtrollning, ty den var väl
skolad och förklarad af innerlig, än
mild än hänförd, känslighet.» Som
yngre sjöng Gounod sjelf tenor i en
kyrkokör, som han bildat. Intressant
är äfven hvad Hanslick från denna
sammanvaro med Gounod berättar om
ett nytt operaverk af den franske
mästaren. »Medan repetitionerna till
’Polyeucte’ voro i gång arbetade Gounod
redan på en ny stor opera ’Abelard
och Heloisa’. Hur lyste ej hans vackra
* Pä Wilh. Hansons fiitlag Köpenhamn,
har urkommit en skandinavisk upplaga af
Gounods sånger i 4 hand, 76 större och
mindre nniumer med fransk, dansk och svensk
text för a) sopran eller tenor, b) för
mezzosopran eller baryton, c) för alt eller bas.
bruna ögon, hur vältaligt strömmade
ej hans ord, då han för mig
utvecklade planen till denna opera, som skulle
bli f va on inkarnation af de högsta
filosofiska och religiösa idéer. Ämnet
ingaf mig betänkligheter, och jag tror
ej att Gounod gjorde orätt då han lät
det falla.» Detta verk torde
emellertid nu vara fullbordadt, ty i dessa
dagar underrättas man om, att bland
Gounods kvarlåtenskap finnes en
fullbordad opera med titeln »Maitre Pierre».
Redan år 1882 berättas att mästaren
var sysselsatt med denna opera,
hvar-till Gallet skrifvit texten. »Maitre
Pierre» är det namn, hvarmed Abelard
i förtrolighet benämndes af sina
lärjungar. Uppgiften från sistnämnda år
tillägger emellertid, att detta verk, som
innehåller fyra afdelningar, skulle vara
bestämd t att gifvas å kouserter, och
torde sålunda ej vara en opera i
egentlig meuing. För öfrigt omtalades från
samma tid att Gounod var sysselsatt
med en opera »La fée du Rhin»,
handlande om Loreleysagan, hvari balletten
intog ett stort rum och bufvudpartiet
var bestämdt (som i »Den Stumma»)
för en dansös, signora Sangalli vid
Stora operan. 1888 gick äfven ett
rykte om en ny opera af Gounod,
hvilken denne skulle komponera åt Opéra
comique till ersättning för »Romeo och
Julia», som öfverflyttades till Stora
operan. Namnet på denna nyhet
troddes blifva »Charlotte Corday», och man
visste äfven berätta att Sylvestre och
d’Ennery skulle bearbeta texten efter
Ponsards dram med detta namn. Om
dessa sistuämda operor kommit under
arbete är oss obekant; bland
efterlem-Dade verk af Gounod nämnes utom
»Maitre Pierre» en romans till text
af Jean Rameau, ett Ave Maria,
skrif-vet i september till madame Lassus’
dotters födelsedag, samt slutligen ett
»Requiem» med stark religiös
stämning.
Utom sin verksamhet som komponist
har Gounod, såsom förut blifvit nämdt,
innehaft befattning som organist och
var från 1852 i åtta år direktör för
»Orphéon», ett samfund af
manssång-föreningar och sångskolor i Paris. Han
blef 1866 medlem af Institutet, var
naturligtvis ledamot af en mängd
konstsamfund samt innehade flerfaldiga
ordnar och hederstecken. Ar 1865
invaldes han till ledamot af Svenska
Musikaliska akademien och var sedan 1867
kommendör af Nordstjerneordens första
klass.
$ *5
$
Gounod bebodde i Paris ett
konstnärligt, praktfullt palats vid Place
Malesherbes. Fönstren i korridorerna
äro målade med helgonbilder, scener
ur passionshistorien och englar med
utbredda vingar smycka väggarue.
I hans arbetsrum fängslas blicken
genast af en jätteorgel, från hvars
fa-(;ad ett Kristushufvud i elfenben effekt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
