Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d. v. s. efter det som egeutligen utgör
det dramatiska konstverkets väsen att
skildra hvad som föregår i själen hos
den enskilde och massorna.
Man finner att Gonnod icke skattar
just så högt publikens ästetiska
omdömesförmåga; men han bifogar til) denna
betraktelse den behjertansvärda
uppmaningen: publik och författare äro
dertill kallade att ömsesidigt uppfostra
hvarandra för den sceniska konsten;
publiken skall för auktorn vara
kriteriet på och domaren öfver det sanna;
auktorn skall inviga publiken i
grund-begreppen och vil koren för det sköna.
Musikbref från Paris.
Paris d. 4 jan. 1898.
Den förflutna höstsäsongen
karaktäriseras af tvenne företeelser, som
synas tyda på, att den demokratiska vind
som blåser genom vår tid, äfven satt.
sina märken på musiklifvets område.
Dessa företeelser äro: de populära
konserterna på Ambign teatern och
kon-servatioriekocsert erras förändring af
lokal.
Samma 83’mpati för de små i
samhället, som lik en mäktig våg
strömmar genom Zolas senaste roman
»Paris», samma ekönhetskraf, för hvilket
Octave Mirbeau i sin senaste dram
»Les mauvais bergers», gör sig till tolk
genom de gripande orden, han lägger
i sin hjeltes mun: »ty hur fattig en
menniska än är, så lefver han dock ej
af bröd allena, han har samma rätt
som den rike till skönhet», samma tro
på det berättigade i den stora
mängdens fordran att äfven få något med
af kulturens frukter är det som
framkallat ett sådant företag som (de
populära kammarmusikkon8erterna) »Les
jeudis populaires de 1’Ambigu» och som
kommit konservatoriekonserterna att
träda ut ur exclusivitetens förnämhet.
Som ett stort steg i riktning mot
det ideal, vetenskapen redan länge
formulerat i sin lösen: »allt åt alla»,
måste man ju beteckna det af
»LaSo-ciété des concerts du Conservatoire»
fattade beslutet att öfvergifva
konservatoriets visserligen i akustiskt
afse-ende oöfverträffiiga, men alldeles för
trånga lokal, dit endast några få
pii-viligierade kunde få tillträde. Om
svårigheten att få biljetter till dessa
konserter kan man få en föreställning af
det faktum, att nästan alla platser
varit abonnerade och gått i arf från far
till son. Naturligtvis har denna nya,
för vederbörande lika hedrande som för
pubhken glädjande, åtgärd hälsats med
utomordentlig hänförelse. Något
lämpligare kan väl ej tänkas än operans
stora, härliga lokal, som nu hvarannan
söndag är fyld från golf till tak af en
entusiastisk publik. En vtrklig
hög-tidsstämning rådde under den första
konserten den 12 dec. Också är det
ej ofta man får höra Beethovens
nionde symfoni tolkas på ett sådant
storslaget och inspireradt sätt som uf mr
Taffanels oikester, hvilken på ett
lysande sätt häfdade det rykte, den åt
njuter i både in orh utlandet.
Lyckligt val la, med här syn till »la piéce
de resistance» voro de öfriga nnmien
på programmet: Lalos graciösa rapsodi,
komponerad på norska tema, Berlioz
»Beatrice ocli Benedict» samt Webers
brillianta ouverture till »Euryauthe»,
som afslutade den intressanta
konserten.
Äran af initiativet till
Ambigukon-serterna lär tillkomma den franske
för-fataren Oatulle Mendés, hvilkens
entusiasm för saken vunnit liflig genklang
hos en mängd framstående artister, som
till och ined lofvat sitt biträde gratis.
Till följd häruf kan priset ställas myc
ket billigt, från 2 francs till endast
50 cent, för pariserförbåPauden oerhördt. i
Hvarje torsdag erbjudes sålunda äfven
åt dem, som ej ha råd att betala
mycket, det bästa, som i musikalisk
afse-eude framkommit ucder gamla och nya
tider. Bland de framstående krafter,
som medverka, intages det förnämsta
rummet af don s. k Beethovenkvartet
ten, bildad af herrar Clievillard,
Schneck-lud, Albert och Cesar Geloso, Tracot
och Monteux, samt den berömda St.
Gervaiskören a Capella, anförd af mr
Cnarles Bordes.
Musiknumreu inledas af en korlare j
»coDference», som i sin mån bidrager
till det instruktiva och förädlande
inflytande på den stora publikens smak,
hvarför dessa konserter äro afsedda.
