Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deri. Denne låg i grafven redan
innan den andra revolutionen 1849 med
sina grufligheter rasade i Wien, och
hans son öfvertog ledningen af
Strauss-kapellet, som än i dag verkar med
heder under den kommandostaf, som
fores af den andre prinsen i
Strauss-dynastin, Edvard. Johan Strauss har
förmält detta kapell med sitt eget
oförvanskliga rykte genom att göra
det till första tolken af sina alltjemnt
hänförande skapelser, hvari än i dag
musikvännen och kännaren arar och
älskar det klassiska uttrycket för
wie-nerkarakteren. Hvad hans fader ej
lyckades uti, att betvinga de mest
djupgående och allvarliga musiker
samt bringa dem till förtjusning, det
ernådde sonen hastigt nog. Icke
allenast att den finaste publik i Tyskland
och Ryssland, i Frankrike och Italien,
i England och Amerika öfverhopade
honom med ett bifall, som endast de
förnämsta konstnärer framkalla, utan
han aktades äfven af sin tids största
tonskapare och tonkonstnärer, en
Richard Wagner, en Brahms, Goldmark
och Gounod, en Boi’to och Verdi, en
Massenet och Delibes. De största
virtuoser spela hans melodier, Joachim
såväl som Sarasate, Griinfeld liksom
Rosentbal, Rubinstein som Essipoff.
Och har han redan genom sina
valser förvärfvat sig den mest vidsträckta
popularitet, så har han stegrat sin
betydenhet ännu mer genom sina
skapelser för scenen, der han drog i fält
emot Jacques Otfenbachs frivola musik
och stannade med segern. Till och
med fransmännen besegrades af
trollmakten i hans intagande melodier; hans
operetter, af hvilka »Läderlappen»,
»Zigenarbaronen» och »Det lustiga
kriget» räknas till de bästa komiska
operetterna, tillhöra all verldens
teatrar.
I en stilla och afsides liggande
förstad till Wien föddes den 25 oktober
1825 Johann Strauss d. y.
Föräldrar-nes äktenskap synes icke ha varit
fullt lyckligt. Tvister uppstodo i
synnerhet om sönerna Josephs och
Johanns framtid. Gamle Strauss, åt
hvilken man gifvit titeln »Der Walzer
-könig», uttalade sig ifrigt emot att
äfven sönerna skulle egna sig åt
musiken. Mot slutet af 20-talet hade
Johann Strauss senior hyrt
sommarbostad i Salmannsdorf. Här hade en
dag hans lille son, den sexårige Johann,
slagit sig ned vid en gammal
taffel-formig flygel och på dess primitiva
tangenter spelat en vals med sina
oöf-vade fingrar. Modern åhörde sonens
musik och skref noggrant upp noterna.
De ha sedan utkommit i musikhandeln
under titeln »Der erste Gedanke».
Fadern ville endast se ett dumt
pojkstreck häri, men modern tänkte
annorlunda och understödde, som nämnts, det
unga geniets musikaliska utveckling.
Johann och Joseph Strauss hade
sålunda utan faderns vetskap utbildat
sig till goda pianospelare, och utförde
i synnerhet faderns kompositioner
mästerligt. Pappa Strauss fick höra talas
om saken, kallade en vacker dag in
sönerna i sitt enskilda rum och sade
till dem: »Ni lär gå omkring och
spela mina och äfven egna
kompositioner. Låt nu för en gång höra hvad
ni duger till.» Mästaren var rörd till
tårar, då han hörde sina valser klinga
just så han ville lia dem. Utan ett
ord af klander eller beröm hörde han
på de små virtuosernas kompositioner,
men hans åsigt ändrades icke. Hun
fortfor att vilja att Johann skulle egna
sig åt det praktiska lifvet. Denne
tvangs derför att besöka tekniska
högskolans handelsafdolning, men var så
ointresserad och oläraktig, att
lärarekollegiet beslöt att skilja honom från
skolan. Ett försök af fadern att skaffa
honom anställning som bokhållare i
sparbanken hade lika dåligt resultat och
den unge Strauss följde snart sina
egna vägar.
Hans förste lärare i musik var den
bekante domkyrkoorganisten och
komponisten Joseph Drechsler, och denne
insåg väl hvad som bodde i lärjungen,
men ville göra honom till musiker i
den allvarliga stilen. Den ännu icke
19-årige Strauss beslöt derför att ännu
en gång gå sin egen väg, och bildade
ett eget musikkapell i afsigt att
uppträda på konsertlokalerna som sin
berömde faders konkurrent. Hans
debut med detta känna vi redan.
