Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritiker. Engel studerade först filologi
men egnade sig från 1848 mest åt sång
och 8ånguudervisning. Hans
musikaliska lärare voro teoretikern Marx oeli
sångpedagogen H Kotzolt. Som
musikkritiker verkade lian först i
»Spener-sche Zeitung» (1853—61) sedan i
»Vossiche Zeitung». Från 1S62 var
han lärare vid Kullaks »Neue
Akademie der Tonkunst» och blef 1874
sånglärare och professor vid Kungl.
högskolan för musik i Berlin. Bland hans
elever kunna nämnas Therese Malten,
Lola Beetli, Jetta Finkenstein, Bulss,
Krolop ni. fl. Engel har författat en
på Hegelska filosofien grundad
»Aosthe-tik der Tonkunst» (18S4), och andra
skrifter af honom äro »Sängerbrevier»
(dagliga sångöfuingar, 18(50),
»Entwurf einer onthologischen Begründung
des Seinsollenden»,
»Mathematisch-harmonischen Analyse des Don
Giovanni von Mozart» m. m.
Bockst ro, William Smylh, engelsk
pianist, komponist och framstående
musikalisk skriftställare, bekant för
sina biografier öfver Händel och Jenny
Lind; lärare vid Royal college of
mu-sic i London, för ett par år sedan
pensionerad. Rockstro, elev af Plaidy
och Mendelssohn, var vid sin död i
London den 2 juli 72 år gammal.
Böder, Martin, komponist och
sånglärare vid konservatoriet i Boston, död
derstädes 10 juni. M. Röder var född
i Berlin 7 april 1851. Först ämnade
han bli köpman, egnade han sig från
1870, uppmuntrad af Raff, åt
tonkonsten och studerade denna vid
högskolan i Berlin. Aren 1873—80 hade
han sitt hemvist i Milano, der han
grundade en körförening och lät
utföra större körverk af Bach,
Mendelssohn, Schumann, Brahms m. fl ;
vistades derjemte mycket på resor som
kapellmästare för operasällskap. Han
slog sig 1880 ned som sånglärare i
Berlin och blef 1881 lärare vid
Schar-venkas konservatorium ; flyttade för sex
år sedan till Dublin och derefter till
Boston. R. har komponerat operor
(»Pietro Candiano IV», »Judith» och
»Vera ), kammarmusik, två mysterier,
en symfonisk dikt »Azorenfahrt» ni. m.
En »Samlung musikalischer Vorträge»
utgaf han 1881.
Buske-Lund, Maximiliana Theodolin la,
f. d. operasångerska, död i början af
juni i Köpenhamn, der hon senaste
tiden varit bosatt som sånglärarinna.
Hon var född i Stockholm 3 juni 1836,
vardt elev vid Kungl. teatern 1852
och var engagerad sångerska der 1856
—62, hvarefter hon hade flera utländ
ska anställningar, såsom i Stettin,
Berlin, Leipzig och Kristiania (1874 vid
den nyinrättade operascenen och 1885).
Fru R.-L. hade en aktningsvärd
koloratur, och bland de roler hon utförde
må nämnas Pamina, Nattens drottning,
Agatha, grefviunan i »Figaros bröllop»,
Elvira och Zeriiua i »Don Juan»,
Mathilda i »Wilhelm Teil», Valentine i
»Hugenotterna», Bertha i »Profeten»
m. fl. 1860 ingick hon äktenskap med
den danske oboisten Emilius Lund, som
några år var anstäld vid vårt liofkapell.
Eu dotter till den aflidna är
operett-sångerskan Emilie Lund, född 18(51,
som varit anstäld vid Lindbergska
sällskapet och för närvarande tillhör
Selin-derska sällskapet.
