Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöd för handen, hvilket sedan
förenklades af Kalkhrenner och finnes
afbildadt i hans pianoskola; men me
todens hufvudsak var flera elevers
samtidiga spelande af samma stycke
till vinnande af taktfasthet och
täflings-ifver. Dertill kom undervisning i
harmonilära. Lindblads skola, hvari bl. a.
Ludvig Norman utbildades, existerade
från 1827 till 1861, då densamma
öfvertogs af Ivar Hallström, som
fortsatte dermed till 1872, då den
upphörde.
Sedan dess ha några verkliga
musikskolor oss veterligen ej funnits i vår
hufvudstad förr än Richard Andersson,
nyss hemkommen från långvarig
vistelse i Berlin, upprättade sin bekanta
musikskola, om hvilken vi snart få
tillfälle att närmare yttra oss med
anledning af den snart inträffande tionde
årsdagen af dess öppnande. Tre år
senare uppstod en ny musikskola,
»Stockholms musikinstitut», grundadt
af fröken Sigrid Carlheim-Gyllensköld,
genom offentligt uppträdande som
pianovirtuos redan fördelaktigt känd och
dokumenterad inom vår musikverld.
Samtidigt med denna började äfven
Fredrik Petersons »Allmänna
musikaliska förskola» sin verksamhet. Genom
årliga uppvisningar ha såväl hr
Anderssons som fröken Gyllenskölds elever
gifvit prof på undervisningens förträff
lighet vid deras musikskolor.
Då fröken Carlheim-Gyllenskölds
musikinstitut innan kort börjar sitt
nya »spelår», ha vi deruti funnit en
särskild anledning att i vårt första
nummer denna höstsäsong presentera
hennes bild, hvartill för öfrigt hennes
offentliga konsertuppträdaude mer än
en gång kunnat gifva anledning. En
kort biografisk teckning må bifogas
densamma.
Sigrid Carlheim-Gyllensköld
är född i Småland, dotter af framlidne
öfverstelöjtnanten A. H.
Carlheim-Gyllensköld och hans maka född
Sjö-stedt och är den yngsta af 6 systrar.
Hon visade mycket tidigt musikaliska
anlag och drogs med sådan håg till
pianot, att hon, om hela familjen var
bortbjuden, heldre stannade hemma och
spelade »stora systrarnes noter». »Innan
hon kände noterna spelade bon
åtskilligt efter gehör. Hennes första
lärarinna i piano8pelning var den ännu helt
unga systern Valborg, och sedan denna
under ett par vintrar fått studera
pianospelet för herr Richard Andersson
och prof. Herman Berens, gingo
lektionerna med dubbel fart och
fiam-gång. Sedan fröken Gyllenskölds
föräldrar flyttat upp till Stockholm, blef
hon på nyåret 1880 vid sjutton års
ålder intagen som elev vid kgl.
musikkonservatoriet i då varande s. k.
förberedande pianoklassen men
uppflyttades hösten derpå i artistklassen, der
åtnjutande af fröken Hilda
Theger-ström en undervisning, som i hög grad
intresserade henne. I harmonilära
hadehon nu var. förstehofkapellmästaren
Conr. Nordqvist till lärare. Då hon vid
jultiden 1884 utgick från
konservatoriet, erhöll hon den stora
belönings-jetonen.
Den 27 okt. 1885 gaf fröken
Carlheim-Gyllensköld sin första konsert i
Stockholm. Denna egde rum i
Vetenskapsakademiens hörsal. Vi funno då
hennes spel vittna om hög grad af
konstfärdighet, utmärkande sig både
för kraft och behaglig touche, god
uppfattning och varm känsla.
Fröken Gyllensköld företog derefter
en konsertturné tillsammans med
fröken Augusta Ohrström genom södra
Sverige och studerade samma vinter
för den berömda pianisten Mary Krebs
i Dresden. Denna omfattade henne
med varmt intresse och så gjorde
likaledes den berömde violinisten prof. Joh.
Lauterbach, hvilken likasom hans fru
visade henne mycken vänskap och
införde henne i de förnämsta
musikkretsar, der hon ofta spelade dels solo,
dels tillsamman med prof. Lauterbach.
Det oaktadt drog henne hågen starkt
till Wien, der hon ville söka upp prof.
Theodor Leschetizky, »der geniale
Meister» en Essipoffs och en
Pade-rewskis lärare.
