Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK’ MUSIKTIDNING.
91
Dente, F. A. Frieberg, J. Jacobsson,
A. M. Myrberg, C. W. Rendahl, A.
Bergensson, G. Brink, Ant.
Andersen, A. Körling, L. A. Lund, Jac.
Hägg, Rieh. Andersson’ A. Enderberg,
J. Kjellander; af yngre: E. Åkerberg,
H. Berens, Gösta Geijer, B. Beckman,
A. Dahl, V. Peterson-Berger, Gust.
Hngg, Knut Bäck, Preben Noderman,
H. Alfvén, E. Ellberg, Carl Carlander
samt tonsättarinnan »Ika» (Peyron).
Svenska tonsättarinnor.
jm
Jtt särskildt fästa oss vid
vetenskap och konst har den
kvin-T liga intelligensen i vår tid
utvecklat ökad verksamhet. Och i fråga
om konst är det här tonkonsten vi ha
för ögonen. Såsom utöfvande virtuoser
på såväl piano som violin ha kvinnorna
länge intagit framstående rum, såsom
skapande konstnärinnor ha de
egentligen först frnmträdt under senare
tider. Vi erinra då af utlandets mera
betydande tonsättarinnor endast om
Clara Schumann, Adolfa Le Beau,
Ingeborg von Bronsart, Auguste Holmes
och Agathe Backer-Gröndahl. Vårt
land är ej heller lottlöst i detta
hänseende, och vi presentera här en
fyr-väppling af svenska tonsättarinnor,
hvilka hvad djup och omfång af deras
tonskapelser beträffar företrädesvis
representera vår kvinliga
komponistverksamhet. Vid årets
Stockholmsutställning har visserligen ej såsom 1895 i
Köpenhamn beredts kvinnan tillfälle till
täfling på tonkonstens område; detta
hindrar oss dock ej att nu
uppmärksamma våra tonsättarinnor, hvilka för
cfrigt vid den nämnda danska kvinliga
utställningen gjorde sig mycket
bemärkta. Till deras här framstälda
porträttbilder foga vi nu korta
biografiska skisser.
Elfrida Andrée.
Tillhörande en musikalisk familj
föddes Elfrida Andrée den 19 februari
1841 i Visby, dotter af
provincialläka-ren A. Andrée och hans hustru, född
Lyth. En äldre syster till henne var
den utmärkta operettsångerskan
Fredrika AndréeStenhammar. Under flere
år åtnjöt hon undervisning i
födelsestaden af direktör W. Söbrling och
studerade sedan komposition och
instrumentation för Ludvig Norman i
Stockholm, der hon vid 16 års ålder
som privatist tog en utmärkt
organistexamen. Hon har äfven studerat
instrumentation för Gade i Köpenhamn.
År 1861 blef hon organist i finska
kyrkan härstädes samt 1862 äfven i
den franska. I Lufvudstaden verkade
hon också som ackompanjatris vid k.
teatern och i Musikaliska akademien
samt som sånglärarinna vid k. lärarinne-
seminariet och dess normalskola till
dess hon 1867 tillträdde sin ännu
innehafvande befattning som
domkyrko-organist i Göteborg, dertill enhälligt
vald.
Fröken Andrée har gjort sig känd
som en begåfvad tonsättarinna med
grundlig kompositionsteknik genom
orkester-, orgel-, piano- och sångsaker.
Musikaliska konstföreningen i
Stockholm har af dessa utgifvit en
piano-qvintett, en pianotrio samt »Snöfrid»,
ballad för soli, kör och orkester (äfven
i klaverutdrag). Likasom till denna
anonymt inlemnade har i Danmark
ut-gifvits en hennes sonat för piano och
en »Sång till näktergalen», en fint
utarbetad romans. Vid en internationel
täflan i Brüssel 1894 prisbelönades hon
för en orkestersymfoni, en stråkqvartett
samt en orgelsymfoni (nr 2) med
messingsinstrument, och i Köpenhamn vann
fröken Andrée 1S95 vid kvinnornas
utställning mycket erkännande, bland
annat af kritikern Ch. Kjerulf i
»Politiken», för sin der då utförda
stråkqvartett.
Bland hennes tryckta kompositioner
må äfven nämnas »Romanser för piano
och viol» samt en orgelsymfoni (nr 1)
i Augener & C:is edition. Fröken
Andrée är sedan 1879 medlem af
Musikaliska akademien och innehar
medaljen Litteris et artibus, en belöning för
hennes förtjenstfulla, mångåriga
verksamhet som organist.