Schram, Beder Ludvig Nicolai, den
bekante danske operasångaren, afled,
enligt telegram från Köpenhamn den
1 juli, derstädes 76 år gammal. Född
den 5 sept. 1810 i Köpenhamn, blef
han i sitt trettonde år elev vid det
till kungl. teatern hörande
musikkonservatoriet, der han hade Siboni till
sånglärare. Schram debuterade den 5
dec. 1841 som Bertram i »Robert af
Normandie» och har sedan till för några
år sedan varit mycket verksam vid
danska operan, der hans fylliga, väl ut
bildade baryton och hans lifliga
dramatiska verksamhet gjorde sig mycket
gällande. Han var en mycket
musikalisk natur, spelade med färdighet
både piano och stråkinstrument samt
var som altviolist eftersökt af
qvartett-spelare. Det var ej långt ifrån att
han på Jenny Linds uppmaning
kommit till Stockholmsoperan, och Garcia,
hvars undervisning han begagnade sig
af i Paris, ville fästa honom vid Stora
operan der. Att uppräkna alla de roler
konstnären utfört skulle taga för
mycket rum. Vi må blott nämna
Papa-geno, Bartholo, Rocco, Kasper,
Marcel, Dulcamara, Sulpice, kungen i
»Lo-hengrin», landtgrefven i »Tannhäuser»,
Mefistofeles i »Faust». Som Leporello
i »Don Juan» uppträdde Schram för
161 ;a och sista gången den dag han
fylde 70 år.
Wartnuth, Carl, hofinusikhandlare i
Kristiania och komponist, afled 19 juli
i Fredriksvärn. Sin af fadern ärfda
musikhandel utvidgade han i mycket
stor skala och utvecklade en rik
förlagsverksamhet, som äfven omfattade
flera svenska komponisters verk. Från
1880 utgaf han den väl redigciade
»Nordisk Musiktidende», som fortlefde
i tio år. Warmuth utnämnde3 1881
till kofmusikhandlare och erhöll året
förut medaljen »Literis et artibus*.
––9––
Hvarjehanda.
Ett misslyckadt extranummer. Det
var i slutet af 1870-talet. Adeliua
Patti, den afgudade »divan», hade för
en gångs skull låtit öfvertala sig att
sjunga hos en privatperson. Det var
hos den redan då stenrike
mångmil-lionären baron Hirsch, i hvars furst-
liga salonger hela Paris’ fina verld,
furstar, hertigar, grefvar, markiser,
statsmän, vetenskapsmän, konstnärer,
ansåg som en ära att få trängas, alla
utom en familj: familjen Rotschild,
hvars medlemmar, oaktadt alla
uppmaningar och ansträngningar, oaktadt
allt smicker icke kunde förmås att
mottaga en bjudning till baron Hirsch.
Man kan föreställa sig baron Hirschs
och hans familjs känslor gent emot
millionfursten, och då saken var en
offentlig hemlighet, nämndes aldrig
namnet Rotschild i Hirschs hus.
Nu gaf baronen åter en af sina
fabelaktiga fester, hvilken, som sagdf,
skulle få eu alldeles särskild
dragningskraft derigenom att Adelina Patti
skulle sjunga. Tidningarna hade redan
åtta dagar i förväg berättat, att
baronen skulle betala 22,000 francs för
två arior af divan; inbjudningarna voro
de mest eftersökta under hela säsongen,
och palais Hirschs salonger voro den
kvällen öfverfylda.
Adelina Patti sjunger sin aria ur
»Barberaren» och får naturligtvis
stormande applåder. Under konsertens
lopp sjunger hon sin andra aria ur
»Traviata», och bifallet är denna gång
så enstämmigt och ihållande, att hon
slutligen efter många böner förklarar
sig beredd att sjunga en tredje sång.
Hon börjar; dödstj-stnad råder i
salongen, hennes röst är oförlikneligt
vacker och frisk, aldrig har uttrycket
i hennes ansigte varit älskligare,
ordens betoning mera skälmsk och
förförisk. Med ett ord, Patti har aldrig
sjungit bättre, men då hon slutat
fortfar tystnaden — häpna ansigten,
för-lägna miner, nedslagna ögon — icke
en hand lyftes för att applådera. En
stund står hon der som af förvåning
förvandlad till en staty, derpå fyllas
hennes ögon med vredestårar, och i
O .
det hon med nervös häftighet sliter
sönder sin näsduk, störtar hon ut.
Stackars Patti, som ej hade en aning
om fiendskapen mellan de båda
millionär-familjerna, hade som
extranummer sjungit den bekanta sången:
tSi vous uavez rien å me dire»,
hvilken, som man vet, komponerats af
— baronessan Rothschild.
Omusikalisk. Hon: »Ni är ju också
musikalisk, herr professot?»
Han: »Jag musikalisk? Men, min
fröken, jag kan ju inte en gång hvissla
på min hund!»
— -©––-
Rättelse.
I förra numrets uppsats om
Richard Genée blef genom förbiseende
hans födelseår uteslutet. Richard
Genée var född den 7 februari 1823.
–––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
