Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Duellanterna», »Baccbi barn», »Våren
och glädjen» samt »Ea reception i
Baccbi tempel», äfvensom för flere
stämmor: »Stjernan» (tenorsolo ocb
blandad kör) och andliga sånger. *
Afven för scenen har Dannström
lemuat några, »om ock,» såsom han
sjelf säger, »mindre betydande
arbeten ». Dessa äro: Skomakaren och hans
fru, komedi med sång i två tablåer,
bearbetad af Aug. Blanche (uppförd å
Mindre teatern 1847, sedan under
tit-larne »Skomakaren och hans hustru»,
»Surpriserna eller Skomakaren och bans
fru», »Maitre Gallochard och hans
hustru», gifven å Mindre och Södra
tea-trarne); Herr och fru Tapperman,
komedi med sång i två akter
(Djurgårdsteatern 1848, Mindre t. 1874); Doktor
Tartaglia, operett i två akter med dans
(K. teatern 1851) — denna pje-<,
reviderad af E. Wallmark, uppfördes
sedan med bifall under namn af
Cri-spinos giftermål på Stora teatern i
Göteborg 1878 (sedan 1893) med Vendela
Andersson d’ buterande i Smeraldinas
parti —; Lordens rock, komedi med
sång i en akt (Djurgårdsteatern 1861).
Ett förtjenstfullt verk af Dannström
är den sångskola, Sängmetod, som
utkom 1849 och i en ny reviderad,
till-ökt upplaga 1876.
Afven på det litterära området har
Dannström uppträdt. Som mnsikrefe
rent tjenstgjorde han i Dagligt
Allehanda och i Aftonposten 1848 och
1849, i Aftonbladet åren 1854 och
1855 samt utgaf »Från Sverige till
Amerika», en bok med många för
utvandrare värdefulla upplysningar. Hans
förra året tryckta Minnesanteckningar,
som lemnade pressen i slutet af förra
året innehåller intressanta och
värdefulla skildringar af hans egen
konstnärsbana samt personer och musik
förhållanden in- och utrikes från hans
konstnärstid och resor. Denna bok
prydes af hans porträtt såsom
femtio-åring ** och illustreras i slutet af en
vacker sång, »Du liten bard på lätta
vingar», till text af fru Vendela Hebbe
och tillegnad hennes dotter, fröken
Signe Hebbe, båda gamla, intima
vänner till Dannströms. Den senare var
också honom nära i hans sista stund.
Isidor Dannström var sedan 1851
ledamot af Musikaliska akademien och
utnämndes 1872 till riddare af
Vasaorden.
* *
*
Den gamle ton mästarens likbegängelse
i Solna kyrka var en särdeles högtidlig
och ovanlig sorgfest. Under en
sorgmarsch inbars den rikt blomsterhöljda
kistan, närmast följd af hans maka
* En af honom för blandad kör arrangerad
andlig säng till ord af H. Siitherberv, utförd
vid aftäckning af J. P. Cronhnmns
minnesvärd, Ur införd i Svensk Musiktidning 188(3
nr 10.
** Porträttet i detta nummer Ur taget efter
fotografi frän samma tid.
och en i utlandet bosatt sou af förs’a
giftet. Rytmiska koraler, sjungna
unisont af oravexlande vackra mans- och
kvinnoröster, förenade i slutversen,
utfördes å orgelläktaren, der den aflidnes
gamle vän, professor Byström, skötte
orgeln. Efter joi dfästningen, vid
hvilken, enligt den bortgångnes önskan,
inga^ personalier förekommo, spelades
i koret ett andante för stråkqvint» tt af
hofkapellister, derpå sjöngs en messa,
efterföljd af mansqvartett: »Mitt lif är
en våg», utförd af operasångare,
hvar-efter fru Vendela Andersson-Sörenseu
gripande vackert sjöng en af hans
andliga sånger, »Nu sjunker solen neder»,
med ord af J. L. Runeberg. Vid
graf-ven utförde mansqvartetten »Stilla
skuggor» och skalden Filip Tammelin
uppläste ett af honom författadt
varm-hjertadt afskedskväde.
