Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En 8mäktande dämpad valsmusik
tränger sig fram till våra öron, halft
döfvad af sorlet från gatan.
Halfskymning. Ljus från marschaller
och kulörta lyktor.
En äkta venetiansk natt.
Vi slå oss ned vid ett bord i dunklet
af några lagerträd utaoför ett af
boulevardens många nattkaféer.
Vi väcka uppmärksamhet, ty nattens
sirener vädra i oss rof och dessutom
ha de bvita mössorna hunnit blifva
kända.
»Champagne 1» skriker Crassus
tvärsäkert till svar på garponens stumma
fråga (det är det enda franska ord han
kan). Och »champagne* instämma vi
andra, ty vi dela reelt vår mäcenats
språkkunskap.
Korkarna smälla och drufvan perlar.
Stundens stämning föder sång.
Pojken höjer sin käpp och »Vi äro muntra
musikanter» ljuder pianissimo i natten.
Vi märka knappt sjelfva, att vårt
auditorium ökas i oroväckande grad,
förrän en ogenomtränglig ring sluter
sig om oss och smattrande applåder
belöna vår improviserade serenad.
»Jo nu ha vi råkat illa ut. Ni ska
få se det blir plikta för skrål
nattetid »
Det är Crassus, som gör
invändningen.
Men vi skola råka ännu mera »illa
ut». Ty man vill också resonnera med
oss, men bara »inhemskt» — från
fransk synpunkt.
Och så är det en dam, som särskildt
intresserar sig för oss. Gud! så vacker
hon är. Chic ända in i fingerspetsarne.
Smidig. Elegant. Eörtjusande.
Hvad hjelper det nu att vi alla
ledigt kunna säga: pardon och
il-ni-a-pa-dy-mal-madmoa8ell och å revoar. De
äro — tyvärr — inga stående fraser
nu längre.
Att låtsas, som det regnade, går icke
när man har att göra med det täcka
könet, och efter en stunds »funderare»
afbröt Parisarn tystnaden med att på
ren svenska under ett förbindligt le
ende yttra:
»Söt är du markatta, men gör oss
nöjet att försvinna. Du generar oss.
Sil vo plä.»
Hvartill Crassus ropar: »Tror ni hon
äi sminkad V»
Vi sågo damen rycka till, taga en
äldre herre, som hållit sig några steg
bakom henne och hvilken vi icke lagt
märke till, under armen, samspråka
med honom några ögonblick och så
åter vända sig mot oss med några
franska förfrågningar. Under tiden tog
hennes följeslagare fram ett kort och
skref några rader, hvarpå hon räckte
Parisarn det.
Ett hjertligt klingando au revoir.
Ett sista skälmskt leende från madame,
en artig lyftning på hattarne och paret
var försvunnet i människohvimlet.
»Hvad tusan skref han?» skrika vi
alla på en gång i chorus och tre hän-
der sträcka sig girigt fram emot
Parisarn, som håller upp kortet för att
bättre kunna studera det.
Döm om vår fasa!
Madame X.
från Sverige
anhåller förbindligast, att kerrarne — om
tiden så medger - göra henne iiran af ett
besök.
Markattan uppfyller nu en uttalad önskan
och försvinner, men hoppas vid dagsljus
bevisa, att fiiigen alldeles icke är oäkta.
Rue Fanbourg 41.
Jo — der sutto vi betydligt enkla,
hela kvartetten. Jag tror livar och en
af 033 — Gud förlåte oss synden —
hellre önskat sig hafva begått ett mord.
Anger, blygsel, ömsesidiga
förebråelser och — resignation.
»Ja’ sa ju henne, att hon var söt i
alla fall» menade Parisarn »och så är
det hennes eget fel: hvarför kunde hon
inte vräka ur sig sitt modersmål?»
Huru som helst — saken måste
klareras. Obrottslig tystnad.
I vanlig visittid följande dag sökte
vi upp gatan och numret. Blefvo på
det hjertliga8te emottagna.
Parisarn fick absolution för
»markattan» och Crassus återtog med
förtjusning sin insinuation om sminket.
Vi skulle naturligtvis »låta höra
oss» och 8jöngo igenom ett helt
konsertprogram.
Vår näpna värdinnas man, en solid
affärsman, var sjelfva gästvänligheten
och älskvärdheten. Och syperba
cigarrer bjöd han på, utom en raritet,
af oss särdeles gonterad: Cederlunds
guldgula Sec.
Vi skildes åt som de bästa vänner
och fingo upprepade gånger afgifva ett
heligt löfte att, om våra steg någon
gång stäldes till Stockholm, icke glömma
bort dem.
