Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derfor äfven ofta mycket dyrbara voro
de presenter, som man direkt
öfver-lemnade åt mig i palatset; de som från
hofkontoret skickades till mig voro
mindre värdefulla.
Liszt, som jag sökte efterlikna, hade
jag förut ofta hört i Paris. Under
åren 1839 till 1848 stod han på
höjden af sitt rykte. På mig, den unge
gossen, gjorde hans spel ett
utomordentligt intryck. Ett icke mindre djupt
intryck, om också af annan art, gjorde
på mig sångaren Rubini. Om hans
stämmas förtrollande makt och om
verkan af hans oförlikneliga sätt att
föredraga de svåraste kompositioner kan
man nu för tiden knappast göra sig
en föreställning. Han entusiasmerade
åhörarne och beherskade dem
fullständigt. Som bevis härför är tillräckligt
att omnämna det faktum, att Rubinis
sång — Rubini var, jemte de bästa
krafterna vid italienska operan i Paris,
engagerad i Petersburg — ej sällan
förmådde ailocka kejsar Nikolaus tårar
af hänförelse. Man tänke sig blott
kejsar Nikolaus gråtande! Rubinis
sång utöfvade ett sådant inflytande
på mig, att jag bemödade mig om att
på pianot efterhärma hans sångförodrag.
Med djupaste erkänsla erinrar jag
mig den välvilja, med hvilken den
kejserliga familjen öfverhopade mig.
Storfurst Konstantin hade för sin kejserliga
moder och sina systrar och bröder
berättat om vårt sammanträffande i
Holland och yttrat sig mycket vänligt om
mig, hvarför jag också rönte det allra
hjertligaste bemötande från deras sida.
Hvilken präktig familj det var! De
unga storfurstarne — ståtliga
uppenbarelser, och systrarna — den ena
vackrare än den andra. Kejsarinnan
Alexandra tyckte mycket om musik
och kejsaren sjelf var som bekant
i sitt slag en musiker och en stor vän
och beskyddare af de sköna konsterna.
Han hade en viss musikalisk
begåf-ning och en stor förmåga att tillegna
sig hvad han hört. En gång hörde
jag honom hvissla nästan hela operan
»Den stumma», och om jag ej
rniss-minner mig, så kunde han också utantill
hela musiken till baletten »Katharina,
banditens dotter».
Ändtligen befann jag mig åter hos
mina föräldrar i Moskwa. Pengar hade
jag inga, ty resorna samt mitt och
Villoings vivre hade slukat inkomsten
af konserterna. Det enda jag förde
med mig hem var några värdefulla
smycken af briljanter, sådana som nu
icke längre föräras konstnärer.
Tiden för ett dylikt slöseri är förbi.
Alla dessa smycken härrörde från
medlemmar af den ryska kejsarfamiljen och
flera utländska furstehus. Dylika
ynnestbevis från publikens sida voro,
såsom jag redan anmärkt, icke brukliga;
till och med lagerkransar kände man
då ännu icke till. Men hvem får icke
sådana nu för tiden!
Som min familj var i stort behof
af penningar, vandrade de medförda
dyrbarheterna genast till
pantlånekontoret och blefvo naturligtvis aldrig
utlösta.
Min mor var ej fullt belåten med
mina musikaliska framgångar. Som en
klok och omsorgsfull uppfostrarinna
märkte hon snart, att föga blifvit
gjordt för min fullkomning och
allvarliga utbildning, och att ett fortsatt
konserterande icke skulle bidraga
der-till. Utan långt betänkande beslöt
hon att föra mig till Berlin. Min
syster Ljubow och min broder Nikolai,
hvilken senare förfogade öfver en
ganska uppdrifven musikalisk teknik och
redan vid fem års ålder börjat att
komponera, skulle följa med oss dit.
År 1844 befunno vi oss i Berlin.
Villoings uppgift var nu afslutad, och
allt ifrån mitt trettonde år var jag
min egen lärare. I Berlin åtnjöt jag
ända till år 184(5 undervisning i
mu-I sikens teori af den berömde
kontra-punktisten Dehn. På samma gång
egnade jag mig åt studiet af lefvande
språk, hvilka jag med stor lätthet
till-egnade mig. Min lärare i ryska och
religion var pastor Dormidont
Ssoko-low, hvars dotter under namnet
Alexan-drowna förvärfvade sig ett godt rykte
som sångerska; senare var hon anstäld
som lärarinna vid musikkonservatoriet
i Moskwa.
