Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lets låga, som genomtränger er sång
och ert spel och slutligen denna
outplånliga tjusning, som blygsamheten
och renheten förlänar sina utvalda och
som till och med besegrar edra fiender.
Men till himlen bör man uppsända en
bin att hos er utplånas tviflet på
storheten i er talang, så att ni ej pinas
af edra triumfer och ej genom
ovissheten förlorar er sinnesro. Ni skall
alltid för mig framstå såsom den mest
ädla och rörande uppenbarelse jag
någonsin under min långa lefnad har
skådat.»
Meyerbeer antyder redan i detta
bref, att Jenny Lind icke älskade
tea-terlifvet och ständigt hade i tankarno
att öfvergifva det. Hon blef stärkt
häri genom sin förlofning med kapten
Harris, som förklarade teatern vara ett
»satans tempel». Förlofningen
upplöstes emellertid och hon blef ännu flera
år dramatisk sångerska. Slutligen gifte
hon sig, som bekant, med Otto
Gold-schmidt och uppträdde sedan verkligen
endast som konsertsångerska till dess
hon i följd af nervlidande nästan
alldeles upphörde att sjunga. — Ett
mycket likt porträtt af henne fins i
Berlins nationalgalleri, måladt af Magnus;
den andliga skönheten, som sprider en
förklaring öfver den bristande
lekamliga, är i detta porträtt på ett
fullän-dadt sätt framstäld.
* «
±
En minnesvärd öfver Jenny Lind
kommer innan kort att uppsättas i
West-minster Abbey, den bekanta kyrkan i
London, som utgör Euglands pantkeon.
Enligt hvad ordföranden i Jenny
Linds-komitén, öfverste Charles Eliot
meddelat, hann den nyligen aflidne
bildhuggaren Birch alt kort före sin död
fullborda en modell till en porträttme
daljong af Jenny Lind-Goldschmidt.
Med anledning af denna modell pågår
nu arbetet å den porträttinedaljong som
kommer att uppsättas i »poeternas hörn»
i Westminster Abbey. Det är ännu
ej bestämdt när aftäckningsceremonien
skall ske.
Häxan.
Opera i 3 akter af Alfred Ipsen
(efter Arthur Fitger), musiken af
August Enna. Öfversättning af Ernst.
Wallmark. — Textinnehåll:
Personerna i operan äro: Thnlea,
Alrnulh, hennes syster, Gela, Thaleas
tjenarinna, Edzard, officer, Xaver,
jesuit, Lubbo, fältväbel i Edzards tjenst,
Simeon, judisk lärd. Pastorn.
Soldater. Folk af bägge könen. —
Handlingen försiggår på Thaleas slott och
dess omgifning vid ostfrisiska gränsen
år 1648.
Första akten. En bibliotekssal.
På ett bord ligger en mängd böcker
och en dödskalle. I rummet syns
öfver allt astronomiska och fysiska in-
strument. — Thalea sitter ensam vid
sina böcker. Hon klagar att för henne
lifvets dunkla gåta ännu är otydd men
är tacksam öfver att ha fått dricka ur
sanningskällan, som vidgat hennes syn.
Simeon inträder. Han yttrar sin
fruktan för Thaleas öde under dessa
oroliga tider ty man har hört ett mummel
af folket, som anser henne för en hexa,
och uppmanar henne att vända om »till
lifvet, till lyckan». Thalea svarar: »Ack,
lycka, kärlek 1 Tomma ord för mig 1
mitt öde är bestämdt.»
Trumpetfanfarer höras utanför. Almuth kommer
inskyndande och bringar underrättelse
om att kriget är slut, soldaterna åter
vända och Edzard, Thaleas trolofvade,
som hon trott vara död, är
återkommen. Edzard inträder i full rustning.
De båda älskande återförenas och
Simeon jublar öfver att Thalea nu är
räddad. Edzard får se Almuth, som
han först ej känner igen; hon har ju
vuxit upp till en fager jungfru, som
han nu finner lik Thalea sjelf, när
han sist såg henne. Lubbo inträder
och stannar förfärad vid åsynen af
dödskallen. Edzard frågar om han
bedt presten låta ringa samman folket
till kyrkan att »freden må på helig
ort förkunnas». Lubbo svarar jakande
och frågar orolig om de länge skola
stanna här, besvärjande honom att
lemna detta slott ocb dess herskarinna,
om hvilken stygga saker talas. Edzard
gör gäck af honom och Lubbo går.
Edzard uppmanar Thalea att följa
honom till kyrkan, men hon vägrar. Hon
måste dölja sig för folkets blickar,
men föreslår till hans följeslagarinna
Almuth, som med glädje går in derpå.
