Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser, Alyarez som Walther och Vaguet som
David. Äfven fröken Brévals röst gjorde sig
väl gällande i Evas parti, ehuru denna rol
ej rätt lämpar sig för henne.
Orkesteranföraren, br Taffanel, blef ocksä hyllad.
Ofver-sättningen är pietetsfullt verkstäld af Alfred
Ernst pä rytmisk prosa, utom i några delar,
der versformen är alldeles nödvändig. (Spada,
St. D.)
London. Vid Filharmoniske sällskapets
konsert den 4 nov. skulle Edvard Grieg
dirigera, men sjukdom hade fjättrat honom vid
sängen, så att detta blef honom omöjligt.
Konserten, som hufvndsakligast utgjordes af
Griegs arbeten, var dock talrikt besökt och
bifallet entusiastiskt.
Carl Rosas operasällskap har nyligen
af-slutat en säsong å Coventgarden teatern.
Programmen ha mestadels upptagit namnen
Wagner, Bizet och Mascagni. En särskild, lätt
förklarlig uppmärksamhet väckte dock en
opera »Diarmid» af den unge skotske
tonsättaren Hnmish Mac Cunn, som haft till
textmedarbetare ingen mir.dre än markisen af
Lorne, en af drottning Victorias mågar. Vid
premiären af operan, hvars både musik och
libretto ega en bestämd nationell,
gaeliskskotsk prägel, anförde kompositören sjelf,
och i den k. logen satt librettoförfattaren
mellan två af sina svägerskor, prinsessorna
Alexandra af Wales och Helene af
Schleswig-Holstein. Operan väckte formlig entusiasm,
och publiken gaf sig icke förr än både
kompositören och librettoförfattaren framträdt på
scenen. En tysk tidning har emellertid
meddelat, alt operan ej gjorde någon lycka. Om
tonsättaren hade Svensk Musiktidning 1889
att förmäla, det den då 20-årige musikern
väckt mycket uppmärksamhet med en kantat
• Bonny Kilmeny» samt orkesterverk, hvilka
gåfvo anledning att spå honom en stor
framtid som komponist.
–––––-
Dödsfall.
Btndl, Carl, komponist, född 16 april
1838 i Prag, död derstädes 20 sept.
B. var 1864 kapellmästare vid operan
i Brüssel, sedan 1866 kordirigent i
Prag. Han har komponerat flere
natioDalopeior (»Leila», »Bretislow»),
kammarmusik, körer och solosånger.
Fournier, E. E. A., talangfull
komponist, född 11 okt. 1864 i Paris, död
i Joinville-le Pont. F har komponerat
två operor, »Stratonice» och
»Carlo-man», samt talrika sånger. Han var
elev af Delibes och Th. Dubois.
Godefroid, Felicien Dieudonné Jos.
Guill., berömd frausk harpvirtuos och
komponist för sitt instrument, född 24
juli 1818 i Namur, död 12 juli i
Vil-lers sur mer. Han egnade sig först
åt pianospelet, men harpan blaf hans
hufvudinstrument, då han 1830 blef
elev vid Paris-konservatoriet.
Nader-mann och Labarre voro hans lärare.
1834 trädde han fram som harpvirtuos,
ansedd som en af de största. Förutom
en mängd kompositioner för harpa och
piano har han skrifvit ett par operor,
hvaraf »La harpe d’or», opera i två
akter (1858 å Théåtre lyiique) gjorde
mest lycka.
Günther, Otto, d:r, direktör för
konservatoriet i Leipzig, dog nyligen
derstädes 75 år gammal.
Hess, Carl, pianist och komponist,
född 7 juli 1840 nära Mannheim, död
2 sept. i Dresden, der han lefvat och
veikat sedan 1862. H. har skrifvit
en pianotrio samt åtskilliga
pianostycken, sånger m. m.
Erolop, Franz, k. preussisk
kammarsångare, basist vid bofoperan i Berlin
sedan 1872. K. var född i Böhmen
1839, lemnade 1861 den påbegynta
juridiska banan, utbildade sig för R;ch.
Levy i Wien som sångare och
debuterade 1863 i Troppau i »Eruani».
Han var en mångsidig konstnär och
särdeles utmärkt som basbuSo.
PlUddemati», Martin, bekant
sång-och baladkomponist, musiklärare och
skriftställare, född 29 sept. 1854 i
Kolberg, död 8 okt. i Berlin.
