Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med, hvarpå jag naturligtvis svarade
ja. Derefter bad mig fursten, att jag
två dagar derefter skulle infinna mig
på Moskvastationen för att till en
början resa till Moskva.
Den furstliga audiensen var slut,
jag rekommenderade mig, och då jag
nere på gatan bland andra vanliga
menniskobarn återkallade i minnet hela
samtalet, visste jag verkligen icke
riktigt, hvad jag skulle tänka om furst
Galitzin och konsertresan. Jag stalde
derfor mina steg så fort jag kunde
till en i närheten boende dam bland
mina bekanta, fru von S., hvilken
såsom bosatt i Petersburg noga kände
till alla förhållanden derstädes och
sålunda borde kunna ge mig förklaring
öfver den här saken. Här fick jag
veta, att furst Galitzin var en verklig
rysk furste, som i Ryssland, Tyskland,
Frankrike, Schweiz etc. förslösat sin
enorma förmögenhet och nu förtjenade
pengar med att gifva konserter.
Dermed var jag fullkomligt lugnad och
infann mig till det bestämda tåget
vid Moskvastationen. Då jag beträdde
bangården, kom en ung man (ryss från
hjessan till hälen) emot mig och bad
höfligt, att jag skulle stiga in i samma
kupé som han. Jag frågade, om han
visste hvem jag var och hvart jag
ämnade mig; af hans svar förstod jag,
att han var noga underrättad om allt,
och följde honom.
Tåget satte sig strax derefter i
rörelse, och jag började efterforska hvem
jag hade att göra med. Den unge
mannen var furst Galitzins kormästare,
och hela kören, bestående af män och
gossar, befann sig äfven på tåget.
Den galizinska kören hade nyligen
medverkat på flera konserter i
Paw-lowsk -— en förlusteplats för
aristokraterna och de förmögnare klasserna, i
närheten af Petersburg —, och fursten
sjelf hade med egen hög hand
dirigerat körnumren. Med detta tåg måste
nu hela körpersonalen återvända till
Moskva för att sedan resa vidare till
Nischui-Novgorod. Jag började allt
mer hysa förtroende till furst Galitzins
musikaliska kapacitet. Jag vill också
nämna, att jag under resan fick höra
af kormästaren, att fursten var gift,
men att furstinnan skiljt sig ifrån
honom och med en deras son om åtta år
bodde på sina gods i det inre af
Ryssland.
Då vi efter ungefär 24 timmar
an-kommo till Moskva, stodo vid
bangården två omnibusar att hämta mig,
kormästaren och sångarpersonalen,
hvar-efter vi fördes till furstens hem. Vi
körde in på gården till en verklig
slottsruin; sidobyggnaderna till höger
och venster, hvilka tjenat till bostad
för tjenstepersonalen och stall för
hästarna, beboddes nu af smeder och
fattigt folk. Hela hufvudbyggnaden
var förfallen och smutsig. När vi
stego upp för den breda stentrappan
märkte jag att i nedra och första vå-
ningen stora sigill hade varit fästade
på dörrarne. Endast i andra våningen
hade fursten ett stort och vackert men
enkelt möbleradt rum för sin egen
räkning äfvensom ett litet för
kor-mästaren. Följaude dagen skulle furst
Galitzin komma till repetitionen, derför
hade jag naturligtvis brådt att så fort
jag kunde skaffa mig partituren af
kormästaren. Dä i hans rum äfven
befann sig ett gammalt taffelpiano
kunde jag ge fritt lopp åt mina
musikaliska känslor. Under öfvandet ocb
studerandet bad jag kormästaren (som
också var en dugt ig bassångare) att
noga angifva för mig furstens tempi,
och under det vi samspråkade härom
satte sig plötsligen kormästaren
bredvid mig vid pianot, och nu spelade vi
partituret fyrhändigt, hvilket gick
förträffligt. Jag kände mig lycklig öfver
att ha fått ett så säkert stöd i fråga
om användande af de rätta tempi.
