Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långt ifrån menadt, att ej framstående
konstnärer der medverka — tvärtom
—, och af särskildt intresse för Svensk
Musiktidnings abonnenter nämnes, att
Skandinavien varit representeradt. På
den första konserten sjöng fröken
Hanka Schjelderup från Bergen en
aria ur Händeis »L’Allegro il pensiero»
samt »Lieder» af Rieh. Wagner
äfven-ledes med orkester-ackompanjemang.
På följande konsert spelade fru
Car-reno med vanlig succés Chopins E
mollkonsert och på den tredje »Abend»
var Fréderic Grützmaeher från
Köln aftonens solist. Han är liksom
sin onkel, professor Grützmaeher vid
härvarande hoforkester, äfven en
betydande cellist, om än han ej nått den
sistnämndes popularitet. På den fjerde
»Abend» var herr Vilh. Stenhammar
från Stockholm den, som både som
komponist och pianist skördade ett
lifligt och välförtjent bifall.
Inropnin-garne voro sju å åtta, och så mycket
mera värdefulla, då ej den minsta
reklam gjorts för honom; ej ens det
sedvanliga biografiska omnämnandet
förefanns i pressen. Lika välvillig var
äfven publiken uti Leipzig, der herr
Stenhammar piåföljande dag på
»Ge-wandhuus-konsert» under Nikisch
spelade sin sköna, melodiösa pianokonsert.
Om än recensionerna härstädes voro
temligen olikartade, så öfverensstämde
alla deruti, att herr Stenhammar
förfogar öfver en högt utvecklad teknik,
anslaget kraftigt och elegant,
genommusikalisk uppfattning i föredraget
samt att hans prestation vittnade i siu
helhet om allvarliga studier. Som
tonsättare voro meningarne ännu mera
olika öfver honom, dock vann första
och andra satsen i konserten största
berömmet, och alla öfverensstämde i
att hr S. äfven som komponist var
väl fortjent af det »überschwänglichen
Beifall», som kom honom till del. På
den femte Abend var plats beredd för
den unge danske komponisten Carl
Nielsen att dirigera sin egen symfoni
i G mol], och hade han dermed en
stor succés. Symfonien är till formen
och innehållet intressant, melodirik och
originel. Instrumentationen är något
tung, och ett alltför ofta återfallande
i ett nordiskt »Träumerei» verkar
monotont, i synnerhet som det bemärkes
ett sträfvande efter lifligare metiv.
Detta oafsedt, är symfonien ett bevis
på stor talang, rik uppfinning och
sjelfständighet och vore att
rekommendera äfven för Stockholms
symfonikonserter. Herr Nielsen, som är
an-stäld i Köpenhamn som förste violinist
i kungl. teaterns orkester, har haft
flera stipendier till studieresor, då han
besökt Tyskland, Frankrike och Italien;
hans landsmän hysa också stora
förhoppningar om honom. Under sitt
vistande härstädes beledsagade honom
hans förläggare Wilhelm Hansen och
komponisten Enna från Köpenhamn
samt Novacék och Busoni från Berlin.
Den sistnämnde spelade på en
hof-konsert hos konung Albert af Sachsen
samma afton Nikodé-konserten egde
rum. Då alltför långt utrymme tagits
för de sistnämnda »Abends», nämnes
i korthet, att den »6:te Abend»
egna-des Beethoven med Violinkonserten,
spelad af Florian Zajic från Berlin,
och nionde symfonien. Af modernare
verk hafva gifvits Berlioz: Symfoni
»Harold in Italien» och »Fée Mab»
ur hans »Romeo et Julie»,
Bruckner: Symfoni, C moll nr 8, Borodin:
»Steppenskizze aus Mittelasien»,
Dræ-secke: »Symphonia tragica», Liszt:
»Hungaria» och »Faust symfoni mit
Schluss-chor» samt af Jean Louis
Nicodé: »Sinfonische Variationen».
