Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kort derefter uppträdde Sigrid
Ar-noldson å samma scen för första
gången som Carmen. Äfven i detta parti
har hon skördat stort bifall, ehuru det
från ett och annat håll säges, att det
demoniska hos Carmen ej lämpar sig
rätt för hennes naturel. Samma år
under säsongen på Coventgarden-teatern
i London framträdde hon i »Philemon
och Baucis» och sjöng sedan i
Wiesbaden och Strassburg med stort bifall
Carmen och Rosina. Ar 1893 firade
sångerskan triumfer i Monte Carlo,
bland annat som Dinorah. En rasande
landsman skrifver härom: »Då jag i
Stockholm hörde Sigrid Arnoldson,
föreföll mig rösten alltför obetydlig, men
när jag nu här, oförströdd, hör henne,
är jag benägen att gå in på, att
konsten i sin höjd uppväger den andra
bristen. Och bland de många
sångerskor jag hört, förefaller mig ingen ha
öfverträffat henne i Dinorahs
skugg-aria. Men också var hon understödd,
icke öfverröstad, af Monte Carlos
berömda orkester. En skugga mot henne
var stackars Adelina Patti i Julias
parti. Hon tog sig, trots sina femtio
år, rätt nätt ut, men hon är som
skådespelerska underlägsen Sigrid Arnoldson
och många andra.»
Samma år återfinna vi henne på
Coventgarden i London.
I september samma år underrättades
vi om att Sigrid Arnoldson, liksom
andra »divor», skulle begifva sig öfver
till Amerika. Impresarierna Abbey och
Grau hade för en turné engagerat
utmärkta krafter, bland hvilka äfven
madame Melba samt hrr Lasalle och
Jean de Reszké. Första uppträdandet \
skulle bli i Chicago, derifrån kosan
skulle styras till Newyork, Kanada,
Mexico och Kalifornien. Sigrid
Arnoldson hade förbundit sig att sjunga
tio gånger i månaden efter 5,000 francs
för afton (enligt G. H. T.), hvilket för
hela turnén skulle göra en summa af
300,000 francs. Dertill kom fri resa
för fru Arnoldson med sällskapsdam,
kammarjungfru och »kurir». Det
förspordes nu här i maj 1894 att
konst-närinnan i Chicago hänfört publiken
som Cherubin samt jemte fru Eames
och mr Reszke firat triumf i Massenets
»Werther». Sophias parti i denna opera
sjöng hon äfven på Metropolitan-operan
i Newyork, der hon för öfrigt
uppträdde som Baucis, Carmen, Micaela,
Nedda m. fl. partier, såsom t. ex.
pagen i »F/garos bröllop», hvarom »The
World» yttrar: »En mera förtjusande
Cherubino än fru Arnoldson kan man
knappast tänka sig. I utförande,
utseende och röst var hon den
förtjusande, skälmaktige pagen och fylde
alla ögats och örats allra högsta
anspråk.»
Det säges dock äfven, att
Metropolitan operans enorma scen var för stor
för hennes röst i somliga partier. Äter
i London under säsongen samma år
sjöng hon der Nedda i »Pajazzo», och
kritiken tillerkänner henne företräde
framför Melba i afseende på den
dramatiska framställningen. Från
England begaf sig konstnärinnau till
Tyskland. Året derpå finna vi henne vid
början af året i Zürich, der hou vid
afskedsföreställningen som Mignon
väckte sådan förtjusningsfeler, att —
såsom det emellanåt händer divorna —
studenterna spände hästarne från
hennes vagn och drogo henne hem till
hotellet. Samma år sjöng hon denna
rol vid en galaföreställning i Nizza,
Rosina i Graz och Budapest, der ingen
sångerska efter Patti blifvit så hyllad.
I slutet af året finna vi konstnärinnan
i München och vid början af förra året
i Moskva och Petersburg. Vid senaste
kejsarkröningen i förstnämnda stad
hörde Sigrid Arnoldson till de utvalda
sångerskor, som bland många täflande
fick illustrera den lysande festen med
sin talang. Under gästspel i Tyskland
förra hösten fick hon af etorhertigen af
Hessen efter en representation af
»Carmen» mottaga guldmedaljen för
vetenskap och konst, och i början af
innevarande år erhöll hon en liknande
medalj af hertigen af
Sachsen-Alten-burg. I fråga om sådana utmärkelser
kunna vi erinra om att hon af vår
konung 1891 fick emottaga medaljen
»Literis et artibus».