Valborg Aulln.
Valborg Laura Aulin är född den
9 jan. 1860 i Gefle, syster till violinisten
Tor Aulin (se sid. 83), jemte honom
uppväxande i ett hem, der musiken
var dagligt bröd. Fadern blef 1863
anstäld vid gymnasiet i hufvudstaden,
der hon vid 13 års ålder började
studera harmoni för Albert Rubenson,
hvilket fortfor i tre år. På hösten
1877 intogs fröken Aulin i
konservatoriets pianoklass och studerade sedan
vid detsamma kontrapunkt och
instrumentation under ledning af Herman
Berens och Ludvig Norman. Efter
att ha lemnat konservatoriet 1882
eg-nade hon sig här åt musikalisk
lärar-inneverksamhet tills 1885, då hon
erhöll Jenny Lind-Goldschmidtska
stipendiet och reste utrikes, först i sex veckor
tagande undervisning i instrumentation
för professor N. W. Gade i Köpenhamn
och derefter under tvåårig vistelse i
Paris studerade under Godards oeh
delvis J. Massenets ledning samt äfven
tog pianolektioner efter Théodore
Ritters metod. Vid återkomsten till
Sverige återtog hon verksamheten som
lärarinna i pianospel och musikteori.
Här har hon uppträdt som pianist och
tonsättarinna. Bland hennes
kompositioner må nämuas Ballad för baryton,
kör och orkester, två stråkqvartetter
(en utgifven af Musikaliska
konstföreningen), Orkestersuite, Pianosonat och
mindre pianostycken, sånger med piano,
körer a capella, Julhymn för blandad
kör med orgel, tre damkörer med piano,
för hvilka hon vid kvinnoutställningen
i Köpenhamn 1895 af juryn för
bedömande af kompositioner erhöll ett pris
af 200 kronor.
Lago (Laura Netzel).
Då »Lago» 1874 lyckligt debuterade
som tonsättarinna med ett par a
capella-körer för fruntimmersröster å en af
Harmoniska sällskapets konserter,
undrade man mycket hvem den
komponisten kunde vara. Småningom fick
man veta det, och anonymiteten
skingrades fullkomligt, då tidningen Idun
1891 i bild och biografi presenterade
Lago såsom Laura Netzel, född
Pistolekors, sedan 1866 gift med gynekologen
prof. Wilh. Netzel härstädes. Laura
Netzel föddes 1839 i Finland, men
kom ett år gammal till Stockholm.
Hennes rika musikanlag utvecklades
först i pianospelet, som hon här
studerade för en tysk lärare Gisiko samt
för Anton Door från Wien. Derjemte
har hon studerat sång för prof. Julius
Günther och komposition för direktör
W. Heintze svmt för Ch. M. Vidor i
Paris. Som pianist uppträdde hon här
offentligt först 1856 och sedan å flere
kammarmusiksoaréer samt Harmoniska
sällskapets konserter, egnade sig sedan
åt tonsättning med stor flit, så att hon
nu skapat öfver 60 verk, till stor del
utgifna här, i Kristiania, Köpenhamn,
Paris och Berlin. Vi ha nyligen nämnt
(i nr 6) hvilken framgång hon vann
med flere sina tonsättningar i »Cour
artistique» i Paris, då desamma der
utfördes i början af detta år. Bland
Lagos många kompositioner må
anföras »Stabat mater» för kör, soli och
ensembler med orkester eller orgel
(ut-fördt här, i Paris och Helsingfors),
Pianokonsert med orkester, Kantat för
solo med dubbelkör, harpa, arrangerad
för två pianon, hvilken vann första
| pris vid täflan 1895 i Köpenhamn.
Vidare flere körer, svenska och
franska sånger, åtskilliga andeliga verk,
såsom kantat för solo och kör med
orgel, Davids 146:e psalm för kör och
orgel, Pianotrio, Suite för violin och
piano, violin- och violoncellstycken,
Pianosonat, Tre konsertetyder m. m.
Helene Munktell.
De som ha lyckan att födas och
växa upp i ett finbildadt musikaliskt
hem få icke allenast musiktalangen i
arf utan också ständig näring för dess
utveckling. Så har det varit fallet med
fröken Munktell, den första kvinliga
tonsättarinna, hvilken som sådan
debuterat på operascenen. Och detta skedde
med en framgång, som konstaterades
såväl af publikens bifall som af
kritikens dom, då hennes enaktsopera »I
Firenze» å Kungl. operan hade sin
premiere i maj 1889 och sedan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
