Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utföia hans musik blott delvis. Så
äfven med den omtyckta »Hexdanten»,
der utlemnas nästan regelbundet de i
tiedjo variationen förekommande sköna
dubbelflageolettgångarne, men
recensenter och publik tro sig hafva fått höra
stycket oförfalskadt.
Oie Bull hedrade Karlskrona år 1875
med ett besök och gaf en konsert, som
var till trängsel besökt i den största
lokal här fanns, nämligen Amiralitets
kyrkan. Utom programmet spelade
han Paganinis introduktion och andante
till »Nel cor piir non mi sento»,
hvar-med han väckte allmän förtjusning,
oaktadt högst få visste, att det var
Paganinis musik och oaktadt han
utförde den med synbar betänksamhet
samt i mycket långsamt tempo. Han
var ju då redan 65 år gammal, men
var dock säker i sitt fyrgrepp:ga
Pa-ganinispei. Paganinis tjusningskraft
förnekade sig ej. Hans 24
Cappric-cios äro, hvart och ett för sig,
förtjusande konsertstycken, men de äro
mödosamma att inöfva och utföra, och, som
sagdt, när en violinspelare kan vinna
ära med mindre möda, så bör man ej
förundra sig öfver att violinspelet är
och blir stillastående.
«
9 —
Ole Olsen hos Franz Rummel.
If|åen bekante norske komponisten
I ff Ole Olsen gjorde i höst en resa
till Tyskland jemte sin hustru
och besökte då den berömde pianisten
Franz Bummel, som senast i slutet af
föria året konserterade i de
skandinaviska hufvudstäderna. Om detta
besök har den norske resande skrifvit ett
musikbref till Aftenposten, hvilket, då
de båda nämnda konstnärerna äro väl
kända hos oss och innehållet deraf för
öfrigt är af intresse, här må
reproduceras.
»Det faller en förunderlig stillhet
öfver en,» säger brefskrifvaren, »när
man från det folkuppfyllda,
vagnskrum-lande Berlin kommer till det fredliga
Dessau; — inga hest skrikande
tid-ningskolportörer, ingen stram
poliskonstapel hvarken till fots eller till häst,
allt andas frid och landtligt lugn.
Bangården ligger här renskurad och
belyst af höstsolen, gatorna likaså; de
få, som man möter, gå omkriug med
en viss jovial trygghet, lugna i gången,
obekymrade om allt, "bara sneglande på
den främmande som passerar.
Vi frågade ett postbud: ’Hvar är
Asehanische Strasse 105?’ —
»Rummels hus» — — först rakt fram, så
till venster, derefter till höger och så
gatan rätt ned.» Man kunde af svaret
genast förstå på beteckningen
»Rummels hus», att den berömde pianisten
var välbekant för de goda
Dessau-boarna — åtminstone för postbudet.
Vi ringde på i n:o 105 och frågade
om Franz Rummel var hemma.
Tjenst-flickan bar upp kortet i första
våningen, och strax därefter hördes i trappan
ett obestämdt buller, närmast liknande
en kromatisk pedalmättad passage i en
Liszts konsertparafras, och Franz
Rummel stod der leende och gemytlig,
belsande och tryckande handen på mig
och min hustru medan frågor om Grieg,
Sinding, Svendsen och en hop andra
haglade öfver oss i ohejdad fart och
med stigande tonfall.
Så blefvo vi förda upp. En hög
ståtlig dam kom emot oss och helsade
bjertligt. Det var fru Leila Rummel,
enda dotter till Sam. Morse,
telegrafskriftens och dess apparaters
uppfinnare.
Gamle Morse lyste strax emot oss,
då vi trädde in i salen, på väggen i
ett präktigt porträtt, måladt af en med
honom samtidig kollega — han var
nämligen först målare. Hvilket skönt,
ädelt formadt hufvud! hvitt hår och
skägg, som böljade fritt ned på bröstet,
ansigtet ljust, vänligt och tänkande,
— ett af de »markerade». Fru
Rummel talade gerna och med berättigad
stolthet om sin far. »Vännen Franz»
stälde sig längst bort i rummet, der
, ljuset föll varmt och mildt öfver
bilden.
»Famos! nicht wahr?»
Två små hurtiga pojkar inträdde och
beundrade nog ej för första gången
»the old grandfather».
Min hustru och jag blefvo bjudna
till middag.