De utgöra sålunda en väidig pendant
ti; 1 »Les samedis populaires de 1’OJéon»,
h vares t man hvaije lördag har tillfälle
att åhöra litteraturens mästerverk,
föredragna på ett utmärkt sätt.
Synnerligen intressant var-den tredje
konserten e’s’lidne toisdag då den
nämde kören utförde julmusik fråq
såväl gamla som nya tider, såsom tvänne
motetter af Nanini, (1540—1007) några
gamla julsånger ytterst fyndigt satta
för 4 stämmor af Gevaeit, gregorianska
melodier, sublima i all sin enkelhet,
och ut trag ur Sob. Bachs
»Juloratorium» cch Cesar Francks »Redemption«.
Förmodligen bekai.t för denna
tidnings läsare är operans upptagande af
»Mästersångarne», som blifvit en verklig
»succés fou», då deremot »Valkyrian»
för några år sedan endast kundo glädja
sig åt en »succés d’estime». Till det
charmanta utförandet, i allo värdigt
W’agners mästerverk, samt till
Massenets »Sappho» på Opéra comique skall
jag i ett följande bref återkomma.
Wagner tycks nu ha fått fast fot
häretädes. Mr Lamoreux, hans kanske
varmaste apostel Lär, kommer snart
att se sin läugo Lärda önskan om en
Wagnerteater realiserad. En sådan
håller på att byggas och anses skola
bli färdig till expositionen år 1900.
Som Lamoureux, till följd af
rustningarne till den förestående
teaterkam-panjen, ej har tid att dirigera de
berömda konserterna i Cirque d’E’é, hade
man fruktat, att dessa skulle upphöra,
en fruktan, som dock till alla
musikvänners glädje ej besannades. Mr
Che-villatd har fattat taktpinnen, som tör
tillfället öfvergifvits af dessa kända
konserters stiftare, och den alltjämt lika
stora freqvcii8en visaratt publiken
kommer att förbli »concerts Lamoureux»
trogen. Också är denna dess sympati
berättigad; mr Chevillard är en
musiker af stort värdo och besitter många
af de egenskaper en dirigent bör ha’,
mycken precision, schwuDg och rutin
samt en omsorg om detaljen som
ingalunda verkar störande på ensemblen.
På den första konserten, som för
några söndagar sedan inledde säsongen
på ett synnerligen lyckadt sätt,
utfördes Beethovens nobla uvertyr till
»Egmont», Schumanns egendomliga och
uttrycksfulla symfoni i d, ett intressant
prélude till första akten af »Fervaal»
af D Indy, en »Tableau- musical» af
Rimski-Korsakow, som väckte
berätti-gadt uppseende genom sin saftiga
kolorit och luftiga instrumentation, samt
till sist Saint Saens symfoniska poem
och Wagcers Tannhäuser-uvertyr.
Följer M. Chevillard sin företrädare
värdigt i spåren genom att vid valet
af program tillgodose de mest skild»
smakriktningar, så sviker ej häller mr
Colonne sina traditioner i sagda
afse-ende. Vid sidan af något »standard
vvork» figurera ofta nya namn på hans
program, och i synnerhet kan det unga
Frankrike ej beklaga sig öfver att ej
få sina verk uppförda. En konsert
eg-nades nyligen till och med uteslutande
åt tvenne uuga tonsättare, DTndy och
Pierné, hvilka själfva anförde sina
kompositioner.
Vincent DTndy är elev till Ce.-ar
Fiv.nck, som lär ha yttrat om honom:
»Je ne sais pas å notre époque de
mu-sicien possédatt un plus remarquable
entente de l instrumentation » De vid
detta tillfälle hörda kompositionerna,
»Clair de Lune», étude dramatique pour
voix et orchestre, prélude ur »Fervaal»
och »Walleustein», préface symphonique
å la trilogie de Schiller, jäfvar på
intet vis detta beröm. DTndy egeren
oftast mycket lycklig uppfinning och
verklig genialitet i orkesterbehandlim
gen. Hans »Wallenstein» utmärkes af
mycken karakteristik och ger en
synnerligen god relief åt det Schillerska
dramat. Hans musik får dock
stundom en viss tyngd genom sin rika
utarbetning och musikaliska lärdom,
hvarför han ej heller är så populär som
Gabriel Pierne, hvilken eger mycken
klarhet utan att derför förfalla till
någon banalitet. I hans konsert för
piano och orkester eller snarare orkester
med piano, skickligt gjord ehuru väl
mycket påminnande om kända mönster,
särskildt Saint-Saéns, beundrade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
