Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu framstod i så mörk dager,
betraktade derför med stor tillfredsställelse
hans val till operachef och helsade
honom såsom en verklig räddare i
nöden. Det var dock ej utan tvekan
han i början af september 1892 åtog
sig den maktpåliggande befattningen
och detta endast såsom tillförordnad
chef. Genast han inträdde i denna
verksamhet försporde man, att han
vidtog åtgärder för anskaffande af
be-höfliga penningmedel för operan, men
till och med för honom med hans
många relationer, äfven till maktegande
penningaristokrater, blef denna uppgift
svårlöst, och fram uti november samma
år fick man höra att den nye
operachefen begärt sitt entledigande såsom
sådan. Lyckligtvis undgicks en ny kris
derigenom att kammarherre Burén lät
öfvertala sig att fortfara med operans
ledning. Han inlemnade derpå till
chefen för finansdepartementet en
skrif-velse med förslag till upptagande af
ett nytt lån för operaverksamhetens
bedrifvande och resultatet blef det nya
teaterobligations-lånet, såsom man vet.
Kammarherre Burén stannade kvar och
fungerar fortfarande som chef för
operan, om hvars ekonomiska ställning
man dock knappast kan hysa några
ljusa förhoppningar förrän hon flyttar
in i sitt nya palats och får tillträda
de inkomster detta renderar.
Publikens intresse för operan och flitiga
bevistande af dess föreställningar bli
dock här som allestädes första vilkoret
för en operascens vidmakthållande,
men detta intresse är återigen
beroende af tillgång för scenen på dugande
krafter och lockande förmågor. Det
måste erkännas, att vi för närvarande
äro fattiga på sådana, att tillgången
till verkliga, framstående förmågor, väl
utbildade sångtalanger är knapp, och
lyckligt vore om denna brist blefve
snart afhjelpt, ty publikens sympatier
och antipatier äro vigtiga faktorer, med
hvilka man måste räkna för att erhålla
ett nöjaktigt facit. Lika angeläget
som valet af lämpliga sujetter är, lika
vigtigt mål föreligger en operachef i
val af repertoar, särskildt i fråga om
uppsättning af nya operor, och det är
lyckligt nog för honom, i fall
konjunkturerna äro sådana, att verkliga
»kassa-pjeser» stå honom till buds. Äfven
goda pjeser kunna dock falla på en
rolbesättning, som ej faller publiken i
smaken, och så varder ytterst
personalens beskaffenhet afgörande för
framgången.
Kasta vi nu en blick på
operaverksamheten under herr Burens ledning,
finna vi, med förbigående af åtskilliga
repriser af förut gifna operor, baletter
och konserter, följande verk, af hvilka
dock en del börjat inöfvas under den
föregående styrelsen, nyuppförda: 1892
»Granadas dotter» af Hallström, 1893
Adams »Giralda», Schenks
»Bybarbera-ren», Mozarts »Bastien och Bastienne»,
Leoncavallos »Pajazzo» och Tschaikow-
skys »Jolantha», af hvilka de båda
senare rönt stor framgång, samt under
sist förflutna år Ennas »Hexan», Glucks
»Orfevs», Hümmels »Mara»,
Saint-Saéns’ »Fryne» och slutligen
»Brudköpet» af Smetana. Efter
kammarherre Buréns tillträde till chefskapet
ha följande operadebuter egt rum: af
fröknar Hulting, Frödin, Hallgren,
Wolter, Gerda Peterson, Jahnke,
Lindegrén, Blumenthal, Cederberg och
Sparrmann samt herrar Olof Lemon,
Carl Carlander, Carl Lejdström, Alarik
Uggla och Nilsson-Adami; såsom
inhemska gäster ha uppträdt fruar
Edling, Pyk, Sterky, Jungstedt-Linden,
Wendela Andersson-Sörensen och Anna
Pettersson-Norrie samt fröknar Selma
Ek och Petrini; vidare herr Johannes
Elmblad och de sedan, jemte flera af
de förutnämnda, engagerade herrar
Söderman och Bratbost. Främmande
sceniska gäster hafva varit herrar
d’An-drade, Nordal Brun och Rothmiihl
samt fru Melba, fru Olefine Moe och
signora Fausta Labia, som, inkallad
för att remplacera fru Östberg under
hennes Amerika-turné, fortfarande är
fästad vid vår opera.
