Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opera uppmanade Rubinstein att
ackompanjera sångerskorna på hennes
musikaftnar, föreslog honom vid ett sådant
tillfälle att komponera en serie
enakts-operor, behandlande ämnen från olika
nationer, tillhörande ryska riket. Med
text ur bondlifvet skref han nu tre
enaktsoperor: Hämden, Sibiriska jägare
och Thomka narren, hvilka uppfördes i
Petersburg 1853, men så illa, efter
hvad komponisten berättar, att han
rusade ur teatern för att slippa höra
dem och sedan tog sina partitur
tillbaka.
Med understöd af storfurstinnan
Helena och grefve Wielhorski reste
Rubinstein å nyo ut 1854 för att göra sig
sjelf och sina nu talrika kompositioner
bekanta. Han tillbragte derpå fyra år
på en konsertturné i Tyskland,
Frankrike och England, endast på kort tid
besökande hemlandet, då storfurstinnan
Helena inbjöd honom att öfvervara
Alexander II:s kröning i Moskwa 185G,
der han dock först efter
högtidligheterna inträffade.
Under denna resa dröjde Rubinstein
sex månader i Weimar, der han bodde
hos Liszt. Huru denne bedömdes af
Rubinsteiu kan man finna af ett hans
yttrande från 1871, då han på Liszts
uppmaning kom till Wien och der
dirigerade en konsert, som gafs med
anledning af Weimar-mästarens dervaro.
»Vi helsade hvarandra», säger
Rubinstein, »som gamla vänner, hvilka hysa
den uppriktigaste välvilja för
hvarandra. Jag kände hans fel, en viss
uppblåsthet, men såg i honom den
störste mästaren i
föredragningskon-sten och satte honom mycket högt
som virtuos men icke som skapande j
konstnär. För detta uttalande lär man
väl komma att grundligt nedgöra mig.»
Rubinsteins största rykte som
pianist och tonsättare grundades på denna
konsertturné. I Leipzig, der man nyss
lärt uppskatta hans Oceansymfoni, lade
han detta sitt dubbla mästerskap i
dagen; öfverallt ville man nu höra
honom, och hans talrika större eller
mindre tonverk, uppkomna och
samlade under de föregående åren,
mot-togos beredvilligt af förläggarne.
Kritiken erkände hos honom en rikedom
af geniala infall och öfverraskande
kombinationer äfveusom det betydande
innehållet, som djerft bröt formens
inskränkande baud. »Alla stycken af
Rubinstein», heter det i Signale (dec.
1854), »hafva något inspireradt, intet
krystadt i arbetet, de klinga snarare
såsom geniala improvisationer.» :::
Eter sitt triumftåg återkommen till
Petersburg 1858 började han verka
för höjandet af det föga utvecklade
* Vi hiinvisa till en längre biografi öfver
Rubinstein i denna tidninga första årgång
(1881) med porträtt. Ett annat porträtt af
honom förekom i Svensk Musiktidning 1884,
med anledning af hans kouserterande här i
Stockholm detta år.
mu8iklifvet i hemlandet och fick godt
stöd dervid af storfurstinnan Helena j
samt en musikentusiast, f. d.
godsega-ren Kologrigow. Ryska
musikföreningen grundades sålunda 1858. I
Michael-palatset bildades derpå musikklasser,
ur hvilka sedan det 1862 grundade
konservatoriet uppstod, till hvars
direktör Rubinstein — som han säger —
utnämnde sig sjelf. Inom dessa
klasser undervisades af utmärkta förmågor,
sådana som fru Nissen-Saloman i sång,
Leschetitzki i pianospel, Wieniawski i
violin o. s. v.
Från konservatoriets ledning afgick
Rubinstein 1869 till följd af
meningsskiljaktigheter om undervisningen. Han
säger om sig sjelf med anledning
här-af: »Jag är visserligen en person med
eldigt temperament och sträft sätt, men
det är just min varma kärlek till
konsten, att jag tar så häftigt vid mig».
