- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 18 (1898) /
35

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ain ovanligt vackra apparition,
hvar-je,mte hans glada och behagliga sätt
att vara gjorde honom mycket omtyckt
i sällskapslifvet. Populär var han
också som konsertsångare, då han gjorde
furore med Abts sentimentala »Nu är
det natt» m. fl. bassånger i denna stil.

Han var två gånger gift, och bland
hans efterlefvande barn äro två från
första giftet bosatta här i Stockholm,
nomligen Lilly, gift med
hofkapellmä-stare Rieh. Henneberg, och Constance,
anstäld vid Dramatiska teatern och gift
med skådespelaren vid Vasateatern hr
Oscar Byström.

Arvid Ödmanns jubileum.

25:e årsdagen af sin första
de-but å kungl. operan, den 14
• \’j‘ sistlidne februari — hvarom här
förut påmints — blef Arvid
Öd-mann, såsom man väl kan förstå,
föremål för en ovanlig både hjertlig och
storartad hyllning, hvars alla detaljer
ej här kunna beskrifvas, så som de
dagliga tidningarne i spaltlånga artiklar
kunde relatera dem dagen derpå.

Jubileumsdagen fick han redan i sitt
hem mottaga en mängd lyckönskningar
i bref, kort, telegram och åtskilliga
presenter samt buketter.

Då hr Ödmann på eftermiddagen
nedkom till sin klädloge å operan, var
denna festligt smyckad och upplyst.

Å ena väggen voro anbragta hans
initialer »A. Ö.», rundtorn försilfrade,
stora palmblad samt omkring det hfla
rika flaggdekorationer, upptagande hela
väggen. I hvardera hörnet var anbragt
ett standar. Öfverst å det ena lästes
14/s 1873 och derunder: Pamino, Don
José, Zephoris, Lohengrin; och å den
andra l4/ä 1898 och derunder:
Fernando, Romeo, Raoul, Georges Brown.

Å den andra väggen var anbragt en
strålande gasdekoration — »A. O.»
med en lyra jemte dekorativa
flagganordningar, betäckande hela väggen.

Festföreställningen på operan började
kl. half 7 och bevistades af hertig Carl
med gemål samt en fulltalig publik,
hvaribland märktes öfverståthållaren
Tamm, riksmarskalken v. Essen,
general Lagerberg, grefvinnan Taube, f.
Grabow, professorerna Günther och
Hallström m. fl.

Under aftonens lopp, då herr
OJ-mann utförde Fernandos parti i
»Leonora», var han föremål för ytterst
lifligt bifall, och hyllningen kulminerade
till sist i otaliga inropningar,
lagerkransar, blomsterlyror och slutligon ett
regn af små kransar och buketter.
Äfven dyrbara presenter, såsom en
pokal, ett skrin med en större
penningsumma, en vas af silfver med rosor
etc., hade han att framvisa vid
inrop-ningarne.

Aftonens högtidlighet slutade med
en anslående, animerad fest för herr

Ödmann å Grand Hotel, bevistad af
omkr. 400 personer. Tal höllos af
operachefen, kammarherre Burén, och
operasångaren hr C. F. Lundqvist för
jubilaren, som i hjertliga ordalag
frambar sin tacksamhet till operachefen,
kamrater, kapellmästare, regissörer,
recensenter och publik — till alla som
»varit så öfverseende med hans fel som
människa och konstnär». Härefter
framträdde herr Personne och uppläste
nedanstående vackra poem af Ödmanns
forne lärare Frans Hedberg. Ett
hundratal telegram upplästes sedan. Äfven
för herr Ödmanns fru och deras båda
söner höllos tal. Festen slutade med
ett lustigt »nachspiel», då i den
förmörkade salen skioptikonbilder, visande
episoder »ur Arvid Ödmanns lefvernes
historia», förevisades, ritade af Victor
Andrén och hvars text af Selfrid
Kin-manson väl framsades af hr Brag.

En liflig dans följde härpå.

Till

Arvid Ödmann

den 14 februari 1898.

Du helsats nyss utaf den fylda salen
Med blommor, kransar, höga bifallsrop.

Och nu härinne hyllas du med talen
Och sångerna från dina vänners hop.

