Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f Andreas Victor Abergsson,
justitie-råd, Musikaliska akademiens preses,
afled efter en kort sjukdom den 7
aug. Född 1835 af borgerliga
föräldrar i hufvudstaden blef han efter
skolstudier bär student i Upsala 1855, tog
der hofrättsexamen 1859 och inskrefs
i Svea hofrätt, blef der fiskal 1868,
assessor 1872, revisionssekreterare 1876,
expeditionschef i justiedepartementet
1883 och 1884 utnämnd till
justitie-råd. För flera offentliga och
kommunala värf togs hans duglighet i anspråk.
Mycket intrisserad för tonkonsten
och skicklig pianist tjenstg joide han
1875 — 76 som Musikaliska akademiens
sekreterare, förstnämnda år invald till
dess ledamot, och var från 1885 till
sin död dess preses, såsom sådan högt
aktad och omtyckt, likasom hans
redbara, humana karaktär förvärfvade
honom allas sympatier.
Sommarkonserter i landsorten. En
utvald kör ur det svensk-amerikanska
sångarförbundet har efter dettas
Stockholmskonserter låtit höra sig i
Vaxholm och norrländska städer. — I
Sö-dertelje och på Saltsjöbaden har
kon-serterats af sångerskan, fröken Lida
Stjernblad jemte harpisten G. Lundin,
som bekant anstäld vid Opéra comique
i Paris. — En konsertturné bar
företagits af sångerskan fröken Karin
Ohlson, som under flere år studerat för
de förnämsta lärare i Paris och varit
anstäld vid teatern i Monte Carlo.
Turnén sträckte sig till vestkustens
städer och äfven Norge. Fröken O.
ackompanjerades af fröken Ebba
Peterson, elev af den bekante pianisten
Wormser i Paris. — I Marstrand har
under konungens dervaro professor F.
Neruda, fröknar T. Hwass och E.
Sid-ner gifvit en konsert. A en
afskeds-soaré derstädes för konungen, strax
innan hans afresa, läto höra sig hr Fr.
Frederiksen, den i London bosatte
svenske violinisten, samt hr O. Morales,
elev af Musikaliska akademien. — Hr
Sven Scholander har äfver företagit en
turné vid vestkusten denna sommar.
Svenska artister i England.
Tenorsångaren Eugen Danchvardt har i
sommar vistats i London och vunnit bifall
derstädes samt haft äran uppträda för
prinsen af Wales och hertigen af York.
— Fröken Petrini har sjungit i
London för Covent Gardens direktör, som
lär ha engagerat henne för nästa
säsong. Hon medverkade der vid en
matiné och vann stort bifall.
–-<©––
Ett och annat från
musik-verlden.
Folksångs-jubileum. Österrikiska
folksången »Gott erhalte Franz den
Kaiser» var den 28 jan. i år 100 år
gammal såsom folksång. Enligt order
af kejsar Frai z tillkännagaf
guvernören i Wien, grefve Sauran, alt från
den dag9n eu hymn med musik
af Joseph Haydn skulle spelas och
sjungas som österrikarnes
nationalmelodi. Texten skrefs af jesuitpatern
Leopold Ho8cbka. Haydn erhöll till
belöning kejsarens porträtt och en stor
penningesumma.
Manuskriptet till denna hymn,
hvilken som bekant bildar kärnan af en
sats i en af Haydns vackraste stråk- \
qvartetter, finnes i behåll i
hofbiblioteket i Vien.
Med anledning af detta jubileum
egde en festföreställning rum i den
österrikiska hufvudstaden i Theater au
der Wien d. 12 febr., bevistad af
kejsaren och medlemmar af det
kejserliga huset, ministrarne och andra
hög-stälda personer. Kejsaren svarade på j
borgmästarens tal, att det gladde
honom att bevista den patriotiska festen.
Församlingen utbröt i stormande
bifall efter utförandet af folksången.
Rubinstein och hans namn. Då Ant.
Rubinstein vid pingsten 1872 kom till
musikfesten i Düsseldorf för att
dirigera sitt stora verk »Der Turm von
Babel», som då gafs för allra första
gången, uppstod en afton efter
repetitionen en häftig meningsstrid i
målar-klubben »Malkasten» om hur namnet
Rubinstein skall betonas. Det ena
partiet påstod att tonvigt- n låg på första
det andra att det låg på andra stafvelsen.
