Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anspråk, hvilka »Etudes symphoniques»
ställa på sin tolkare, hafva de blifvit
en prölVosten för hvarje med
pretention som konstnär uppträdande
pianovirtuos, och ej utan skäl introducerade
sig med dem Eugen d’Albeit för att
på sin tid med ett slag sälla sig till
de förnämsta af nu lefvande pianister.
Med hänsyn till tekniska svårigheter
kunna dessa Schumannska etyder
endast öfvertäffas af Liszts (»12 Etudes
d’execution transcendante», »6 Grands
Etudes de Paganini», likaledes
utarbetade efter Paganinis »Capricci» — deraf
nr 3 hans bekanta »Campanella» —,
»3 Etudes de concert»), i musikaliskt
hänseende stå emellertid dessa lägre
än Schumanns: det alltför bredt
virtuos- och bravurmessiga förkväfver ofta
de poetiska tankarnes fina blomster,
och alla styckena kunna derfor ej
kallas idealetyder.
Sådana idealetyder erbjuder oss, utom
Schumann och Liszt, i nyare tid endast
Rubinstein i op 23 (deribland den
berömda i C dur) och op. 93, Raff
i sitfc op. 130 (benämda »Etudes
mé-lodiques», eleganta, medulatoriskt
intressanta stycken), i särskilda etyder
ur op. 75 och 196, samt äfven kanske
Reinecke i op. 137, 145 och
Ess-moll-etyden op. 123, nr 2 med ett
uttrycksfullt, skickligt och smakfullt
behand-ladt tema. Bland senare tids etyder
af detta slag kan äfven Ludvig
Schyttes framhållas.
Skulle man utom de här ofvan
anförda etyderna äfven finna andra,
som kunde göra anspråk på att
räknas till idealetyderna, i den mening
vi tagit detta ord, så böia dock
musikvännerna ej sakna några af de här
framhållna mera betydande och vigtiga.
I alla händelser skall han genom ett
grundligt studium af dessa vinna
målet att ej blott tekniskt utan äfven
musikaliskt kunna lätt tolka
mästerverken allt ifrån Bach till närvarande
tid.
–-—
Utländsk musikrevy för
år 1896.
Söfverensstämmelse med vår
uppgift att göra Svensk Musiktidnings
läsare bekanta äfven med utlandets
musikförhållanden utom grannländer*
nas område, åt hvilkas
musiktilldragelser, som bekant, vi egna en särskild
uppmärksamhet genom ständiga revyer,
vilja vi här nedan redogöra för
musik-lifvet i den stora musikvärlden och
begagna oss dervid af den återblick,
som vid början af hvarje år meddelas
af »Die Signale», den bekanta, i
Leipzig utkommande musiktidningen. Denna
revy inledes med följande reflexioner,
hvarmed ock denna uppsats må börja:
»Allt för fort ilar tiden hän öfver
ting och tilldragelser; hvad som i dag
händt är i morgon nästan glömdt,
endast vid det verkligt betydande fäster
sig hågkomsten något så när. Den
allmänna jagten i musik och efter
musik ger nu mera knappast tillfälle till
en lugn besinning. Komponister,
sångare, virtuoser, dirigenter, allt trängs
om och skyndar nu efter framgång,
ära och rykte, den ene söker
öfver-flygla den andre, och den som icke
oupphörligt svänger hammaren, hans
lott är städets. Har konsten haft
mycken välsignelse af denna
kapplöpning? Vi ha egentligen ej kunnat
märka det. Emellertid kan en revy
öfver fjolårets musiklif kasta något
ljus öfver saken.»
På operans mycket omkämpade
område har åter igen en tysk
komponist vunnit segern, nämligen
Gold-mark med sin Heimchen am Herd
(»Syrsan vid spiseln»), en blandning
af sago- och folkopera, hvars
framgång påminner om »Hans och Greta».
Den 21 mars gick operan först öfver
scenen på hofoperan i Wien, ocb få
tyska teatrar återstå, som icke ha
upptagit detta anslående verk. Kienzls
ett år äldre Der Evangelimann, den
religionssvärmande sångaren, har under
förra året vandrat längre än förr och
genom Tysklands förnämsta städer letat
sig fram till Budapest. Äfven Donna
Diana af E. N. von Reznicek och
Lili-Tsee, japansk sagoopera af
Franz Curtis, äfvensom Die schwarze
Kaschka af Georg Jarno ha hört till
de mera gynnade operorna. Omkring
ett fjog andra tyska operor ha
upp-lefvat en enda representation; af dessas
komponister må nämnas som något
bekanta Xaver Scharwenka, Aug.
