Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverlämnande åt ett bolag k. m:t gör
till sitt eget.
Finansministern framhåller som de
föreslagna anordningarnas väsentligaste
fördel, att teatrarnes ekonomi på det
sättet hålles fullständigt skild från all
sammanblandning med statsverket, soin
vinner full trygghet för att ej komma
att häfta i ansvar för teatrarnes
förbindelser. Han upplyser vidare att
till honom öfverlämnats en af ett
antal fullt vederhäftiga personer
undertecknad skrift, däri de iklädt sig
ansvarighet för teckning till för en hvar
angifvet belopp, sammanlagdt 200,000
kr., af aktier i ett eventuellt bolag,
bildadt på de grunder, som närmare
angifvas i det forslagskontrakt och det
förslag till bolagsordning, som finnas
fogade vid teaterkommittéens
betänkande.
Slutligen meddelas konungens
förklaring att, därest de k. teatrarne
komme att i hufvudsaklig enlighet med
de i förut omförmälda forslagskontrakt
innefattade grunder upplåtas åt ett
aktiebolag för utöfvande af
teaterverksamhet å desamma, detta bolag ägde
att för ändamålet uppbära hans
teaterbidrag.
Huruvida de båda teatrarna dermed
gå en bättre framtid till mötes, är ej
godt att beräkna. Deras ställning före
separationen såsom kungliga teatrar
under en af konungen utnämnd chef,
synes oss ha erbjudit större garanti
för ordnad sammanhållning och sannt
konstnärlig verksamhet. Helst då det
nya operahuset lemnar så betydligt och
säkert ekonomiskt understöd åt
operaverksamheten — som kräfver största
utgifterna —, synes det
»geschäfts»-messiga arrangementet med båda
teatrarnas öfverlemnande åt ett bolag
äf-ventyra deras ställning och rang som
landets främsta konstanstalter, att ej
tala om svårigheten att under en
sådan bolagsstyrelse undgå slitningar och
trassel. Beträffande den af
finansministern framhållna fördelen, att
»teatrarnas ekonomi på det sättet hålles
fullständigt skild från all
sammanblandning med statsverket, som vinner full
trygghet för att ej komma att häfta i
ansvar för teatrarnas förbindelser», så
ställes teatrarnas öde derigenom i fullt
beroende af bolagets förmåga att
uppfylla sina förbindeiser. Tryggheten är
sålunda ganska oviss. Deremot hålla
vi foitfarande på statens absoluta
skyldighet att understödja musikalisk och
dramatisk konst samt att åt de
anstalter, hvilka utöfva denna i högre
mening, • räcka en räddande hand i
händelse så skulle behöfvas.
––S––
Musikbref från Paris.
gfter den korta ebben under jul- och
nyårshelgen har konsertfloden
stigit med förnyad kraft och fört
med sig åtskilligt af stort intresse.
Colonnes torsdagskonserter ega
fortfarande mycken dragningskraft genom
en lycklig blandning af gammal och ny
musik. Af den föria kategorien ha
gifvits uvertyrer till »Idomeneus» och
»Titus» af Mozart, Beethovens härliga
septett och kvintetten op. 16., Bachs
femte konsert för piano, flöjt och
violin, intressant och välljudande,
pianopartiet utmärkt gjordt af Diémer, on
mäDgd gammalfranska kompositioner
naturligtvis, bl. a. en näpen balett från
1500-talet af Beanjoyeuse, hvari ett
originelt klockspel, inlagdt i orkestern,
väckte stormande bifall, samt — last
but not least, — andra akten ur en
förtjusande opera af Lulli, »Psyché»,
hvars instrumentering moderniserats
med mycken delikatess och smak af
Pierné. Vid senaste konserten
föredrogs Beethovens Kreutzersonat af den
här mycket uppburne violinisten
Mar-sick och mr Arthur de Greef, lärare
vid konservatoriet i Bruxelles. Den
förre spelade äfven med mycken värme
några nya egna mycket anslående
kompositioner, »Poémes de Mai», och den
senare med synnerligen fin
pedalbehandling ett stämningsfullt preludium
af Rachmaninoff, Griegs »Brndefärden
drager förbi» och en egen grann, men
banal fyrverkeripjes, »Valse-Caprice».
En komposition af nyare datum var
en sång af Bourgault »Ducoudray
1’Hippopotame,» hvars faktur var af
särdeles drastisk verkan. Vid samma
konsert fick man böra Mendelssohns
»Frühlingslied» och »Spinnlied», dock
ej för piano, utan iklädda en högst
klädsam orkesterskrud af Ernest
Gui-raud. Ett lika intressant experiment
voro några canons af Schumann, äfven
de skickligt instrumenterade af Dubois.