»Dessert ska’ ni också få — bara
norsk musik» — sade Rummel. Han
höll ord. »Vi begynna med Ivjerulf
— fin konstnär, nobel pianosats.» De
två Kjerulfhäftena genomspelades, så
kom Grieg, Sinding, Nordraak och
slutligen äfven »meine Wenigkeit» —
allt fick sina träffande karakteristiska
och fina kommentarier.
Hemlandets tonkonst, känd och kär,
susade förbi, än vild och djerf, än
drömmande och mild, sådan vår
ton-diktning är. Samtalet rigtades
naturligtvis på Norge. »Famoses Volk —
unruhig, immer Politik, — aber frisch».
Rummel håller af Norge; »jag är ju
der nästan hvar dag» säger han och
bläddrar igenom nothäftena. På miu
fråga, när han började spela norsk
musik, svarade han: »Då jag fick
noterna till Griegs F-dur-sonat och
pianokonserten i A-moll, — det var
1873 och 74 i Brüssel och Antwerpen,
sedan har jag spelat Griegs, Sindirgs
och edra saker i många städer både i
Europa och Amerika, merendels
framförande dem som noviteter. Han ti-g
fram sin omfångsrika konsertkalender
och visade mig 6n noggrann
förteckning öfver kompositionerna och
städerna, der de spelats. Då det
möjligen kan ha för läsarne ett
»musik-historiskt» intresse att känna namnen
på städerna, följa de här. I Belgien
och Holland: Brüssel, Eupen,
Antwerpen; i Tyskland: Berlin, Leipzig,
Eberswalde, Meiningen, Magdeburg,
Dessau, Köln och Kassel; i
Skandinavien: Köpenhamn, Göteborg,
Stockholm, Kristiania, Skien och Tönsberg;
i England: London; i Amerika:
New-York, Boston, Chicago, Brooklyn,
Orange, Montreal, Columbus och Saint
Louis. Ett rätt betydligt antal. Flere
tillkomma »bara jag får lefva ett halft
århundrade till,» sade Rummel.
Rummel går på jagt efter nordisk
musik, — han har ständigt lycka på
sina forskningsfärder. Nyligen fick
han tag i svensken StenhammaÄ op. 1,
konsert för piano och orkester. Jag
hörde verket och tror att det liksom
Griegs och Sindings pianokonserter får
en lysande framtid.
Fram på kvällen musicerades ånyo,
och till slut fingo vi Kjerulfs
Bondeidyll, käckt, friskt och intagande
spelad.
Flere stämningar korsades hos mig,
— det är dock för mig såsom norsk
musiker något egendomligt och
lyftande i att en främmande konstnär
drager verlden omkring för att bana väg
för vår unga tondiktuing; — kanhända
allt flere följa i spåren, men knappast
någon mera varmbjertad, förstående och
sin hela personlighet hängifvande än
Franz Rummel.»
––B––
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag har
utkommit:
För piano, två händer:
II ii gg, J. Ad.: Suite (Introduktion. Svher/.o.
Romance. Finale) Op 3. Tillegnad fru
Ottilia Berg, född Åberg. Pris 2 kr.
För violin och piano:
Peterson-Berger, \V.: Suite (Tillegnan
Serenata. Slummersång. Fackeldans) Op. 15.
Pris 2 kr.
Adelsköld A.: Aftonstämniny, sång utan
ord, arrangerad. Pris 50 öre.
För en röst med piano eller orgel:
Adelsköld Cl.: 2 Nya Psalm-Melodier
(a—e) Pris 50 öre.
För en röst med piano:
C o wen F. II. Snöflingan, Romans för
mezzosopran (h—d). Pris 50 öre.
Koven, K. de: Vinterns vaggvisa för
mezzosopran (c—ess). Pris 50 öre.
På Carl Gehrmans förlag har
utkommit: „ ’
För piano, två händer:
Hiigg, Gustaf: Sommar tankar. Sex
pianostycken (Valse lente. Barcarolle. Berceuse.
Valse Impromptu. Nocturne. Mazurka liumo
ristique) Op. 14. Pris 2 kr.
I ungdomsåren, värdefulla, lättare
pianostycken af kiinda tonsättare, samlade oeh
progressivt ordnade till bruk vid
pianounder-visningeu af Gustaf Hägg. Haft 1. Pris
kr. 1: 50.
Vid Pianot. Samling omtyckta
pianokompositioner. Band IV. Modern musik i
originalsättning. Pris 2 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