De halva samlats kring dig, gamla, unga
Med tack for flydda fem och ljugo år;

Med glädje öfver att de hört dig sjunga
I kväll än lika varmt som i din ungdoms vår.

Din gamle vän och lärare vill fästa,

Han ock, en blomma i din hederskrans;

Ty i ett fall han mins dig som den bästa
Af de elever som då voro hans.

Fast sångare, du ej på klangen lade,

! Som andra, högsta vigten vid din sång.

Nej, textens ord för dig ock värde hade —
Försummad nästan jemt, misshandlad mången

gång.

Det kan ej nekas att i unga dagar
En smula bredt det var, ditt Vermlandsmål,
Men snart det mildrades af vanans lagar,
Fastän det aldrig mistade sitt stål —

Den klangen tog du med från hembygdsbergen
På bottnen af din ärliga natur,

Och ännu har den ej förlorat färgen,

Den friska, med sin doft af skogens gran

och fur.

Jag mins ditt första steg på scenens bräder,
Det togs vid Mozarts härliga musik
I sagoprinsens i Taminos kläder
Med stämma som, fast rädd, klang full och rik.
Den kvällens eldprof manligt genomgick du,
Och vishetslönen blef ett nytt kontrakt,

Om rätt jag mins, tolf hundra kronor fick du —
Ett nytt, ett lysande bevis på sångens makt!

Så fingo vi en arfprins, född att bära
De ty-tnade tenorers spira än;

Ty hvarje gång en dynasti var nära
Att slockna ut, vi fått en ny igen.

När Sällström hade tystnat, Günther höjde
Sin röst — när Strandberg gick, kom Ar-

noldson;

Men i sin fulla kraft han länge dröjde
Och du tick bidande stå tronen långt ifrån.

Men tryggt det var for oss likväl att veta
Det mannen fanns, när stunden inne var,

Och att du fick i lugn och ro arbeta
För segerdagen tills den frambröt klar.

Synd vore säga att persona grata
Du var den tiden, såsom nu du är;

Men tåligt lät du klandrarena prata

Och tänkte inom dig: »den som kan vänta, lär!»

Du sjöng Nourcddin, Edgar och Alfredo
Och Oberon, Philémon, Benoit,

Var alltid villig och var alltid redo
Din plats att fylla mönstergillt och bra.
Omdömet lydde så, att du var »snäll» i
De många smärre roller som du fick
Men så för tredje gången kom Trebelli,

Den stora sångerskan, med röst ej blott, men

blick!

Tack vare henne, hon som kunde spåra
Ditt rätta kynne, fick du så en dag
Framträda som Fernando i Leonora,

Och seger vann du, seger öfver lag!

Från denna stund var motståndsisen bruten
Och fram du gick ur skuggan der du stått,

Diu första stora framgångsfröjd var njuten,

Och du var konung nu, men ej för dagen blott!

Ty säkert har du sedan lyckats hålla
Publiken fången uti sångens band,

Har som Romeo vetat att förtrolla
Hvarenda ungmö i vårt hela land.

Som Don José du vetat skönt dem skrämma,
När svartsjuk vrede i ditt öga brrnn,

Som Faust du deras hjerta satt i klämma,

Och ingen Bergakung ett sådant bifall vann. —

Och detta är ej endast stundens tycken,

Tv öfver dem din eångarkonst står höjd.

Den plats du vunnit rubbas ej af nycken,

Och ännu är du ej af tiden böjd.

När snart den nya tempelsalen fylles,

Af högtidsklädda skaror denna höst,

Vårt hopp är att den invigs och förgylles
j Utaf det äkta guld som klingar i din röst!

Din framtidsdröm af ingen (ramgångs våda
Till sken förvandlats i vår snöda verld,

Och derför gläder det oss att dig skåda
Trots alla rökverk, dock så fri från fliird.

Som få har du Btått profvet i det stycket,

Ty mannen är densamme som förut,

Det är för konstnärn dock det bästa smycket
Och det gör minnet ljust, när sångan tagit

slut!

Frans Hedberg.

_____VJ____

Utländsk musikrevy för 1897.

I.

• •

f/Y fven i början af innevarande år
¥1 må vi vända oss tillbaka och
As) uppfånga en bild af
musikförhål-™ landena i den stora musikvärlden
under det näst föregående. Hvad be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1898/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free