Rossi, Marcello, talangfull violinist,
född 16 okt. 1862 i Wien, död 4 juni
i Bellagio vid Comosjön. Rossi
kon-serterade i Stockholm 1894 (se Svensk
Musiktidning nr 4 detta år, deri hans
porträtt och biografi förefinnas)
Thayer, Alexander Wheelock,
amerikansk författare, bekant
Beethovenbiograf, född 17 okt. 1817 i
Massachusetts, död 15 juli i Triest, der han
från 1865 varit amerikansk konsul.
Af hans Beethoven-biografi ha tre band
(1866, -72 och -78) utkommit och
ma-terialier efterlemnats till ett fjerde. Af
Th. har man äfven »Chronologisches
Verzeichniss der Werke L. v.
Beethoven» (1865) och »Ein kritischer
Beitrag zur Beethoven-Litteratur» (1877).
Sina studier öfver Beethoven började
Th. redan 1849. Han var 1861
an-stäld vid amerikanska gesandtskapet i
Wien.
— –––-
Hvarjehanda.
Biilow och Rubinstein. Vid en
filharmonisk konsert i Berlin för nio år sedan
strök Bülow Rubin8teius »Ocean»
symfoni från programmet med de orden:
»Sådant osammanhängande verk som
detta vill jag inte dirigera. För att
uppföra sådant otyg skall man vara
en dirigent med långt hår.»
En musiktidning i Berlin lexade upp
Biilow för ett sådant beteende, och
Rubinstein tillskref nu redaktionen
följande bref.
S:t Petersburg, 18 jan. 88.
Tillåt mig att uttala mitt hjertliga
tack för det mig tillsända n:o 2 af
Eder tidniDg och för det vänliga del-
tagandet för min person och mina
kompositioner, hvilket jag läser deri. (Jag
är i det hänseendet just icke
bortskämd af pressen)
Ar det samme d:r Hans, friherre
von Biilow, som jag känt i 30 år och
som efter uppförandet af min opera
»Nero» i Hamburg kysste min hand
i Streits hotell samt ofta i tidningarne
lofprisat mig, så är hans yttrande om
min komposition mig likgiltigt, och
jag kan för framtiden nära det hopp,
att han i morgon åter finner det stort
och godt, som han i dag förkastar, så
som det händt honom med
kompositioner af Mendelssohn, Brahms och
Reinecke. Jag endast förundrar mig
öfver, huru han med sina mängahauda
bestyr har funnit tid att taga mått af
mitt hårl Det har icke fallit mig in
att undersöka längden af hans öron;
det kanske kunde ha varit mig till
nytta. För öfrigt hoppas jag, att hans
yttrande icke skall omstämma
musikerna och publiken, som alltid hittills
visat öfverseende med och sympati för
mina kompositioner, och jag ber Eder
med mitt upprepade tack mottaga
försäkringen om den hängifvenhet,
hvarmed jag har äran förblifva Eder
Anton Rubinstein.
Engelsk puritanism. Det är bekant,
att i England dramatiska verk eller
operor, hvilka handla om bibliska
ämnen, icke få uppföras.
Teaterdirektörerna gripa derför ofta till underliga
medel för att kringgå detta förbud,
när de vilja uppföra verk, som gjort
lycka utomlands. Vanligen begära de
att författaren skall ändra titel och
namnen på personerna i pjesen,
hvari-genom ämnets »helighet» kan maskeras.
Så gifves Rossinis »Moses» under
titeln «Peter, eremiten», och Verdis
»Nebukadnezar» kallas för »Ninus».
Covent GardeDS direktör har nyligen
anmodat Saint Saéus att ändra namnen
på personerna i hans opera »Samson
et Dalila» äfvensom att låta murarne
störta samman för en blixtstråle. Då
Saint-Saens emellertid ej vill medgifva
dessa ändriDgar, är hans opsra, såsom
hittills, endast åtkomlig för
oratorie-sällskap. Likaså har den bekante
im-presarien Gye, som är en beundrare
af Goldmarks »Drottningen af Saba»,
velat förmå komponisten att förse
denna opera med en ny libretto, men
äfven Goldmark är omöjlig att
öfver-tala.
Velocipeden och pianospelet. Det
påstås, att velocipeden äfven inverkar
på musiken och särskildt pianospelet,
emedan åtskilliga UDga damer, som
hittills spelat piano, nu hjula i stället
och arbeta med hjulpedalen i stället
för med pianots. Pianofabrikanterna
påstås ha blifvit mindre angenämt
berörda häraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