På femtiotalet stod den unge Strauss,
knappt 30 år gammal, på höjden af
sin popularitet såsom kompositör och
dansdirigent. Man trängdes på hans
konserter för att höra hans valser,
hvilka8 intryck kompositören höjde
genom sitt tilldragande utseende: den
smärta, eleganta gestalten med det
intressanta bleka ansigtet, de svarta
lockarne och de mörka, eldiga ögonen.
Under fastlagen ilade han från bal till
bal och komponerade ofta under färden
från en konsertlokal till en annan
präktiga dansar; och hans bekanta vals
»Accelerationen» skrefs en gryende
morgonstund på en matsedel, då han,
ensam i en. tom balsal, satt allena vid
en flaska eldigt vin.
Från denna tid berättar Hanslick
en ganska karakterisk anekdot, den
han hört af Strauss sjelf. En
förmögen borgarenka i en af Wiens
förstäder dref Strauss-kulten så långt, att
hon i sitt testamente uttalade sin
önskan att Strauss och hans kapell vid
hennes graf skulle spela hennes
älsk-lingsvalser.
Hennes sista önskan blef uppfyld,
trots slägtingarnes religiösa
betänkligheter.
Strauss’ geni rörde dock icke endast
massorna; äfven berömda musiker hafva
bragt honom sin hyllning. I en
uppsats om Wienhofoperan skrof Richard
Wagner år 1863 om Strauss: »Han
är den mest musikaliska person jag
känner»; och vidare: »en enda
Strauss-vals öfverträffar, hvad behag, finess
och verklig musikalisk halt angår, de
flesta utländska musikaliska
fabriks-mässiga produkter, lika mycket som
Rtepbanstornet står öfver Paris’
boule-vader».
Ännu i dag äro två så olika
naturer som Brahms och Strauss förenade
med de varmaste vänskapsband. På
fru Strauss’ solfjäder med autografer
har Brahms antecknat de första
takterna af »An der schönen blauen
Donau» och derunder skrifvit: »tyvärr
icke af mig».
Om denna vals berättas att den
spelades för första gången i Diana salen
i Wien vid sångföreningens »narrafton».
Märkvärdigt nog gjorde valsen då icke
lycka, och föreningsmedlemmarna ville
först stryka densamma från
programmet. Först senare blef denna, kronan
bland alla Strauss-valser, populär och
gjorde sin rund kring verlden. »Die
blaue Donau», om hvars lefnadslängd
Strauss till följd af det första kyliga
mottagandet, redan uppgifvit alla
förhoppningar, vann för första gången på
verldsntställningen i Paris år 1867,
hvarest Strauss dirigerade sitt kapell,
en kolossal framgång, som återverkade
i Österrike och Tyskland. Strauss
sjelf erhöll af sin förläggare för detta
opus endast ett honorar af 250
flori-ner, under det att förläggarens inkomst
af denna verldsvals helt säkert belöper
sig till mer än hundra tusen floriner.
Strauss’ valser uppgå till flera
hundrade, oberäknadt dem, som förekomma
i hans operetter. Den 10 febr. 1871
var det, som valskompositöron äfven
gjorde sig ett namn på scenen. Hans
första operett, Indigo, gjorde visserligen
ingen synnerlig lycka, men den nästa,
Karnavalen i Rom (1873), vann en
af-gjord succés. Som Strauss förnämsta
verk för scenen anses Läderlappen
(1874), som i Paris gafs å
Renaissance-teateru 1877 under namnet La Tzigane.
Efter dessa följde Cagliostro (1875),
Prins Methusalem (1876), Blindbocken
(1878), Drottningens spetsnäsduk (1880).
Det lustiga kriget (1881), En natt i
Venedig (1883), Zigenarbaronen (1885),
hvilka alla vunnit mer eller mindre
framgång. Flere af dem ha, som
bekant, gifvits å svenska scener.
Inalles har han skrifvit 14 arbeten
för scenen. Hans operor anses för
hans minst lyckade verk, Ritter
Pas-man hade endast en mycket måttlig
framgång, men sjelf var Strauss nöjd,
ty, skref han till en väu i Berlin,
»äfven den allra minsta framgång med
en opera sätter jag mera värde på än
på alla andra».
Af Strauss’ valser torde, utom
»Donau»-valsen, vara mera bekanta »Wienerblut»,
»Kunstlerleben», »Wo die Citronen
blähen», »Wein, Weib und Gesang».
Äfven andra af hans danskompositioner,
uppgående till bortåt 450, ha vunnit
stor popularitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