Då intetdera partiet lät öfvertyga sig,
beslöts att låta komponisten sjelf gifva
utslaget. En deputation skulle följande
dag framställa frågan för honom. Då
jag förut lärt känna honom fiån en
ytterst älskvärd sida, fick jag det
ärofulla uppdraget att föra ordet i denna
vigtiga angelägenhet. Knappt hade jag
dock slutat det väl öfverlästa talet förr
än han barskt for ut: »Med sådana
barnsligheter skall ni besvära mig! Jag
trodde att det handlade om någon
vigtig fråga, om mitt verk eller om konsten
i allmänhet; för mig få ni gerna betona
första, andra eller tredje stafvelsen, hur
ni behaga. Adjö!» I rappet voro vi
ute genom dörren, men af svaret
framgick en tredje möjlighet, som kunde
göra att begge parterna hade förlorat.
(E. Stier.)
Franz Schuberts klaver. Franz
Schubert lyckades först under sina sista
lefnadsår att få ett eget klaver och
detta befinner sig nu i Wiens museum.
Först var han tvungen att anlita sina
vänner, när han ville höia hvad hans
sånggudinna ingifvit honom. Helst gick
han till målaren W. A. Rieder, af
hvars hand man också har den
aqva-rellbild af Schubert (fr. 1825) som
finnes på den Schubert-utställning,
hvilken nu eger rum i Wien. Rieder hade
tidigt lärt känna Schuberts talang och
erbjöd honom beredvilligt att spela på
hans klavér. Schubert gjorde också
bruk häraf och detta så ofta, att det
blef olägligt för hans värd. Han kom
derför öfverens med Schubert att han
skulle med något tecken tillkännagifva
när denne var välkommen eller icke.
Tecknet bestod deruti, att om
rullgardinen vid ett visst fönster åt gatan
var uppdragen, så betydde det, att
Schubert fick komma upp, men var den
nedfäld, så ville våniDgens herre vara
i fred och ro. Man kunde nu ofta få
se Schubert med brådskande steg närma
sig buset, skjuta upp glasögonen och
titta upp till det betydelsefulla fönstie’;
glädje tyste ur hans blick när han blef
varse det gynnsamma tecknet, ledsen
drog han bort när tecknet afvisade
honom. Detta af Schubert till många
af hans kompositioner använda klavér
är förfärdigadt af den berömda
Wiener-firman Walter & Son och är nu af
Rieders enka öfverlemnadt till den
bekanta pianofabriksfirman Bösendorfer i
Wien, som gerna visar detsamma.
Pristäflan.
Sällskapet för svenska qvbrtettsångens
befrämjande inbjuder härmed svenska
tonsättare till täflan om pris lör llerstämmiga
kompositioner för mansröster.
Kompositonerna skola vara skrifna till
svensk text efter fritt val och utan
ackompanjemang, förbehållande sig sällskapet
egan-de- och förlagsrätt till de arbeten, som blifva
prisbelönade. Komposition, som är i enahanda
eller i liknande form förut från trycket
ut-gifven, kan ej i täflingen deltaga.
Täflings-prisen äro 250, 100 och 50 kronor, och kan
första priset endast tilldelas en
körkomposi-tion af större omfång. Ieke prisbelönad, men
lämplig komposition kan efter
öfverenskom-melse inköpas till qvartettsamlingen.
Såsom prisdomare fungera, enligt benäget
åtagande, Herr Professorn ra. m. Ivar
Hallström, Herr Fil. Doktorn m. m. V. Svedbom
och Herr Hotkapellmästaren m. m. R. Hen
neberg.
Kompositionerna skola före den 1
December innevarande år insändas t 11 Abr.
Lund-qvists Hofmusikhan lel, 8 Malmtorgsgatan,
Stockholm; och skola kompositionerna vara
försedda med tydligt skr fvet motto, dera f ’
afskrift skall finnas å ett medföljande,
för-segladt kuvert, innehållande kompositörens
namn och fullständiga adress. Rätt
förbe-hålles, att vid tillämnadt inköp bryta den
till kompositionen hörande namnsedeln.
Stockholm i Juni 1897.
Styveisen.
Svensk Musiktidning
N:o 11 — 12
med 27 porträtt af I. H’-Iter, F.
Rung, C. Nordqvist K. Henneberg,
I. Hedenblad, F. Neruda, F.
Rer-wald, L. Norman, A. Söderman,
S. Salomau, I. Dannström, G.
Wen-nerberg, Y. Srt dbom, I. Hallström,
K. Valentin, A. Hallén, E. Sjögren,
V. Stenhammar, T. Aulin;
Tonsättarinor: V. Aulin, E.
An-drée, H. Muuktejl, Lago (L.
Net-zel). — Fruar C. Östberg, M.
Linden, hrr A. Ödmann, C. F.
Lund-ovist. Pris 50 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