De voro nyss gifta och på
bröllopsresa men skulle snart vända åter till
norden. —
Se’n dess har det gått år. Vi ha
skingrats åt olika håll och delat skilda
öden. Och numera återstår af
»boule-vardqvartetten» endast en tiio: Jag
säg Pojkens dödsruLa nedristad i
tid-ningarne för någon vecka sedan.
Möjligen skola dessa rader, utan
vidare anspråk på att intressera
mäng-dtn, komma för dens ögon, om hvars
person handlingen hufvudsakligast rör
sig. Och hon ska 1 då säkert ha lika
roligt deråt som
Pumpen.
(Ur Hemmets tidning.)
Musikpressen.
Musikaliska konstföreningen
har till sina ledamöter utsändt (för
1896) följande musikalier:
Jacobsson, John: Tre stycken för
cla-rinetto, viola och piano, op. 45 (1.
Fantasistycke; 2. Lyriskt intermezzo; 3. Humoresk).
Körling, Ang.: Håtxinnlckrn, ballad för i
soli, blandad kör och piano.
______
Jacobssons stycken äro med
hänseende till instrumenterna ensemblemusik I
af ovanligare slag. Det blir emellertid
en vacker klangeffekt af dessas
förening och styckena äro i och för sig
mycket underhållande och musikaliskt
värdefulla samt af medelsvår grad. i
Stilen i dem är, som titlarne angifva,
omvexlande.
Körlings körverk »Håtunaleken» med
soli af hertig Erik (baryton) .och kung
Birger (tenor) är af blandadt
lyriskt-episkt innehåll. Kompositionen rör sig
med enkla harmonier, och texten af
Axel Åkerblom är musikaliskt
verksamt behandlad. Sång och
pianoackompanjemang äro lätta att utföra. Det
nära 70 sidor omfångsrika häftet
börjar med texten i sin helhet före
nottrycket.
Vi erinra, att det kostar endast 4
i kronor om året att vara medlem af
Musikaliska konstföreningen och erhålla
dess värdefulla publikationer. Nästa år
utdelas till föreningens ledamöter bland
annat hittills otryckta arbeten af Au g.
Söderman.
J. Jacobssons ofvannämnda stycken
kunna äfven köpas för 2 kr., Körlings
ballad för kr. 4: 50.
Från scenen och
konsertsalen.
Kungl. operan. Febr. 1, 5, 12, 15. Bizet:
Carmen (Carmen: fru Linden). -3. v.
Flo-tow: Martha (150e gäng.). — 6, 13.
Verm-liindingarne. — 7. Thomas: Mignon (Mig
non, Philine, Fredrik: frökn. Lindegren,
Krag-balle, Nilson ; \Vilh. Meister, Lothario, Laertes:
hrr Lernon, Bergström, Forsell). — 8, 10.
Gluck: lphigenia i Axdis, stor opera i tre
akter, efter Wagners bearbetning, öfvers. af
Fr. Hedberg (Klytemnestra, lphigenia. Arte
mis: fru Linden, frökn. Thulin, Karlsohn;
Agamemnon, Achilles, Kalkas, Arkas, en
thessalisk anförare: hrr Lundqvist, Bratbost,
Söderman, Lejdström, Nygren). — 9.
Hum-perdinek- Hans och Greta, Skuggbalett.
— 14 kl. 1,30: Symfoni-matiné. 1) Ellberg:
Symfoni, D dur; 2) Vieuxtemps: Adagio och
Rondo ur E-dur konserten för violin (hr S.
Kjellström); 3) Alfvon, U : Symfoni, F moll.
Kl. 7,30: Boito: Mefistofeles (Margareta-
Helena: frök. Frödin; Mefistofeles, Faust:
hrr Söderman, Odmann.
Södra teatern. Febr. 1—5. Fru Hin
(Flamma: fru Emma Berg, gäst).
Musikaliska akademien. Febr. 2.
Filharmoniska sällskapets andra
abonnements-konsert (XHI säsongen). Biträdande: solister:
(ru Ida Brag, hr Lundqvist; k. kofkapellet,
musikälskare; dirigent: lv. E- Hedenblad. 1
Rubenson, A.: Festmarsch för orkester; 2)
Svedbom: »I rosengärden*, för soli, kör, ork.;
3) Söderman, Aug : »Tannhäuser», ballad (hr
Lundqvist); 4) Svendsen, J.: Xorahayda,
legend för ork.; 6) Grieg, E.: Foran Sydens
Kloster, för soloröster, damkör och ork.; 6)
Heise, Peter: Efteraarsstormene, för
soloröster, kör och orkester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