Följande sommar konserterade fröken
Gyllensköld ånyo med fröken Öhretröm
i hemlandet, då vid en mängd badorter.
Hösten därpå begaf hon sig med gladt
mod till staden »an der schönen blauen
Donau», och till hennes stora glädje
blef hon efter helt kort pröfning af
af prof. Leschetizky antagen till hans
elev; öfverra?kande nog, då eljest de
flesta sökande måste som förberedelse
studera för någon af haDS skickligaste
elever.
I tre år åtnjöt hon hans
undervisning och uppträdde under denna tid med
framgång på ett par
välgörenhets-konserter.
Vid ett besök i hemlandet uppträdde
fröken Gyllensköld på en af k. operans
symfonikonserter d. 6 okt. 1888, då
hon spelade Saint-Saens Cmoil-konsert
och gaf en egen konsert i Musikaliska
Akademien d. 13 november samma år.
I september 1889 öppnade fröken
Gyllensköld »Stockolms Musikinstitut»,
hvilket inrättades efter samma mönster
som och stod i förbindelse med
»Göteborgs Musikinstitut», grundadt af fröken
Robertine Bersén, hvilken dock snart
därpå gifte sig, då hon upplöste sitt
institut.
I fröken Carlheim Gyllenskölds Musik
institut undervisas i pianospelning och
harmonilära. Meningen var alt äfven
andra musikämnen skulle ingå i
undervisningen, och vintern 1890 — 91
undervisades der äfven i solosång af
fröken Sigrid Wolf, men som antalet
elever i institutet hastigt ökades, blef
der för mycket att sköta, hvarför
sångklassen nästa år uteslöts.
På hösten 1890 företog fröken
Gyllensköld en längre konsertturné med
frök. Öhrström och erhöll någon tid
derefter ett mycket förmånligt anbud
om konsertengagement i Amerika af
fröken Öhrströras dåvarande impresario
och nuvarande man monsieur Rénard.
Fästad vid sitt musikinstitut afslog dock
fröken Gyllensköld det frestande
anbudet.
Under de senaste åren har
elevantalet i musikinstitutet uppgått till 70
I —80. Vid undervisningen har fröken
Gyllensköld god hjälp af sina systrar
Valborg och Cecilia samt två andra
ordinarie lärarinnor. Från institutets
början har undervisningen i
harmonilära meddelats af den begåfvade
komponisten hr Bror Beckman.
I mars detta år hade man senast
tillfälle, hvilket ej så ofta erbjuder
sig, att höra fröken
Carlheim-Gyllensköld som pianovirtuos å en hennes
egen soaré i Vetenskapsakademien då
hon för sitt eleganta, klara och
uttrycksfulla spel skördade rikt bifall.
––•––
Kunglig scen — nationalscen.
Ur »Musikaliska studier» af
dr Adolf Lindgren.*
|j’ået har så många gånger upp-
|||F repats, att våra kungliga scener
utgjort vår »nationalteater», att
det torde vara lämpligt undersöka, i
hvad mån en sådan benämning
verkligen kan försvaras.
När Gustaf III i sin helt viss
fosterländskt välmenta sträfvan att skapa en
svensk teater »begynte med det,
hvarmed andra nationer slutat, en stor
opera,» så skedde detta — om man
får tro Ehrensvärd — bland annat i
den tanken, att »man vänjer sig
der-igenom så småningom vid språket:
dess hårdhet minskas genom musiken;
man finner ord och uttryck allt
lindrigare, och ingår slutligen förlikning
med sitt tungomål».
Detta har ofta eftersagts, utan att
någon gjort sig reda för, hur det
egentligen skulle gå till, att språkets
hårdhet skulle minskas genom musiken och
att denna skulle ås adkomma förlikning
med tungomålet. I en opera, där man
ofta alls icke ens hör hvilka ord som
sjungas, och där det sjungna dessutom
ofta nog är något helt annat än
svenska: se de dråpliga exemplen i F.
Arlbergs Tonbildningslära: »Diht blod
måhste rina I sahndähn för svina»
m. fl. — där lär man allt ha föga
skäl att vänta sig någon ryktning af
svenska språket eller någon uppfostran
till förlikniug med detsamma.
Också var det verkliga skälet till
att begynna med en opera nog ej det
• DA kungl. operans nya apelAr nyss ingått
anse vi a’t våra läsare med intresse skola
taga del af denna uppsats, som vi här
meddela ur den i många hänseenden intressanta
boken. Bed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
