Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare:
f RANSjJ^j-IUSS.
Expedition:
Karamakaregatan 50, n. b.
NORDISKT MUSIKBLAD.
Stockholm den 15 September 1896.
Pris:
Helt år 5 kr. — Lösnummer 25 öre.
Annonspris 20 öre pr petitrad.
Marlborugh - vi san,
sjungen i Vestergötland.
ett par nummer af »Ny Illustrerad
oL tidning» bar en uppsats med titel
» När Malmborg i krig skulle draga.. »
En gammal visas historia nyligen varit
synlig. Denna visas historia är
visserligen mera af literärt än musikaliskt
intresse, men icke dess mindre torde
en musiktidning ha skäl att omnämna
densamma, och anledning dertill har
den nämnda uppsatsen gifvit oss.
Ur densamma, hvilken i sin helhet ej
lämpar sig att här anföra, göra vi till
en början nedanstående utdrag:
»Det är intet tvifvel om att
fransmännens återupplifvande af
Malbrouk-sången hade ett bestämdt afseende på
Marlboroughs segrar. Erkännas måste
dock att intet moment i visan har sin
motsvarighet i hertigens lif.
Marlbo-rough visan tecknar alldeles tydligt en
korsriddare eller forntida baron, som
stupade på slagfältet. Och
»HerrMarl-borough» befann sig, vid den tidpunkt
då visan sammanskrefs, i högönsklig
välmåga. Det bör äfven antecknas att
upphofvet till Marlborough-visan
till-skrifvits den berömda madame de
Sé-vigné.
Tvenne olika versioner af
»Mail-brough s’en va-t-en guerre» existera.
Först hafva vi den gamla
korsfarare-sången och sedan den moderna visan
med dess burleska karakter. Den förra
anses ha tillkommit så der omkring
anno 1200. Den senare hopsattes år
1709, strax efter slaget vid Malplaquet.
Båda hafva gemensamt det melodiska
omqvädet eller refrängen »Mironton,
mironton, mirontaine», som Littré i
sin »Dictionnaire de la Langue
Fran-9aise» säger vara »ett slags folklig
refräng, som återger ett ljud men icke
har någon annan mening».
Den första versen har på franska,
såsom bekant, följande lydelse:
»Marlbrough g’en va-t-en guerre —
Mironton, mironton, mirontaine! —
Marlbrough s’en vat-en guerre.
Ne aais quand reviendra.»
I den gamla svenska, af folket sjungna
öfversättningen, som har flera olika
versioner, af hvilka vi dock icke känna
någon i tryck, lyder texten bland annat:
»När Malmborg* i krig skulle draga —
Melelum, tum, tum, mellantalte.
När Malmborg i krig skulle draga,
Så trodde vi han skulle komma hem.»
* »Malmborg» är en förvrängning från förra
delen af vårt århundrade. Förut sjöng man
Melbör, Melber, o. s. v. (N. I. T.) — Från
hvilken tid namnet »Malmborg» börjar
förekomma känna vi ej, men det vore af intresse
att veta, när förf. i N. I. T. funnit det först
användt. Måhända är det af helt färskt datum
från den tid då Dahlgren skref sin
Soldatvisa (se »Filikromen») om danska kriget 1848,
deri en vers börjar »Vår öfverste var Malm
borg och han blef general» (fullt exakt, som
bekant). Red.
Så långt N. I. T. Marlborough-visan
kom under 1780-talet för melodiens
skull på modet såsom vaggvisa vid
hofvet i Versaille, spridde sig snart
öfver Frankrike och ännu längre samt
trycktes, med tillhörande gravyrer, på
solfjädrar, eldskärmar etc. Det berättas
att Napoleon I brukade gnola på
Marlborough-visan, när han steg till häst
för att begifva sig på sina fälttåg.
De burleska orden hade troligen under
spanska tronföljdskriget spridts bland
folket genom Villars och BoufHers
soldater. Melodien till visan antages vara
känd redan under medeltiden (N. Fam.
B). Det är troligt, att visan kommit
till svenska landsbygden genom
krigsmän, hvilka deltogo i kriget mot
fransmännen och Napoleon I.
Marlboroughs-visan, sådan densamma
här till ord och melodi anföres, sjöngs
vid midten af detta århundrade ofta
nog i Upsala inom Vestgöta nation,
der den älskvärde, glade bibliotekarien
Chr. H—n i studentsamkväm föredrog
densamma. Han hade hört den sjungas
af en gumma i hembygden och
upptecknat densamma. Visan var hans
specialitet — sångare var han för öfrigt
just icke —, och framställningen var
oefterhärmligt komisk likasom
vestgöta-dialekten i hans mun var verkligen
»klassisk». Refrängen sjöngs i kör.
Då författaren i N. I. T. talar om
förekomsten af »olika versioner» af
visan, torde det ej vara utan intresse
IVIarlborough-visan, sjungen i Vestergötland.
. 1. Herr Mör-bro i krig skul-le dra - ga — Me - ra - tum - tum - tum, me - rum - tal - ti! — Herr Mör-bro i krig skul-le
r rf‘-u b\ep «"u-n
dra-ga, oeh vi tänk - te han skul-le kom-ma hem. Och vi tänk-te han skulle komma hem, Och vi tänkte han skulle komma hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