På konservatoriets konserter ha
uppförts Beethovens Pastoralsymfoni, två
undersköna motetter af Seb. Bach,
Massenets vackra orkestersuite, »Scenes
alsaciennes», hvilka bilda en slags
kom-mentarie till några fragment nr en af
Daudets Contes de lundi», samt
Ber-lioz’ »Romeo et Juliette ’. Denna
komposition bär tydligen märke af att
vara skrifvon under Berlioz »Sturm
und Drang -period, då hans rastlösa
ande ständigt sökte finna nya
uttrycksformer för den rika fantasien. För
namnet »Symphonie dramatique» gör
den ej alls skäl, med sin kuriösa
blandning af litet af hvarje, af oratorium,
af opera och af symfoni; den lemnar
ett ytterst karakteristiskt prof på det
sätt, hvarpå Berlioz handskades med
de stora dramer, han tog till ämne för
sin behandling. Som bekant satte han
ihop, hvad han tyckte vara lämpligt
att göra musik till, utan att fästa sig
vid om de olika delarne bildade ett
organiskt helt och voro estetiskt
berättigade. I ett fugato målas de bägge
familjernas strider, ett långt orkestralt
recitativ tolkar prinsens hotelser och
varningar, små solo och koral-passager
de älskandes olyckliga lott; så skildrar
åter orkestern festen hos Capulet,
kärleksscenen och drottning Mab. Denna
figur som spelar en så obetydlig rol i
Shakespeares drama, drages hos
Berlioz alldeles fram i förgrunden, då
deremot själfva kärnpunkten i dramat, den
tragiska konflikten, alldeles lemnats
oberörd. Det hela gör ett mycket
splittradt intryck; en verklig pärla är
dock den undersköna »scéne d’amour»,
som Berlioz själf sätter främst bland
sina kompositioner. (Se memoirerna.)
Eu verklig högtid var gårdagskonserten,
då Beethovens härliga »Messe
solen-uelle» i d utfördes på ett i allo
värdigt sätt.
En musikkritikers uppgift i Paris är
sannerligen ej lätt. Vid hvarje ända
af världsstaden gifvas stora konserter
på samma dag och vid samma tid, och
så står man derför i valet och kvalet
för att ej tala om hur tråkigt det är
att gå miste om så mycket af intresse.
Ledsamt nog har jag derför ej hört deu
belgiske violinvirtuosen Thomson, som
spelat en gång hos Lamoureux. Likaså
gick jag miste om en Wagnerkonsert
hos Colonne, dirigerad af den tyske
kapellmästaren Mottl, som lär kunna
sin Wagner som ingen annan, och har
ej häller haft tillfälle att ännu bevista
någon Harcourt-konsert. Dessa
konserter ha varit nedlagda några år men
i vinter till musikvännernas glädje
återupptagits. Grefve Harcourt är eu
fin-bildad musiker, som kan sina partitur
utantill och påstås vara ytterst difficil
och kinkig under repetitionerna.
Programmet är uteslutande
sammansatt af klassiska saker.
De stora konsertassociationerna gifva
sin sista konsert långfredagen.
I stor tacksamhetsskuld står
pari-sarne till hr Lamoureux, för att han
låtit oss få höra en så eminent
dirigent som hr Felix Weingartner,
hvilken här med tvänne konserter vunnit
en fullständig triumf. En sådan
entusiasm har jag ej sett sedan Nikischs
besök i våras; applåderna växte i styrka
och intensitet, tills de vid konsertens
slut ej kände några gränser.
Weingartner eger scm få den heliga elden»,
är absolut herrskare öfver sitt partitur,
som han kan utantill i dess minsta
detaljer; han står i ständig
kommunikation med hvarenda man i sin orkester,
som han rycker med sig blott och bart
med en liten gest eller en nästan
omärklig blinkniDg. Hvad som
isynnerhet frapperar hos honom är det
hän-fördt audaktsfulla uttrycket i hans uuga
ansigte, med dess fina drag, djupa ögon
och täukarpanna, mot hvilka den veka,
känsliga munnen kontrasterar på ett
sällsamt sätt. Han är ifrig Wagueriau
och hyser en djup beundran för
Berlioz; ouvertyrerna till »Flygande
Holländaren», »Tristan och Isolde» samt
»Mästersångarne» äf vensom Berlioz
Symphonie fantastique utfördes, som
var att väota, con amore. Ett ökadt
intresse fick den andra konserten ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