–-
• En sommardag med
Mendelssohn.
|(|len 4 november detta år har ett
I ff halfsekel förflutit sedan Felix
Mendelssohn-Bartholdy gick
ur tiden, en melodiens furste inom
musikvärlden, älskad och värderad såsom
få af toukonstens stormän. Ett yngre
slägte med nya idéer har uppstått, som
underkänner melodiens gudaborua makt
och förlägger tonkonstens tyngdpunkt
i djupsinniga, torra tonkombinationer,
främmande för den musikaliska
känslan, i en iustrnmental massverkan, som
skall ersätta storheten i verklig och
naturlig musikalisk inspiration; men
ännu har detta slägtes koryféer ej
kunnat detronisera furstarne med guds
nåde inom tonkonstens rike från förra
hälften af vårt århundrade. Ännu
lyssnar man med stor njutning till
Mendelssohns verk. Hans
»Midsommarnatts-dröm», symfonier, uvertyrer och
kammarmusik, hans violiukonsert,
oratorier, capriccier, »Lieder ohne Worte»
m. m. skola ej så snart förlora sitt
värde för dem, som ega verkligt
musikaliskt sinne och älska ädla, formsköna,
örat smekande tonskapelser.
Jakob Ludvig Felix
Mendelssohn-Bartholdy var född i Hamburg
1809 den 3 februari. Namnet
Bar-tholdy hade fadern, bankiren Abraham
M., son till den judiske filosofen Moses
Mendelsohn (död. 1786), upptagit till
minne af sin svåger och till skilnad
från andra grenar af familjen.
Familjen, som sedan flyttade till Berlin, var
rik, och barnen fingo en fint bildad
uppfostran. De öfvergingo alla till
kristendomen och Felix blef varmt
religiös kristen. Derom vittna både
hans oratorium »Paulus» och hans
psalmer, samt äfven hans ord i hans
»Reseminnen», utgifna af hans broder
Paul. Felix gifte sig 1837 den 25
mars med Cecilie Charlotte Sophie
Jeanrenaud, dotter till en hugenottisk
andlig man. Hon vistades då hos sin
moder, som lefde som enka i
Frankfurt. Med henne hade Felix M. fem
barn: Karl, Marie, Paul, Felix och
Lilly. Äktenskapet var lyckligt.
Hvad Mendelssohn var som pianist
och kompositör känna alla musikens
vänner och idkare väl. Att
Mendelssohn efter mer än ett århundrades
glömska upplifvade Johan Sebastian
Bachs (född 1685 i Eisenach, död 1750
den 28 juli i Leipzig) allvarliga och
djupsinniga, i evangelisk luthersk anda
skrifna kompositioner, i synnerhet
genom att genomdrifva och sjelf dirigera
uppförandet af S. Bachs storartade
oratorium »Mattheus-passionen» — som
nu årligen gifves långfredagen i
Berlin — känna också alla gedigna
musikkännare väl till. Hans äldsta son Karl
har utgifvit hans biografi och
brefvex-ling med Goethe under titel: »Goethe
und Felix Mendelssohn» (1871). För
öfrigt finnes ett stort antal biografier
öfver honom af tyska skriftställare.*
Som pianovirtuos stod, som bekant,
Mendelssohn högt på sin tid, mindre
har hans mästerskap som orgelspelare
varit kändt. Denna sida af hans
storhet är framhållen i den berättelse, som
vi till ett minne af den genialiske
tonskalden här meddela.
Den i Berlin den 23 juni 1888
af-lidne musikskriftställaren och
komponisten Emil Naumann, Mendelssohns
elev i komposition, skrifver i sin bok
»Nachklänge» följande.
»År 1845 befann jag mig, såsom
lärjunge till den store tonmästaren, i
bergstrakten Taunus vid Frankfurt am
Main. Mendelssohn hade valt sin
sommarbostad vid badorten Soden, som låg
vid foten af den blåa bergskedjans
sluttningar, hvilka sträcka sig mellan
Rhens och Mains floddalar, — nejder,
som lifligt påminna om Albanerbergen
vid Rom. Jag bodde der i sällskap
med den numera (186U) aflidne Frans
Messer, den gedigne dirigenten af
Cecilia föreningen i Frankfurt — i
Kron-thal, en ensligt belägen kur- och
badort. Vi hade härifrån blott en qvarts
timmes väg till den af oss båda lika
mycket omtyckte som vördade
mästaren. Vägen derifrån var den allra
behagligaste och vackraste. Den gick
fram genom ängar och små med
löf-träd klädda skogsdungar, bestående
som vanligt i 8yd-Tyskland af stora,
vidt och bredt skuggande hasselbuskar,
mellan hvilka öfverallt de vackraste
utsigter öfver det i grannskapet
liggande bergets klyftor, sänkningar och
dalar öppnade sig. Det var mig
för-unnadt att två gånger i veckan vandra
genom detta på skönheter rika land-
* Mendelssohns porträtt jenite biografi
återfinnes i Svensk Musiktidning nr 7, årg.
1S90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1897/0125.html