I Petersburg och Moskva är fru
Arnoldson ständigt engagerad under
vintersäsongen, hvilken i Petersburg
den 16 mars detta år inleddes med
»Barberaren», der hon som Rosina
rönte så ihållande bifall efter
Dinorah-arian i lektionsscenen, att — liksom
här — hon föranleddes att äfven sjunga
»Echo»-sången af Eckeit och, då
bifallet ej ville sluta, äfven
»Näktergalen» af d’Alabieft’. De roler, hvilka
hon hade till uppgift att sjunga under
denua säsong i den ryska
hufvudsta-den, voro dessutom Mignon, Carmen,
Julia, Margareta i »Faust», Elsa,
Ma-non, Violetta, Lucie, Dinorah,
Cheru-bin, Nedda, Adina i »Kärleksdrycken»
och Gilda i »Rigoletto». Om hon kom
att sjunga alla dessa, är oss dock ej
bekant. Man finner emellertid, att hon
eger en omfattande repertoar, hvartill
dessutom höra Adalgisa i »Norma»,
Zerlina i »Don Juan» och »Fra
Dia-volo» m. fl. I början af
nästkommande december lär fru Arnoldson å
nyo skola sjunga i Petersburg och då
börja uppträdandet som Elsa i
»Lohen-1 grin».
Dessa ögonblicksbilder af fru Sigrid
Arnoldsons konstnärsverksamhet sedan
hennes sista hemlandsbesök kunna
naturligtvis icke gälla som en fullständig
teckning af densamma men torde
intressera vännerna af vår älskvärda,
talangfulla och berömda konstnärinna
och hennes konst.
Då vi hoppas att snart få återse
henne på vår operascen — kanske då
på den nya operan —, önska vi blott,
att hennes uppträdande här må omfatta
andra eller fler än de fyra operor, hvari
hon sjungit under sina båda gästspel
härstädes, äfvensom att hennes nästa
uppträdande här kan förberedas i så
god tid, att vår värderade
landsman-ir.na kan sjunga rolerna på sitt
modersmål, hvarigenom hon skulle i ännu
högre grad förvärfva sig publikens
sympatier.
––#––
Musik under utställningen.
Den stora musikfesten.
(Forts, från nr 13.)
’yffredje stora konserten i
musik-gyä hallen inleddes med Alb.
Ruben-sons konsertuvertyr »Drapa», ett verk,
hvilket så i melodiskt och harmoniskt
hänseende som till instrumentationen ,
röjer frisk inspiration och talang. Hr
Henneberg anförde. Derpå framträdde j
den ansedde danske komponisten P. E.
Lange-Müller med ett fint
orkesterstycke, »Sommernat ved Sundet» (ur
op. 51), efterföljdt af sånger:
»Improvisation om bord», »Muezzinens»
(tornväktarens) sång ur »Ved Bosporus»,
op. 41, samt »Gjenboens sang» ur
»I Mester Sebalds Have», op. 13, af
hvilka i synnerhet den sista, enkelt
behagliga sången väckte stort bifall.
Sångerna utfördes af danske
konsert-sångaren, tenoren V. Bielefeld med
kraft och smak. J. A. Josephsons
bekanta »Islossningen» för manskör
och orkester, med hrr Ödmann,
Forsell och Smith i solopartierne,
anfördes af hr Hedenblad. Första
afdei-ningen slutade med Svendsens
ypperliga D dur-symfoni, alltigenom
fängslande åhörarne genom sin liffullhet,
melodiska skönhet och geniala orkestre
ring. Komponisten sjelf dirigerade och
hyllades entusiastiskt. Stor talang i
orkesterns behandling visade också
Iver Holter i den »Suite» för stor
orkester, som började konsertens andra
afdelning. Denna är bildad åf
musiken till Goethes »Götz von
Berlichin-gen» och består af »Hyldingsmarsch»,
»Scene i skoven», »Erotik»,
»Fehm-gericht» (gammaltysk hemlig domstol)
och »Festligt optog». Den omvexlande
karaktäristiska musiken och ofta
intressanta instrumenteringen, specielt i
»Fehmgericht», väckte lifligt bifall.
Komponisten, den utmärkte dirigenten
för Kristiania musikförening, helsades
ock med kiaftiga applåder när han
besteg dirigentpallen. Afdelningens
andra nummer var Stenhammars
piano-konsert, första satsen, utförd af
tonsättaren och orkestern under hr
Hennebergs ledning. Ehuru spelad på en
utmärkt Malmsjöflygel tog sig
konserten ej rätt väl ut i den enormt stora
hallen. Ett ståtligt slutnummer var
Gades inledningsscen till »Baldurs
dröm» för soli, kör och orkester. Den
utgöres af vexlande sång mellan Brage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