Som ren motsats till
Nikodé-konser-terna stå de fyra filharmoniska, som
arrangerats af firman Ries. De ha
siu egentliga betydelse och
dragningskraft genom att på dessa engageras
endast de artister, som förut hafva
en stadgad ryktbarhet. Så voro på
den sista konserten violinvirtuosen
César Thomson från Brüssel och
sångerskan Selma
Nicklass-Kemp-ner aftonens solister. Båda hafva de
en lår g och framgångsrik
konstnärsbana bakom sig, och deras namn var
tillräckligt att göra konserten till träng- |
sel besökt. Professor Thomson är,
trots långt öfver medelåldern, på
höjdpunkten af sin konst. Tekniken är
fabelaktig, hans spel är uppfyldt af
bravur, de briljantaste effekter utföras
med oöfverträfflig öfverlägsenhet och
framför allt utmärkes hans spel genom
tonens absoluta renhet. Hvad som
felas Thomson är bredd ocb
innerlighet i föredraget, deri specielt hans
yngre »kollega» Willy Burmester
öfverglänser honom betydligt. Fru
Nicklass-Kempner skördade äfven rikt
bifall genom sitt konstnärliga föredrag
af en massa »Lieder». Särskildt är
hennes pianissimo delikat och visande
livad verklig sångkonst vill säga och
hvariörutan hon länge sedan nödgats
upphöra som konsertsångerska,
allden-stund materialet är betänkligt »passé».
Ofvergå vi till oratorierna, så har
största uppmärksamheten fästs vid
Edgar Tinels »Fransiskus», som gafs
två gånger i närvaro af komponisten
på ett i allo stilenligt och storartadt
vis. Solister voro första gången
Kammersänger Vogl från München och
andra gången Ritter von
Bandrow-sky i teuorpartiet, holoperasångaren
Artur Vogt från Altenburg i
baryton-partiet, fröken Apitz (andestämraan,
alt) och den af Dresdenpubliken högt
uppskattade konsertsångerskan Martha
von Grum b ko w, som sjöng på ett
hänförande sätt »Engelsstämman».
Palmsöndagen gafs Mendelssohns
»Paulus». Dirigent var herr von
Baussner, solister K. Kammersängerin
Frau Wittich (sopran) från
härvarande hofopera, fru Davida Afzelius
(alt) från Göteborg, och titelpartiet ut-
fördes särdeles tilltalande af K.
Kammersänger Perron, hvars dunkla
timbre i stämman här var på sin plats.
De stora körerna och orkestern skötte
sig respektabelt och hr v. Baussner
visade hvad hans energi som dirigent
kan åstadkomma. Fru Afzelius sjöng
med sin klangfulla, friska stämma sitt
parti på ett förtjenstfullt och
tillfredsställande sätt. Såsom svenska torde
ett utförligare omnämnande om hennes
konstnärliga verksamhet vara af
intresse, och kan då konstateras att fru
Afzelius öfverallt väckt uppseende och
beundran, der hon varit engagerad,
och att att hon vid fortsättande af
studierna förespås en lysande framtid.
Fru A. har särskildt uppträdt vid de
privata »Musik-Vereins», som här i
Dresden ha en stor betydelse. Så
har hon t. ex. sjungit uti
»Bach-Verein», »Liedertafeln», vid
lördags-konserterna uti Kreuz-Kirche samt
flera gånger hos dr Laman i »Weissen
Hirsch» vid de soaréer, som gifvas
för kurgästerna, öfverallt med samma
framgång. Långfredagen gafs som
vanligt Bachs »Matheus-passion», och
dess årliga återrepeterande torde vara
mera berättigadt än Haydns
»Skapelsen», som ju i Stockholm alltid gifves
långfredagen. Till sist gafs Haydns
»Årstiderna» under hr von Baussners
ledning. Körerna voro från
»Bach-Verein» och »Liedertafeln». Solister
voro fröken Schach o från Frankfurt
am Main (sopran), hrr Mann (tenor)
och A. Frank (baryton). Trots ett
strålande vårväder var det utsåldt hus
och bifallet lifligt, särskildt kom det
fröken Schacho till del i rikaste mått,
och hennes behagliga röst samt
graciösa uppträdande förfelar aldrig, vare
sig hon låter höra sig på scenen eller
i konsertsalen, att väcka publikens
sympati och hänförelse.
O
Den stora sångarfesten i
Kristiania.
Efter de norska sångarfesterna i
Asker 1851, Horten 1853,
Fredriks-hald 1S56, Arendal 1859, Bergen 1863
och Trondhjem 1883 egde nu den 7:de
stora landssångarfesten rum vid
pingsttiden i Kristiania under stora
högtidligheter och med ej mindre än 1,2(_0
deltagande sångare. Pingstdagen på
middagen anlände de resande
sångföreningarna från Drammen (2),
Trondhjem (3), Bergen (10), Arendal, Rorås,
Skien (3), Sandefjord (2) m. fl. städer,
en del på jernväg, andra med ångbåt,
dessa mottagna af Kristianiasångarue.
Alla samlades vid Jernbanetorget,
der-ifrån de i 15 kolonner genom festligt
dekorerade gator under procession
tågade till fästningsplatseu, där
välkomsttal hölls och gästerna presenterades
för sina värdar. Kl. 8 var en väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