Thalea är ensam Hon känner att hon
ej längre är densamma som förr, men
vill trotsa ödet. Med orden »Min
lösen vare: seger eller dödens letnnar
hon rummet. Det börjar mörkna.
Lubbo smyger sig in, orolig öfver att
hans herre förälskat sig i den leda
häxan. Xaver inträder oförmärkt och
står plötsligen inför den förskräckte
Lubbo. Xaver, jesuiten, och Lubbo,
den fanatiske protestanten, ingå nu
förbund emot »häxan», och Lubbo
svärjer heligt att söka förhindra
äktenskapet mellan henne och hans herre.
Andra akten. Det är afton. I
en af slottets salar sitta tärnor som
sy och spinna. Thalea och Gela syssla
med brudutstyrseln. Almuth sitter
sorgsen vid sidan af Thalea. Kör af
tärnorna och sång af Almuth. Thalea
fröjdas öfver sin väntade lycka,
omfamnar Almuth och går, sedan tär- ’
norna aflägsnats. Almuth är ensam,
klagande öfver sitt dystra öde att
hopplöst älska sin systers brudgum,
men besluter att stark gå emot detta
öde. Edzard inträder och tilltalar
henne, som sitter vänd ifrån honom,
troende det vara Thalea. Almuth
uppdagar sin kärlek till Edzard, som vill
trösta henne med hoppet om
framtids-lycka äfven för henne. Under orden
»låt mig i famn dig trycka, och så vi
skiljas må i frid 1» omfamnar han
Almuth, som sliter sig lös i det hon
ropar: »Släpp mig! Af skräck och
jubel jag förgås!» Gela inträder och
förkunnar ankomsten af gäster. En af
den gamle presten anförd procession af
bondfolk med musikanter i spetsen
inträder och hyllar Edzard och Thalea,
som inkommit och stält sig vid hans
sida. Gästerna och brudparet gå;
Almuth blir ensam. Hon går till bordet
och får se brudkronan, som hon sätter
på sig, men »den bränner hennes
panna», hon vill slita den från
huf-vudet och sjunker medvetslös till
golf-vet. Thalea inkommer. Almuth
förråder liksom i yrsel sin kärlek till
Edzard. Thalea har haft en aning
derom. Sedan Almuth kommit till
sans, bekänner hon sitt hjertas strid.
Thalea vill dock ej afstå från Edzard,
förklarande: »Min kärleks lycka —
jag släpper den ej!»
Tredje akten. Byns kyrkogård
med kyrkporten i fonden. Det är
morgon. Edzard inkommer blek; efter
utkämpad strid hos honom har pligten
mot Thalea vunnit herraväldet öfver
hans nyväckta kärlek till Almuth.
Sedan han gått uppträder Xaver i
spetsen för fanatiska, katolska bönder
(kör n:o 1). Thalea skall snart
bevisa sig vara en hexa, påstår X.,
genom att ej våga inträda i Herrans
tempel. Kören utropar då: »I bålets
eld skall hexan brinna!» Nu intågar
bröllopsskaran, företrädd af spelmän:
Almuth i spetsen för tärnorna, derefter
Lubbo och soldater, sist Edzard och
Thalea, som vid inträdet på
kyrkogården far förskräckt tillsammans,
hvilket af Lubbo tolkas för folket som
samvetsagg. Hon stannar vacklande vid
kyrkdörren. Edzard ber henne
betänka, att allas ögon hvila på henne.
Kören N:o 1 utropar nu: »För hexan
till bålet!» Edzard drager sitt svärd, i
soldaterna jaga folket tillbaka. Thalea
förklarar för Edzard att hon aldrig
kan blifva hans; hon vet att Almuth
har hans kärlek — Almuth har bättre
rätt. Hon rifver af sig krona och
slöja, kastande dem till Almuths fötter
och faller vanmäktig i Simeons armar.
Xaver uppviglar å nyo folket, presten
hejdar dem och går fram till Thalea
med bibeln i handen. Lubbo och
folket fordra att hon skall svärja på
bibeln, att hon ej förnekar kyrkans
tro. Hon svarar: »Jag svärjer ej
vid eder dystra tro. Den Gud I
bed-jen till var aldrig min; i dimmigt moln
er vantro honom höljer, hat är hans
namn och bäfvan honom följer.»
Presten går bort i vrede. Xaver och
folket rasar. Almuth skyndar fram
och bedyrar att hennes syster är
oskyldig, men Lubbo, Xaver och kören
utropar att hon skall stenas. Edzard
för bort Almuth och Thalea, följd af
folket. Kören N:o 1 fordrar att häxan
skall straffas, kören N:o 2 beder att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