Kormästaren var till min stora
förnöjelse en mycket välvillig person, och
derför kunde vi efter två timmars
öf-ning känna oss säkra på att allt skulle
gå bra. Hland de stycken, som skulle
gifvas, var äfven en komposition af
fursten, af hvilken jag snart fann att
jag hade att göra med en verkligt
musikbildad man. Beklagligen skulle
just denna hans egen komposition
blifva olycklig för mig. På förhand
tog jag närmare besked om körens
organisation. Denna bestod af
ungefär 25 gossar och 1G män af lägre
klasser. Dessa personer måste ha
vackra röster, blefvo af korraästaren
vederbörligen musikaliskt utbildade och
fursten gaf dem sedan en mindre lön
samt bostad, kost och kläder af samma
slag för dem alla. _ Om någon af dem
begick något fel i afseende på ätande
eller hufvudsakligen drickande, såsom
det nog ofta hände på någon af de
många ryska festdagarne, så blef denne
genast afskedad, ty prygel kom icke
mer i fråga. Bland militärer kunde
ej råda strängare tukt och ordning, än
fallet var med dessa furstliga sångare.
När man på aftonen skulle gå till hviia
tilldelades mig af helt enkelt skäl den I
äran att icke allenast ensam få sofva
i furstens rum utan att till och med
ligga i hans egen säng. Denna stod
i det stora rummet bakom en skärm
och var förmodligen den enda han
hade att förfoga öfver.
Följande morgon begaf jag mig
tidigt in i kormästarens rum och fursten
anlände snart. På lördagen klockan
elfva förmiddagen var repetition; en
qvart förut kallade mig fursten till
sig, lemnade mig partituren och bad
mig läsa igenom dem under det kören
sjöng, hvarpå jag svarade, att jag
redan genomgått dem fyrhändigt med
kormästaren. Under repetitionen satt
fursten framför ett bord, på hvilket
ett litet två oktavers harmonium var
placeradt; bredvid detta låg taktpinnen.
Precis klockan elfva inträdde sångarne
i största ordning och stillhet under
kormästarens ledning. Ingen vågade
i furstens närvaro yttra ett ord utan
att vara tillfrågad. Noter sågs ingen
ha; allt sjöngs och dirigerades
utantill. Furst Galitzin angaf på
harmoniet endast tonartens grundton,
derefter måste sångarne göra sina insatser
riktigt; han dirigerade sittande, dels,
tänker jag, af bekvämlighet, dels af
stolthet. Nu sjöngs för oss alla
körerna, som vi hade att ackompanjera,
och detta var hela generalrepetitionen.
En konsertflygel egde ej fursten, och
att begagna den gamla taffeln, som
lätt kunnat inflyttas, tyckte han väl
var för tarfligt. Jag mins, att under
repetitionen lät fursten ryska
skymf-ord hagla öfver sångarne, så att jag
ofta blef ängslig och rädd att han
skulle hugga till någon med
taktpinnen. Efter slutad repetition lemnade
sångarne på en vink af kormästaren
rummet i samma ordning de kommit.
Jag försökte att efter denna obehagliga
repetition slinka undan, men blef
genom en graciös handrörelse af fursten
ännu en gång fjättrad vid min stol
under det kormästaren stod vid
bordet. Denne fick nu sina instruktioner
rörande fortsättningen af färden, och
dessa skulle jag också höra på.
Programmet för de nästföljande dagarne
var följande: han, fursten, reste
samma afton vidare till Nischni-Novgorod;
vi och sångarne skulle resa på söndags
afton för att vara der måndags
morgon ; på tisdags afton skulle första
konserten ege rum, på torsdags afton
den andra. Punktum — och så blefvo
äfveu vi nådigast afskedade. Då
kormästaren försäkrade, att fursten före
sin afresa ej mer skulle återkomma,
kunde jag fägna mig åt att å nyo vara
i besittning af det stora rummet. Och
från detta njöt jag af en vacker
anblick. Furstens halft förfallna slott,
af hvilket för öfrigt ej en enda sten
numera var hans tillhörighet, låg
ganska högt, och man hade från andra
våningen en praktfull öfverblick öfver
en 6tor del af staden. På aftonen,
när solen blodröd gick ned och
belyste de många förgylda
kyrkkupo-lerna, ringdes söndagen in i alla
kyrkor, och denna väldiga ringning under
en sådan belysning gjorde ett
öfver-väldiganle intryck.
(Forts.)
––—
Musikpressen.
För en röst med piano har utkommit:
Sjung med oss mamma. i!:e häftet.
18 små visor af A. T. Pris kr. 1,7 5.
(Fr. Skoglunds förlag.)
J. E—n. O vor’ jag en liten blomma
(ciss—fiss), ord af Effe.
För mansröster med piano:
Lindeman, Kristian: Kantate \od
Trondhjems tekniske Læreanstalts 25-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