Bungert, Ignaz Brüll och II.
Zöllner. Dessutom har en mängd
enakts-operor utan större betydenhet sett
dagen i Tyskland.
Att franska operor förr gifvas i
Tyskland än i hemlandet förekommer
oftare än tvärtom. Prem érer af
franska operor i Brüssel å Monnai teatern
är, som bekant, ej ovanliga. En ny
opera Le Drac (»Der Fluthgeist») af
bröderna P. och L. Hillemacher
uppfördes sålunda för första gången i
Karlsruhe. Af franska operor
skyndade sig Wien att framföra
Messa-i g ers under våren på Opéra comique
i Paris gifna nyhet Chevalier
d‘Harman thai, som å ingendera scenen gjorde
lycka. Bättre framgång hade i
Leipzig (likasom i Brüssel och Milano)
Benj. Godards efterlemnade opera
La Vivandiere (»Marketenterskan»), En
nyhet på Stora operan i Paris var
Helle af Alph. Duvernoy och på
Opéra comique La femme de Claude af
Albert Cahen. Rouen, profseen för
Paris, bragte i dagen som nyhet La
Mégere apprivoisée (»Så tuktas en
arg-bigga»). Ett par nya enaktsoperor
Le Magicien af Paul Fiévet och Le
petit Lulli af Ch. Hess trädde fram
; i Valenciennes, hvilka produkter säkert
ej komma att täfia med denna stads
spetsar i berömdhet.
Från Italien, det bördigaste
operalandet, omnämnas »tre succéer»: La
Bohéme af Giacomo Puccini (först
på Teatro regio i Turin, sedan
flere-städes), Chatterton af R. Leoncavallo,
i Rom uppförd med stort bifall och
äfven i Milano och Bologna, samt
Andrea Chenier af Umberto Giordano
(först i Milano, en opera för hvilken
man rörde mycket på reklamtrumman).
Mascagnis nyaste operaverk,
»enaktaren» Zanetlo, föll på läppen i
Pe-saro men föll igenom i Milano. Ätta
andra operor blefvo mer eller mindre
väl mottagna på olika scener vid deras
premierer. Tre andra italienska operor
hittade väg till utlandet, af hvilka
endast Nozze istriana (»Istrianische
Hochzeit») i Prag gjorde lycka. Under
1896 ha ej mindre än 76 nya operor
och operetter gått öfver scenen i Italien.
Ungern träder af andra länder i
förgrunden med de i Budapest första
gången uppförda operorna Alar af
grefve Geza Zichy, Ballassa-Balinet
af Sig. Forkes, A Falu, Rossa
(»Dorf-lump») af Jenö llubay
(violinvirtuosen), Mathias Corvinus af Carl
Frotz-ler och Karen af C z ob ar. »Der
Dorf-lump» gjorde ock en afstickare till
Prag.
Från Böhmen sändes ut i världen
en novitet: Hedij af Zdenko Fibich
(Prag).
Af nya ryska operor fann
Dubrow-sky af Naprawnik väg äfven till
böhmiska landsteatern i Prag.
England har bidragit med två
nyheter: Shamus O’Brien af Villiers
Stanford, komisk opera på
irlands-dialekt, samt Gaisha af Sidney Jones
och Lionel Monkton, likaledes
komisk med japanskt ämne.
Amerika likaså med två: The
scar-let letter af Walter Damrosch och El
Capitan af John P. Sousa (båda i
Boston).
Belgien inskränkte sig till en större
opera: Herbergprinses af Jan Blockx
(Antwerpen).
Från Spanien har ingen nyhet
af-hörts, men i Lissabon lär operan Irene
af en tysk portugis Alfred Keil haft
framgång.
För operetterna ha Wien och
Paris haft bästa jordmån. I den
österrikiska bufvudstaden vanns största
framgången af Weinbergers
Schmetterling. Äfven Strauss Waldmeister
(i Stockholm »Förgät mig ej») Och
Suppes Modell ha i Here städer gjort
lycka. Andra operettnyheter här äro:
»Pumpmajor» af A. Neumaun,
»Bum-Bum» af J. Stern etc. I Paris har
den nu gammal vordne Ch. Lecocq
trädt fram, men hans Ninette gjorde
ingen succés. Edm. A udran har
haft ett halft dussin operetter att bjuda
på, af hvilka La poupée synes ha varit
bäst; Louis Varney har kommit fram
med La falote (i Stockholm »Blåa frun»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