Åtföljd af sin maka, med hvilken han
gifte sig 1865, företog han å nyo
konsertresor och besökte då äfven Sverige,
hvarvid han å ett par konserter å k.
operan bland annat spelade sina
konserter i D-moll och G-dur, här som
öfverallt väckande ofantlig entusiasm
genom sin enorma virtuositet och sitt
genialiska spel. År 1872—73 gjorde
han med Henri Wieniawski en
konsertturné i Amerika och lade der grunden
till sin förmögenhet, så mycket mera
välförtjent, som han sedan spelade in
öfver 300,000 mark för välgörande
ändamål och på senaste åren för samma
vackra mål offrat inkomsten af sitt
konserterande. Konsertturnén i
Amerika måtte emellertid ha varit
ansträngande nog, omfattande 215
konserter, af hvilka ofta två å tre på
samma dag. Efter att hos oss ha
låtit höra sig sista gången å konserten
i Musikaliska akademien 1884, företog
sig Rubinstein en konsertresa
omfattande Ryssland och Tyskland samt
sträckande sig till Frankrike och
England. Det var då han utförde sina
serier af sju historiska konserter,
framställande pianomusikens utveckling, så
på första konserten spelande 32
pianostycken af tonsättare från William
Byrd till Mozart, på den andra 8
sonater af Beethoven, på den tredje
pianostycken af Schubert, Weber,
Mendelssohn, på den fjerde kompositioner
af Schumann o. s. v., och hvarje af
dessa konserter upprepades påföljande
dag för musikstuderande elever.
I början af år 1887 trädde
Rubinstein än en gång i spetsen för
konservatoriet i Petersburg, hvars direktör
han då blef till 1890. Åtet förut,
1889 den 30 november och följande
dagar var han föremål för en storartad
hyllning; 50 år hade då förflutit
sedan hans första konsert. Han erhöll
nu af czaren en statspension af 3,000
rubel, utnämndes till hedersborgare i
Petersburg och Petorhof samt till
hedersdoktor vid universitetet i den ryska
hufvudstaden; öfver 70 deputationer
uppvaktade honom med
lyckönsknings-adresser.
På senare år har Rubinstein mest
uppträdt såsom dirigerande sina å
konserter uppförda tonverk. Ännu i maj
detta år skrifves om honom fråu Wien:
»Anton Rubinsteiu har gifvit nytt lif,
ny glans åt den döende säsongen. Till
en pianoafton, af den store virtuosen
gifven till förmån för konservatoriets
pensionsfond, slöt sig den andra
Gesell-schafts-konserten, å hvilken Rubinstein
som komponist ensam förde ordet; sjelf
dirigerade han hela konserten. Första
hälften af denna upptog uvertyren till
hans opera »Dmitri Donskoi», en aria
ur hans »Kinder der Haide» och
pianokonserten i G-dur, utförd af hans unga
begåfvade elev, fröken Jakimowski;
konsertens andra hälft upptog tre
af-delningar eller bilder ur hans andliga
opera »Moses». Bifallet efter
konsertens slut var ändlöst och uttryckte
naturligtvis äfven en önskan att få se
den oöfverträfllige pianisten vid flygeln,
men Rubinstein var i det hänseendet
obeveklig. Han reste kort derefter
hem, som vi sett, för att hvila ut, och
denna hans hvila på sina triumfer blef
hans sista Att icke vidare uppträda
offentligt tycktes mästaren allvarligen
ha föresatt sig, att döma af ett några
dagar före hans död skrifvet bref till
hans förre impresarie Wolff i Berlin.
Denne hade erbjudit honom en half
million mark för uppträdande på 50
konserter. Han svarade med att
uttrycka sin förvåning öfver att man
ännu gjorde honom dylika anbud.
Endast i det fall, att hans andliga opera
»Kristus» uppfördes på scenen, ville
han lemna Peterhof, eljest icke förr
än han fördes till grafven.
Rubinstein hade en längre tid känt
sig besvärad af hjertlidande, hvilket
dock ej af läkare ansågs vara af
oroande natur för tillfället. Den 19 nov.
på aftonen var ett litet sällskap
för-samladt hos Rubinstein, deribland hans
dotter och måg. Man hade som
vanligt roat sig med litet kortspel till
kl. 11, då Rubinstein gick till sängs.
Några nätter förut hade han lidit af
sömnlöshet, men man hade ej fäst
någon betydelse dervid. Omkring
midnatt hörde fru Rubinstein sin man
tungt stöna. Hon skyndade till hans
rum och fann honom kämpa med svår
andnöd. Tillkallad läkare fann
hjert-verksamheten betydligt försvagad.
Oak-tadt anordnande af artificiell andning
tilltog allt mera andnöden, och kl. half 2
på morgonen ändades genom ett
hjertelag den snillrike och berömde
mannens lif.
Anton Rubinsteiu var gift med Wjera
Tschikuanow, dotter till en f. d.
gardes-ollicer och adelig godsegare. Med henne
hade han tre barn, den ofvannämnda
dottern, en äldre son, som efter att
ha varit tjensteman ingått vid teatern
såsom framstående tenorsångare, och
en yngre, som förra året afled i Italien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