I Berlin var jag känd från mina
föregående konserter, men under denna
min vistelse derstädes spelade jag
endast en och annan gång på bjudningar
eller i föreningar. När kejsarinnan
Alexandra Eedorowna besökte Berlin,
blefvo jag och min bror befalda att
spela på hofvet. Den höga damen
behandlade oss vänligt och huldrikt som
alltid. De värdefulla gåfvor vi vid
detta tillfälle erhöllo, förvandlade vi
genast i reda pengar och använde till
vårt uppehälle.
Min lärare, Dehn, för hvilken äfven
j Michael Glinka på sin tid studerade
— Dehn öfverlefde honom några år —
var utan tvifvel den förnämste
kontrapunktist i Europa; i alla händelser
stod han vida öfver Marks. Det var
på Mendelssohns och Meyerbeers
inrådan som min mor valde honom till
lärare åt oss. Hvarje söndag besökte
min bror och jag de båda
kompositörerna.
Dehn var mycket sakkunnig i sitt
fack och förstod att på ett förträilligt
sätt gifva andra del af sitt vidsträckta
vetande. Bland Dehns berömdaste
lärjungar må utom Glinka nämnas
Friedrich Kiel. I det stora hela var Dehn
ett stort original.
Mina studier för Dehn räckte icke
länge, ty redan 1846 begaf jag mig
som sextonårig yngling ensam till Wien.
Härmed började min själfständighet och
; ett lif, hvari sorg och glädje, öfverflöd
och de bittraste umbäranden, ja, till
och med hunger, vexlade i rask följd.
| Så har det alltid varit i offentliga per-
soners lif och kommer väl alltid alt så
förblifva.
Samma år dog min far. Min mor
och mina systrar återvände till Moskwa,
der min broder Nikolai studerade vid
universitetet. Som han måste splittra
sin tid genom att gifva lektioner i
musik och uppträda på konserter, gick
det ganska trögt med studierna, men
professorerna hade mycket öfverseende
med honom, och trots sin försumlighet
lyckades det honom dock att aflägga
kandidatexamen.
Under min vistelse i Berlin (1843)
utkom min första komposition på
trycket. Redan 1842 hade jag nedskrifvit
detta opus, en liten pianoetyd, »Undine»
kallad. Villoing hade troligen yttrat
sig fördelaktigt om den, men den var
ej af något vidare värde. Samtidigt
utgåfvos i Köln ett par af mina smärre
kompositioner, den ena till och n ed
försedd med mitt porträtt.
Det behöfver väl knappast uämnas,
att mina kompositiouer såväl då som
under de nännast följande åren icke
inbringade mig några materiella
fördelar. Såsom alltid plägar vara fallet
med nybörjare inom komposition, så
var äfven jag glad att finna någon
förläggare. 1 bästa fall erhöll jag ett
honorar, som icke ens förtjenar att
omnämnas.
––-®–-
Musikpressen.
På Abr. Lundipiist förlag har
utkommit:
För piano, två händer:
Durand, Aug.: 5:’eme Valse, op. 91.
Pris kr. 1,25.
T li o mö, Francis: Menuet - Bagatelle,
op. 61. Pris kr. 1,25.
— » — La Sirene, Valse. Pris kr. 1,25.
— » — Serenade d’Arlequin. Pris 1,25.
— » — Pierrot. Pris 1 kr.
— » — La Naiade. Pris 1 kr.
— » — Arlequin et Colombine. Pr. 1 kr.
Schütt, Edouard: Canzonetta. Pris
75 öre.
Wagner, J. F.: Margarethe, Marsch.
Pris 50 öre.
Svensson, P.: Vals. Pris 1 kr.
För violin och piano:
Cederbaum, Fr.: Duetter. Haft. 1:
»Serenad i och »Komans». Hält. 2: »Scherzo»
samt »Ballad och Tarantella». Pris 2 kr.
| haltet.
För en röst med piano:
AJtonsång al A. —, hörande till August
Westlings favoritnummer (b—c), ord af Job.
Nybom. Pris 50 öre.
Duett för sopran och alt:
Munkteil, Helene: Österns natt (S,
| dess—ass; A. cess—ess), ord af H.
Wid-j mark. Pris kr. 1,25.
De franska styckena för tvä händer
| äro alla behagliga och karakteristiska
samt ej svårspelta. Thomés höra till
} samlingen »Modern musik för piano».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