En ganska liflig verksamhet har,
såsom man kan se, vid operan varit
rådande under kammarherre Buréns
chefskap. Anmärkningar mot ett och
annat beträffande nuvarande
operaförhållanden ha visserligen icke uteblifvit,
men i hvad mån dessa kunna gälla
styrelsen och chefen är ofta svårt att
för den oinvigde afgöra. Det vissa
är, att man till kammarherre Burén
står i en stor tacksamhetsskuld för
hans behjertade öfvertagande af vår
operas ledning under ett af de mest
kririska skeden den gustavianska
konstanstalten fått upplefva.
* *
Axel Otto Gotthard Burén är
född den 20 oktober 1842 på
Box-kolms bruk i Östergötland, den tredje
sonen af brukspatronen m. m. Diedrik
Pontus af Burén och hans maka Caro
lina Mariana Ehrenkrona. Efter
åtnjuten skolundervisning i det s. k.
Lyceum i Norrköping och sedan i
Upsala katedralskola tog han
studentexamen 1803 och året derpå
kameralexamen, hvarefter han inskrefs i de
kamerala verken i Stockholm men
hade sin hufvudsakliga verksamhet i
k. statskontoret. Från detta verk
af-gick han 1876 för att emottaga en
tjenst i k. hofforvaltningen, hvilken
tjeust han innehade till 1892, då han
öfvertog förvaltandet af konungens
enskilda fond. Redan 1866 hade han
blifvit utnämnd till tjenstgörande
kammarherre i k. m:ts hof och 1874 till
kammarherre. Såsom sådan
tjenstgjorde han hos prinsessan Eugenie
under de senare åren af hennes
lef-nad. Kammarherre Buréns bekanta
kärlek till tonkonsten och intresse för
livad som rör densamma gaf Filharmo-
niska sällskapet härstädes anledning
att försäkra sig om hans värderika
understöd såsom dess ordförande,
hvilken befattning han nitiskt och till stor
båtnad för detta musiksällskap hittills
innehaft. Kammarherre Buréns
utnämning till chef för k. operan 1892 är
redan omnämnd. Det var i sjelfva
verket ej första gången han då
framträdde som teaterledare, ty — vi kunna
anföra det som en kuriositet och
betrakta det som en varsel — under sin
studenttid utsågs han till Östgöta
nations teaterföreståndare efter grefve
Nils Gyldenstolpe, som i flera år haft
denna förtroendepost sig anförtrodd.
Kammarherre Buréns praktiska
duglighet och finansiela insigter ha för
öf-rigt tagits i anspråk i flera
direktioner och stiftelser.
I fråga om utmärkelser, som
kommit kammarherre Burén till del, kan
anföras, att han blef riddare af
Vasaorden 1883, af Nordstjerneorden 1889
samt den 1 december 1894 utnämndes
till kommendör af Vasaordens andra
klass samt äfven är kommendör af
Dannebrogsorden.
––#––
Frsnum&rations-Ånmälan.
Svensk Musiktidning fortsättes detta
år med sin 15:de årgång i förhoppning
om ökadt intresse lws våra musikvänner
Jör fortvaron af detta vårt tands enda
musiklitterära fackorgan, hvilket såsom
sådant borde till musikbildningens fromma,
ej minst för ungdomens musikaliska
uppfostran, finnas i hvarje bildadt och
musikaliskt hem. Svensk Musiktidning
har äfven gjort till sin uppgift att vara
ett nordiskt musikblad med redogörelse
för musiktilldragelserna i Norge, Finland
och Danmark. Vår nära förbindelse
med de andra skandinaviska länderna
och Finland ger oss anledning att tro,
det hvart och ett af dessa skola med
särskildt intresse följa
musiktilldragelserna i vårt land och i de öfriga.
Vi skola alltjemt söka att göra
tidningen underhållande för den musikaliska
allmänheten genom omvexlande innehåll
af instruktiva, bildande och läsvärda
artiklar, och i det ti frambära vårt tack
till dem, som hittills gynnat tidningen
med prenumeration, hoppas vi på deras
fortfarande intresse för densamma och
att de äfven skola gifva den en
rekommendation, sn mycket mer behö/lig, som
tidningen hittills endast med kännbar
ekonomisk uppoffring af utgifvaren
kunnat upprätthållas.
Svensk Musiktidning kommer nästa år
att utgifvas efter hufvudsakligen samma
plan som förut, innehållande populär
läsning i musikaliska ämnen, porträtter
och biografier öfver in- och utländska j
tonkonstnärer, redogörelse för musik- i
pressen, följetonger, samlade notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
